Det är nog bara så, att smaken är som baken.
http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=7059341
Själv fick det mig att tänka på den gamle brevbäraren Frans Johan Gegerfeldt (1865-1953), som i sitt hem i Rolkebacken nära Floby, skapade en egen värld, som han själv valde att kalla för Alphem. Där har han skapat en sinnevärld, som är något alldeles speciellt.
Gegerfeldt blev lantbrevbärare någon gång i början på 1900-talet. På sin dagliga lantbrevbärargärning fann han ständigt nya stenar, som han släpade hem. Antingen bar han hem dem, eller så tog han skottkärran till hjälp med att forsla hem stenarna. För mig är det obegripligt att någon ensam har lyckats baxa och forsla hem allt det här.
Genom hans trädgård ringlar sig en stenbäck fram, precis som i Gällivare, utan vatten. Gegerfeldt föredrog att sova utomhus så långt det vara möjligt. Där låg han och tittade på stjärnhimmelen och hörde det vattenlösa vattnet porla fram. Ja, just det du läste rätt. Men faktum är att han lyckats skapa en sinnebild av något, som bara återfinns i Kinesiska trädgårdar och det påminner även denna "installation" av sten vid infarten till Gällivare också om. De omgivande träden har säkert sin del i hela upplevelsen man får, när man följer den vattenlösa stenfåran i Alvhem.
Det kanske är så att var sak i en människas liv har sin tid. I Gegerfeldts liv var det så i alla fall, att i hans sinnebild fanns det som återfinns inom Kinesisk trädgårdskonst. Han skapade inte bara detta vattenlösa flöde. Han lyckades plantera inte mindre än 220 olika lövträd och ett 100 tal barrträd från hela världen.
Hela det här arbetet innebar, att han hann slita ut inte mindre än 11 skottkärror!
Gegerfeldt kom från en fattig miljö och någon skolgång var det inte att tala om. Men han var enveten, lärde sig själv och hade kunskaper i både algebra, biologi, tyska och latin. Det där sistnämnda gjorde honom jämlik, när han beställde sina plantor och fröer från hela världen, där han också hade kontakt med olika vetenskapsmän och plantskolor.
Idogt höll Gegerfeldt på med sin skapelse i 50 år, som växte sig allt större. Så fort ett område var fullplanterat och iordningställt, bröt han ny mark och fortsatte. Mer stenar bars och fraktades hem. Det är helt imponerande vad han har uträttat, i synnerhet som han dagtid hade sitt arbete som lantbrevbärare också att sköta. Jag gissar att åtskilliga skosulor också har slitits ut bara som lantbrevbärare. Det var inte fråga om några postbilar, att köra runt i på den tiden, utan det var apostlahästarna som var fortskaffningsmedlet.
1948 hedrades Gegerfeldt av Kungliga Patriotiska Sällskapet med en guldmedalj för sina insatser. Den delades ut av Landshövdingen i Floby kyrka vid gudstjänsten vid första advent.
Våra drömmar är det som för oss människor vidare. Gegerfeldt var mycket intresserad av stjärnbilderna han låg och kikade på i nattmörkret utomhus. Det sägs att han i många år önskade, att han skulle ha haft råd att köpa sig en stjärnkikare, men så blev det tydligen inte.
I den gräsbevuxna kullen utanför stugan, ligger en del stenar utplacerade, som man har tolkat som olika stjärnbilder. Vad vet jag om det, inte speciellt mycket, trots noggrannare betraktelse. Men ett vet jag, ingen av hans barn ville fortsätta hans livsverk och Alphem bjöds ut på auktion. För att förhindra att anläggningen skulle hamna i privata händer och då stängas för allmänheten, köpte Vilse hembygds- och fornminnesföreningen, Alphem.
Föreningen driver det vidare och föryngrar också trädbeståndet. Intresset för stensamlaren Gegerfeldt och hans verk tycks inte ha minskat med åren. Åtskilliga tusen vallfärdar varje år till Alphem.
