den 15 mars 2009, kl 10:21
Tanken slog mig imorse när jag satt vid köksbordet, sippade på mitt morgonte, kikade ut på skatorna (de med vingar), som tycktes ha något fuffens för sig ute i trädgården.
Jag gjorde därför en rejäl inventering, med papper och penna och kom fram till att jag hade 21 olika mål som jag satt upp. De flesta skulle nog bara gapskratta åt dem, men vad bryr jag mig om det? Inte alls. På något förunderligt sätt är jag född med en teori om livet:
"det mesta ordnar sig, kanske bara på ett lite annorlunda sätt, än jag själv tänkt mig från första början".
Visserligen var det så att jag upptäckte, vid den lite nogsammare inventeringen, att det var på ett par punkter som det inte såg fullt så ljust ut:
a) jag har inget Joakim von Ankas kassavalv att tillgå,
b) sköter min dagliga träning för att "överleva", sedan finns inte så väldans mycket gracer kvar till övrigt. Jag hasar mao runt i tillvaron.
Sedan de där sista "lilla". "Petitessserna":
c) jag fyller 58 år i maj! Hur nu det gick till, eftersom det var två ögonblinkningar sedan jag fyllde 27 år och det egentligen inte hänt så mycket på den punkten. Jag känner mig fortfarande "fri som fågel och evig".
d) HUR skall jag hinna med allt det här? Många av punkterna är inte "småsaker", eller något man "bara fixar till".
Men så trädde mitt normaltänk in och jag trodde mig ha kommit på en hållbar idé på den där "lilla" petitessen också. Därför att när jag gick i folkskolan hos fröken Phyllis Strömqvist, vid Centralskolan i Malmberget, hade vi Elsa Beskows läsebok. Lösningen på det hela fanns nog i den där läseboken där "Mor är rar. Far ror", ingår. Där fanns nämligen ett kapitel om någon som gick till urmakaren och "ville köpa tid".
Om jag på något sätt kunde klura ut vad det egentligen betydde, skulle jag nog vara ett steg närmare målet, kom jag på mig. Men att vända mig till min gamle klasskompis på läroverket, Ola Wiklund, som tagit över familjeföretaget "Jonassons" och där fixa tidinköpet, det skulle nog inte göra sig riktigt. Det skulle nog vara ungefär som de där, som är besatta att söka reda på "Heliga Graal", fastän de har den hängande mitt framför näsan.
Efter att ha suttit där och funderat ytterligare en liten stund, kom jag på mig att jag plötsligt satt där och tänkte: "varför ens fundera över något som inte ens är aktuellt IDAG, söndagen den 15 mars 2009?"
Nej, jag är nog ingen tidsoptimist.
Jag är HELT övertygad om att det hela kommer att lösa sig!
Jag gjorde därför en rejäl inventering, med papper och penna och kom fram till att jag hade 21 olika mål som jag satt upp. De flesta skulle nog bara gapskratta åt dem, men vad bryr jag mig om det? Inte alls. På något förunderligt sätt är jag född med en teori om livet:
"det mesta ordnar sig, kanske bara på ett lite annorlunda sätt, än jag själv tänkt mig från första början".
Visserligen var det så att jag upptäckte, vid den lite nogsammare inventeringen, att det var på ett par punkter som det inte såg fullt så ljust ut:
a) jag har inget Joakim von Ankas kassavalv att tillgå,
b) sköter min dagliga träning för att "överleva", sedan finns inte så väldans mycket gracer kvar till övrigt. Jag hasar mao runt i tillvaron.
Sedan de där sista "lilla". "Petitessserna":
c) jag fyller 58 år i maj! Hur nu det gick till, eftersom det var två ögonblinkningar sedan jag fyllde 27 år och det egentligen inte hänt så mycket på den punkten. Jag känner mig fortfarande "fri som fågel och evig".
d) HUR skall jag hinna med allt det här? Många av punkterna är inte "småsaker", eller något man "bara fixar till".
Men så trädde mitt normaltänk in och jag trodde mig ha kommit på en hållbar idé på den där "lilla" petitessen också. Därför att när jag gick i folkskolan hos fröken Phyllis Strömqvist, vid Centralskolan i Malmberget, hade vi Elsa Beskows läsebok. Lösningen på det hela fanns nog i den där läseboken där "Mor är rar. Far ror", ingår. Där fanns nämligen ett kapitel om någon som gick till urmakaren och "ville köpa tid".
Om jag på något sätt kunde klura ut vad det egentligen betydde, skulle jag nog vara ett steg närmare målet, kom jag på mig. Men att vända mig till min gamle klasskompis på läroverket, Ola Wiklund, som tagit över familjeföretaget "Jonassons" och där fixa tidinköpet, det skulle nog inte göra sig riktigt. Det skulle nog vara ungefär som de där, som är besatta att söka reda på "Heliga Graal", fastän de har den hängande mitt framför näsan.
Efter att ha suttit där och funderat ytterligare en liten stund, kom jag på mig att jag plötsligt satt där och tänkte: "varför ens fundera över något som inte ens är aktuellt IDAG, söndagen den 15 mars 2009?"
Nej, jag är nog ingen tidsoptimist.
Jag är HELT övertygad om att det hela kommer att lösa sig!
Jag har upptäckt något väsentligt...livet är hela tiden. Varje dag, timme, minut och sekund.
SvaraRaderaHa en bra dag = ha ett bra liv!
Anmäl >Grammatica (2009-03-16 10:33:30)