Dogge Doggelito: Landet vi kallade Sverige finns inte längre kvar -

Efter skattesänkningar och aktieutdelningar finns inget kvar till välfärd.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17148170.ab?fb_action_ids=10201844884678859&fb_action_types=og.recommends

Vad förvånad jag blev, men samtidigt vad glad jag blev. Så glad att jag får väl uttrycka mig på det sätt, som Dogge Doggelito själv brukar använda: 

R E S P E K T!

  Men han hade ingen lösning på vilket parti vi skall rösta på, till höstens val. Det tillhör alltjämt en av universums olösta gåtor. I vart fall för mitt vidkommande.

Man blir bara trött på partiledarna, som nu vimlar runt i TV och Radio. För att inte tala om på våra gator och torg. De bjuder över varandra i mycket dunkla lösningar, rena rama huggsexan! Då kan man inte annat bli än beklämd. Det finns alltid något aber, som gör att jag blir ypperligt fundersam hur seriöst det verkligen är, eftersom de överhuvudtaget inte inventerat hela problematiken! Vad hjälper det med att fixa till lite på ytan, när grundproblemet ändå bara kommer att kvarstå.

Så här långt har jag bara kommit fram till vad jag skall rösta på i kommunalvalet. Eftersom jag nu bor i Göteborg är valet helt solklart:

Öppna Göteborg! http://www.oppnagoteborg.se/

- Därför att får vi inte stopp på korruptionen har vi inget som helst utvecklingsläge alls att förvänta. Då fortsätter bara avvecklingen i allt snabbare takt.
 

Den som är stadd i kassan och finns i de här krokarna, som Roger Pontares julkonsert - Mitt vinterland - går av stapeln på, har här en länk. Ibland får man glädjas åt det som ännu går att glädjas åt här i världen: http://www.evenemang.se/tonhallen/roger-pontare-mitt-vinterland.html

 

Jag blir lite pinsamt oroad av att läsa horoskop, de få gånger jag överhuvudtaget råkar göra det.

Eftersom det inte helt sällan är lite domedagshantering över det hela. Jag skall ge ett exempel, som står för oxen gällande tisdagen:

Din charm och övertalningsförmåga tycks kunna bli dina trumfkort under en dag då du frestas att ta en risk av något slag.Det där lät ju inget vidare, eftersom jag nu är en person, som inte vill ta några risker överhuvudtaget. Jag är liksom inte direkt urbilden för att bestiga K 2. Jag står hellre hemma i mitt kök och steker plättar (för alla sydsvenskbor betyder det: pannkakor). Jag springer inte ens över vägen längre, om det verkar vara på väg att slå om till rött, eftersom det i den här hetshålan betyder en säker död, eller i vart fall avkörda hälsenor.

Jag har aldrig förstått mig på människor, som tar en massa risker. Jag har hellre flytväst, hängslen och airbag. Jag irrar inte heller omkring i terränger, som jag inte är mycket välbekant med och har alltid förvånats över människor, som ränner omkring på glaciärsprickor. 

Ja, jag vet att det här kan låta lite märkligt med tanke på, att jag aldrig i hela mitt liv varit någon räddhågsen person, vare sig att gå mot strömmen, eller vara rädd för att fatta egna beslut och sedan stå för dem också fullt ut. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad folk tycker och tänker om mig, huvudsaken att jag själv vet att jag kan stå för den jag är. Moral är inget jag schackrar med.
 
Men sammantaget med allt det där andra, som jag också är, vill jag helt enkelt ha nära till nödbroms. Jag vill absolut kunna stiga av om det inte känns bra och jag gör det också.

Min vän Bi påstod en gång, att jag var ett kontrollfreak, men det gjorde han bara tills han insåg vad hans påstående hade lett till. Det jag gjorde hade han aldrig gjort, så var det med det kontrollfreakpåståendet.

Anledningen till den rätt långa och livliga dispyten vi hade, får mig än idag att le lite inåtvänt, eftersom han skrev i ett av alla dessa mail:

Psykologer (som du säger att du misstror) arbetar ändå med det liv vi säkert känner till, det nuvarande. Jag erinrar mig denna gamla historia:

Prästen skäller ut den bakfulla juldagsförsamlingen (äntligen folk i kyrkan!), målar bilden av himmel och helvete och frågar sedan med exalterad röst; "Hur många vill komma till himlen?" Alla utom en person räcker upp handen. "Hur många vill hamna i helvetet?". Ingen räcker upp handen. Konfunderad frågar prästen killen som inte alls räckt handen, varför. Han svarar: "Jag trivs bra här!"

Följaktligen tror jag inte på horoskop heller, eftersom jag är som den där killen, i den gamla historian. Men jag känner mig inte heller komfortabel med horoskop.

Göteborg och Sverige gjorde en storförlust, när konspirationen mot Pehr G Gyllenhammar genomfördes och lyckades.

Imorse satt jag och läste Göteborgs-Posten, med min jättebalja kaffe i ett stadigt grepp. Tänk så många kloka industrimän det har funnits i Göteborg och hur lite man överhuvudtaget kan skönja några spår av dessa längre.

Bara rubriken talar helt sanningsenligt hur snabbt baklänges utvecklingen gått:

Gyllenhammar "Förvånad hur lätt direktörerna tjänar pengar i dag"

http://www.gp.se/ekonomi/1.2458367-gyllenhammar-forvanad-hur-latt-direktorerna-tjanar-pengar-i-dag-

När Pehr G Gyllenhammar får frågan av journalisten i reportaget:
Varför tror du att det blev så?

Följer ett förvånande svar: "Ingen aning".

Det är väl märkligt, att sanningen ännu inte nått fram till Pehr G Gyllenhammar. Men jag vet den, eftersom jag var närvarande medan konspirationen pågick som bäst och hade nått orkanstyrka, eftersom konspiratörerna råkat ut för tidsnöd. Personerna som ledde konspirationen förstod väl inte att min person inte var så obetydlig.

Det finns bara en enda sak, som jag så här i efterhand ångrar och det var, att jag inte omedelbart ringde upp Pehr G Gyllenhammar och förvarnade honom. Jag vet att jag en stund senare satt på spårvagnen och begrundade det hela, som spelats upp för mig inför totalt vidöppen ridå! Jag vet att jag tänkte, men om nu konspiratörerna inte tagit notis om min person, skulle då Pehr G Gyllenhammar göra det. Utsikterna att jag skulle lyckas byta några ord med honom personligen, såg jag som tämligen utsiktslösa, i synnerhet med tanke på hur kort det var fram till konspirationen skulle äga rum.

När jag väl satt med Göteborgs-Posten och bara kunde konstatera, att konspirationen hade lyckats. Då insåg jag att jag i alla fall borde ha försökt. Kanske hade jag nått fram via telefonen. Kanske hade denne genialiske man, kunnat ändra riktning på konspirationsskutan och istället dragit den till sin fördel. Hade han kunnat hinna med det... Det är bara ytterligare en obesvarad frågeställning, som jag nu har att leva vidare med bland alla andra.

Men detta faktum har jag grubblat på i åratal, hur man så inför öppen ridå kunde låta någon som stod utanför hela konspirationen, ta del av hela händelseförloppet, planen och inte minst sitta inne med vetskapen om vilka som stod bakom konspirationen, som trots allt ägde rum.