Konklusion: det som bara är en stenhög, som ligger slarvigt utslängt för någon, kan betyda början till något nytt och innovativt för någon annan. Själv tycker jag att välkomstskyltningen duger fint. Malmvagnar från Malmberget, eller gruvgubbe, tycker jag inte hör hemma i Gällivare. I Gällivare bedrivs än så länge ingen gruvbrytning, även om LKAB:s undersökningstillstånd även omfattar Gällivare. Men i Gällivare där pågår bara, än så länge, en ojämn kamp i hjärnbrytning.
http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=7059341
Själv fick det mig att tänka på den gamle brevbäraren Frans Johan Gegerfeldt (1865-1953), som i sitt hem i Rolkebacken nära Floby, skapade en egen värld, som han själv valde att kalla för Alphem. Där har han skapat en sinnevärld, som är något alldeles speciellt.
Gegerfeldt blev lantbrevbärare någon gång i början på 1900-talet. På sin dagliga lantbrevbärargärning fann han ständigt nya stenar, som han släpade hem. Antingen bar han hem dem, eller så tog han skottkärran till hjälp med att forsla hem stenarna. För mig är det obegripligt att någon ensam har lyckats baxa och forsla hem allt det här.
Genom hans trädgård ringlar sig en stenbäck fram, precis som i Gällivare, utan vatten. Gegerfeldt föredrog att sova utomhus så långt det vara möjligt. Där låg han och tittade på stjärnhimmelen och hörde det vattenlösa vattnet porla fram. Ja, just det du läste rätt. Men faktum är att han lyckats skapa en sinnebild av något, som bara återfinns i Kinesiska trädgårdar och det påminner även denna "installation" av sten vid infarten till Gällivare också om. De omgivande träden har säkert sin del i hela upplevelsen man får, när man följer den vattenlösa stenfåran i Alvhem.
Det kanske är så att var sak i en människas liv har sin tid. I Gegerfeldts liv var det så i alla fall, att i hans sinnebild fanns det som återfinns inom Kinesisk trädgårdskonst. Han skapade inte bara detta vattenlösa flöde. Han lyckades plantera inte mindre än 220 olika lövträd och ett 100 tal barrträd från hela världen.
Hela det här arbetet innebar, att han hann slita ut inte mindre än 11 skottkärror!
Gegerfeldt kom från en fattig miljö och någon skolgång var det inte att tala om. Men han var enveten, lärde sig själv och hade kunskaper i både algebra, biologi, tyska och latin. Det där sistnämnda gjorde honom jämlik, när han beställde sina plantor och fröer från hela världen, där han också hade kontakt med olika vetenskapsmän och plantskolor.
Idogt höll Gegerfeldt på med sin skapelse i 50 år, som växte sig allt större. Så fort ett område var fullplanterat och iordningställt, bröt han ny mark och fortsatte. Mer stenar bars och fraktades hem. Det är helt imponerande vad han har uträttat, i synnerhet som han dagtid hade sitt arbete som lantbrevbärare också att sköta. Jag gissar att åtskilliga skosulor också har slitits ut bara som lantbrevbärare. Det var inte fråga om några postbilar, att köra runt i på den tiden, utan det var apostlahästarna som var fortskaffningsmedlet.
1948 hedrades Gegerfeldt av Kungliga Patriotiska Sällskapet med en guldmedalj för sina insatser. Den delades ut av Landshövdingen i Floby kyrka vid gudstjänsten vid första advent.
Våra drömmar är det som för oss människor vidare. Gegerfeldt var mycket intresserad av stjärnbilderna han låg och kikade på i nattmörkret utomhus. Det sägs att han i många år önskade, att han skulle ha haft råd att köpa sig en stjärnkikare, men så blev det tydligen inte.
I den gräsbevuxna kullen utanför stugan, ligger en del stenar utplacerade, som man har tolkat som olika stjärnbilder. Vad vet jag om det, inte speciellt mycket, trots noggrannare betraktelse. Men ett vet jag, ingen av hans barn ville fortsätta hans livsverk och Alphem bjöds ut på auktion. För att förhindra att anläggningen skulle hamna i privata händer och då stängas för allmänheten, köpte Vilse hembygds- och fornminnesföreningen, Alphem.
