- den 12 augusti 2008, kl 13:13
(Varudeklarerat inlägg: 1 380 ord, föregående inlägg: 698 ord)
Mycket smärtor gör att livet inte alltid känns, som om det vore en toppenhistoria. De dagarna får jag själv bjuda till för att de skall bli det. ALLA dagar i våra liv ÄR viktiga. Det är dagar som aldrig mer återvänder i våra liv. Vakna okristligt tidigt är ingen hit. Min biologiska klocka är dessutom inte inställd på att stiga upp kl. 05.00 som jag gjorde imorse igen. Men hellre det än att inte ha lyckats somna pga. all värk vid denna tidpunkt. Egentligen var klockan dessutom 04.00. Mig och kossorna lurar man inte med att flytta runt tiden! Men jag orkade inte ligga och försöka hitta någon bra sovställning. Det var stört omöjligt.
Gav upp och steg upp för att koka lite te. Te är fasen i mig strävt att dricka utan mjölk konstaterade jag, när jag hängde i kylskåpsdörren och undrade vart mjölken försvunnit. Ett konstaterande som jag gjort många gånger i mitt liv "so far." Såg att två mjölktetror stod upp och nervända och ursköljda i diskhon. Uppenbarligen hade somt utspelat sig i huset utan min vetskap. Ny titt in i kylskåpet! Långfil! Kan man ha långfil i te? Meeeh...det går ju inte. Där går definitivt MIN gräns för upptäckarglädje!
- Sorry mylady, and goodmorning to you! Det får bli Weledas salttandkrämssmak med testrävhet, som blir förhärskande den första timman av ditt vakna liv även denna dag!
Inte môcke té verksta. Varför är det så en del dagar, att helt plötsligt upptäcker jag att det behövs handlas, som om det vore en överraskning? Ändå har vi ett matförråd, som brukar kommenteras av äldste sonen med:
- Fasen man skulle tro att ni väntar på en längre belägring.
Det kommer ifrån killen vars kylskåp är en lättinventerad historia. Sist jag var där fanns en halvt ihjätorkad ostkant, kaffet som jag inköpt sist vi var där, en halvtom ketchupflaska och några odefinierbara saker, som jag hjälpte bort till sista vilan.
Jag beundrar verkligen människor som VET varje morgon vad de skall äta till frukost och framförallt VAD de VILL äta till frukost. Efter tre egna barn och tre olika personligheter kan jag konstatera att det är så. Ändå sägs det att vi ärver våra matvanor. Jag har då inte ärvt mina föräldrar matvanor! Jag har haft mina egna. Alltid har det varit så. Det gäller även mina barn. En äter i stort sett samma frukost varje morgon. Nästa har jag nog haft menlig inverkan på, han har inga bra frukostvanor och kan aldrig bestämma sig för vad han vill äta. Den tredje har nog fått lite av mina "matlagningsvanor". Testar det mesta.
Jag bestämde mig slutligen efter en stunds ytterligare hängande i kylskåpsdörren, för en vanlig hederlig knäckemacka med ost. Enbart te.....nääää, inte utan mjölk. Inte idag, en annan dag kanske. Sedan sket det sig och jag blev mitt vanliga jag igen. Varför inte prova på något nytt? Ny ljus idé. Vet inte, har inte bestämt mig ännu, om jag skall, eller inte skall rekommendera : vanlig hederlig knäckemacka, sparsmakat med örtkryddad honungssenap på ost.
Satt där åter och filosoferade och hade antagligen ett förvånat uttryck i ansikte, när jag lät tuggorna fortplanta sig i smaklökarna. Åter hängde mina tankar på vad jag för något tag sedan konstaterat. Vi människor fungerar som cementblandare när vi tuggar? Allt körs runt, som i en cementblandare. Speciellt knäckemackor.
Macka nr 1 slut. Jag har ännu inte bestämt mig för VAD jag tyckte om den kombinationen, trots att jag ätit denna kombination även för ett tag sedan. Det blev en till ost och knäckebröd. Ny sväng med häng i kylskåpsdörren. Nu med en ännu nyare, märkligare kombination på osten: "Mango Chutney -pinapple".