Därför hoppas jag innerligen, att ett av mina angelägnaste bokmanus verkligen kan ros iland, att jag verkligen kan hantera detta hantverk, som skrivandet faktiskt är. Det är mycket som jag tagit del av, som behöver bearbetas och se dagens ljus i outgrundlig romanform. Där det inte går att spåra till 100 % verklighet och därmed behöver jag inte riskera, att hamna i  några rättsprocesser.

Just Volvo ligger mig varmt om hjärtat, kanske därför att jag själv en gång suttit vid en av grundarnas högst privata skrivbord och kunnat ta del av hans högst privata funderingar och brev: Sven Wingqvist alias Svenska Kullagerfabriken (SKF), men också förstått vilken samling socialt ansvarstagande företagare det funnits på den tiden och konspirationerna och maktmänniskorna ständigt upprepat sina samhällsfientliga mönster, där de tror sig om att vara en ny tappning av kung Midas.

Jag vet hur nära det varit, att bilen fått heta, liksom konstruktören, vilket var brukligt på den tiden: Larsson. Men styrelsen valde istället, att låta ett  rullager som man tagit ur produktion namnge bilen: Volvo.

Mitt arbete kring SKF-projektet pågick i ganska många år, dessvärre så gjorde uppdragsgivarna ett rekorderligt magplask, eftersom de inte kunde genomföra det som de hade föresatt sig. Det hela blev ungefär "en tum", som i sagan om "Mäster skräddare". Men det hela finns ännu sparat här hemma hos mig. Några tankar om att detta skulle sättas upp i Göteborg i annan regi, det har jag inte. Jag vet hur valserna går och hur man skall vara för att armbåga sig fram. Jag är helt enkelt inte den typen.

Synd kan jag tycka, eftersom jag är rätt övertygad om, att det hade kunnat bli något riktigt bra i rätt händer. Inte gick det heller att missta sig på vad Göteborgs starke man, som då satt vid rodret tyckte och tänkte om "en tum", som istället fick bli inspelat och uppfört i all hast. Han bemödade sig inte ens att hälsa på mig.

Det finns inget i historiens vingslag, som inte har en tendens att upprepa sig. Fortfarande samma höga herrar, iförda sina höga hattar, men nu bara i liten annan tappning "hattar".

Boken "Oberoend är stark" av Anders Palmgren och Pehr G Gyllenhammar kommer jag med det snaraste att läsa. Det är bara att önska att kroppen håller för det, eftersom den saknas i varianten ljudbokform.
http://www.adlibris.com/se/bok/oberoende-ar-stark-9789100140229?gclid=CPGI0KmRmsACFcoMcwodCgQA5A

Fick du ihop alla plus och minus under semestern?

I Göteborgs-Posten var det en man, som filosoferade högt om semesterkraven från frugan:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/friaord/1.2459198--nu-slipper-jag-frugan-som-styr-och-staller-

och reaktionerna lät naturligtvis inte vänta på sig. Även om han skrivit det mesta med glimten i ögat, eftersom han anser sig vara lyckligt gift sedan 24 år tillbaka: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2459659-oj-sa-mycket-reaktioner-nu-svarar-han

Personligen har jag inga som helst problem med Herr H. Han sköter utrikespolitiken och när golfsäsongen kör igång, så ser man knappt röken av honom. Vid de tillfällen när man gör det, verkar han mest ha uppnått tillståndet av en amöba. Han har ingen aning om någonting, som inte har med golf att göra.

Nej, nu var jag orättvis. Det har ju varit fotboll och friidrott också på TV. Golf också!

Med andra ord så är det lugnt och stilla och långt ifrån något vardagsstress. Någon semesterstress kände jag inte heller av, eftersom Gotland har många golfbanor, så jag kunde ägna mig helhjärtat åt det jag prioriterade: gå ner i varv och ha semester!

Någon grillmästare är han dessutom inte, som nu Sverige fått för sig att svenska män är. Jag gör ett litet förbehåll, yngste sonen är en riktigt duktig grillare och styv på matlagning.

Jag och dottern tittade skeptiskt på de små svarta förkolnade sakerna, som låg på tallriken förra sommaren, när Herr H hade grillat. Fin i kanten som vi är och full av uppmuntran skar vi bort så mycket vi kunde av saken, som egentligen borde ha sänts in till Rättsmedicin i Linköping för utrönande av hur den förkolnade döden hade infunnit sig och VAD det egentligen var, som låg på tallriken.

Av en stor grillad biff, som han försvann ut med, blev det en tunn strimma kött kvar av en lövbiffs tjocklek och ca 2 cm lång och lika lättuggad, som vilken läderskosula som helst.
I år kom han utbärande på en ny grill från Rusta, när vi var inne i Visby. Jag satt i skuggan på en bänk och väntande, medan Herr H och min barndomsvän gjorde det som de gillar mycket: att shoppa.

Några ångestattacker över att behöva vara försökskanin på svarta, vidbrända skosulor kände jag inte heller vid åsynen av Herr H, när han kom kånkande på paketet med en grill i. Jag undrade bara förvånat varför han hade köpte en ny grill, hade vi inte en redan? Jamen den här var på rea och kostade bara 299:- och den gamla grillen har gjort sitt, förklarade han. Jag kastade då ytterligare bara en blick på kartongen, som visade hur grillen såg ut och jag insåg att jag hade inget att frukta. Den skulle inte bara tas ut kartongen, den skulle nämligen skruvas ihop också.

Eftersom det var många delar som behövdes skruvas ihop, kalkylerade jag med att den kanske kommer till användning vid nästa års grillsäsong.

Mycket riktigt. Underredet blev rätt snabbt ihopsatt, redan efter vi hade varit hemma en vecka från semestern. Förvånansvärt snabbt. Ställningen var rätt praktiskt. Jag lade stolsdynorna över den på kvällen för att slippa böka ner dem i dynboxen. De kringstrykande kattorna har en viss förmåga, att lägga sig och håra ner dem, så de ser ut som ludna varelser från marsipanien. Inte fullt så delikat att slå ner rumpan där, när man kommer valsande i nattlinnet med frukostbrickan.

I måndags så fick Herr H ihop sista delarna av grillen. Jodå, jag har varit vänligheten själv flera gånger, när jag sett hur han skruvat och skruvat och skruvat och läst bruksanvisningen med ett blundande öga, jag har frågat lite försynt om han behöver teknisk support av mig, eller dottern. Men han har bara grymtat något outgrundligt till svar. Vilket jag lärt mig att uttolka som "det här fixar jag själv".

Dottern har överhuvudtaget inte brytt sig, hon har varit glad och nöjd över att det nya underredet till hängmattan anlänt sedan den gamla träställningen havererat. En bok och en hängmatta, det är allt som krävs för att göra livet njutbart vid ledighet. Den lilla ledighet som hon haft denna sommar.

Vi är mao både självgående fruntimmer på den här gatuadressen, med egna intressen. T.o.m. den där roséflaskan, som legat på kylning i kylskåpet sedan värmen slog till i juni, den är så här långt oöppnad.  Just nu har regnskurarna gjort sitt inträde och det är inte längre 30 grader varmt, utan bara 20 grader. Men det kommer väl en till varm sommar även nästa år.

Det har däremot varit rätt stort intag av H2O i sommar.