Föreningen driver det vidare och föryngrar också trädbeståndet. Intresset för stensamlaren Gegerfeldt och hans verk tycks inte ha minskat med åren. Åtskilliga tusen vallfärdar varje år till Alphem.
Konklusion: det som bara är en stenhög, som ligger slarvigt utslängt för någon, kan betyda början till något nytt och innovativt för någon annan. Själv tycker jag att välkomstskyltningen duger fint. Malmvagnar från Malmberget, eller gruvgubbe, tycker jag inte hör hemma i Gällivare. I Gällivare bedrivs än så länge ingen gruvbrytning, även om LKAB:s undersökningstillstånd även omfattar Gällivare. Men i Gällivare där pågår bara, än så länge, en ojämn kamp i hjärnbrytning.
Totalt 6 inlägg
SvaraRaderaGun Ek (2012-08-06 13:05:48)
Nyströmmen är endast ett stenröse
I alla tider har människan skapat olika former av röse, redan under brons- och järnåldern. Det är ingen nyhet på något sätt.
Men om du känner att det inte kan bli någon konstform, så får du väl bära med dig att Nyströmmen är ett nutida gravröse. Med det blir det ju ett monument, inte illa pinkat det heller :-D
Titta bara på Malmberget, jag är uppväxt med LKAB:s gravrösen och alltid levt i närheten av dessa enorma varphögar. Den som omvandlades till något mer njutbart är ju Tippsta.
Men LKAB kan väl köra dit något skut uppe vid välkomstskylten, så att alla är medvetna om vad som även skall bli Gällivares öde.
(flagga som olämplig)
Nyströmmen är endast ett stenröse (2012-08-06 11:12:10)
Fantasin har inga gränser i Gällivare. Men kalla det konst är lite väl magstarkt. Nyströmmen är och förblir ett stenröse som symboliserar Gällivares sönderfall och undergång.
(flagga som olämplig)
Gun Ek (2012-08-06 10:07:52)
Vad är vad?
För mig är de begreppen inte alls svåra, att tänka ut, eftersom gruvan inte ännu nått Gällivare.
Det står välkommen till Gällivare på skylten om mina ögon nu inte är helt ute och cyklar.
Det står inte: Välkommen till Gällivare kommun. I så fall skulle väl skylten vara felplacerad, eller hur?
Jag är rätt övertygad om att Nyströmmen kommer att bli bra, när den blir klar. Vilken den helt uppenbart inte är av ny tidningsartikel att döma. Något som jag redan hade kunnat gissat mig till. "Rom byggdes inte på en dag".
(flagga som olämplig)
Vad är vad? (2012-08-06 07:56:20)
Malm bryts i Malmberget och Koskullskulle två orter i Gällivare kommun.
(flagga som olämplig)
Gun Ek (2012-08-05 00:18:43)
SvaraRaderaSå är det.
I en rondell vid Landvetter flygplats har man fyllt med stenar i olika storlekar + planterat minitallar, av något slag. Det ser verkligen ut som kinesisk trädgårdskonst. Vackert tycker jag i all sin enkelhet. Allt måste ju inte vara enbart nerlusat med blommor för att vara vackert, stilrent, eller välkomnande.
Nu vet vi ju inte heller om det är tänkt, att det här är första delen, eller känna sig fram till hur fortsättningen skall bli i infarten till Gällivare. Kan ju vara idé att prova sig fram.
Skall ta ett foto på rondellen vid Landvetter flygplats och pytsa in det här på bloggen, så får alla som inte tycker att sten kan bli vackert, själva få se hur det kan se ut.
(flagga som olämplig)
bruna fingret (2012-08-04 18:17:36)
kompletterar man stenarna med något passande till kan det bli väldigt fint. Men just nu ser det väl mest ut som om någon tappat ett lass osorterade stenar.
finns massor av växtlighet som passar till stenarna och kan göra det unikt och vackert
(flagga som olämplig)