Vid första tuggan insåg jag att min äldste son skulle ha uttryckt det kärnfullt;
- Morsan, kan du inte bli raketforskare istället, där får man experimentera med vad som helst! Du är onaturlig! Vet du det?
Ibland har det fått till följd att de avvaktande suttit och petat i tallriken. Ungefär som om de analyserar något laboratorieresultat, där de försöker utröna vad som innehållet består av.
-Vaff.... ni köper ju färdigmat ibland, eller går på krogen, där skulle ni verkligen kunna sitta behängd med utrönarminer, brukar jag kontra det hela med.
Jag vet inte vem av barnen som brukar vara slagfärdigast. Det är nog dött lopp på den fronten. Men det har hänt att denna kommentar flödat:
-Ja, men alla E:n och lite stabiliseringsmedel, det är ju kända grunkor. Ditt käk däremot, morsan, det är verkligen okänd terräng!
Låter det här som en trist attityd? Nä, knappast, det är en solklar konstaterande diskussion, fri från behängda saker. Men kombinationen knäckemacka, ost och mango chutney - pinapple sparsmakat skrap, kan jag däremot säga med en gång. Det funkade!
Funderade ett tag på att testa en tredje hårdmacka. Nu med cremé fraiche blandat med lite Mango & Ginger Chutney på knäckemacka. Men jag och käka på morgonen är ingen höjdare. Den blandningen vet jag fungerar. Eller Cremé Fraiche med rödlöks umberlain, eller helt sonika lite Cremé Fraiche och vanlig hederlig klick av Kalles kaviar, som smetas ut i Cremé Fraichegôret.
Middag, frukost eller lunch kan understundom lyda under samlingsbeteckningen "varför dö nyfiken?" När jag slänger fram något med orden, "nu skall ni få testa något nytt och så vill jag veta vart på skalan det hamnar". DÅ brukar de få en underlig stel kroppshållning och ser ut som om de anar sig till en mördare "in the neighbourhood", som står och väntar bakom ryggen med macheten i högsta hugg! Men betygsätter det gör de lydigt och snällt. Jag har pli på försökskaninerna! Vi begagnar oss av skalan 0-10. Rätt skall vara rätt. Men vid några tillfällen har vi råkat hamna på ett negativt resultat.
Minus 3 000 är nog rekordet och det står en surströmmingslåda för. Receptet fann jag i Bonniers stora kokbok, sedan någon sagt mig att:
- Surströmming tänker jag ALDRIG äta!
Jag är fel person att säga ALDRIG till. Men VARNING för surströmmingslåda, säger jag bara. Det var det värsta jag någonsin ätit! Den var nästan i klass med surhaj, som vi blev bjudna på en tillställning en sommar på Island. Titta på maten, det är väl vanligt att man gör, men när maten ligger och stirrar på en, då känns det onekligen läskigt. Ögonen smakade kokta ägg enligt min bordsgranne. En upplysning som jag gärna hade avstått, eftersom jag nyss hade återvänt till bordet, efter ett hastigt avtropp. Jag hade nämligen stoppat i mig en pyttebit av surhaj i munnen. Med bästa vilja i världen gick det bara inte att svälja och jag är glad, att jag med ett nödrop hann precis fram till toaletten. Hajar urinerar inte och det är nog också anledningen till att de smakar som de smakar.
Sedan gör väl själva anrättningen "sur-haj" inte saken bättre gissar jag. Det var andra "delikatesser" som fanns på matbordet. Något ångkokt specialbröd. Det smakade däremot mustigt gott. Så vanligt "lappkok", det blev min huvudföda denna tillställning. Fårhjärna och fårskalle fanns det också, som jag inte smakade på. När jag läste på akademien hade jag nämligen en klasskompis, som ständigt käkade fårhjärna på sin morgonmacka. Han kände till min morgonkräsenhet och satt och fullkomligen äcklade sig med denna grönfärgade fårhjärna upplagd i tjocka skivor på mackan.
- Mmmmm.... vad gott det är Gun! Vill du verkligen inte smaka?
- Nej, Mehdi, efter 1095 dagars bekantskap vill jag FORTFARANDE inte käka hjärna. Hjärna äter jag inte gärna. Flô på dig till annat bord, TACK, innan du får utlagd pizza på dig och din gröna hjärnmacka!
Men på Island dränker man tack och lov allt i den inhemska snapsen "Svarta döden", det gör man inte när man kommer ifrån Iran. "Svarta döden" den smakar precis som den låter. Det var en mycket trevlig tillställning på Island, men jag kunde med ens förstå utlänningarna, som ryggar för vår "surströmming" och undrar hur makaber man egentligen kan bli som människa. "Stoppa in något i munnen, som redan måste ha kommit ut?"
Jag kanske skall tillägga att för det mesta är det normalrecepten som tillagas av mig, men så kommer de där andra dagarna, då det är JAG-recept. Ibland blir det onekligen riktiga höjdare. Men ibland blir det :
- Nä, fasen. Hör ni. Det här skiter vi i. Vi tar och värmer upp lite chili från frysen istället.
Mycket smärtor gör att livet inte alltid känns, som om det vore en toppenhistoria. De dagarna får jag själv bjuda till för att de skall bli det. ALLA dagar i våra liv ÄR viktiga. Det är dagar som aldrig mer återvänder i våra liv. Vakna okristligt tidigt är ingen hit. Min biologiska klocka är dessutom inte inställd på att stiga upp kl. 05.00 som jag gjorde imorse igen. Men hellre det än att inte ha lyckats somna pga. all värk vid denna tidpunkt. Egentligen var klockan dessutom 04.00. Mig och kossorna lurar man inte med att flytta runt tiden! Men jag orkade inte ligga och försöka hitta någon bra sovställning. Det var stört omöjligt.
Gav upp och steg upp för att koka lite te. Te är fasen i mig strävt att dricka utan mjölk konstaterade jag, när jag hängde i kylskåpsdörren och undrade vart mjölken försvunnit. Ett konstaterande som jag gjort många gånger i mitt liv "so far." Såg att två mjölktetror stod upp och nervända och ursköljda i diskhon. Uppenbarligen hade somt utspelat sig i huset utan min vetskap. Ny titt in i kylskåpet! Långfil! Kan man ha långfil i te? Meeeh...det går ju inte. Där går definitivt MIN gräns för upptäckarglädje!
- Sorry mylady, and goodmorning to you! Det får bli Weledas salttandkrämssmak med testrävhet, som blir förhärskande den första timman av ditt vakna liv även denna dag!
Inte môcke té verksta. Varför är det så en del dagar, att helt plötsligt upptäcker jag att det behövs handlas, som om det vore en överraskning? Ändå har vi ett matförråd, som brukar kommenteras av äldste sonen med:
- Fasen man skulle tro att ni väntar på en längre belägring.
Det kommer ifrån killen vars kylskåp är en lättinventerad historia. Sist jag var där fanns en halvt ihjätorkad ostkant, kaffet som jag inköpt sist vi var där, en halvtom ketchupflaska och några odefinierbara saker, som jag hjälpte bort till sista vilan.
Jag beundrar verkligen människor som VET varje morgon vad de skall äta till frukost och framförallt VAD de VILL äta till frukost. Efter tre egna barn och tre olika personligheter kan jag konstatera att det är så. Ändå sägs det att vi ärver våra matvanor. Jag har då inte ärvt mina föräldrar matvanor! Jag har haft mina egna. Alltid har det varit så. Det gäller även mina barn. En äter i stort sett samma frukost varje morgon. Nästa har jag nog haft menlig inverkan på, han har inga bra frukostvanor och kan aldrig bestämma sig för vad han vill äta. Den tredje har nog fått lite av mina "matlagningsvanor". Testar det mesta.
Jag bestämde mig slutligen efter en stunds ytterligare hängande i kylskåpsdörren, för en vanlig hederlig knäckemacka med ost. Enbart te.....nääää, inte utan mjölk. Inte idag, en annan dag kanske. Sedan sket det sig och jag blev mitt vanliga jag igen. Varför inte prova på något nytt? Ny ljus idé. Vet inte, har inte bestämt mig ännu, om jag skall, eller inte skall rekommendera : vanlig hederlig knäckemacka, sparsmakat med örtkryddad honungssenap på ost.
Satt där åter och filosoferade och hade antagligen ett förvånat uttryck i ansikte, när jag lät tuggorna fortplanta sig i smaklökarna. Åter hängde mina tankar på vad jag för något tag sedan konstaterat. Vi människor fungerar som cementblandare när vi tuggar? Allt körs runt, som i en cementblandare. Speciellt knäckemackor.
Macka nr 1 slut. Jag har ännu inte bestämt mig för VAD jag tyckte om den kombinationen, trots att jag ätit denna kombination även för ett tag sedan. Det blev en till ost och knäckebröd. Ny sväng med häng i kylskåpsdörren. Nu med en ännu nyare, märkligare kombination på osten: "Mango Chutney -pinapple".
Vid första tuggan insåg jag att min äldste son skulle ha uttryckt det kärnfullt;
- Morsan, kan du inte bli raketforskare istället, där får man experimentera med vad som helst! Du är onaturlig! Vet du det?
Ibland har det fått till följd att de avvaktande suttit och petat i tallriken. Ungefär som om de analyserar något laboratorieresultat, där de försöker utröna vad som innehållet består av.
-Vaff.... ni köper ju färdigmat ibland, eller går på krogen, där skulle ni verkligen kunna sitta behängd med utrönarminer, brukar jag kontra det hela med.
Jag vet inte vem av barnen som brukar vara slagfärdigast. Det är nog dött lopp på den fronten. Men det har hänt att denna kommentar flödat:
-Ja, men alla E:n och lite stabiliseringsmedel, det är ju kända grunkor. Ditt käk däremot, morsan, det är verkligen okänd terräng!
Låter det här som en trist attityd? Nä, knappast, det är en solklar konstaterande diskussion, fri från behängda saker. Men kombinationen knäckemacka, ost och mango chutney - pinapple sparsmakat skrap, kan jag däremot säga med en gång. Det funkade!
Funderade ett tag på att testa en tredje hårdmacka. Nu med cremé fraiche blandat med lite Mango & Ginger Chutney på knäckemacka. Men jag och käka på morgonen är ingen höjdare. Den blandningen vet jag fungerar. Eller Cremé Fraiche med rödlöks umberlain, eller helt sonika lite Cremé Fraiche och vanlig hederlig klick av Kalles kaviar, som smetas ut i Cremé Fraichegôret.
Middag, frukost eller lunch kan understundom lyda under samlingsbeteckningen "varför dö nyfiken?" När jag slänger fram något med orden, "nu skall ni få testa något nytt och så vill jag veta vart på skalan det hamnar". DÅ brukar de få en underlig stel kroppshållning och ser ut som om de anar sig till en mördare "in the neighbourhood", som står och väntar bakom ryggen med macheten i högsta hugg! Men betygsätter det gör de lydigt och snällt. Jag har pli på försökskaninerna! Vi begagnar oss av skalan 0-10. Rätt skall vara rätt. Men vid några tillfällen har vi råkat hamna på ett negativt resultat.
Minus 3 000 är nog rekordet och det står en surströmmingslåda för. Receptet fann jag i Bonniers stora kokbok, sedan någon sagt mig att:
- Surströmming tänker jag ALDRIG äta!
Jag är fel person att säga ALDRIG till. Men VARNING för surströmmingslåda, säger jag bara. Det var det värsta jag någonsin ätit! Den var nästan i klass med surhaj, som vi blev bjudna på en tillställning en sommar på Island. Titta på maten, det är väl vanligt att man gör, men när maten ligger och stirrar på en, då känns det onekligen läskigt. Ögonen smakade kokta ägg enligt min bordsgranne. En upplysning som jag gärna hade avstått, eftersom jag nyss hade återvänt till bordet, efter ett hastigt avtropp. Jag hade nämligen stoppat i mig en pyttebit av surhaj i munnen. Med bästa vilja i världen gick det bara inte att svälja och jag är glad, att jag med ett nödrop hann precis fram till toaletten. Hajar urinerar inte och det är nog också anledningen till att de smakar som de smakar.
Sedan gör väl själva anrättningen "sur-haj" inte saken bättre gissar jag. Det var andra "delikatesser" som fanns på matbordet. Något ångkokt specialbröd. Det smakade däremot mustigt gott. Så vanligt "lappkok", det blev min huvudföda denna tillställning. Fårhjärna och fårskalle fanns det också, som jag inte smakade på. När jag läste på akademien hade jag nämligen en klasskompis, som ständigt käkade fårhjärna på sin morgonmacka. Han kände till min morgonkräsenhet och satt och fullkomligen äcklade sig med denna grönfärgade fårhjärna upplagd i tjocka skivor på mackan.
- Mmmmm.... vad gott det är Gun! Vill du verkligen inte smaka?
- Nej, Mehdi, efter 1095 dagars bekantskap vill jag FORTFARANDE inte käka hjärna. Hjärna äter jag inte gärna. Flô på dig till annat bord, TACK, innan du får utlagd pizza på dig och din gröna hjärnmacka!
Men på Island dränker man tack och lov allt i den inhemska snapsen "Svarta döden", det gör man inte när man kommer ifrån Iran. "Svarta döden" den smakar precis som den låter. Det var en mycket trevlig tillställning på Island, men jag kunde med ens förstå utlänningarna, som ryggar för vår "surströmming" och undrar hur makaber man egentligen kan bli som människa. "Stoppa in något i munnen, som redan måste ha kommit ut?"
Jag kanske skall tillägga att för det mesta är det normalrecepten som tillagas av mig, men så kommer de där andra dagarna, då det är JAG-recept. Ibland blir det onekligen riktiga höjdare. Men ibland blir det :
- Nä, fasen. Hör ni. Det här skiter vi i. Vi tar och värmer upp lite chili från frysen istället.
Debatten startad av Tommy
SvaraRaderaStartad: 2008-08-13 07:41:39
Det finns 3 kommentarer.
Ja, jag har förstått hur de känner sig, men jag gjorde det först efter mitt möte med "sur-haj" på Island. haha. - Låter som om du haft ett spännande liv! Restaurang i Kongo,tillhör inte vanligheterna precis. Jag känner till en story om en som slängde in en burk surströmming med i resväskan på flyget. DET slutade INTE bra kan jag säga! Blev nog en rejäl nota att betala efteråt.
Anmäl >Gun (2008-08-13 11:47:51)
Dagen efter ville våra kongolesiska vänner "ge igen" och utmanade därför mig. De bjöd på friterade stora gräshoppor, något de själva ofta åt som tilltugg.
UTAN frityrsmet ...tyvärr!
Vingarna var borttagna och hade dom även varit ben- och huvudlösa, så hade jag säkert fått ner mer än ett par.
Måste i ärlighetens namn säga, att jag inte riktigt kunde koncentrera mig på smaken, för jag hade fullt sjå med att tugga, tugga, tugga och sedan svälja snabbt.
Benen som likt tandpetare kilade fast mellan tänderna och ett huvud, som nästan kunde liknas vid ett UFO:s, med stora svarta ögon och glasartad blick.
Nåja, jag fick ner ett par, vilket imponerade lite på kongoleserna. =)
Tack för ordet!
Anmäl >Tommy (2008-08-13 10:59:06)
Din berättelse får mig osökt att tänka, när vi på vår restaurang i Kongo öppnade en burk surströmmng. Kongoleserna är i vanliga fall inte kräsna när det gäller mat, men den gången ryggade alla våra anställda tillbaka. Alla utom en - chauffören, som ville visa sig modig inför de andra.
Han tog en liten bit av surströmmingen som han så omsorgsfullt gömde i ett bröd, blundade och tuggade, blundade och tuggade ... Med en inte alltför vacker grimas, spottade han sedan ut och kved: -Jag gjorde i allafall så gott jag kunde.
De kände sig äcklade och kunde för sitt liv inte förstå, hur vi svenskar tyckte att något som luktade så vidrigt smakade gott!!?
Anmäl >Tommy (2008-08-13 07:41:39)