Murphys lag & dag

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 29 augusti 2008, kl 15:58

To be or not to be that is the question: whether 'tis nobler in the mind to suffer, tänkte jag när jag funderade på hur just denna dag startat.

Roger, om du inte lagt av att läsa ännu, så gör det nu! Det är sånt här som du betraktar som "tjejgrejer" och dessutom tramsigt långt för dig att läsa: 1 428 ord! Ta och sprätta en Marieholms istället och dra av en redig rap och fis, så tapeten på väggarna fladdrar och katten slänger upp nosen mot ventilationsluckan, fullt övertygad om att gaslarmet kommer att ljuda inom två röda!

Såja.

Nu åter till Murphys lag & dag. Denna morgon fick jag ett hastigt uppvaknande i duschen. Han som brukar slinka in i duschen före mig, under ursäkten:

- Jag duschar på 2 minuter, jag kan väl få gå före, duschar i pärskans kallt vatten.

Vad 2 minuter är. Det har han ingen aning om. Plus det där andra, lilla, som han tycks ha förbisett i tidsangivelsen: rakning, tandborstning, sjungandes halva Radio Partilles repertoar medan han torkar håret etc.

Så står jag där var och varannan morgon, sen som attan och ser ut som en plockad gås, därför att jag har glömt att kolla vad duschreglaget är inställt på och frusen är jag nog som det är om mornarna. Morgonen toppades av den värsta av alla hemsökelser, som inträffar i mitt trötta, eller frusna jag, ibland både ock = HICKA! Det är ingen normalhicka, utan en redig en. Den kalibern som går under namnet "fyllhicka". Den är ljudlig, smärtsam och synnerligen långvarig.

Just precis när jag hickandes nästintill hade lyckats korva på mig de nya tightsen, kände jag hur ena nageln fastnade och... Ja, i vanlig ordning, blev inte revan där den inte syns! Nästa par: felsydda och för små upptill! Så fort jag böjde mig hängde halva rumpan ut och hela skiten knorrade ihop sig under magen. Alltså ett ”sånt där läckert par", som man lika gärna kan ge upp med på en gång! Men så smart är inte jag! Det är först efter jag dragit upp dem ca 20 ggr jag inser, att jag aldrig borde ha försökt. Det sket sig redan från första början. I BÄSTA fall har jag INTE hunnit ut genom ytterdörren, men ibland händer det också! Såna dagar är HAPPY DAYS som brukar sluta med att jag helt plötsligt går omkring barbent, även om det är mitt i vintern och får hela omgivningen att tänka:

"Men ojdå, i år kom sommaren VÄLDIGT tidigt!"

Jag har insett att egentligen borde jag satsa på en resa till Finland. Jag borde gå och slänga upp alla de här feldimensionerade sakerna på skrivbordet hos de finska gubbarna, som tagit över Lindex och fråga dem hur det står till "med storleken i den finska gubbvärlden!" Men det nyttar väl inte att ens försöka sig något sådant. De sitter väl där och flinar med sin Koskenkorva i högsta hugg, med korken bortslängd! Ty det en svensk dricker en lördagskväll, (jo, jag vet vad det är för veckodag idag) det spiller en finne på sig! De hoar väl glatt till varandra, där de sitter finsk-bastu-rosiga och skålar direkt ur flaskan och hojtar på sin klingande finlandsvenska:

- Di dära svenska synden, di ska nog allt få nåt att bita i... Med HELA röven hängande utanför, så fort di bara rör sig! KIPPIS på er gobbar! HeHe...

Nästa elände och fortfarande med hicka. VEM fasen är det som har konstruerat kylskåp? Kallast upptill! Mjölk skall förvaras kallt. Stora mjölkförpackningar är svåra att hantera! Mjölk som blir utspilld, blir enormt mycket mjölk. Speciellt när den börjar breda ut sig under kylskåpet. Förutom att den redan plaskat ner mina ben, fötter och skvätt runt i halva kylskåpet och dessutom droppar, från hyllplan till hyllplan. Varför finns det ingen stopp under kylskåpets nederkant, som förhindrar att det rinner in under kylskåpet?

Det är dylika tillfällen jag önskar att jag kunde nå kontakt med Einstein och ställa lite frågor om termodynamik dvs. "kritisk punkt". När jag ändå har honom på tråden, kanske jag kunde fråga, om han kände min mamma, eftersom jag fått samma frisyr som han höll sig med. Jag tror den mannen missade något väsentligt, när han satt där på sin kammare och kuckelurade! Ty en kommentar kommen ifrån köksbordet av kalibern:

- Varför gjorde du så där?" Måste nog anses som en "väldigt kritisk punkt" i samband med ca. en liter utspilld mjölk.