I måndags utlovade Herr H, att han skulle grilla en stor stek till mig och 6-åringen. Så kom det oundvikliga tänkte jag, men så kom räddningen uppifrån skyn. Det är nästan så att man kan få en religiös upplevelse. En liten skur räddade oss och jag erbjöd mig genast, att steka den i stekpannan istället. Under förevändningen att det blir ju lika gott, om inte godare.

Herr H:s funderingar vid frukostbordet, går en del dagar inte av för hackor.

Imorse undrade han om man inte kunde bilda en egen religiös sekt. Vad var kriteriet för att kunna göra det egentligen, undrade han.

Man kunde väl ta in alla himmelska aspekter både hos islam och även kristendomen, eftersom de båda två hade gamla testamentet som ryggrad.

- Varför vill du göra det, undrade jag, där jag satt och läppjade på min balja kaffe och hade ett utseende, som mer påminde om en obäddad, nedlegad bäddsoffa är något annat här i världen.
- Ja, jag tänkte att man kunde ju införa, att religionen strider emot att betala skatt. Sålunda måste man bli skattebefriad, eftersom man enligt svensk lag inte får diskriminera någon p.g.a. dess religion, sa han och såg drömmande ut i trädgården.

Nu blev jag tvungen att lägga pannan i veck och fundera rejält, med tanke på dödandet av kristna. Vi fruntimmer kan ju göra två saker samtidigt, så jag fortsatte att läsa vidare vad de olika partierna tycker om att basbeloppet inte följer något som har med sans och balans att göra. Bara de senaste 10-15 åren har det slagit väldigt hårt mot t.ex. de som har sjukersättning, eller garantipension. De får samma varukorg år för år, medan andra får mer och mer. Det säger en hel del om alla våra politiker, som styr och ställer i det här landet. De är så världsfrånvarande från vad verkligheten heter, att man kan bli matt för mindre och det är nog lättare, att lägga en röstsedel på någon religion istället för i årets valurna.

Jag svarade efter en långt stunds tänkande:

- Är det inte bättre att du bildar ett nytt politiskt parti, det verkar kunna bli mer slagkraftigt, eftersom det inte är få som inom en mycket snar framtid kommer att få sitta i gathörnen och skramla med sin pappersmugg. Du kommer garanterat att få många röster bara där. Därför att vi är väl det enda landet som tycker, att det är gudomlig rättvisa, att de minst bemedlade är de som betalar högre skatt än de som ännu kan arbeta. För att inte tala om att hela arbetsskadelagstiftningen är helt satt ur spel och som jag förstår inte är något annat än ett regelrätt lagbrott.

Jag tystnade en stund och fortsatte sedan:

- Du får väl begäran inträde i svenska kyrkan, inte bara brottas med de stora frågorna om livets existens. Sedan har du ju din bönematta sedan dina år i Saudiarabien, så vad väntar du på, undrade jag.

Nu var det Herr H som satt och grunnade. Efter en stund lyfte han på huvudet och tittade på mig och sa:

- Men jag kan ju inte döda mig själv!

- Jomen, nu får du inte fastna i sådana funderingar, sa jag med ett överseende leende. Blir det inte intressant att se vad som väntar dig, när du kommer till himmelen? Båda religionerna har ju vissa löften om vad som händer och väntar, sa jag.

En stund senare, när jag satt vid skrivbordet, kikade han in genom dörröppningen och sa:

- Jag undrar vad som händer en kvinna efter döden, vad har de fått för utfästelser?

En del ställningstagande, vilken sort man tillhör, eller skall välja är enklare än andra....

"Tusen gånger god natt",

såg vi på bio Roy i Fårösund för någon vecka sedan.

Filmen går alltjämt på de svenska biograferna och är en mycket sevärd  vuxenfilm, till skillnad från det alltmer tvivelaktiga utbudet, som jag i mångt och mycket tycker påminner om tonårsfilmer och i många fall rena rama barnfilmerna, alternativt är en släng av dataspelens världar.

 Den norske regissören Erik Poppe har grävt djupt i det komplicerade ämnet, vilket pris som får betalas för krigsrapportering och vad det är för mekanismer som kan styra en människa, trots den uppenbara risken för sitt eget liv.

Än mer obegripligt blir det i min värld, när det finns en familj någonstans i kulisserna. Vad är det som driver en människa till ett dylikt arbete. Filmen tycker jag i mångt och mycket tydliggör vad det kan vara fråga om. Helt enkelt vad det är för olika mekanismer som kan driva en människa till ett dylikt arbete.

Enbart i Syrien har över hundra journalister dödats sedan kriget utbröt 2011, enligt CPJ, en organisation för skydd av journalister. Trots det går de allra flesta konflikter nästintill spårlöst förbi, eftersom obalansen i rapporteringen bidrar till att forma folks uppfattning om världen. 

Enligt Virgil Hawkins docent vid Osaka School of international public policy har medierna misslyckats med sin dubbla uppgift: de fungerar varken som tillförlitlig spegel av verkligheten, eller som en vakthund gentemot andra aktörer. 88 procent av världens konfliktrelaterade dödsfall efter andra världskriget har inträffat i Afrika (6 procent i Asien, 4 procent i Mellanöstern), men mediernas nyhetsvärdering är närmast den rakt motsatta. Hur den fördelningen kommer att se ut efter den nya oroshärdarna, som tycks sprida sig som en löpeld återstår dock att se.

Bilderna är från National Geographic fotografen Steve McCurry utställning i Köpenhamn midsommarhelgen 2012 och just de här bilderna från den stora utställningen skildrar "Kuwaitkriget".
Mao allt går i dålig repris och åter bombar USA, målet är nu inställt på Isis i Irak istället för de egna oljeintressen. http://gun-m-ek.blogspot.se/2012/06/national-geographic-fotografen-steve.html

Frågan återstår fortfarande: gör medias rapportering någon skillnad överhuvudtaget, eftersom den också är styrd av andra krafter.

Det verkar vara vidbränt valfläsk i Gällivare kommun hos socialdemokraterna, som är det statligt ägda LKAB:s hantlangare.

En gång i tiden var sossarna inte enbart det, utan kunde sätta ner foten mellan varven. Men den tågan har lyst med sin frånvaro under decennier!

Det är enbart beklämmande att ens behöva läsa samma gamla positiv, som bara halas på. Same shit just different name, därför att innehållet är fortfarande detsamma. http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/socialdemokrater-skarper-tonen-8652976.aspx

I vanlig tågordning skedde precis det som brukar ske vid NSD. När det enbart kom in negativa kommentarer till reportaget, rensades alla kommentarer bort och det blev omöjligt att kommentera. Det är så censur fungerar i en diktaturstat, där det "fria ordet" är allt annat än fritt.

Några muskler som ens är trovärdiga visar socialdemokraterna inte heller upp och om de på fullt allvar tror, att det som de nu hasplar ur sig är plåster på såren nog, måste de liknas "Kalle med skorna på fel fot". Är nu folk alltjämt så naiva att de än en gång ger sossarna makten, då är det ute med den kommunen. De "nya ansiktena", som nu visas upp, har länge varit delaktiga i det som pågår och en av dem har t.o.m. suttit i LKAB:s styrelse och inte ens gett ifrån sig ett enda pip under alla de åren.

