lördag 24 januari 2009

Bråket om Liza Marklunds böcker.

- den 24 januari 2009, kl 12:00


Jag är verkligen ingen älskare av Liza Marklund av skäl, som jag här inte skall gå in på, därför att de är högst personliga och saknar därmed fullständig relevans.

Men jag äger kunskap och personlig insikt om hur Liza Marklund engagerat sig i kvinnor vars barn rövats bort, barns utsatthet, kvinnor som utsatts för våld- samma grymheter etc. En dylik person kan jag inte förhålla mig negativt till. Gjorde jag det borde jag verkligen spärras in!

I mina ögon är denna Monica Antonsson enbart en wannabee, av värsta sort. Hon har gjort ett hästjobb med intervjuer, research och övertygande dokumentation, allt i syfte att pulvrisera sanningshalten i "Gömda". Något som man skall göra med Monica Antonssons bok, oavkortat dessutom. Hon har flyttat fokus till att tro allt vad folk säger om "Mia" och att "Mias" ex-man "verkar snäll". Det är knappast den uppfattningen normalmänniskan får, när man väl tar del av hans verkliga historik.

Jag kan inte förstå varför någon skulle behöva be om ursäkt för böcker, som av naturliga skäl, självklart inte kan vara helt med sanningen överensstämmande. Det lär nog fö inte vara någon som sitter inne med den absoluta sanningen. Hur många böcker skulle bli skrivna/lästa om det är detta vi skall utgå ifrån, att de innehåller absoluta sanningar?

Men vad jag tycker är det allra, rent ut sagt vidrigaste i den här meningslösa klappjakten, som utbrutit och som jag verkligen vänder mig mot, är hur denna Monica Antonsson agerar, hon har nu skrivit en bok pga. Liza Marklunds författarskap. Monica Antonsson reser också land och rike runt, håller föredrag som någon form av sanningssägare, där sitter massor av kvinnor och lyssnar hur Monica Antonsson mal på. Sist jag läste något i det här ofattbara som händer var att några kvinnor hade gjort en anmälan till KO, de känner sig lurade av att det inte var sanning för sanning i boken! Men hur dum får man egentligen vara som läsare?

I det fallet håller jag faktiskt med den gamla devisen om att "det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra", därför att det nu Monica Antonsson sablar ner fullständigt, är det fokus och den öppenhet, som Liza Marklunds böcker klarat av få till stånd. Liza Marklund har tagit fram en fruktansvärd problematik i offentligheten, som det svenska samhället i stort dittills bara hade duckat och blundat för. Eller är det nu någon som sitter där i sin enfald och tror att det inte finns massor av kvinnor, som mer eller mindre flyr för livet, en del av dem är tvungna att byta identitet för att överhuvudtaget överleva?

Man behöver inte heller ha, som bokens huvudperson i "Gömda", "Mörka ögon" för att vara ett äkta svin, som förstör livet för den man har, eller haft en relation till. Det sker dagligen, stundligen i det här landet. Sedan om personen ifråga är man, eller kvinna det spelar egentligen inte så stor roll, därför att det ÄR en verklighet och det är det vi istället borde ta fasta på. Dessa destruktiva och förintande människor finns verkligen och det är väl trots allt bra, att Liza Marklund lyft fram den debatten, som dessförinnan överhuvudtaget inte alls existerade! Är det någon som kan ha glömt hur det var, innan hennes böcker kom ut? Det var verkligen ett tabubelagt ämne.

"Familjehemligheter" har alltid varit så enormt komplexa och skuldtyngda, att de sällan och aldrig kommit över läpparna, något som man aldrig talade om, som man in i det längsta förnekade att de överhuvudtaget hade skett, som man duckade för hade existerat. Jag personligen känner alltför många kvinnor, som ideligen hade "sprungit in i dörrar" etc. så till den milda grad att hade det varit sanning, hade de sannolikt plötsligt drabbats av en dödlig neurologisk skada. Sedan tillkommer alla dessa skador som inte syns och som man bara kan ana sig till.

Innan Liza Marklunds böcker, var det väl i princip bara Betty Mahmoodys bok "Inte utan min dotter", som överhuvudtaget existerade i stor upplaga och rönte uppmärksamhet. FÖ en bok som också sägs vara till punkt och pricka sann, men hur sann är en berättelse, som bara belysts från en sida? Är det verkligen det vi bör sätta hela fokus på, istället för att ägna oss själva problematiken? Dvs. att det finns en mängd människor, både män och kvinnor, som har ett beteende som absolut inte är acceptabelt gentemot dem, som de har eller haft en relation till.

1 kommentar:

  1. Det finns 1 kommentarer.

    Jag håller med dig till 100%! Jag är inte heller någon fan av Liza M men drevet som går mot henne nu med Monica A i spetsen känns allt annat än ett "ärligt uppsåt". Lite klantigt av LM att kalla boken "en sann historia", "baserad på en sann historia" hade besparat henne mycket besvär med facit i hand.
    Anmäl >Nisse Gve (2009-01-24 22:00:28)

    SvaraRadera