VAD i hela friden är det här för tortyrredskap?

undrar herr H, medan han betraktar de nedhängande sladdarna.

hårkrullningsapparat med rätt att döda?

 Vi står bland en massa gamla grunkor, som är travade från golv till tak.

- Har du aldrig funderat varifrån ordspråket vill man vara fin får man lida pin, kommer ifrån, undrar jag.

Nej, han förstår ändå inte vad det är för apparat som han står och studerar.

- Det är ju en hårlockningsapparat som går på ström, säger jag. 
- Jasså... säger han och spankulerar vidare, med ett lugnt konstaterande innan han försvinner in bakom nästa hyllsektion: 
- Sådana livsfarliga grunkor skulle då rakt inte någon få koppla fast mitt hår i. Kärringarna på den tiden måtte ha varit alldeles sjövilda för att få lite krus i håret.
- Ja, gissa du vem det var som konstruerade tortyrredskapet, säger jag med ett skratt.
- Lättlurade kärringar, hör jag nu från dunkla hyllsektioner.

Själv står jag och tittar ner på vågen och tänker: undra om den funkar och visar rätt? Blicken söker sig vidare till den blå spannen, som är en potta med lock. Bredvid på golvet står några emaljerade pottor travade i varandra. När jag ser dem, tänker jag på att jag själv har en porslinspotta i vardagsrummet, som blomytterkruka och även en Kockums-emaljerad potta, som också fungerar som blomytterkruka.

Porslinspottan köpte jag en gång på 60-talet hos Slöjd-Anders i Malmberget. Den fungerade länge som bålskål, innan den fick byta skepnad till blom-ytterkruka.

Undra vad dåtidens folk skulle säga om de kom in i mitt hem och fann en potta som bålskål och pottor på fönsterbrädor och hyllplan, tillsammans med vackert arvegodsporslin. De skulle nog tro att här bor en fullkomligt komplett galen person. 

Pottor har man under sängen och inte förvaras det några blommor eller dryckjom i dem... 

Det är nog tur att de inte vet vad jag har under sängen, tänker jag och vankar vidare. 

Vi syns i nästa blogginlägg. Då skall jag berätta var vi var om du nu gillar gamla prylar och har vägarna förbi detta ställe.