Makt och eget klirr i börsen är tydligen en bra drivknut till att "vilja", åtminstone tills valet är över. I en kommun där samma personer sitter på flera stolar, kan det aldrig gå väl för kommunmedborgarna. I ett så prekärt läge som det varit enbart de senaste årtiondet, borde en samverkan ha kommit till för länge sedan. Men den klokheten finns inte.

LKAB lägger under sig samhällena bit för bit, men de behöver inte stå kostnaderna för det som deras framfart för med sig. Det får de drabbade själva stå för och det gäller även övriga kommunmedborgare, som inte direkt är drabbade i sina boenden, men som även drabbas eftersom det inte heller ersätts med motsvarande på annan plats, utan det blir någon halvmessyr, som verkar mer handla om lite halvdan yta än seriöst gruvbrytning. Bostadsbristen är enorm och något andrahandsbostadsmarknad finns inte heller att tillgå.

Det hela har haft så många olika sagolika scenarier, att jag blir alldeles matt vid blotta tanken: T.ex. LKAB söker rivningstillstånd på fastighet de inte ens äger och kommunen beviljar det. Hur rättssäkert låter det? Tror nu någon att det är någon afrikansk diktaturstat jag skriver om, så är det antagandet alldeles fel.

Med mätplintar som är uppsatta lite var stans i samhället verkar Bergsstaten och regeringen tycka att det är helt ok, då har LKAB fullgjort sin skyldighet. Sedan vad de ger för utslag och hur ofta skalven kommer och att marken rämnar, det tycks dock vara av en underordnad historia. Huvudsaken att man gjort något för syns skull.

Bara en sådan sak att folk tvingas kvar i ett samhälle, som sedan länge borde ha varit evakuerat visar också på hur skandalöst det hela är skött. Då har jag inte ens nämnt alla de människor, som under LKAB:s hantering tvingats till liv, som är värdig vilket afrikanskt diktaturstat som helst.

Läget är akut, men sossarna i Gällivare kommun, de vill inbilla väljarna, att lagändringar är fixade i och med att valblanketten är inklistrad i kuvertet. Hur fel det är det har om och om igen bevisats i alla de tidningsartiklar som funnits, när mediarösten råkat höras genom det censurerade mediabruset.

I tisdags var jag på en begravning och när bordsgrannen frågad mig varifrån jag kom och började fråga mig mer om Malmberget, så nickade hon glatt: "Jodå hon hade hört talas om gruvbrytningen i norr, vad var det nu det hette det där stället, som skulle flyttas av LKAB".

- Du menar kanske Kiruna, undrade jag.
- Ja, just det. Så var det det hette, Kiruna, svarade hon.

Därpå följde en lektion i svensk nutidshistoria och när jag slutat den summariska lektionen helt kort, så tillade jag att det därför inte hade varit nödvändigt, att Martin Schibbye och Johan Persson med risk för eget liv hade begett sig till Ogadenprovinsen. Det hade räckt med att de hade tagit sig upp till Malmberget och navelskådat det statligt ägda bolaget LKAB:s hantering. Där åtskilliga ministrar så här långt intygat att det är såååå välskött såååå.

Begravningsgästerna som suttit så nära, att de hört samtalet var alldeles chockade och instämde helt och fullt: detta var ju helt förskräckligt!

- Jag har fått en massa pengar från "Skatteverket" och så var det i ett till mail också där jag skulle få en massa pengar, sa Herr H och flinade brett.

- Jasså har du det, svarade jag, det har jag också fått igen. Fastän vi skulle väl få det också i maj, juni också från "Skatteverket" vill jag minnas.
 

Sanningen är att båda jag och Herr H lyckats får restskatt i år. Inte med så lite pengar heller för den delen. Därför blir de här bedrägerimailen "från Skatteverket" något spexartade.

Men på det det hela är det verkligen tröttsamt med alla de här bedrägerimailen, som fullkomligen snöar in titt som tätt i mailboxen. Själv kan jag inte för mitt liv förstå hur någon kan ens tro på dylika mail. De är ju så klantigt utformade, att man rent av kan skratta sig harmynt.

Ändå måste det riktiga Skatteverket gå ut och varna för dessa bedrägerimail. Helt obegripligt, eftersom Skatteverket inte har dessa rutiner överhuvudtaget!

Hur kan man ens tro på en dylik formulering, citat: Vi har bestämt oss för att du är berättigad att erhålla en skatteåterbäring. Vilken myndighet skulle ens uttrycka sig så?

Ett gott råd till dessa pundhuvudena: Lär er åtminstone svenska, myndighetssvenska!

Sluttrudilutten går ju inte heller av för hackor: Upphovsrätt © 2014 Skatteverket Sverige. Alla rättigheter förbehålles.

Bara det vittnar ju om, att det är samma knäppskallar, som utger sig för att heta/vara både det ena och det andra. Heter de inte OKQ8, så heter de något annat enfaldigt. Men då går det alltid ut på att de, citat: tyvärr genast måste spärra ens kreditkort, eftersom de upptäckt ett "fel" och för att åtgärda det hela måste man omgående ta kontakt med dem. Mestadels rör det sig om kreditkort som man inte har, eller ens drömt om att skaffa sig....

För att låta sig bedras av dessa internetbedragare, måste man nog tillhöra världens ängsligaste folk, som gullar med terrorister och tar död på sin egen kyrka och sitt eget land. Så de här bedragarna de kanske borde vända sig till de "politiskt medvetna" istället. De verkar ju vara lättlurade till 1000.


----- Original Message -----

From: Skatteverket.se

To: här stod min mailadress

Sent: Friday, August 08, 2014 9:31 PM

Subject: ID241011: Skatteåterbäring: 6770,00 SEK

---------------------------------------------------
Skatteåterbäring för år 2013
Skattebetalare id: 388ixpb93 (här stod min mailadress )
---------------------------------------------------

Efter de senaste årliga beräkningarna av din skattemässiga verksamhet har vi bestämt oss för att du är berättigad att erhålla en skatteåterbäring på:

6770,00 SEK

Var vänlig och skicka in begäran om skatteåterbäring.
Det kommer att ta oss 3-4 dagar att bearbeta den.

Klicka här för att få åtkomst till formuläret för din skatteåterbäring.

Följ länken och fyll i formuläret och skicka in det innan den 09 08 2014 för att vara säker på att din återbäring kommer att bearbetas så snart som möjligt.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Svara inte på det här meddelandet.
Kontakta oss inte direkt då detta ärende i huvudsak behandlas av online-systemet.
Upphovsrätt © 2014 Skatteverket Sverige. Alla rättigheter förbehålles.

Jag har fått en liten geting som ambulerande husdjur...

På skrivbordet bredvid dataskärmen har jag ett högt glasrör, med ca 10 cm:s diameter, som är vattenfyllt ca 8 cm upp i det ca 40 cm höga röret. För närvarande finns där några avklippta slingor från ett ödesträd, som har rotat sig ordentligt och slingrar sig längs hela botten och upp mot vattenytan. Bladen/växten har nu nått ovanför glasrörets höjd.

Genom den öppna altandörren kommer den lilla getingen flygande, den tar sig ner i glasröret och av allt att döma är det vattnet getingen vill åt. Det är lite märkligt, eftersom jag är en vattensamlare och sålunda har diverse olika kärl ute på altan och ute i trädgården, där regnet kan fylla på med vatten, som jag sedan använder för att vattna blommorna med.

Efter att ha tagit sig ner till vattnet i glasröret och trippar omkring där på växten, så tar getingen sig upp mellan bladen och flyger iväg ut genom balkongdörren. Det är en stadig rutt som upprepar sig åtskilliga gånger från tidiga morgon då altandörren öppnas, tills den stängs när kvällsdaggen börjar kännas alltför kylig.

Jag förstår att Herr H inte lyckats hitta alla getingbon i år heller. Jag och dottern misstänker starkt, att det finns under läkten i brotaket något underfundigt bygge igen. Men än är det inget oroväckande ansamling, dock så går det inte att komma ut med vatten från kylskåpet där det flutit jordgubbar eller något annat i. Då har man genast sällskap i glaset. Så ett glas med enbart vatten i är fullt gångbart.

OK Q8 är nu föremål för nya bedrägerimail - När skall Sverige/EU ta itu med dessa löss?

Sorry puckon,men jag har inget OKQ8-kreditkort och har inte heller tänkt skaffa mig något sådant kort.

Men för er andra kan jag visa hur bedrägerimailet ser ut:

----- Original Message -----

From: OKQ8

To: min mailadress

Sent: Wednesday, August 06, 2014 1:14 PM

Subject: Konto begränsat: Åtgärd krävs

Kära kund, Vårt säkerhetsteam har noterat ovanlig information på ditt OKQ8-kreditkort. Vi har inget annat val än att spärra ditt Visa-kreditkort. Vad betyder detta? Om du inte verifierar ditt konto inom 48 timmar riskerar du att förlora ditt kreditkort. Vad kan jag göra för att återställa det? * Steg för att återställa ditt kupongkort: 1. Klicka här för att omdirigeras till vår säkra server. 2. Validera din faktureringsinformation för att bekräfta att du är rättfärdig ägare av kontot. ------------------------------------------------------------------------------- Denna försiktighetsåtgärd tas för säkerhets skull för att försvara dig, vår värdefulla kund, från internetbrottslingar och identitetsstöld. För att kontakta oss, logga in på ditt konto och klicka på "Kontakta oss" längst ner på sidan. Bästa hälsningar, Anders Lebréus Kundservice. Copyright © 2014 OK-Q8 AB

Har man fått stora hjärnsläppet på SVT?

Inte nog med att man får se reprisens repris, på reprisens repris och utbudet är minst sagt tvivelaktigt.

Man matas med förhandsvisningar över kommande TV-program, så till den milda grad, att det mest av allt liknar reklamavbrotten på de övriga kanalerna.

Man förlägger också två (2) serier i en följd på måndagar, dvs. utan hänsyn till om folk skall upp och jobba. Medan resten av veckan kan man lika gärna sticka ut tungan genom fönstret och vifta med den. Det är faktiskt mer givande än att titta på utbudet som SVT erbjuder.

I måndags kände jag bara, att nu fick det vara nog på dårskapen i TV-huset. Herr H blev så tvärsur, att han helt lämnade TV-soffan i protest, eftersom han fick klart för sig (trots dålig minne), att den nya serien "The tunnel" (fransk/engelsk) var en exakt kopia av "Bron" (dansk/svensk).
Själv flippade jag runt på kanalerna innan jag slog av TV-n och gick och lade mig och kopplade in en CD-bok i öronen.

Är det någon allmän idétorka uppe i knoppen hos dem, som sitter och bestämmer i TV-huset. OM det är det, så slå mig en signal, så skall jag berätta vad vanligt folk har för önskemål och vad vi definitivt inte längre vill matas med längre.

TV-avgiften, 173:-/månad kan de lika gärna skänka till de krigsdrabbade, eftersom SVT inte är förtjänta av att håva in den tvångsavgiften, som de ändå inte förtjänar att inneha. Det är inte längre fråga om "fri tv", den är så uppluttrad, påverkad och styrd, som den bara kan bli.

Här skall jag bjuda på en bildsvit, som är betydligt mer upphetsande än det SVT har att erbjuda för x-antal miljoner.

Athena Farrohzads sommarprat i P 1 borde rimligen klassas, som hets mot svenskar. Själv borde hon vara föremål för hot mot rikets säkerhet.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/403967?programid=2071


Nej, men visst vad dum jag är. Svenskar får man fälla vilka kommentarer som helst ostraffat emot.

Någon omvänd rasism, eller rasism mellan invandrarna själva förekommer ju inte...

Passa dig bara för att säga det där sista högt, för OM du gör det så kommer Pinocchios näsa, att framstå som rena granbarret i jämförelse med din näsa. Själv blev jag djupt chockad över den rasism som förekom bland invandrarna själva och som var riktade mot olika invandrargrupper. Innan 1996 hade jag ingen som helst aning om, att det förekom här i Sverige. Men den naiva tiden är sedan länge tillbaka förbi hos mig. NU vet jag betydligt bättre.

Men det hindrar dock inte, att jag vid lyssnandet av sommarpratet i P 1, kände att så mycket förvirrade tankar har jag inte hört på år och dar´. Sommarprataren, Athena Farrohzad, blandade så friskt, att hon trasslade in sig i sitt eget pajkastande navelludd. Det blev till ord staplade på hög och tillslut är de i en sådan patetisk röra, att jag nästan gör som Magnus Uggla: "där går min gräns för vad jag pallar med, då vänder sig min mage ut och in".

Hon försöker framstå som kulturell, med lånade ord som hon staplar på hög. Men inte ens kända poeters ord kunde hjälpa upp sommarpratet av Athena Farrohzad. Det hela blev till ett vämjeligt sammelsuriet. Åter tänkte jag på min arbetskamrat på tingsrätten, som alltid hävdade att en del människor tror på fullt allvar, att anfall är bästa försvar. Fastän det i själva verket är det värsta man kan ägna sig åt.

Sanning att säga har jag jag fått nog av intelligensbefriade besserwissers i media, Athena Farrohzads hör dit, som ges fritt utrymme att fördöma oss vanliga svenskar. Vi normalsvenskar som klistras på etiketter, som vi sannerligen inte gjort oss förtjänta av.

Anledningen är lika enkel, som helt sanningsenlig: Jag är inte född med några värderingar om att våld någonsin är berättigat. Jag är inte född med åsikter om att hudfärg, eller ätt ger någon bättre rätt till klandervärda handlingar. Jag är inte född med att tro, att en religion är mer värdefull än någon annans. Det går inte att hävda något existensberättigande för någon fanatism, tro eller religion, som inbegriper övergrepp mot/på andra människor.

Det har varit en märklig sommar, eftersom jag känner att nu får det faktiskt vara nog med dumheterna, som strömmar fritt och utan begränsningar via media.

Jag tänker verkligen inte heller tillåta att någon, som inte ens behärskar språkets innebörd belägger mig med synpunkter på vad något betyder, som överhuvudtaget inte är relevant. Jag tänker därför fortsätta att slå upp i min kokbok receptet på negerbollar, därför att det som nu påstås om innebörden av ordet negerbollar inte har något som helst med afromänniskor att göra.

När man väljer att göra det, visar det bara på en mycket inskränkt livssyn och att man i själva verket är allt annat än en fredlig person, eftersom det visar på att man inte accepterar ett annat folks traditioner och språkanvändning. http://tyda.se/search/negerboll?lang[0]=en&lang[1]=svM-politikern Eva Sidekrans från Älvkarleby, vars företag Saema Delikatesser marknadsförde ”Gammeldags fördomsfri Negerboll”, hon fick vackert begära avbön ang. sin marknadsföring och partiet lovade bot och bättring!

Bara det bevisar också vilken stämning, som piskats fram i Sverige. http://omni.se/topic/b27b2958-eaf5-461d-9b90-1f7a1cd2afce/f8a7720b-011d-456a-9d7d-acf7cb4240b0
Lyssna gärna på den manliga figur, som finns med i nyhetsutsändningen. Personligen måste jag tillstå, att jag aldrig någonsin hört någon kalla afrosvenskar för negerbollar. Visserligen tillhör jag enligt Arbetarbladets skribent, Kristian Ekenberg, den mer än lovligt korkade kategorin: "INTE den vassaste kniven i lådan", det må så vara, men hörseln är det ännu inget fel.

Vad jag vet har aldrig detta bakverk någonsin kallats för niggerboll, vilket hade varit alldeles förskräckligt om någon hade kallat det för, eftersom det inte har något med negerbollar att göra, utan i så fall hade varit en solklar rasistisk handling!

Det var detta, som fick bägare, att rinna över: Athena Farrohzads sommarprat i P 1 och Zakaria Zouhir från afrosvenskarnas riksförbund!

NU kan det räcka med dumheterna, som blir nedstoppade i halsen på oss, som aldrig någonsin haft några rasistiska tankar. Jag bollar samtidigt tillbaka till arbetarbladets skribent Kristian Ekenberg och ber att få påpeka, att det aldrig någonsin går att ta något ur sitt tidssammanhang, eller påstå att något som inte alls har med saken att göra, skulle ha det! Fortsätter han ändå att framhärda kan man verkligen fundera över vilket bestick, Kristian Ekenberg, skall liknas vid i lådan.

Jag tänker verkligen inte låta någons egna tilltrasslade navelludd tala för min egen räkning om vad JAG, i egenskap av svenska tycker och tänker om namn på diverse bakverk, eller de vålds- och de krigshandlingar, som pågår överallt i världen. Vad jag tycker skall göras i krigshärdar och alla dessa människor som flyr. Vad jag anser om homosexuella, romer eller oliktänkande, eller för den delen något annat, som Athena Farrhzad eller Zakaria Zouhir behänger mig i egenskap av svensk/a, utan att veta vem jag är och vad jag står för, liksom de inte heller känner till flertalet svenskars åsikter, eller handlingar.

Jag känner mig helt enkelt djupt kränkt, eftersom jag både levt och gjort allt som står i min makt för att skapa förståelse människor emellan. Jag kan också förstå om andra i min sits känner samma sak.

Zakaria Zouhir visar med all övertydlighet hur lite bevandrad han är i det svenska språket, eller vilka språkrötter som svenskan är sprungen ur. Det är ju förunderligt att Zakaria Zouhir och hans förening inte sätter sig med stora plakat, utanför första bästa färghandel, som säljer konstnärsfärger, eller våra konstmuseer, eller allra helst polisanmäler dem för rasism. Vi får nog tömma alla konstmuseer och ha både bok- och konstbål, så mycket som vi har där den onämnbara färgen.

Men min kokbok är utgiven av Bonniers, så det måste ju passa som hand i handsken för Zakria Zouhir. Judar och allt vad de nu är familjen Bonnier. Judar får man hata i Sverige, det har aldrig gett några hatbrott, eller straff heller för den delen.

OM nu kineserna blir världsledande, är det gul, som blir nästa färg som vi måste förbjuda? Eller kommer det rent av att bli den där vita färgen. Den röda färgen verkar ha klarat sig med ett nödrop, kanske. Undra när finnarna kommer att ligga i krig med Sverige, det vimlar av "Finska pinnar" i receptböckerna. Katten vet om man vågar sticka in näsan nå mer i Berlin, eftersom det finns recept på feta Berlinermunkar också. Lite förvånad är jag över att inte negerkyssar är tabubelagda också, eller läser Zakaria Zouhir och hans kompisar inte receptböcker på svenska bakverk.

Det är mycket som jag inte förstår av alla dessa ytterlighetsdiskussioner, som har konstruerats och har sitt ursprung i miserabel Migrationspolitik.

Jag tror mig veta att de allra flesta svenskar är mycket långt ifrån att vara rasister, men fortsätter det i den här andan, så kommer det till en gräns när varje svensk kommer att försvara sig mot alla infantila påhopp om påstådd rasism i media. Det kanske rent av blir så, att rasismen kommer att uppstå i Sverige, fullt ut pga. alla provokationer. I det här landet har vi vanligen haft en tämligen vänlig inställning till invandring och invandrare. Sverige är inget land med en homogen folkgrupp och har aldrig heller varit det. Även om nu många Sverigefientliga invandrare hävdar det. 

Men jag har till skillnad från Athena Farrohzad inte ett tunnelseende. Jag ser precis allt som pågår runt omkring mig och är också fullt kapabel att tycka och tänka själv. Jag kan tänka själv och vet och förstår precis vad det hela handlar om vare sig det gäller Sverigedemokrater och andra partiers förljugenhet. Jag klarar av den delen av den enkla anledningen, att jag till skillnad från Athena Farrohzad kan mitt eget lands historia och försöker inte på något sätt försköna, eller göra motsatsen. Jag vet också att jag förespråkar fred och alla människors lika värde. Likaväl som jag vet vilka, som både sålt och begagnar sina egna som slavar!

De vindar som blåser i Sverige, där man gör alla invandrare till offer och svenskar till förövare, den köper jag inte. Där har media ett stort ansvar och även regeringen, som hela tiden kryper undan och kriminella invandrare kan i stort sett hållas utan att några åtgärder vidtas överhuvudtaget. Jag undrar t.ex. var människors rätt att kunna bo tryggt och fredat tog vägen, oavsett om man är svensk eller invandrare, fattig eller medelklass. Hur kan man ha ett tryggt boende om det eldas vandaliserad och tillåts att ett gäng kriminella element tillåts att härja fritt. Vad är det för tokigheter som egentligen tagit fart i Sverige.

Varje människa som bor i det här landet har rätt, att känna sig trygg i sitt boende och i sin vardag. Vi har en lagstadgad yttrandefrihet och är det så att det inte passar en del individer, då tycker jag att man skall flytta till den diktatur som bäst passar de uppställda kraven. Det gäller alla som inte kan hålla sig till lagens råmärken. Just nu är dessa lagar satta ur spel, många gånger pga. en feghet som vittnar om dålig ryggrad. Själv blir jag enbart förbannad över den flathet, som judeförföljelserna i Malmö uppvisar.

Än så länge är Sverige ingen diktatur, även om det håller på att gå rejält tokigt snett på många håll. Men jag gör ändå inte som Athena Farrohzad gör, som talar med sådan kluven tunga, att det måste klassas som ett hot mot rikets säkerhet.

En människa likt Athena Farrohzads, som dömer ut Sverige som ett rasistiskt, nationalistiskt land där sittande regering skall störtas med våld! Vad säger det om vilken person hon verkligen är i själ, hjärta och hjärna! Hon talar i breda ordalag vad hennes far blivit utsatt för i det f.d. forna hemlandet, men samtidigt är hon beredd att ta till våld här i Sverige, göra samma diktaturreform i det här landet, bara i ett annat namn. Same shit, just different name, säger jag.

Vari ligger logiken, att man flyr undan från våld och tvivelaktiga regimer, men väl i Sverige är beredd att upprepa samma dåliga och ohållbara mönster. Det gör att jag är helt övertygad om att våld föder våld. Våldstankar föder inget annat än nya våldstankar, för att inte tala om rubbad acceptans. Jag har sett det i mitt arbete med kriminella och jag ser dessvärre, att fenomenet växer sig allt starkare ute i samhället. När man utropar kriminella till hjältar och travar fot genom Göteborg med banderoller med budskapet, att den kriminelle, skall släppas fri. Då börjar jag starkt tvivla på intelligensen och inser hur masspsykos och hjärntvätt fungerar i realiteten.

Men växer och utvecklas som människa, medmänniska, på ett sunt sätt, det gör man inte förrän man fullt ut anammar, att vi alla är lika värda oavsett kön, religion eller ursprung. Hur många ställen i världen praktiseras det på?

Det är helt omöjligt att från en första anblick ha en klar uppfattning, eller döma något. Visst det här skulle kunna vara en del av resultatet av att en vedergällning har ägt rum. Men det här kan lika gärna vara, som det nu i själva verket också var, resultat av att här har rensats och klyvts 10 liter jordgubbar. Allt handlar trots allt om betraktarens egna referensramar och säger en hel del om dig själv som betraktare!

Jag blir kräkfärdig när jag inser, att sjunga "Den blomstertid nu kommer", bära folkdräkter, eller att fira någon gammal svensk tradition numera är helt tabu, eller i vart fall inte politiskt korrekt och genast hänger rasiststämpeln, där och dinglar i kulisserna, eller i vart fall räknas, som mycket provocerande mot invandrare. Medan andra religioner och traditioner numera verkar vara de "enda rätta" och det vi har att rätta oss efter i det här landet. Man har lyckats med något som jag länge trodde var totalt omöjligt, att skapa ett vi och dom andra-samhälle, genom omvänd rasism.

Nyss fann man ut att en hel skola hade flickor, som var könsstympade! Fortfarande ser man under lugg med att barnäktenskap förekommer, trots att allt det enligt svensk lag är förbjudet, liksom alla former av aga, hot eller våldshandlingar. Myndigheterna och ytterst ansvariga i regeringen sitter med armarna i kors och alla de andra politiska partierna ligger också lågt, man vill ju inte förlora röster! Det är ju val till hösten!

Inget barn (och barn räknas man som ända tills man själv är myndig), skall utsättas för något som man själv inte har bestämt om och det kan man inte göra förrän man själv har uppnått vuxen ålder. Jag har helt enkelt lessnat på att se hur kvinnor får gömma sig/byta identitet för att inte riskera att råka ut för manliga anhörigas vedergällning. Jag har lessnat på hur barn tvingas in i något som inte är deras egna fria val.

Själv har jag lämnat mina barn till fullständig religionsfrihet och rätten att utforma sina egna liv, även om jag är förälder, anser jag mig inte ha rätten att vara diktator i mina barns liv. De har blivit självständiga och ansvarstagande medborgare, med vänskapsband i många länder, liksom jag själv har.

Så nej, kära Athena Farrohzads, jag är svenska och jag är inte så dum att jag inte förstår:
att invandrare dödar varandra,
dödar oliktänkande,
eller de som inte finner sig i fanatiska religiösa åsikter,
använder bilbränder och omvänd rasism, som ett svepskäl för sina kriminella handlingar inom Sveriges gränser.

Jag förstår också att det inte är svenskens fel, att man håller på att slå ihjäl varandra i andra länder och gör livet till ett helvete för andra människor, där det passar egna dolda agendor. Det finns faktiskt någon form av rim och reson vad vi svenskar skall beläggas med. Den förståndsnivån har nog dessvärre, Athena Farrohzad, dessvärre inte uppnått än. Men det gäller väl att vara förtröstansfull och inte tappa tilltron till det goda inom varje människa och att inte egoismen skall ta sig så stora svängar, att det skadar en hel nations befolkning!

Jag tänker inte heller be om ursäkt för att jag är svenska och någon invandrare i vardagen har blivit dåligt bemött. Det blir vi svenskar också,jag tror mig veta att jag ganska ofta skrivit om det i min blogg. Dumskallar träffar man överallt och man kan knappast tro, att man skulle kunna bli vaccinerad mot att möta dumheter. Jag har mött en hel del tvivelaktiga personer båda bland invandrare och svenskar, men jag har mött en herrans massa trevliga invandrare och även trevliga svenskar.

Det som media tillhandahåller och förmedlar i en allt rikare omfattning påhejade av de olika politiska partier, det kommer att bli en riktig krutdurk. Redan är läget mycket oroväckande. Det bådar INTE gott för Sverige, eller Sveriges utveckling.

Det är dessutom väldigt olyckligt, att de som propagerar, att vi inte har fötts med olika förutsättningar, ursäkta uttrycket, men de är riktigt illa ute. Det är en total omöjlighet, att vi skulle ha lika förutsättningar. För det första tillkommer förhållandet att vi är olika kön. Men någon som är född och uppväxt i Somalia kan rimligen inte ha samma referensramar, som någon som är född och uppväxt ovanför odlingsgränsen i Norrland. Inte ens väder och natur är desamma.

Jag har i min egen släkt slående skillnader. De som inte är födda på samma plats där jag är född och uppväxt, de har inte samma referensramar, som jag har haft från en början. Men jag är fullt övertygad om att vi kan komma överens ändå, utan att någon av oss måste utplånas! Den man inte vill umgås med, den struntar man bara att umgås med. Svårare än så är det trots allt inte. Sedan spelar det ingen som helst roll om man tillhör samma familj, eller alls inte gör det!
 
Vi är olika, men det är inte det man skall ta fasta på, utan istället hur vi med olikheterna kan berika varandra. Det land som vi valt att leva i tillsammans, det är det landets lagar och regler, som är de som skall gälla. HUR svårt kan det vara att inse, eller följa?

Sedan är det mycket oroväckande, att Athena Farrohzad belägger en hel poliskår med att vara ett hot mot rikets säkerhet. Känner hon till att det finns en välgrundad anledning att befara något sådant, borde hon i så fall berätta allt hon vet.

Jag och min då lilla dotter var i allra högsta grad helt ofrivilligt involverade i Göteborgskravallerna. Jag VET vad som utspelade sig! Athena Faeeohzad tolkning av polisens arbete delar jag inte, utan jag hänför händelsernas utveckling pga. den aningslöshet som polisledningen hade. De förstod helt enkelt inte vilka våldsamt kriminella element, som rörde sig bland de fredliga demonstranterna.

Jag kan inte göra den bedömningen, att det hade med enskilda polisers politiska åsikter att göra. De människor som kastade gatstenar mot hästar, poliser och andra närvarande, brände och vandaliserade är och förblir kriminella element i mina ögon, vare sig man har blivit skjuten i magen eller ej! På den punkten kommer jag aldrig någonsin att ändra uppfattning, därför att en kastad gatsten är och förblir ett presumtivt mordvapen.