Ute piskade regnet och blåsten. Men Murphys lag gällde uppenbarligen inte enbart mig. Hon som med ett stön fullkomligt rasade in bakom väntkurens skyddande glas, fick mig att brista ut i skratt. Hon såg för trallig ut. Det droppade från näsan. Det droppade från huvan. Det droppade precis överallt ifrån henne och mascaran hade flutit ut och dessutom tagit sig nerför kinderna. Den stela kostymnissen i järnspettställning, som också stod där i väntkuren flinade överseende, när jag framförde förslaget att grodmansutrustning kanske hade varit en mer passande klädsel idag, medan jag hjälpte henne att få bort mascararänderna ur hennes ansikte. Heltvätt hade nog varit det allra bästa, men det hade jag inte hjärta att säga henne, utan berättade bara för henne att "mascaran hade runnit liiite". Fingers cross!

Sedan var det leka packa-tätt-sardiner-i-en-trång-burk på spårvagnen och det vanliga inträffade.

VAD faaasen är det med en del karlar? De kan inte sätta sig ner på ett normalt sätt! Nej, de kraschlandar på en. De bryr sig inte om att de sitter på en! Inte ens när man signalerar, att nu håller jag på att strypas därför att kappan dragits åt som en snara, när du satte dig på den och halva mig.

Sedan jag väl lyckades tråckla mig lös ifrån strypgreppet, då kom nästa glada överraskningar slag i slag.

Varför kan karlar inte sitta normalt? MÅSTE de fälla ut benen, som om de väntar på att en hel armé ardennerhäst skall grenslas?

Tja, så sitter man där inklämd och halvt ihjälklämd och funderar starkt på att dunka handväskan i skallen på dem. När de den ena gången efter den andra dessutom kör in armbågen i magtrakten på en, när de sitter och krafsar runt i fickorna, som de ändå inte verkar ha något i, eftersom det sällan och aldrig dyker upp något efter ett ivrigt sökande. Eller är det ett nervöst beteende för att kontrollera om allt är på plats? Några större fyndigheter kanske, som de tror sig inneha, men inte kommer åt, eftersom det uppenbarligen saknas förbindelse dit? Det är inte bara DÄR som det verkar sakna förbindelse, det verkar som om grabbarna i hjärnkontoret släckt och gått hem, med tanke på konversationen, som en del av dem försöker sig på.

En gång utmynnade dock detta krafsade i att en något decimerad och illa tilltygad förpackning "Strong" dök upp strax under min näsa med frågan:

-Vill du ha?

Jag fick kika med ögonen i kors och dra in hakan en bit för att se vad det var som var instucket under min näsa. Men t.o.m. från den vinkeln gick det inte att undgå, att se att det var ingen vanlig Strong, med det obligatoriska upplindade pappret som en serpentin.

- Damerna först! la han till. Killen talade som en robot!
"Jotack, tänkte jag, du vill att jag skall ta översta biten så att du slipper få fickluddet och det där andra odefinierbara i munnen, som också ingår i första biten," men svarade med ett något påklistrat leende:

-"Ääähh...NÄ, tack"... medan jag tänkte: "Over my dead body!!! Hellre stoppar jag i mig mina dammtussar, som konstant ligger och ynglar av sig hemma i hallhörnet. Skall det spottas och harklas, skall det vara av rejäla och fluffiga doningar! Inget ynka, tilltufsat fickludd, här inte!"

Sedan kan man ge sig katten på, att efter detta evighetskrafsande ägt rum i fickorna, anländer nästa tålamodsprövning. Man får en tidning uppfläkt rakt i nyllet! Jodå. Den kom den också. Inte nog med att de sitter på en och brer ut benen, så man redan är hopknycklad till ett nästan intet, då har man dessutom en tidning utbredd över sig och hängande i näshålan och duktigt instucken i ögonen mellan varven, som extra bonus! o-O (=blink, blink) - Murphy, why do you do this to me?

När jag lydigt stod vid rödljuset och väntade att komma över gatan, kom en BMW framförd av en kottlettfrilla i hur många överknyck som helst och siktade in sig på de obligatoriska vattenfyllda försänkningarna i gatan. Jag är fullständigt övertygad om, att det är någon illvillig typ som konstruerat dem, eftersom de återfinns vid vart och vartannat övergångsställe! Jag stod och riktigt kippade efter andan efter det häftiga lervattenbadet. Blöt... Det var bara förnamnet! Efter en stund, kom slutknorren: HICKA!

Är det någon idé att hetsa upp sig? NÄÄ...Verkligen inte. Men jag rår inte för det. Därför att det är ”såna” här dagar, jag starkt funderar på VARFÖR jag överhuvudtaget steg upp? Borde jag inte ha legat kvar i sängen istället, viftat på tårna och sjungit: http://www.youtube.com/watch?v=mt7W6a_gQSM

- En sak till, Murphy & Co, släng er i väggen!

----------------

Roger, kul att du läste ända hit, trots att du bara klagar på mig. Vad sa du?

Oh, ja... jag gillar dig också!


Nu tar jag ledigt från min blogg ett par veckor. Möjligen återkommer jag via något internetcafé i Italien. - Ha´det gott och gör nu inget som jag inte skulle ha gjort!