Jag tycker inte att du skall medverka i denna aktivitet, innan du diskuterat alla rörelser med din läkare om du har rygg och/eller nackskador.
Jag uteslöt många moment och rörelser, gjorde
absolut inte något utöver vad som kroppen gav signaler om, att kunna
klara. Helt enkelt gjorde bara efter min egen kropps förmåga. ÄNDÅ...
Redan på kvällen var det rena rama myrornas krig, som hade utbrutit i kroppen.
Det var väl antagligen skadade nerver/muskler/ryggradsskador (Jag har diskbråck uppe i halsryggen och en mycket svår whiplashskada. Dessutom har jag fått nya nackskador, det är väl lättare antar jag att få det, när det redan finns en påverkan). Dessa skador löpte amok kors och tvärs. Jag tog det
dock inte som något negativt, jag har lärt mig att kroppen kan visa stopp, utan
man får istället bara bli än mer observant, om kroppen inte klarar av det hela, eller om den kommer att på sikt göra det, när man iakttar försiktighet och inte påskyndar mer än den klarar av. Med en skadad kropp tar det oftast bara 100 gånger så lång tid att komma fram till ett hyfsat slutresultat. Låta kroppen förbli i ett förkrympt skadeläge, gör bara ännu mer smärtor, det är i alla fall min egen erfarenhet.
Torsdag var jag lagom mosig. Men trodde väl, att det
mer handlade om träningsvärk och rundgång och, att jag skulle kunna utvärdera det sedan
kroppen fått återhämta sig helt. Dvs. att i viss mån kunna testa och vara med i
fortsättningen på kroppens egna villkor. Lite försiktigt lägga på lite allt eftersom
och utvärdera det allt under tiden: Sluta eller fortsätta.
Igår fredag vaknade jag strax efter fem på morgonen och
skulle göra ett besök i den kungliga tronsalen för att pudra näsan.
Hela rummet åkte runt i virvlande karusell. Jag försökte flera gånger, att röra
på mig, men till slut så blev jag tvungen att väcka Herr H, kom helt enkelt inte
upp ur sängen, eller kunde röra mig utan att hela rummet snurrade runt i en
våldsam hastighet. Jag bad honom ringa upp sjukvårdsupplylsningen, så att jag
fick prata med dem. De ville att jag skulle ringa till 112 så att de fick göra
en bedömning. Det hela slutade med att ambulans kom och hämtade mig. Spydde som
en gris hela vägen till sjukan, så fort ambulansen krängde det minsta lilla.
Kändes som en evighetslång karusellresa i rasande hastighet. Inte så
kul eftersom det bara går att spy galla, när magen inte fått något tillskott på
12 timmar.
Väl där så blev det ett himla pådrag för att utesluta,
att det inte handlade om något annat än Ageless Mobility prova på.
Efter ett dividerande hit och dit så kom de fram till, att det inte kunde handla
om något annat än det. Alla tecken i rygg, nacke och den våldsamma
karusellkänslan kunde inte hänföras till något annat. Eftersom man inte kunde
göra något i det läget, ville jag hellre ligga hemma än att bli kvar på
sjukhuset. Fick åka sjuktransport hem och samma visa igen, kräktes galla så fort den gamla ambulansen krängde det minsta lilla. Jag var komplett slut som artist vid hemkomsten.
Man kan väl lugnt påstå, att Herr H:s 65 års dag inte
riktigt blev som han och vi nog trodde och hade planerat att den skulle bli.
Sedvanligt morgonfirande på säng blev utbytt till ambulanspersonal i
sovrummet och sedan följt av nöta på akuten på Östra. - Nåja, med barnens hjälp
blev det ändå en fin dag framemot kvällskvisten för honom och oss
andra.
Läget idag är bättre än igårmorse, men jag kan fortfarande
inte röra på huvudet/ryggen i visst läge, då infinner sig genast den vansinniga
karusellkänslan. Är uppe så mycket det går, men ett rent helvete att ta sig upp,
eller att röra på huvudet. För att inte tala om att lägga sig igen. Det går helt enkelt inte att omedvetet kvida som en stucken gris.
Vi får väl hoppas på det bästa, att det skall stanna vid, att det kan gå
tillbaka av sig självt. Jag är redan tillräckligt illa ute.
Men som sagt var, har du några rygg och/eller nackskador diskutera varenda rörelse med din läkare, innan du ger dig i kast med denna träningsform. Ha klart för dig vilka moment som är lämpliga och vilka som är klart olämpliga. Nu har jag gjort den dyrköpta läxan, låt den inte bli din också. Jag lovar och försäkrar, det är inte värt det!
Allt har sin tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar