Varning! Detta är ej någon läsning för

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 21 augusti 2010, kl 03:03

känsliga personer!

Vissa bloggar funderar jag mer över än andra, OM jag överhuvudtaget skall våga sätta dem i tryck. Det här är definitivt en av dem!

Ibland måste jag medge att till och med jag kan se ut som en korsning mellan idisslande ko och ogräshacka. Jag tror att mina ögon rör sig försiktigt, i tron om att jag bara skall kunna konstatera, att jag nog trots allt ligger hemma i min säng och att detta egentligen bara är en osedvanligt skruvad dröm. Så skruvad att den kvalar in i någon av alla mina manus, som det numera dräller av.

Ändå är det så att jag har jobbat med "grova kalibern". Det jag inte hört inom fängelsemurarna är ännu inte "uppfunnet". Jag lovar. Men ändå, kraschlandar mitt eget mediokra intellekt, när jag möter någon som har en helt främmande "högskoletillhörighet", än det jag min pappskalle förväntar mig. Jag har lite svårt att göra den tankebubblan, att den här personen snart rumlar runt i sjukhuskorridorerna med en läkarrock på sig. Men så är det alltså och det får mig att inse, att jag håller på att bli en kvarleva från något som inte längre är gångbart.

Än en gång, nu återger jag bara och DU är redan förvarnad om att det här inte är någon läsning för känsliga personer.

Det finns mycket klara föreställningar om ditten och datten. Ta t.ex. det här med att skaffa barn, eller leva "svenne-liv". När jag så intar den här ko/ogräshacke-looken, kommer det självklara och "naturliga" svaret i retur:

Det finns uppenbara risker med att föda barn. Har man fött barn får man aschlen, som ser ut som ladugårdsväggar och hängbröst, som man kan trampa fast under fotsulorna, eller i stilettklackarna. Men det finns värre saker ändå, med svensson-livet, därför att det finns också vissa sysselsättningar som definitivt går bort!

Den här hårdkokta damen, hon ligger hellre utslagen under en parkbänk, eller i ett cracknäste i Bergsjön än kollar på Isaac Grünewalds tjocka tantporträtt i det förhatliga stället: Göteborgs konstmuseum. Det finns också de som hellre kollar in extrapriserna på Lidl än beträder konstmuseets lokaler. Därför att där ränner det bara en massa gamla kulturkärringar iförd långa linnekjolar från Gudrun Sjödén. En av dessa "rainy days" hade den här hårdkokta tydligen släpats runt av den f.d. tillika "till och från pojkvän", eller vad han nu skall tituleras som. KK, tydligen ibland, beroende på hur frekvent han har varit med henne, eller slarvat runt med sitt lilla privata harem.

Anledningen till besöket var att den f.d. onämnbare "pojkvännen" skulle lämna in en bildanalys och då fanns det tydligen inget utrymme för tung narkotika. Efter att ha släpats runt på HELA jävla konstmuseet var det så äntligen dags att dra. Hon tyckte naturligtvis att hon var värd en handfull Stesolid och en kvarting ugnsrengörning. Men den f.d. onämnbare "pojkvännen" hade även ett svenskaarbete, som skulle lämnas in. Det betydde ett genomlidande av en filmatiseringen av "På västfronten intet, nånting, pungkula", jag vet inte, filosoferade hon vidare.

Hon intygade att den f.d. onämnbare "pojkvännen", som förut varit mer kriminell än en härlig kompott av Svartenbrandt, Arklöv och Zethraeus, mer påtänd än Courtney Love och ungefär lika trogen som Tiger Woods, då varit allt annat än rolig. Men på den tiden påtvingade han aldrig henne att bevittna sätesbjudningen av en rapphöna i alla fall, på Göteborgs konstmuseum. Signerad av Bruno Liljefors.

Vad hon ser hos honom är ibland lite svårbegripligt, lugnt sagt. Därför att en av dessa beskrivningar av honom skall sent omsider glömmas.

Det var när hon blev upphämtad av honom en gång. Han var då iklädd bruna gabardinbyxor, en sån där tröja som tävlingscyklister har. Jävligt tajt med sportdryckreklam och vädringshål i armhålorna och stålhätteskor. Av någon oförklarlig anledning hade han dessutom stigit ur bilen för att möta henne. När hon närmade sig och insåg att flanen i Lucozade-tröjan inte var Lance Armstrong, som snott Arne Hegerfors byxor utan hennes egen f.d. onämnbare "pojkvän" uppstod allt annat än ljuv musik.

- Asså vad fan gör man, när man själv lusläser franska Vogue, kollar in höstens trender redan i mars och planerar semestern efter modeveckan i Milano och ens pojkvän ser ut som om han ramlat in i en UFF-container, rumlat runt och ramlat ut?!

Men säger hon det? Nej, nu skärper hon till sig lite och frågar honom försiktigt:

- Tvättvecka, eller? Inga rena kläder?
Han ser förvånad ut.
- Nej, jag har köpt nya kläder...
- Har Susanne Ljungskog börjat sälja kläder? undrar hon då torrt.
- Vem är det?

Maaaaan vad han är trög! stönar hon ur sig och fortsätter: Jag är helt ointresserad av all sport som inte har med bilar, boxningshandskar eller crack-pipor att göra, men t.o.m. jag vet att Ljungskogskärringen vann VM i sån där cykla-runt-i-ringen.

- Kommer du ihåg den där gamla TV-serien Albert och Herbert? undrade hon fortfarande med garden halvsänkt till den f.d. onämnbare "pojkvännen" . Eller slutar din allmänbildning vid nuvarande statsminister, huvudstad i Finland och fotbollslandslagets målvakt?
- Finland? Målvakt? Olof Palme?
- VARFÖR I HELA HELVETE HAR DU HERBERTS BYXOR PÅ DIG???

Han blir tyst. Hon med och undrar själv varför hon fick ett sånt enormt utbrott. Men så får hon syn på byxorna. Såna byxor som halvalkoholiserade lös-snus-snusande blottare har när de runkar i parker. Och cykel-tröja. Och stålhätteskor.

- Allvarligt talat, säger hon till honom. Ramlade du in i garderoben, fastnade i din farfars gamla byxor, fick en black-out, rånade en sport-souvenir affär och kom sedan hit och hämtade mig?

Han ser nu enligt rapporten sur ut.

- Men skorna är snygga i alla fall, eller hur? försöker han trevande.
- Skorna är jättesnygga. OM man skall bila i betong, eller montera byggnadsställningar.

Det hela slutade med att den f.d. onämnbare "pojkvännen" insisterade på en romantisk middag, på en uteservering. Där alla kunde se, att hon var på "dejt" med någon som hade svettgaller i armhålorna. Men efter att hon hade tillbringat större delen av middagen under bordet förstod han, att situationen var ohållbar och lovade byta stil. Så nästa dag blev det en shoppingtur, som resulterade i ett par jeans, som han inte kunde dra upp till bröstvårtorna och snöra åt. Ett par tygskor. En Tiger t-shirt. En snygg cardigan.

Hans enda kommentar var:

- Jag ser ut som en bög...

Bög är klar förbättring från runk-gubbe/ tävlingscyklist/ betongarbetare. Bög har smak. Runk-gubbe är snuskig. Tävlingscyklist pissar på sig under långlopp. Betongarbetare får tinnitus, blev hennes slutliga omdöme. Dock inte högt uttalat till den f.d. onämnbare "pojkvännen". Ty, även rappa "foderluckor" har sina stängningskriterier.

Efter att ha "insupit" livets realiteter hur högskolestuderande kan låta, är jag djupt tacksam över att jag själv inte råkat ut för det på det högst privata planet. Därför att jag börjar inse att jag börjar bli "toleransinkonsekvent" och skulle nog få ett större hjärnsläpp om detta skulle tillhöra vardagen i mitt privatliv.

Men dylika konfrontationer gör också, att jag nästan tycker att killen med de snedställda Doc Martenskängorna, svart fotsid Gestaporock, ballerinakjol och kalsingar som genomgått en kattkvart för 1000 hemlösa kattor, förefaller tämligen normal. Trots kronan på verket, med hans svart/lila/flik/taggiga/40 cm frilla. Den står rakt upp, fråga mig inte hur det är möjligt, men den gör det. Frillan har dessutom stora likheter med det som fabriceras i stålfabriken, som gör kapblad och industriella klingor. Hans övriga gimmick och utseende påminner starkt om ett "olycksfall i arbetet" vid säkerhetsnåls- och häftklammerfabriken. Det är inte heller många millimeter hud som inte är intecknad av perforeringen. Det finns också en hel del gamla uttöjda hål, som vittnar om att han också kommit i kläm för någon vettvilling med hålslagsapparaten i högsta hugg.

Tro det eller ej, men han försöker sig på franskt maner, när han tar sig en klunk ur den medhavda ölburken, med lillfingret spretande som gamla fina Östermalmstanter. Ölburken brukar han klämma i, så att den låter, när den buktar sig in och ut. Så håller han på tills den är tom. Då bränner han av en ljudlig raaaaap! Ciggen hänger konstant pyrande i ena mungipan och sannolikt är det den, som har fått de hårt sminkade ögonen att rinna av tusch. Betraktelsen är sammanfattat: ett kronvrak, eller ett övervintrat "DET", som somnat med årsförbrukningen av smink på en och samma gång och efter en minst sagt rejäl röjarskiva.

Men sanningen om honom är säkert något flatare än så. Han är säkert bara en av alla uppköpare av öl och sprit från någon långtradarchaffis vid Stig´s Center och är säkert bara ännu en vilsen själ, som inte bestämt sig för om han skall bli fordonsreparatör, hjärnkirurg, eller kanske rent av bara en helt vanlig svenssons. Han kanske rent av är högskolestuderande han också, fastän jag ännu inte har lyckats klura ut det.

Ja, det är mycket "högintressant" som kan flyta runt i en storstad, utan att man vid en första anblick kan inse det.


(Jag hoppas att ni kan njuta av den vackra bilden iaf. Får ni inte fram den så gå in via "bloggar" och klicka fram till min blogg, då brukar det funka med att få fram bilden.)

Det saknas verkligen sans och balans i

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 15 augusti 2010, kl 10:19

diskussionerna kring "Thai-bärplockarsoppan".

Dvs. med utländska bärplockare i vårt lands "Allemansrätt" bärplockarland.

Eller vad sägs om följande citat:

3 500 kronor per månad kan det bli kvar av en bärplockares månadslön när omkostnaderna är betalda. Trots kollektivavtal.

- Vi strävar efter att bärplockarna ska ha en lön i paritet med svenska förhållanden. 17 730 kronor är en låg lägsta lön, säger Per Holmström, Kommunal.

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5534638

Ursäkta en försynt fråga. Men hur många, boende i det här landet, kan uppvisa ett sådant netto, som en förvirrad Per Holmström, Kommunal, svamlar runt med. Jag bara undrar i vilken verklighet Per Holmström lever i.

Det hela låter ungefär som om ALLA vanliga dödliga, bosatta i det här landet, täljer guld och softar omkring med två räkmackor fastlimmade under fotsulorna. Dvs. har kvar 3 500:- sedan alla levnadsomkostnader är betalda.

Jag är rätt övertygad om att det är väldigt många, som inte tillnärmelsevis kommer upp till detta "minimikrav", som Per Holmström anger.

Sedan har jag svårt att förstå vitsen med att visa upp bilder hur spartanskt de bor under den här tiden, som de rent tillfälligt befinner sig i det här landet för att plocka bär under några få veckor. Det får mig faktiskt att inte veta om jag skall skratta eller gråta. De här som nu förfasar sig över dylika bilder. VET de ens t.ex. hur en vanlig svensk byggjobbare, kan få leva och ha det år ut och år in, när de ligger ute i "buschen" på jobb?

Jag tror att det kan vara hög tid för kommunals Per Holmström, att göra ett studiebesök för att få kunskap om vad en vanlig svensk arbetsplats ute i "buschen" kan erbjuda för "guldtillvaro" för dem som bidrar till vår gemensamma "skattekassa".

Jag slår vad om att de allra flesta svenskar inte ens skulle kunna tänka sig att leva under dylika förhållanden. Ändå är det en intensiv klappjakt, som råder från skattemyndigheternas sida, dvs. ansvariga myndigheter och faktiskt i förlängningen vi själva, eftersom det är vi som tillsätter dessa "bristfälliga" politiker, som i alltför hög grad saknar insikt om verkligheten.

Skattemyndigheten har fått i uppdrag av vederbörande uppdragsgivare, att lusläsa om byggföretagen "möjligen" har gett byggjobbarna någon form av kompensation för de miserabla levnadsförhållandena, som det faktiskt innebär att bo och arbeta under större delen av sin vakna tid. Skulle motsvarande granskning ske av riksdagsmän m.fl. skulle jag nog inte opponera mig, men så är ju inte fallet!

Vilken skattesoppa det här brukar ända ut i, det behöver man inte vara någon Einstein för att kunna lista ut. Vara byggjobbare (t.ex), det betyder att du också måste vara skatteexpert som skall snirkla dig runt alla bestämmelser, utan att kunna dra av för rimliga levnadsvillkor! - Men det är väl detta som kallas för "gudomlig svensk rättvisa". DET däremot är ju inte så mycket att skriva om, eller orda om. Där kan alla ansvariga luta sig lugnt och tryggt tillbaka och fortsätta att blunda. Vi borde verkligen närma oss EU anpassning vad gäller skatter. Istället för att finna på nya "skatt på skatt på skattens skatt". Snacka om att vara beskattad ända upp till halsmandlarna.

Skattemyndighetens slogan för några år sedan var verklig ironi "känn dig uppskattad". Jo, tack det skall gudarna veta, handikappad som ett resultat av mitt jobb, utan betald nödvändig vård och ändå ingen "gräddfil", eller "fallskärm" som vecklat ut sig, trots "godkänd arbetsskada". Hela arbetsskadelagstiftningen är ett enda stort aprilskämt! Det hade varit mer kul att kunna skriva en "liten begäran" till arbetsgivaren, som Littorin m.fl. gjort, på X-antal mille. Trots att de själva sagt upp sig.

I det här landet borde man istället för att sätta fokus på utländska bärplockare, överlag ge "skatteavdrag" för miserabla levnadsförhållanden och införa ett rättvist samhälle.

Ja, jag ställer mig verkligen frågande till många "höga hästars" helblinda ageranden. Eller är det så att vi bara skall vara bra på att "fixa" till det för alla tillresta, medan vi struntar i hur många det är i det här landet, som hanteras godtyckligt och att man dessutom gör det med ursäkten "Jamen, de bor ju här".

Nej, det är till att ha bristande kunskaper om hur verkligheten ser ut för de som redan bor i det här landet.

Nu är jag innerligt less, att höra talas om denna utländska "bärplockarsoppa" VARJE år, som lycksökare lurat hit under falska premisser och som själva låter sig luras hit under falska premisser, utan att det tagit reda på fakta, eller kollat med dem som redan varit här.

Återför ansvaret på dessa bemanningsföretag och förpassa därmed problematiken till dem de hör hemma hos.

Ty, med många kulörta lyktor jag gick mig i världen ut...

Om jag säger O´boy, vad tänker du på då?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 14 augusti 2010, kl 10:35

- Drycken O´boy kanske?

- O´boy var något som min mamma vägrade inköpa när jag var barn. Jag däremot tyckte att det var rätt orättvist. "Alla andra fick göra O´boyröra med massor av O´boypulver i mjölkglaset. Alla andra. Utom jag". Alltså är jag uppväxt med cacaopulver.

- Vem kan tänka på ordet O´boy, utan att börja sjunga som Peps Persson: "O´boy... vicke vackäurrrt väudäurrr. Solen scuinerrr idau"...

- O´boy vad dråpligt, säger jag om den där dagen, när jag fick syn på en uppseendeväckande fin dam i Centralstationens vimmel.

- Därför att när hon passerat fiket, där jag satt uppflugen på en barpall, upptäckte jag, att hon hade en lång bit toalettpapper fladdrande därbak. Pappret hängde ut genom trosorna/strumpebyxorna, som en fladdrande girland och vittnade om att pappret var tämligen begagnat. Kjolen hade hakat upp sig i linningen. O´boy!

- O´boy, O´boy, vilken skillnad på fram och baksida på den fina damen!

- O´boy! Hur länge hade hon gått omkring så där?

- Var det kanske inspelning av "dolda kameran"? På Centralstationen vet man aldrig. Därför att där har passerat mycket genom årens lopp. Ta t.ex. killen i fotoautomaten med en uppblåsbar Barbara. Eller han som satt på bänken med benen uppfläkta, iförd shorts med onaturligt vida byxben och inga kalsonger under. Det var mao allmän förevisning av "klockstapeln" för alla som aningslöst passerade. O´boy... blindhet kan komma plötsligt! Men är inte män och kvinnor lite annorlunda på ett "annorlunda sätt"?


- O´boy vad skrev jag nu då... host... host...

Hmpfr ....

- O´boy vilka tatueringar, som sommarsolen har tinat fram! Man kan nästan tro att dagisbarnen har börjat extraknäcka som tatuerare.

- O´boy, Kristin fyller 24 år idag. Då betyder det att det inte är så långt kvar tills min dotter fyller 24 år. O´boy vart tog tiden vägen?

Tre dagars stjärnfall.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 12 augusti 2010, kl 01:52

Nej, det är inget av sommarens alla festivalkalas jag talar om, utan det som händer uppe på himlavalvet.

Vart än man befinner sig i landet är det bara att ha liggunderlag, solstol, eller hängmatta för att undvika nackspärr. Varma kläder är nog kanske inte helt fel heller. Ty det kan vara svårt att slita sig från föreställningen, som dessutom är alldeles gratis.

Det är i och för sig inget ovanligt att det är mycket stjärnfall på sensommaren. Meteorskuren många brukar se kallas för Perseiderna och är en skur av sandpartiklar från kometen Swift Tuttle. Sedan att den kallas Perseiderna beror på att alla meteorerna ser ut att komma från riktningen av stjärnbilden Perseus. De flesta av partiklarna jorden idag kör in i lossnade från kometen ungefär för 1000 år sedan. Men det finns också ett ganska tunt moln av partiklar som lossnade så sent som mitten av 1800-talet.

Skuren startar redan runt 23 juli med c:a en meteor/timma. Långsamt ökar antalet för att i början av augusti nå 5 meteorer/timma. 10 augusti har antalet ökat till 15 st/timma, för att toppa på 50 - 80 meteorer/timma natten mellan 12 och 13 augusti. Därefter minskar antalet snabbt för att kring 22 augusti helt upphöra.

Meteorskuren har observerats i över 2000 år. Dammkornen kommer in i vår atmosfär med en hastighet av c:a 60 km i sekunden och bildar små, kortvariga ljusspår.

Passa på att "önska" dig någonting! Det får man ju göra när en "stjärna faller".

Nu blir här bara ett enda stjärnfall till inatt att beskåda. Den följer alldeles snart, när denna "stjärna" nu tänker trilla omkull i sängen.

Natti natti

"Vad roligt" att Annika Östberg har sommar-

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 8 augusti 2010, kl 17:42

pratat i år.

Det måste ha blivit ett bra tillskott i hennes kassa förutom dagersättningen från kriminalvårdsanstalten.

Låt gå för att ansvariga politiker tyckte att dagslön och villkor för intagna vid svenska fängelser, skulle vara högre/bättre än t.ex. de till militärtjänstgöring inkallade. Men detta drabbade unga pojkar, som många gånger fick överge en anställning, därför att de skulle försvara oss medborgare i händelse av krig. Att de sedan inte hade någon anställning kvar när de kom ut igen från militärtjänstgöringen och fick klara sig bäst de kunde, det var trots allt en andrahandsfråga enligt höga politikers bedömning.

Huvudtemat var att de inkallade skulle "lära sig att veta hut och göra rätt för sig". Vägrade man militärtjänstgöring gjordes processen kort. Då var det direkttransport till kriminalvårdsanstalt, utan pardon. Jag vet t.o.m. ensamstående fäder, som vackert fick promenera rakt in i kurran. Några förmildrande omständigheter var det aldrig ens tal om, eller ett barns rätt till sin förälder.

Ja, tiderna förändras sannerligen.

När Annika Östberg kom "hem" till Sverige, efter att ha varit frånvarande i 45 år är det inte så lite anmärkningsvärt, att hon gör det i ett specialchartrat privatjet som kostade skattebetalarna 650 000 kronor. I vanliga fall brukar fångtransporter nämligen skötas diskret med vanligt reguljärflyg. För mig är det totalt obegripligt, att man med ett sådant digert och synnerligen allvarliga brottsregister blir upphöjd till skyarna av både politiker och press till någon form av stjärnstatus. Speciellt som hon aldrig har kommit till insikt över sina handlingar och redan tidigt i sitt liv visat prov på extra ordinär förslagenhet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Annika_%C3%96stberg#Biografi

År ut och år in har man från svenska toppolitikers och UD:s håll bekostat, naturligtvis också på skattebetalarnas bekostnad, resor till USA där man försökt att snacka henne loss. Detta har man utan någon som helst tvekan gjort, trots att det finns bortförda svenska barn, där man inte ens lyfter på ett ögonbryn för att bistå dem. I det ena fallet lägger man ner enorma resurser. Medan andra blir dömda till ett verkligt livstidsstraff, utan möjlighet till frigivning och trots att de knappast kan ha gjort sig skyldiga till något annat brott, än att de fötts av fel föräldrar.

Annika Östberg gör sig själv till ett offer och tar den enkla genvägen genom att skuldbelägga sin psykologiskt sadistiska styvpappa och den nya miljön hon mött i USA. Därmed gör hon sig själv till ett offer, som inte är ansvarig för sina egna medvetna handlingar. Alla vi som befunnit oss i liknande situation vet att hon valt den enkla reservutgången för att freda sina egna dåliga, men likväl aktiva handlingar och val. Vi är många som under tidiga år mött mycket skit och besvärligheter att kryssa sig fram genom. Ändå har vi aldrig låtit oss göras till några offer, utan tagit ansvar för våra egna handlingar.

I samband med att Annika Östberg talar om de två morden, där hon åter framställer sig som ett omedvetet offer, talar hon om dem som inte längre finns. Det ingår i hennes "omstrukturerade verklighet" där hon gjort sig själv till offer för yttre påverkan, istället för att hon, som hälsosammare vore, ser sin egen inverkan till att tre(3) högst levande människor, inte två som hon låter påskina, inte längre är i livet! Hon har inte heller ännu tagit till sig hur många brott hon i övrigt gjort sig skyldig till under sin "karriär". En karriär som är kantad av ett våldsamt drogande. På så sätt är hon inget undantag från alla andra drogare, som är experter på att dupera och agerar förslaget.

Skillnaden är bara att hon fortfarande är beräknande och vet vad som skapar lyssnare. Men det är knappast dessa två, eller tre dödsoffer och deras anhöriga hon talar om, när hon säger det. Det är sina egna förluster hon talar om, om och om igen. Människor hon själv haft anknytning till och som inte längre finns.

När hon beskriver de foton, som betyder mest för henne och som håller henne uppe under fängelsetiden:  "hennes mamma och en plats(!)" Blir det uppenbart hur hennes verklighet omformats till: "offrets som saknar insikt om vilka offer hon själv varit med om att skapa". Hon är fortfarande inget annat än den där lilla flickan, som började droga och dessförinnan spårat ur från alla former av sans och balans! All tid dessemellan har upphört att existera i den värld hon skapat för sin egen överlevnad.

Hon vill inte ens tillstå vad hon har förorsakat sitt enda barn. Lika lite som hon vill tillstå alla andra offer, som hon lämnat efter sig i sin egensinniga värld.

Många är de samtal jag haft i de många hundratals utredningar jag gjort under min yrkesverksamma tid. Vissa samtal med kvinnorna på kvinnofängelset ljuder åter inom mig, när jag tar del av Annika Östbergs egna ord. Dessa kvinnor jag mött, som vågat gå den långa, svåra vägen och upphävt självbedrägeriet genom sina egna uppriktiga analyser. De har funnit den nakna och smärtsamma sanningens fixstjärna inom sig och haft mod att se den. Det är dessa ord som åter kommer för mig, när jag lyssnar till Annika Östbergs självbedrägeri till sommarprat. Det är också anledningen till att jag förstår, att Annika Östbergs egen väg till verkligheten, är ännu lång att vandra.

När det gäller Annika Östbergs skuld till sin son, som aldrig fick en chans till det liv ALLA barn borde ha, blir hennes berättelse åter till en omskrivning hur hon är offret genom hans död. Vad hon själv förorsakat honom blir åter av underordnad betydelse. Hon upphäver åter all tid och hans 15 år försvinner i "hennes verklighet". Den enda hon törs famna inom sig.

Annika Östberg har landat i sin dröm om det "Svenska folkhemmet", med andras begivna och bedrägliga "hjälp". Ett bedrägeri som hör hemma hos en liten flickas flickdröm och om hur livet var när livet levdes rätt. Allt som hon SJÄLV dessemellan genom sina aktiva handlingar och val gjort sig skyldig till, de försvinner rakt ner i vattnet med de tysta årtagen, där hennes farbror Sven säger till henne, att man måste vara tyst om fångsten skall bli lyckad.

Annika Östberg är åter ute på fiskafänge, men den här gången för alla aningslösa och godtrogna.

Mitt råd till Annika Östberg är: läs "Profeten" av Khalil Gibran. Kanske kan den bli en väg ut till den verkliga friheten, där självbedrägeriet inte längre har någon plats.

Jag läste ur "Profeten" varje morgon för kvinnorna på säkerhetsavdelningen. Vi tog oss gemensamt igenom livets alla faser, som finns i "Profeten" och hade många fina men oerhört smärtsamma samtal. Därför att vänta på att bli "räddad" och att slutligen bli "räddad", kan innebära mer komplikationer än vi till en början av denna längtan efter räddningen kan förledas att tro. - En gudomlig hand tycktes ta oss genom alla bokens händelser, som lades upp allt eftersom livets verkliga avsnitt kom. En märklig upplevelse som jag för alltid bär med mig och som fått mig att inse, att vi alla är en del av ett mycket större sammanhang. Men vi kan bara ljuga för oss själva, bedra oss själv. Aldrig någon annan. Det är däri allt självbedrägeriet består i.

Nu ser jag redan fram emot nästa sommars "Sommarpratare".

Då lär vi väl få höra Tommy Alexandersson (som idag bär ett helt annat namn), Anders Eklund, John Ausonius, Mattias Flinck (skyddad identitet), Tommy Zethraeus, Malexandergänget och många många fler.

Ja, det är faktiskt ingen hejd på hur många, som Sveriges Radio måste klassa som "intressanta", eftersom det är det uppgivna skälet till att de anser det vara angeläget, att en icke frigiven skall sommarprata inför hela svenska folket. Jag tror att det kommer att bli hård konkurrens hädanefter nu när Sveriges Radio lagt om ribban, utan en tanke på alla offer som finns i förövarnas väg. De överlevande offrens straff blev verkligen ett livstidsstraff, utan någon möjlighet till frigivning.

http://www.youtube.com/watch?v=QtYWdOqTFdg&feature=related

Nyhetstorka mitt i regnandet?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 7 augusti 2010, kl 13:09

Djupanalysen av åskknallen i Göteborg, natten mot fredagen den 5 augusti, fick Göteborgs-Posten att slå upp tidningsrubriken:  

"Åskknall skrämde Göteborg".

Själv är jag väl antagligen grundligt omskakad av mina 40 år i Malmberget. Så jag noterade bara slött att det såg ut som om grannen var ute och fotade med blixten mitt i mörka natten. Medan jag själv allvarligt funderade på, om jag verkligen skulle packa upp resväskan, eller låta det anstå till morgonen.

Men medge att rubriken inte går av för hackor. Man inser verkligen allvaret i det inträffade och visste man inte bättre skulle man kunna tro att "Göteborg" var en vettskrämd hund, eller möjligen en förskrämd katt. Av alla inläggen i GP att döma, torde det här vara ett riktigt trauma som det varit fråga om. En del trodde sig t.o.m. ha sett tomtar och troll irra runt i natten.

För egen del tycker jag nog därför att det är på sin plats, att regeringen startar en utredning om åsktraumat i Göteborg. Så här kan vi verkligen inte ha det. "Göteborg" måste kunna känna sig trygg.

Vem vet den där krigsherren "Stollfors" kanske skulle kunna utröna om det kanske är en dansk, eller kanske rent av en ny norsk knappattack mot rikets säkerhet, som i själva verket ägt rum och alls inte asaguden Tor som svingat sin hammare över himmelen. Men Sten Sture "Stollfors" han är väl kanske alltför upptagen av sitt privata krig i Afghanistan och Natos övningar i norrland. Trots att vi inte är med i Nato och även bestämt redan "anno dazumal" att vi skall vara "neutrala". Han, "Stollfors" kanske riskerar att "gå i väggen" om han får ytterligare problem på halsen.

Man skall inte heller sticka under stolen med, att det fortfarande än idag finns synliga bevis om krigshandlingar mot "Göteborg", kanonkulan sitter fortfarande kvar i murverket till Nya Älvsborgs fästning. Det ni, alla ni som kikat åt helt fel håll. Men "rysskräck" är också ett allvarligt traumatillstånd, förstås.

Vid närmare eftertanke tror jag nog att det är en självklarhet att "åskknallen som skrämde Göteborg" måste vara alliansens fel!

Vi får se vad Thomas Östros kraftfullt nu skall ta till orda om saken. Om inget annat kan man säkert lägga någon skatt på just åskknallar. Ty någon måtta får det trots allt vara på gratisnöjen i den här staden, där M och alla andra partier får vara med och tycka till om alla beslut som fattas i den här staden.

Men skulle det nu mot förmodan vara så olyckligt, att det inte heller är alliansens fel, får vi väl höra om det trots allt inte är Västtrafiks fel. Det är dock en hypotes som GP av något outgrundlig anledning inte har framfört denna gång. Det måste vara första gången i världshistorien det hänt.

http://www.stromma.se/Alvsborgs-fastning/

Maud Olofssons utspel om Vattenfall,

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 6 augusti 2010, kl 10:47

fick överraskande och märkliga proportioner.

Visserligen låg jag i halvkoma framför TV:n när hennes synpunkter manglades ut via nyheterna i söndagskväll, men jag tänkte lite halvslött:

"Jaha, näringsministern vill göra sig av med "Svarte Petter" på hand, eftersom EU hotat Sverige med skyhöga böter, varje dag, pga. att miljökraven inte följs av det statliga Vattenfall".

Sveriges "Svarte Pettersinnehav" framkom klart och tydligt bland nyheterna i vintras om jag inte helt missminner mig på tiden, vilket jag inte tror att jag gör. Jag minns i vart fall att EU hade specificerat vilka delar av Vattenfalls verksamheter det gällde ute i Europa och som fått allt mer högljudd & svidande kritik ute i Europa. Alltså stämmer det bra överens med där näringsministern nu vill ha en förändring i ägarskapet.

Därför blev jag inte så lite förvånad över att läsa diverse tidningsledare och även hätska utspel av S-folket med Thomas Östros i spetsen.

"Men hur har de nu tänkt"? undrade jag och insåg rätt snart, att de i vanlig ordning inte haft en susning om vad det hela handlade om.

Jag kan ändå inte låta bli att undra: är det inte rätt märkligt att heltidspolitiker och ledarskribenter inte verkar känna till Vattenfalls "Svarte Petter" på hand, som t.o.m. jag i egenskap av vanlig opolitisk soffpotatis känner till.

Det var sannerligen inte heller fråga om ett litet anfall mot näringsministern och hela centerrörelsen, som sågades jäms med knäna. Det fanns i inledningsskedet ingen som helst form av analys av det hon hade låtit meddela, eller vad tanken kunde ha varit bakom hennes uttalande. Istället hade man tolkat det till att näringsministern skulle sälja HELA Vattenfall! Nog kan jag allt bli häpen för mindre, även om jag borde ha lärt mig vid det är laget hur "tomma tunnor skramlar mest".

Sedan det här snacket i "nattmössan", som nu Thomas Östros försöker sig på, sedan det verkar ha gått upp ett svagt "Liljeholmens" under toppluvan över vad näringsministern egentligen talade om, det ger jag inte heller så mycket för. Östros s.k. "kronjuvel" Vattenfall bedrev sin tarvliga verksamhet redan under "Såsse-eran", utan att Östros hade några som helst synpunkter på det hela. Hans sista halmstrå lär därför falla platt till marken, i alla fall hos de människor som drabbas av Vattenfalls "företagsanda". Han skall i alla fall inte provocera alla de här konsumenterna, som retat sig på att Vattenfall är bra på att ta betalt för något som de inte levererar.

Eller är det så bedrövligt att Thomas Östros inte greppat att varje vinter sitter folk där utan ström, vatten och ett drägligt liv, sedan statsägda Vattenfall försvann ut i Europa för att tjäna ännu mer grova pengar på något som jag verkligen inte vill kalla för någon svensk "kronjuvel", till skillnad från Thomas Östros. En kronjuvel har inga svarta fläckar i sig, utan är verkligen ett praktexemplar. Något som man knappast kan anklaga det statsägda Vattenfall för att vara. Där finns mycket byk att städa upp bland.

Skyhöga elpriser, det har vi svenska elkonsumenter verkligen fått känna av denna vinter och att det var något fanstyg på gång, det kunde t.o.m. en mindre begåvad inse redan under förra sommaren. Elbolagen gick då ut med en drive om att man skulle binda elavtalen, men till det pris som gällde i januari 2010. Man skulle alltså under förra sommaren "köpa grisen i säcken"!

Jag var så upprörd över det hela, att jag t.o.m. skrev en blogg om det, eftersom jag inte kunde läsa en enda rad om det hela, hur mycket jag än sopade rent hela Internet och partiernas hemsidor!

När de skyhöga priserna väl var ett faktum, minns jag näringsminister Maud Olofssons kritik mot Vattenfall. Jag minns också Vattenfalls "förklaring" till varför elpriset rakat i höjden. Den förklaringen går ju sannerligen inte av för hackor. Det fick näringsministern att syrligt undra över hur företaget sköttes, eftersom man mitt under smällkalla vintern valt att ta svenska kärnkraftverk ur funktion för "underhåll" och var det verkligen en överraskning för Vattenfall, att det blev kallt i Sverige under vintern? Men mer sades inte till min förvåning.

Å andra sidan vet jag ju hur statsägda LKAB är skött. Så intet nytt under solen och det hela verkar gå ut på, att så länge man inte uppmärksammar de egna problemen, så länge finns de inte heller. Anfall är tydligen fortfarande bästa försvar och städa upp på egen bakgård, ligger inte hos något parti som någon prioritet.

Men det är klart, i vintras var det ju långt före valet. Då var det väl inte lönande att verka upprörd, eller att bry sig. Men självklart är det så att förra årets hantering av elpriset kommer att bli en trend, för att fortsätta att ligga högt, när man kan tjäna som mest pengar hos konsumenterna. Den som tror att Svenska statens egna företag drivs med etik och moral mot den egna populationen, har ännu mycket att lära sig. Alltså vet inte Thomas Östros själv vad hans parti pysslat med när de suttit vid makten.

Personligen ställde jag mig redan under läroverkstiden i Malmberget, alltså för dryga 40 år sedan, mycket undrade över hur det kom sig att Sverige köpte el från Danmark, som inte ens har den topografi eller yta som Sverige har! Detta enorma köpande och säljande från utlandet, gick inte att få ihop i mitt arma huvud. För vem köper säd från ett grannland om man själv har säd så det räcker och blir över i det egna landet? Jag kunde helt enkelt inte få logiken att gå ihop. Under den här tidseran höll vi faktiskt som bäst på att slutföra saboterandet av varenda älv i detta avlånga land.

Eftersom min pappas bror varit just vattenrallare ända sedan Porjus sattes i bruk 1915, visste jag mycket väl vad som pågick i vårt land. Man kan nog utan överdrift säga att jag varit en god lyssnare. Men den här förmågan det har också fått mig att inse, att allt är till salu, det hänger bara på "priset". Det är den formen av etik och moral som maktmänniskor har. Det är sannolikt också anledningen till att jag på ett mycket tidigt stadie i mitt liv beslutade mig för att gå mot strömmen, bara jag själv visste att jag gjorde rätt. Det betydde också att jag bestämde mig för att företagsekonomi var ett nödvändigt ont att vara insatt i.

Konklusion. Den här "upprördheten" som nu finns över näringsministern, den ger jag inte mycket för även om jag sannerligen inte är någon centerpartist heller.

Det får mig också att undra över de här "lismande människorna". Känns det inte märkligt att stå och ljuga folk rakt upp i ansiktet och sedan förvänta sig att kunna behålla ansiktet hela vägen?

Hur jag ser på ansvariga politiker, som inte sköter sina nog så välbetalda "jobb", är väl en överloppsgärning att närmare gå in på.

Jag tror också att min valda bloggbild inte behöver någon närmare förklaring hur jag tänkt, när jag valde just den.

Miljö- och byggnämndens skärpta krav på LKAB

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 31 juli 2010, kl 18:35

kom sannerligen inte en dag för sent. Även om det inte kom som någon överraskning precis.

Miljö- och byggnadsnämnden valde alldeles nyligen, att lyfta vägfrågan till de ordinära beslutsvägarna, istället för det som nu alltför länge praktiserats av kommunalrådet. I våras stack Ulf Normark fram nosen och ställde sig frågande till riktigheten av, att barnen i Koskullskulle lever, bor och leker i en miljö där rikliga inslag av svart "materia" blir påtagligt synligt i snön.

Det är inte svårt att förstå varför LKAB nekat till vidare undersökningar och utredningar i miljödomstolen. Det som blir svårare att förstå är att LKAB, genom sin advokat, kan få vara de som håller i taktpinnen.

Hittills är det enskilda personer, som stått för "motståndet" i miljödomstolen. Det har fått mig att sucka djupt och skaka på huvudet. Det har varit illa, riktigt illa och har i förlängningen betytt att de kommunala skattebetalarna i Gällivare kommun lämnats därhän, att klara sig bäst de har kunnat. De politiskt valda har valt att sänka blicken, inte agera och i bästa fall överlämnat frågeställningen till "statens egna tjänstemän", dvs. länsstyrelsen eller bergsstaten, därför att kommunen och dess politiker saknat kompetens i frågan!

Därför, just därför är det med stor glädje som jag läser de sista nyheterna. Nu har människorna äntligen fått hjälp ifrån det håll, där hjälpen rimligen borde ha kommit massivt ända från allra första början: Från de kommunalt folkvalda politikerna!

Miljö- och byggnadsnämnden har också lyft fram situationen med saneringen av de gamla gruvorna, som bara lämnats vind för våg och som nu måste saneras på kommuninnevånarnas bekostnad.

Jag lyfter därför än en gång på hatten för Ulf Normark. Han, miljö- och byggnadsnämnden i Gällivare kommun, tycks i nuläget vara de som insett allvaret i helhetssituationen och därmed satt ner foten. Hit men inte längre. Nu måste LKAB komma till förhandlingsbordet innan man överhuvudtaget kan möta LKAB:s behov och önskemål.

I Sverige har vi den praxis/tågordning, att man har politiskt ansvariga inom kommunerna dvs. lämnat möjligheter för de enskilda kommunmedborgarna, att kunna påverka sina livsbetingelser. Det är de kommunala politikerna som skall tillvarata kommunmedborgarnas intressen. Struntar de lokala politikerna i att tillvarata dessa befogenheter/rättigheter, har kommunpolitikerna med öppna ögon faktiskt missbrukat sin ställning och därmed infört en mycket olycklig form av diktatur. Därför att som enskild medborgaren har man väldigt små ekonomiska möjligheter, att föra enskild talan mot staten och i synnerhet mot ett statligt företag, som i princip har all draghjälp och ekonomiska möjligheter.

Staten och LKAB har genom länsstyrelsen, bergsstat m.fl. ett solklart övertag mot den enskilde. Dessa myndighetspersoner är statens egna "tjänstemän", som är satta att sköta statens angelägenheter i första hand.

Det var väl ungefär som fd. statsministern Göran Persson i princip sa vid ett Malmfältsdelegationsmöte:  

"Stäm oss bara, vi har bra advokater"!

Tja, nu var det inte riktigt så han sa, men han sa:

"då träffas vi i domstol".

Dvs. om kommunpolitikerna skulle ställa krav gentemot det statligt ägda LKAB. Det satte också fingret på problematiken med Malmfältsdelegationen. Den är enbart till för att underlätta för LKAB:s gruvbrytning, inget annat och det har också bekräftats av kommunpolitikern Lars Alriksson (M), som på den tiden satt med i Malmfältsdelegationen. Han har klargjort men också gått igenom gamla handlingar för att sätta fingret på vart det gick snett.

Allt det här tycks fortfarande ha gått kommunalrådet fullständigt förbi, eftersom han uppenbarligen är villig att tillvarata LKAB:s intressen i första hand och de egna väljarnas/kommunmedborgarnas i andra hand.

Starkt av Ulf Normark att inte bara lalla med S-kommunalrådets maskopi med LKAB, även om Normark därmed riskerar att hamna ute i kylan inom de egna S-leden.

Jag kan bara hoppas att resten av kommunens politiker, oavsett partifärg, väljer att ställa sig bakom Ulf Normarks krav och därmed återupprättar kommuninnevånarnas lagliga rättigheter och medborgarstatus.

Kraven är dessutom inte mer än rimliga, med tanke på vad som förekommit i miljödomstolens handläggning, som hela tiden utfallit till LKAB, dvs. statens favör. Trots att inte oväsentliga hälso-, psykosociala- och ekonomiska skäl för den enskilde medborgaren har påtalats. Bara just därför kan absolut inte mer överlämnas till myndigheternas godtycke. Nu krävs att de lokala politikerna förstår sitt ansvar mot de kommunala medborgare, som de i första hand är satta att företräda. Det här är sannerligen inget godtyckligt race, som de kommunala politikerna har blivit utvalda av sina kommunmedborgare att sköta.

Varje uppdrag man får och där man har ansvar över andra människors väl och ve, bör sannerligen genomsyras av både etik, moral och sunt förnuft. Kan man inte göra det helt på egen hand, skall man påkalla regeringens uppmärksamhet på behovet av att tillkalla expertishjälp för att reda upp den problematiska situation som faktiskt har blivit genom det statligt ägda LKAB.

Även om LKAB:s gruvbrytning är av "riksintresse" är det inte så, att den enskilde medborgarens därmed är utan rättigheter.

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5510824

"Norra Comedy Academy" i Gällivare kommunhus,

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 27 juli 2010, kl 12:30

utmärker sig verkligen.

Vissa meningar är helt sanslösa. Vad sägs t.ex. om följande:


- "Finansieringsbiten måste lösas och det klarar vi inte om inte LKAB hjälper till"

"Hjälpa till"???

Glurp! Vart läste den mannen företagsekonomi?

Kommunalrådet låter sig inte nedslås. Han fortsätter sin standup-comedy från kommunalkontoret, medan LKAB håvar in vinsterna och kommunens skattebetalare betalar kostnaderna för gruvbrytningen.

Han hinner inte ens hämta andan, innan nästa comedy-salva avfyras:

- "LKAB ska ge klara besked till hösten. Det finns löften om femårsplaner och gruvstadsparker. Politikerna vill ha 10-årsplaner".

Men blir det inte lite tröttsamt, att försöka övertyga om att det sönderbombade landskapet skall bli fina gröna ytor, kallade gruvstadsparker? Problemmolnen hopar sig dessutom över ett allmer giftigt område från alla håll och kanter = De gamla nedlagda gruvorna som måste saneras för åtskilliga miljoner kronor på skattebetalarnas bekostnad. Aitiks giftiga slaggdammar som breder ut sig. LKAB:s sönderbombade landskap där gifterna bara ges ytterligare dispanser av Miljödomstol och andra ansvariga myndigheter. Till detta tillkommer övrig kompott, som också skall betalas av kommunens skattebetalare.


"Norra Comedy Academy" från kommunhuset fortsätter dock utan hänsyn till dylika petitesser:

- "Vi har väldigt bra diskussioner med LKAB. Det är kommunen som ska sätta kartbilden och ingen annan".

Jodå, LKAB har väldigt bra diskussioner med kommunalrådet. LKAB lyfter på telefonluren och talar om vart skåpet skall stå och så blir det så.


- "I nyproduktion av lägenheter utgår inte längre statsbidrag, vilket ger höga hyresnivåer."

Näää, vad säger han? Kan det verkligen vara så? Jamen det var ju en total överraskning, det hade ju ingen och då menar jag verkligen ingen, kunnat räkna ut! LKAB har kommit på en väldigt smart lösning för att håva in vinsterna så ograverade som möjligt. Smart samhällsomvandling! Precis som att lura "gotter av småbarn".


- "I LKAB:s planerade bostadsområde på Mellanområdet, blir hyran för en trea, cirka 9 000 kronor" + "Vi kan inte räkna med att vi ska få så billiga hyror som i dag".

Folk byter ut sina nuvarande hyresnivåer till rätt svindlande summor, för normalinkomsttagaren. Det kallas för "Norra Comedy Academy företagsekonomi" och uppfanns av kommunalrådet, möjligen med hjälp av hans innersta krets, men naturligtvis under ledning av dirigenten LKAB.

Phew.... det är verkligen märklig standard på "Norra Comedy Academy" i Gällivare kommunhus. Kommunalrådet fortsätter att dilla om att ingen skall vara omringad av industristängsel. Medan den snitslade banan till Östra Malmberget nu är en smärre gåta hur den ens skall tillgå. Men man kanske kan fixa en hängbro, som blir ambulerande?

LKAB:s PR avdelning, som är hjärnan bakom "Norra Comedy Academy" fortsätter sitt mantra "vi får ju inte tvinga bort folk" och om den "mjuka övergången för samhällsomvandlingen", medan man i själva verket döljer vilka kostnader som hamnar på de berörda skattebetalarna i Gällivare kommun.

Sveriges journalist- och politikerkår och ansvariga myndigheter, de fortsätter att sova vidare med sin vackra, förljugna nutidssaga, som de så gärna vill tro på när de kniper ihop sina ögon. Några envetna lokala journalister och lokala förmågor försöker att ropa på uppmärksamhet. http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=5503191

Men kommer någon ansvarig att höra det?

Länge leve konungariket Sverige!

Ty det man inte vill se, det finns inte heller.

"Grannen - Du vill inte ha honom i ditt

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 26 juli 2010, kl 10:25

postnummerområde"

av författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund. Den har jag precis lyssnat mig genom, eftersom CD-bokform passar mig bättre. Så här står det om handlingen: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186515047

Kan man verkligen ens ana sig till vad som är ett genomgående tema utifrån denna beskrivning och de omdömen som har lämnats om boken? Enligt de sistnämnda skall detta vara en "kioskvältare".

Visst är det så att smaken är som baken, delad. Men....

Mina åsikter om handlingen stämmer väl överens med det som jag valt som bloggbild. Den "snälla" bildbeskrivning har jag valt, eftersom jag nu skriver en blogg i en dagstidning och inte i någon specialnischad tidning av karaktären "extra ordinära sexuella beteenden", där hela bokstavsskogen kommer till användning= B, B & D, D & S, DS, D/s, S & M, SM, S/M.

Till det tillkommer lite småduttar här och där av vanlig svensson-sex-beskrivningar och homosexuella förhållanden. Mellan detta trillar det ner spridda skurar av perverterad prostitution och våldtäkter och jag hann tänka många gånger:  

"Men ge er, inte nu igen"! 

Det var som att åter ha blivit tvångsmatad med utförlig reklam om olika P-rullar, som en välkänd filmuthyrare i Gällivare ägnade sig åt, så fort jag steg innanför dörren till videobutiken. Medan resten av männen inne i videobutiken lät som om de fått hack i skivan:

- Ho ho ho ho.

Skitkul! Manlig... humor... (?)

- Så, nej, tack!

Är det här verkligen en deckare? Jag är benägen att klassa den som ett perverst & sadomasochistiskt epos. Men "buntbanden" fick mig onekligen att förstå, att det finns "lösningar" även för hopplösa våldtäktsmän.

Jag pratade med dottern om boken och berättade också om min reaktion. Då berättade hon om ett bokinköp, som hon hade gjort för ett tag sedan. Det var ungefär samma handling/tema. Hon berättade hur hon tillslut bara hade tryckt ner boken i soptunnan, utan att ha läst den färdigt.

Nej, den här boken "Grannen - Du vill inte ha honom i ditt postnumerområde" höjer jag då rakt inte till skyarna. Det måste vara "Årets bottennapp" och det är inte utan att jag undrar vad författarna har för läggning. Det enda som är bra med boken är att den väl beskriver den hänsynslöshet, som en del är kapabla till. Men det är ändock det hela, därför att utvecklingen i själva "deckar"handlingen känns rätt lamt förutsägbar. Hade författarduon valt en annan infallsvinkel, hade de avsnitten kunnat bli riktigt bra.

De här två herrarna har definitivt inte haft tillgång till någon kvinnlig färgring, som har skärskådat deras manus och skrivningar. Den känns bitvis rätt skrattretande. Det är ungefär vad jag skulle kunna tänka mig att förre länspolischefen Göran Lindberg skulle kunna ha skrivit. Dvs. om han nu hade ägnat sig åt författarskap istället för att tro sig vara "Guds gåva till det kvinnliga könet", med en så oemotståndlig charm, att även grov våldtäkt mot barn var något som offren önskat. Det är många män, som lever på myten om den "lyckliga horan".

Av upplösningen att döma, tänker sig författarduon Buthler och Öhrlund en fortsättning med samma tema. Det hade för min del känts betydligt bättre om de istället hade gjort ett helt annat val.

Är det någon som läst boken och har en annan uppfattning?

I narkotikans fotspår,

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 25 juli 2010, kl 13:27

följer konstigt nog alltid en svans av användare, som intygar i inlägg hur perfekta deras liv, hjärnor, förmågor, perception, social kompetens etc. är. http://www.nsd.se/nyheter//artikel.aspx?ArticleId=5499320

Alternativet är att man jämför med hur mycket som alkohol och tablettmissbruk skadar i jämförelse med narkotiska preparat. För mig är denna nonsensjämförelse, ungefär som att slåss om det är pest eller kolera som är värst att drabbas av. Beroende som beroende. Drog som drog.

Nu är det inte bara i dessa tragiska inlägg, som man möter dem och dessa "ofarlighetsbetygelser". Jag har mött så många av dem, att jag sanning att säga totalt tappat räkningen för många årtionden sedan. Vem är det dessutom de försöker att övertyga?

Är det något som jag kan intyga efter ett långt yrkes- och privatliv, där just denna grupp varit överrepresenterade, är att jag ännu inte har lyckats stöta på någon drogare, som har behållit alla sina förmågor fullt ut. Ju yngre debut desto värre är totalskadorna. Inte sällan har de avstannat i utvecklingen där drogerna tog över. Det är som en kil i deras liv slagits in och tiden har gått in i en annan tidsdimension och verklighetsuppfattning. Bara genom att betrakta gång/rörelsemönster, tala med dem etc. har det inte heller varit så himla svårt, att förstå vilken kategori de tillhört.

Sedan kan jag inte låta bli att ställa frågan till alla dessa "ofarlighetsanvändare", är det verkligen så farligt och trist, att vara en människa utan droger i kroppen? Vad är det som är så hotfullt med att vara den man är? Har man mindre behållning av livet när man inte är påverkad? Är man en trevligare typ med droger i kroppen? Är livet lättare att leva med droger? Har man svarat ja, på någon av dessa frågeställningar, då kanske det är hög tid att sätta sig ner och fundera över ett och annat i ens liv.

Det finns ingen statistik/undersökning etc. som överhuvudtaget belägger att drogare, oavsett drogen, är klokare, äger fler förmågor än de som avstått. Snarare tvärtom!

Det finns bara en enda sak att säga om intag av droger, oavsett drogen: Det är en manipulation/dimridå av det egna jaget/medvetandet, som man gömmer sig bakom och som drabbar det egna livet värst av allt. Även om en sådan person inte alltför sällan drabbar sin omgivning. Hela skalan av olika spektra existerar verkligen. Ibland har det skett på ett totalt förödande sätt.

Till en början kan det finnas nyansskillnader. Jag skriver "kan", men inte ens där är något givet. Därför att det är en vass knivsegg som ständigt balanseras på. Ingen kan på förhand säga vad resultatet kommer att bli, inte ens från den ena gången till den andra, eller i det långa loppet. Det finns många anledningar till det. Det är det som jag tycker är det allra värsta med droger egentligen. Det finns ingen som i förväg kan säga, hur utfallet kommer att bli!

Hur många är det som sitter och läser det här, som med handen på hjärtat kan intyga, att de aldrig hört talas om att påverkan haft inverkan. Dvs. inget har hänt med någon inblandad, eller deras partner/familj, omgivning etc. Grattis i så fall! Du är tämligen unik.

Med åren har jag alltför många minnesbilder av de, som inte längre hänger med i detta liv och som är drogrelaterade döda. Antingen genom egen förskyllan, eller att de har utsatts för annans drogade tillstånd. Många familje- och relationstragedier har inträffat just pga av inverkan från narkotika, sprit eller diverse piller, ibland en mix av allt detta.

Jag låter Kenta avsluta med "Just idag är jag stark" 

därför att den är rätt så talande. Varken Kenta eller Stoffe blev särskilt långlivade, de drogade rätt häftigt och de visste att det var med livet som insats. Men "drogdöden" är ju alltid något som drabbar någon annan. Sedan spelar det ingen roll om det är av en överdos, död i egna spyor, eller om det är fråga om skrumplever, fettlever, hjärtinfarkt, stroke, eller något annat som kroppen bara inte orkat med längre pga. ett alltför rikligt drogintag av någon variant.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ett_anst%C3%A4ndigt_liv

"Snillet" fortsätter att spekulera om lite

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 24 juli 2010, kl 10:03

blandad kompott.

Jag måste erkänna att jag blev glatt överraskad av språkröret Maria Wetterstrand. Jag som trodde att den kvinnan inte kunde dra på smilbanden.

- Man skall inte skratta åt sina egna skämt, sa Herr H med myndig röst.
- Jodå, det kan man visst det, sa jag, som gått omkring och malt på här hemma med just samma ord som hon nu hade använt om Centerns viltdjurspolitik.

Skillnaden var bara att jag hade gjort det när vargdödandet hade satt igång i vintras och hon gjorde det under Almedalsveckan. Centerpartiets viltdjursresonemang, det går helt enkelt inte ihop. Det är fullständigt omöjligt att skjuta friska vargar, för att få en frisk vargstam. Resonemanget faller på sin orimlighet.

En sak till som jag helt och hållet håller med Miljöpartiet och det är deras förslag till totalstopp för etablering av nya köpcentra utanför centrum. Det är ett stopp som man verkligen bör införa oavsett vem som får den politiska makten i sin hand. Kan man få stopp på den dårskapen kanske vi kan få igen levande städer och samhällen, som inte leder till total utarmning och småbutiksdöd. Men Miljöpartiet som sådant, de är ju bara en svans och upprepning av Socialdemokraterna.

För övrigt anser jag att Almedalsveckan borde döpas om till "Retroveckan". Allt återanvänds. Man får en stark känsla av "suck... intet nytt under solen". Lars Ohlys tal t.o.m. påminde om ett första maj tal direkt hämtat från det goda 1970-talet. För mitt inre kunde jag riktigt se hur det måste ha fått alla som förut brukade stå på barrikaderna, att börja treva efter sina palestinasjalar och näbbdojor.

Nu blir det inget mer politikspekulerande i min blogg. I alla fall inte på ett tag, tanketvärniten till trots. Den kittlar onekligen skratt- och fantasinerven: "Verklighetens folk". HA! Dessutom registrerad hos Patentverket av Kristdemokraterna! Skall det skojas eller skall det skojas? Men det är "retro" det också. Därför att det användes redan av uppstickarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson i drag-under-galoscherna-partiet, "Ny demokrati", när de begav sig i början av 90-talet. Men jag lägger ner ändå, för trots allt är jag i själva verket väldigt allergisk mot just politik. Men filosoferat har jag likafullt gjort, därför att det har passat mitt flygspaningsläge rätt bra. Det gäller ju att anpassa sig till den verklighet som erbjuds.

Jag skall nu försöka att få upp mina kryckor från golvet, studsa iväg ut i köket och skramla runt i kylskåpet efter något matnyttigt till frukost.

Kryckor har en förkärlek att trilla ner på golvet hur väl jag än hängt fast dem, eller gillrat upp dem för att de skall vara lättåtkomliga. Jag har kommit underfund med att kryckor borde ha någon form av paraplyställ längst ner, som man kan veckla ut så att de kan stå själva. Sedan skulle man med en lätt tryckning kunna fälla in stället, så att man kan studsa vidare på kryckorna. Om en sådan fiffig anordning skulle finnas kunde man ju också snabbt få en arm fri, utan att se ut som man är svårt puckelryggig.

Men det har slagit mig, att jag är rätt haj på att anpassa mig till det mesta i livet. Que se ra se ra. Patentlösningarna har hunnit bli många i mitt liv, när det inte funkat med det som jag tidigare varit van med. Det är ju så livet får levas och ses. Mitt blogg-motto håller alltså fortfarande. Eller som kloke herr H tyckte, när kroppen var som värst tilltygad:  

"när du inte kan det du vill, får du vilja det du kan".

Ta bara en sådan simpel sak som att kunna äta, när man är avhängig av kryckor. Alla dessa moment av lyftande, flyttande, bärande, dukande. De kan med lätthet helt enkelt bytas ut till stora glas, som man för enkelhetens skull kan stoppa ner i morgonrocksfickan. Den har tillräckligt stora fickor för att man skall kunna fara runt som en transportkänguru på grönbete, till det ställe där man vill sitta. Man får bara inte fylla glaset alltför mycket, det blir mao en lagom portion. Häromdagen hade det blivit för mycket fil, eftersom de skivade jordgubbarna hade tryckt på mer än jag hade förväntat mig. Det "lilla misstaget" fick sked, penna och ihopvirad korsordstidning, som jag hade nedstoppad i andra fickan, att ramla ut när jag försökte minimera katastrofen. Det hade blivit en tjusig filjordgubbsblandning på altangolvet från matglaset, som inte hade bestått sjögångsprovet via kryckor.

När jag skall husera runt med mat, då tänker jag i proportionerna "ett glas mat". Jag har förvandlats till en sked och gaffel-asket, när jag är ensam, eller helt enkelt bara vill klara mig på egen hand. Det går inte att äta med kniv och gaffel ur ett glas. Men med enbart en gaffel funkar det riktigt bra. Man får helt enkelt skära allt i lagom bitar och mixa glaset med det man tycker skall dyka upp till nästa tugglager. Sitta och meta med gaffeln i glaset funkar bra. Det blir lite spänning i ätande och utseende på maten och vem har sagt att man nödvändigtvis måste ha mat på en tallrik. Jag tror att jag skall lägga till det ibland, även efter livet på kryckor.

Åh, en sak till: välsigne finessen med flaskor och en vanlig hederlig gammaldags kork! Jag hittade till min förvåning några plastkorkar i besticklådan. Korkarna har överlevt flyttar från fornstora dar. Dvs. ändå från Malmberget där de är inköpta. De är visserligen grisrosa men passar glasflaskor. Mjölk i plastflaskor är verkligen ingen höjdare. Flaskor underlättar livet en hel del har jag kommit underfund med, när det går sjögång på kryckor. Men det är ett väldigt krängande av och på med transport-morgonrocken, så fort något behöver förflyttas.

But, don't you ever say never to me.

Towanda!

"Snillet" spekulerar om valrörelsen.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 23 juli 2010, kl 11:44

Är valrörelsen ens rumsren?

I Almedalsveckan lovade de röd-gröna att de skulle toppa alliansens vallöften! Det fick mig att skaka på huvudet och undra hur det står till med förståndet och de grundläggande kunskaper på kulramen. Spontant och med eftertryck säger jag:

NEJ TACK, vänligt men bestämt, till skattehöjningar!

Det mest puckade uttalandet måste i alla fall vara den om, att det skall vara en politiker på finansministerposten, istället för en ekonomiutbildad från högskolan. Naturligtvis med dolk-i-ryggen-adress, finansminister Anders Borg.

Man kan undra hur länge sedan det var dessa röd-gröna-löftesmänniskor befann sig ute i verkligheten och beskådade hur t.ex. många barn som finns i barngrupperna i förskolan, hur fattigpensionärernas vardag ser ut, eller rent av bara en sådan enkel sak som sjukvården. Vi har t.ex. inte råd att medicinera MS-sjuka, men vi har "råd" att göra dem allvarligt handikappade och med största sannolikhet med berått mod förkorta deras liv.

I ett uttalande för TT bröstade Thomas Bodström (S) åter upp sig, när det gällde polisens kamp om den organiserade brottsligheten. Enligt Bodström skulle han kunna kirra saken på två veckor. Kan man bli häpen, eller kan man bli häpen?

Thomas Bodström kunde under de fyra (4) år, som han var justitieminister inte fixa detta, som han nu utlovat skall vara fixat på två (2) veckor! Jag däremot välkomnar regeringens föreslagna nyordning inom poliskåren. Det är också hög tid att regelrätt betalning tas ut för polisens tjänster vid idrottsarrangemang etc. Polisen har betydligt viktigare uppgifter att sköta än att gå fot med fotbollshuliganer, som klubbarna/arrangörerna inte åtgärdar själva. Det finns hur mycket outredda brott som helst och ekonomisk brottslighet är idag det mest lukrativa man kan ägna sig åt, därför att där utreds det mesta inte alls. Pengar och skulder som inte flyter in till statsapparaten är varje år astronomiska.

Man borde därför verkligen fundera hur det är inordnat i andra länder. Ta t.ex. Italiens organisation och gör någon vettig svensk tappning av det hela. http://sv.wikipedia.org/wiki/Polisen_i_Italien Då kan man också ge militären en annan välbehövlig uppgift, än det den där krigsälskande saken, "Stollefors", som fullkomligt skrämmer skiten ur mig, med att i allt snabbare takt elda på sin stora krigstörst. Nyss skulle han t.o.m. beordra ut civilanställda i krig och nekade de, skulle de få sparken! Man kan undra vad det stått i de anställningsavtalen.

I januari förutspådde Aftonbladets Lena Mellin en smutsig valrörelse (?!) Det gör att jag blir lite fundersam. Kan det vara så långsökt att det finns några kopplingar till den polis, som parallellt med sitt polisyrke var direktör på sexklubbarna Club Lady och Club Privé i Stockholm under samma period som Littorins påstådda sexköp skall ha skett.

Allvarligt talat, hur kommer det sig att Aftonbladet väljer att invänta Almedalsveckan med Littorin-härvan. Samma sak gäller med den fördröjda "härdsmältan" Solveig Ternström. Beslutet om kärnkraftverkens fortsättning ligger inte i Almedalsveckan utan betydligt tidigare. Nu hör till saken att jag inte alls tycker att kärnkraft är något alternativ överhuvudtaget, eftersom det inte finns någon lösning på avfallet. Men jag tycker att det verkligen är dålig stil av en riksdagskvinna för C, vilket Solveig Ternström är, att invänta en sådan tillställning som Almedalsveckan och dessutom ha den dåliga smaken att vända på klacken och gå rakt över till motståndarlägret och höja händerna i någon form av "halleluja-rörelse". Hade jag varit i Mona Sahlins kläder hade jag vänligt men bestämt tackat nej till ett sådant arrangemang.

Något mer som mitt arma huvud fått kämpa med: Jag har alltid haft det allra största förtroendet för Margot Wallström. Men efter det här utspelet i Almedalsveckan, vete katten vad jag egentligen skall tycka. Jag vet egentligen inte längre vad jag tycker är det mest politiskt uppseendeväckande, Gudruns eldande av 100 000:- eller Margots märkliga agerande. Det sistnämnda måste strida mot allt vad som följer i Margot Wallströms uppdrag för FN. Hade det i så fall inte varit betydligt bättre att Margot Wallström hade kandiderat med Mona Sahlin om S-ordförandeposten.

Jag förstår liksom inte det här aningslösa handlandet, eller trodde Margot Wallström verkligen att ingen skulle reagera? Hur jag än tänker på saken går ekvationen inte ihop och för första gången känner jag att Margot Wallström förlorat fotfästet och tappat ansiktet. Är Mona Sahlins position så dålig, att hon måste få draghjälp för att klara situationen, är det kanske dags att fundera på om hon inte borde göra sorti istället.

På tal om den sistnämnda damen. Snabbt var Mona Sahlin ut i Littorin-härvan och talade om mörkning. Jag kan nog tycka att statsminister Fredrik Reinfeldt gjort helt rätt, oavsett om det ligger någon sanning i Littorin-härvan eller ej. Reinfeldt har med all övertydlighet visat att han inte tänker dra in Sven Littorins personliga problem in i riksdagshuset. Vad det fö har i en valrörelse att göra har jag mycket svårt att förstå. Skall man börja tvätta byk borde Mona Sahlin själv vara den, som tvättar sitt byk offentligt, eller är det detta med hennes omedelbara sympati för Littorin som hon ångrar? I så fall borde hon avvakta istället för att alltid stå först i ledet för att synas och höras. Men snacka om att kasta sten i glashus och att ha utnyttjat sin ställning för att slinka undan.

Det finns ingen normalmänniska som skulle ha kommit undan med det som hon har gjort. Inte mycket tröst, men Sven Littorin har i alla fall valt att avgå med omedelbar verkan oavsett vad nu saken gäller. En regelrätt polisutredning bör kunna fastslå vad som är vad, om nu inte han också åker i den numera smått berömde politikergräddfilen, där man kan hemligstämpla och mörka. Det är inte svårare än så än att dra sig till minnes hela "Geijer-affären", hur hela den soppan hanterades.

T.o.m. självaste rikspolischefen Carl Persson (på den tiden det begav sig) var bekymrad över att det förekom ledande politiker och militärer i den bordell- och eskorthärvan. Han var helt enkelt rädd för säkerhetspolitiska konsekvenser.

Men Olof Palmes maktutspel från riksdagens talarstol lät inte vänta på sig. Han var t.o.m. så kallsinnig att han hemligstämplade dokumentet, innan han dessförinnan från riksdagens talarstol inför svenska folket spytt galla och hånat journalisterna som skrev om det hela. Många har lovordat Palmes retorik. Jag kan känna att den blev med åren alltmer bisarr. Olof Palme beskrev de som avslöjade "Geijer-affären", som "kloakråttor med stora gula gaddar". Jag minns att jag själv knappt trodde mina ögon och öron vad som rullade fram i TV:s nyhetssändning och från riksdagens talarstol.

Det hela var helt otroligt, sanslöst, att alla inblandade kom undan, inklusive Palme själv. Hur kan man komma undan med att stå upp i Sveriges Riksdag och blåljuga? Jag tror att det var där jag totalt tappade förtroendet för allt vad politik hette. Paret Myrdal och den svenska "neutralitetspolitiken" med rasbiologin under II:a världskriget och tvångssteriliseringar etc. hade redan fått mig att vackla, men det här med bordell- och prostitutionshärvan blev definitivt dödsstöten för min del. Jag insåg att det hela tiden handlar om kontakter och att allt kan köpas med pengar, eller mörkas med makt.

DN som skrivit om "Geijer-affären" fick betala ett högt pris för sin fräckhet, att sticka ut näsan och skriva om hur dessa fina herrar förde sig i maktens korridorer. DN fick betala ett stort skadestånd till justitieministern Lennart Geijer i det inledande skeendet. http://www.nkmr.org/omhandertagna_barn_i_bordellharvan.htm

Man kan undra hur det kunde komma sig att DN blev tvungen att betala ett så högt skadestånd. Nej, låt oss bli befriade från en sådan upplösning i Littorinfallet, även om just "förtals-lagrummet" gäller. Ett lagrum som jag verkligen ställer mig ifrågasättande till. Den som tycker sig bli förtalad, när endast sanningen framförs, har en dold agenda som knappast sammanfaller med etik och moral.

Skall svensk lagstiftning verkligen stödja omoral och ibland regelrätta kriminella handlingar?

Fortsättning följer...

Det är alltid bananernas fel, sa herr H

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 22 juli 2010, kl 16:22

Besöket i katakomberna, dvs. Catacombe Cappuccini i Palermo,

http://www.google.com/images?oe=UTF-8&gfns=1&q=catacombe+cappuccini&um=1&ie=UTF-8&source=univ&ei=kRxITNneDJSQsAbEvs2mDw&sa=X&oi=image_result_group&ct=title&resnum=1&ved=0CC4QsAQwAA&biw=1680&bih=832

hade fått herr H att tillslut, efter att ha stått öga mot öga med den lilla 2 åriga konserverade Rosalia Lombardo med bomullstussar i  näsan,
nästan krypa uppför trapporna till utgången med orden:

- Hjälp! Jag vill ut innan jag kvävs! Luft!

Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.

När jag stod inne på toaletten och tvättade och tvättade och tvättade, händer, ansikte och all hud som bara kunde tänkas ha kommit i luftkontakt där nere i katakomberna, började det äntligen kännas tämligen ok. Orden "Tutankhamuns förbannelse", där besökarna hade dött en efter en som flugor efter besöket i gravkammaren, hade med ens blivit helt uppenbar där nere bland gångarna. Dagen innan hade vi varit på konstmuseet och sett konstnären Velasquez målningar. Möta kvarlevorna av honom upphängd på en krok i en nisch i katakomberna, hade blivit en tämligen makaber upplevelse.

Den stilla brisen i skuggan längs Via Cappuccini kändes därför befriande. Plötsligt fick jag syn på den handskrivna skylten på väggen till Via Cappuccini 12. Det stod med spretiga bokstäver "Piccolo Trattroria Family By Michele & Jolanda". Ett har mitt idoga resande lärt mig, de små inhemska matställena är de allra bästa. Där kan mycket spontant hända för dagen i köket och stämningen brukar aldrig slå fel. Det är som att stiga in i och bli mottagen i någons privata kök.

Genast blev vi mottagna med ett hjärtlig handslag av värden, som pendlade mellan namnen, Michele Corleone och "Scareface". Det visade sig att Michele hade ett stort inramat porträtt hängande av "Scarface", dvs. Al Pacino på väggen i den lilla familjerestaurangen och där även rollfiguren Michel Corleone, hade en del av hans hjärta. Precis som hela filmsviten om "Gudfadern" har i själva byn Corleone. Michele visade oss glatt "likheterna" mellan honom och förlagan, "Scarface" på väggen. Mja... i skymning kanske likheterna var slående. Men tonen var betydligt hemtrevligare än "Scareface", så vi köpte hela förpackningen med hull och hår, när Michele presenterade vad han ville bjuda oss på.

In bars i maklig takt:

Husets vin i rött och vitt, en flaska buteljerat vatten, glas, bestick, servetter och bröd. En kort stund senare två olika uppläggningsfat med 7 olika sorters "Antipasti". Herr H stoppade i sig med liv och lust för att sedan bara konstatera att han stoppat i sig så mycket att han nu var mätt.

- Osedvanligt dålig planering, sa jag, med tanke på att vi har både "Primi Piatti" och "Frutta e dolce" kvar att avnjuta och på det en slurk kaffe med lite Marsala till, om vi så önskade.

Med en flott gest rasslade "Primi Piatti" fram på bordet. Skapelse hette "Maico/Scarface Speciale" dvs. Micheles alldeles egna sicilianska recept på pennepasta med lite annat smått och gott i. Naturligtvis serverad med lite obligatorisk riven parmesan, som anlände till bordet väl dold under lock för luktnervernas skull. Vi lät oss väl smaka och efter detta anlände Grande Finale, dvs. "Frutta e dolce". Den bestod av ett högt glas, där skivade bananer och jordgubbar flöt omkring i en blandning av en pressad apelsin, lite strösocker och den sicilianska specialiteten Cremovo Marsala, som till viss del påminner lite i smaken som den Spanska Cordobaregionens stolthet Montilla-Moriles sherry. Herr H åt även de skivade bananerna till min stora häpnad. Han som hävdar att han hellre dör digerdöden, eller äter gamla stolsben full i strimmiga trägnagare, än just bananer. Något som han anser är vikta för viss djursort på zoo eller ute i det fria hängandes i lianer. De skivade bananerna uteslöt jag dock, när vi gjorde denna "Frutta e dolce" väl på hemmaplan.

Det visade sig att det även i lokalen fanns en Sicilienfrälst dam från Tammerfors i Finland. Hon ville ha ett foto av sig själv och värdparet. Herr H agerade plötsligt fotograf under hjärtlig stämning och utrönande samtal på finlandssvenska.

En stund senare uppenbarade sig en fattig dam, som redan när hon trädde in i lokalen bad om ursäkt. Hon gick fram till disken där Michele stack fram en slant till henne. Hon tackade och bad åter om ursäkt och försvann. Stunden efteråt kom en gammal dam in på vingliga ben. Fru Jolanda upplät sin stämma till Michele att "nonna" dvs. mormor var nu här. Ett gult paket langades fram och stoppades ner i "nonnas" medhavda stora handväska och så var hon också borta.

Därefter kom två yngre damer i tonåren, det visade sig vara husfolkets tonårsdöttrar, som kom hemtraskande efter skoldagen. De presenterades och det utbröt allmän gissning hur gamla vi var. Det visade sig att fru Jolanda var 45 år och Michele 44 år. Min och herr H:s ålder gissade de till "sätt-in-pengar-på-mitt-smickerkonto", eftersom de trodde att vi var jämngamla med dem... ack, ack, ack. Tjattret stod härvidlag högt i taket om barn, ålder och världsliga universella ting. Sedan vankades det kaffe. Herr H valde en sedvanlig liten becksvart historia, espresso och jag "un piccolo caffélatte". Till blev det lite provsmakning av Marsala.

Toalettbesöket innan avfärd, skedde bakom kulisserna till vänster om skärbrädan i det minimala köket. Där fanns egna små frottéhanddukar, tvål och toalettpapper i en mycket välstädad toalett. Vilket är en bristvara på de flesta restauranger och barer i Europa. Alltså behövde jag inte använda av det lilla obligatoriska medhavda pappersförrådet i handväskan och parera skvättarna av "urk".

Michele med fru Jolanda vinklade glatt efter oss, med notan på 37 E.

Några kvarter ner, på väg mot hotellet, började den mer än proppmätte herr H klaga högljutt över den egna magstatusen:

- Det är alltid bananernas fel, sa han.

Jag däremot var rätt övertygad om att bananerna var helt oskyldiga. Vilket herr H avfärdade som fullständigt otänkbart och aningen "zoologisk", som han nu anser att det (O)täcka könet är.

Det "zoologiska" könets representant ansåg, att det hela handlar nog om hur mycket man vräker i sig när det smakar gott!

Eller som uppföljaren till "Viktväktarna" hade som slogan: "Ät som en höna, skit som en elefant!" 


----

Bildspelet består av 9 bilder. Jag får det bara att fungera om jag går in på bloggen via "bloggar". Vet därför inte hur ni har det.

Underfundig "köp och sälj annons".

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 19 juli 2010, kl 09:45

Objektet "ett idylliskt samhälle på bergssluttningen", fick mig att småle. Ty, lite rolig tyckte jag nog allt att den var.

Undra vem som Gällivare kommuns telefonväxel kopplar en till om man vill vara spekulant?

Som sagt var morgonfilen hängde lite snett ur min ena mungipa.

http://www.gellivare.cc/ads/ad_pres.php3?nr=200648296


PS. Bilden som ligger i annonsen törs jag inte använda mig av, eftersom jag inte vet vem som är upphovsrättsinnehavaren. Jag lägger därför in ett egenhändigt taget foto från "Gropen". DS.

Malmbergets s.k. "samhällsomvandling" har

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 14 juli 2010, kl 12:17

verkligen blivit en trist historia. Så trist att jag länge tvekat att ens skriva om de sista utspelen.

Mäster skräddare:s roll har nu övertagits av VD:n Lars-Erik Aaro, därför att han lovade den 2 juli 2010, att återkomma om drygt ett (1) år med besked som LKAB i vintras utlovat till "före sommaren"!!! Visserligen sa man inte vilken sommar dvs. vilket århundrade, men i alla fall.

DÅ skall LKAB veta mer och kunna lämna klarare besked om hur framtiden ter sig för de boende i Malmberget. Ja, man kan onekligen bli matt för mindre i denna psykologiska krigsföring som LKAB kör runt med.

Enligt LKAB bedriver man ett nära samarbete med Gällivare kommun. Detta för att på bästa sätt sköta samhällsomvandlingen så smidigt som möjligt för de berörda.


- Efter semestrarna kommer vi att sätta oss ner med vår styrgrupp i kommunen för att arbeta med de nya besked som har lämnats av LKAB, säger kommunalrådet Tommy Nyström (S).

Är det inte liiite väl häftig diskrepans i de bådas uttalanden?

Den ena parten talar om att den fått nya besked, den andre talar om.... Ja, vad katten talar han om? Förstår han ens själv vad han talar om? Det är helt solklart att det här kan varken "kommunledningen" eller LKAB själva hantera.

För övrigt anser jag att man måste starkt ifrågasätta den människa, som agerar ombud för LKAB och samtidigt sitter på posten som socialdemokratiskt kommunalråd och är den som skall tillvarata kommuninnevånarnas intressen.

Jag kan inte se annat än att Tommy Nyström gjort sig helt omöjlig för alla framtida politiska förtroendeposter, när han i egenskap av kommunalråd har det dåliga omdömet och vräka ut sin galla över att miljö- och byggnämnden lyft frågan om nya vägen till Östra Malmberget upp till kommunalfullmäktige, istället för att lydsamt klubba igenom förslaget utan diskussion.

Den enda förmildrande omständighet som överhuvudtaget kan finnas i Nyströms agerande, är om han varit iklädd spindelmandräkt och varit fyra år vid tillfället. Vilket han med största sannolikhet inte var den 2 juli 2010 vid det informationsmöte, som LKAB:s VD Lars-Erik Aaro hade i f.d. Gunillaskolan för femton (15) personer kl. 09.00!

Bara en sådan sak. Varför väljer man ett sådant "INFO-möte", när man anställt en kommunikationsdirektör, dragit igång en gigantisk PR-apparat och dessvärre utlovat "besked innan sommaren"?

Vi har alla uppenbarligen olika ordtolkningar. Ordet "besked" betyder enligt LKAB ett högst diffust svep, medan resten av detaljerna försvinner i en ointresserad och halvkvävd gäspning.

Sedan borde Lars-Erik Aaro skyndsamt förklara sig vad han menar med, att man bör försöka hålla ihop samhällena, så det inte blir spridda öar. LKAB har redan kluvit Malmberget på mitten! Det behöver man inte vara speciellt begåvad för att se. Men vad menar han sedan? Menar han att människor mot sin vilja skall hållas kvar med industristaketet, som nära granne och skalven som påverkar husen och livsvillkoren? Gruvstadsparker eller fylla igen Gropen och alla hål, som bolaget nu har låtit breda ut sig i alla väderstreck kan han väl på fullt allvar inte mena, att LKAB skall göra gruvstadsparker av?

Det är dessutom inte LKAB som äger bollen i det fallet, det är det de som blivit drabbade som gör! Jag kan förstå att det finns en dold agenda, men det kan nog ändå vara hög tid att tala ur skägget. Därefter är det upp till skattebetalarna att själva agera, eller rösta på dem som istället kan företräda dem och se till att tillräcklig kompetens finns för att göra en långsiktig och hållbar planering. Det är val snart och frågan är därmed av högsta prioritet och sålunda ingen ny långbänk!

Lars-Erik Aaro beklagade sig i våras över LKAB:s kortsiktiga kontrakt och hur omöjligt det var att planera en verksamhet efter femårsprognoser. I samma andetag så är han fullt kapabel att leka "Mäster skräddare" med dem som bolaget drabbar. Man kan undra vad det är LKAB planerar överhuvudtaget mer än sin egen verksamhet. Vad anlitar de för kompetens till ortsbefolkningens problematik? Håller husen ihop av alla skalv och sprängningspåverkan?  
VEM har räknat ut att husen gör det?
VEM bär hälsoansvar för dem som inte längre anser att det är någon idé att lägga sig till nattro förrän den sista sprängningen gått av stapeln? 
VEM har räknat ut vad det har för inverkan på totalhälsan? Hur påverkar giftutsläppen? 
VEM har de som tar den nog så allvarliga biten i beaktande? Vad skall hända med dem som redan tycker att nog är nog. LKAB har med myndigheternas hjälp dessutom gjort barnen helt rättslösa (inte bara deras föräldrar) och det är allvarligt, därför att det strider mot barnkonventionen.

Ja, LKAB:s styrelse, nu har ni anlitat en kommunikationsdirektör och en hel apparat med PR-folk, men när kommer kompetensen in i samhällsomvandlingen? Namn, titel fungerar alldeles utmärkt för att besvara dylika enkla och grundläggande frågeställningar.

LKAB kan inte både äta kakan och ha den kvar och de kan definitivt inte diktera levnadsvillkoren för en hel kommuns skattebetalare och innevånare. Ty, det är både de och enskilda berörda som kommer att få betala notan, som nu har serverats i form av en ny långbänk "före sommaren".

Kommunen å sin sida behöver helt enkelt proffsfolk i form av jurister och även specialister till sitt förfogande. Det är så många aspekter som nu inte har tillvaratagits och beaktats, att det känns som om det är en riktig rysare, som utspelar sig i detta folkhemmet Sveriges norra region.

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=5466988