De fredliga demonstranterna är en helt annan sak och har inget med Göteborgskravallerna att göra. Det är helt felaktigt att ens blanda ihop dessa två ytterligheter, de kriminella elementen med de fredliga demonstranterna. Likt alltför många invandrare tror Athena Farrohzad, att just hennes navelludd är så extremt avvikande till skillnad från vad som man som svensk/a kan möta. Skulle man nu ta henne helt på orden, så verkar hon vara av de uppfattningen, att alla invandrare skall ha det bättre ställt än alla svenskar, av just den anledningen, att invandrare skall ha det bättre än svenskar, eftersom svenskar inte flytt från krig eller våld.

Det finns mycket mer att orda om hennes sommarprat i P 1, men OM nu Athena Farrohzad är så less på att möta svenskar, som inte kan uttala hennes och andra invandrares namn, då tycker jag på högsta allvar, att de skall bilda en helt ny koloni på en annan plast på jorden, där de kan bli befriade från fel uttal. Men Sverige är då verkligen inte rätta landet om man inte klarar av något sådant som feluttalat, eller feluttryckt. Här hör man dagligen mycket som är fel uttalat eller helt enkelt felsagt, men det är klart jag har svenska öron, som inte är lika känsliga för feluttal, eller fel uttryckt!

Själv kan jag inte ens drömma om att jag skulle kunna kräva, att alla skall kunna uttala mitt tilltalsnamn rätt: Gun. Då skulle jag helt enkelt få säga upp delar av min egen familj, halva min bekantskapskrets och mer därtill.

I kvällningen drabbade mig Fårö och livets frågeställningar, men inte likt Ingmar Bergmans svårmod.

 Vi bestämde oss för att ta färjan över till Fårö en sen eftermiddag, när bilkön till Fårö var minimal. På dagen är bilköerna så långa, att väntetiden och måttsträckorna, som Trafikverket satt upp för att de väntande människorna skall förstå hur länge de måste stå i kö, för att komma med på färjan till Fårö, inte sällan är 1 - 1½ timma lång (så här i värsta semestertider).

Arma människor som måste stå där i gassande obarmhärtig sol och vänta, brukar jag tänka varje gång vi passerat dem.

Det tar ca 8 minuter med färjan över från Fårösund till Fårö och väl på Fårö valde vi väg på måfå, utan att veta vart vägen ledde. Det visade sig att den passerade kyrkan på Fårö. Vi steg ur bilen vid kyrkans parkering och möttes av en svalka, som lyst med sin frånvaro under de heta sommardagarna. På väg in genom grindarna passerade vi en grav, som fick mig att stanna till:

"Här vilar en som älskade detta livet men inte fick se sin kärlek besvarad".

Vad hände denne Anders du Rietz i hans 31 åriga liv. Livet som han älskade, men vars kärlek inte besvarades.

Madonnan i kyrkfönstret verkade inte heller kunna räta ut alla mina frågor, som snurrade runt i mitt huvud över den unge mannen. En levnadsglad person som älskade livet... Nej, ju mer jag tänkte på det, desto mer illa berörd blev jag, samtidigt som frågeställningen gnagde vidare: "VAD var det som hände honom"...

Efter att ha botaniserat runt i den tämligen avskalade kyrkan, som visade sig vara betydligt större än vid första anblicken, tassade vi i stilla mak ut ur kyrkan och gick en sväng runt den.

Vi passerade då minneslunden där metallfiguren sträckte ut sina ljusarmar och skänkte någon form av frid över dem, som valt bort alternativet att ha en egen gravvård. Jag tänkte åter på Rudolf Steiners ord, som fått en studiekamrat att få någon form av mening i sin döda lilla dotter. RS skrev: "jorden behöver sina döda". Vi ingår i ett större sammanhang, där vi är en alldeles nödvändig länk i helheten och för att säkerställa jordens balans och kretslopp.

Men så adderades också resten av mina tankar, som rörde sig om giftiga utsläpp och om hur jorden skövlas och förstörs. HUR går det ihop och är det inte en länk, som rejält brustit trots allt...

Eller är det så att jorden tänker ägna framtiden åt, precis som människan får göra i många fall, att läka sig från sina skador, som människor har åsamkat. Göra det när människorna åter bara blivit en parentes i jordens långa cykel.

Men det hjälps inte, när vi passerade de små barngravarna, med de små gravstenarna då kände jag åter hur fel allt kändes. Ett barn borde ha hela det långa livet framför sig och slutligen dö av ålderdom. Det har klickat någonstans i jordens helhetsevolution.

Jag vet att någonstans på den här kyrkogården ligger Ingmar Bergman och hans sista hustru Ingrid också begravda, men det kändes inte alls nödvändigt, eller ens meningsfullt att finna den gravstenen.

På väg ut genom grinden stannade jag åter upp för att få någon form av lösning över texten på gravstenen:
"Här vilar en som älskade detta livet men inte fick se sin kärlek besvarad".

Vi åkte vidare och vägen smalnade av och liknade mest understundom en ranglig kostig, där kalkstenens vita stoff yrde runt bilen, genom naturreservatet Digerhuvud, där stora ansamlingar av Raukar finns.

Vi steg ur bilen på en parkering och skuttade runt bland Raukområdet. Det var som att ha hamnat rakt in i ett obegripligt månlandskap. Solen sänkte sig allt längre ner och med handen måttade jag mot horisonten och såg att det nu inte var så många timmar kvar, innan solnedgången skulle vara ett faktum.

Vi körde vidare och kom fram till ett gammalt Gotländskt fiskeläge.

Vi steg ur bilen igen och jag läste på informationstavlan, som fanns vid parkeringen.

Vi bestämde oss för att det fick räcka med, att ha läst informationstavlan och att inte trängas med de övriga turisterna, som hade dragit sig ner mot de gamla byggnaderna.

Väl i bilen igen beslutade vi oss för, att inte åka längre längs naturreservatets kustremsa, som fortsätter ännu längre upp. Vi vek av inåt landet och efter en stund passerade vi en gammal väderkvarn mitt bland de vindpinade tallarna och enbusksnåren och en hel del gamla hus i gotländsk byggmodell och så naturligtvis får och åter får. Det här är fårens ö, Fårö.

Det visade sig att vi åter kom fram till kyrkan på Fårö och när vi gjorde det insåg vi också, att Bergmancenter http://bergmancenter.se/ bara ligger ett stenkast från kyrkan! Äpplet faller sålunda inte långt ifrån trädet. Men nog känns det ironiskt hur liv kan gestalta sig, när man betraktar något på avstånd och har tiden som parameter.

När vi åter närmade oss färjeläget på Fårö var det inte längre samma våldsamma kö, som det hade varit när färjan anlöpte vid vår ankomst och som fått oss, att nästan få hicka vid blotta tanken på en lång väntan, även om det nu inte var fråga om något gassande solsken mitt i den hetaste delen av dagen. Men antagandet att det nog inte skulle vara så lång kö, när vi skulle tillbaka till färjelägret på Fårö visade sig vara helt riktig. Vår väntan blev inte speciellt lång. Färjorna går i skytteltrafik och efter en sväng mot Gotland var det vår tur att köra ombord på samma färja, som vi kommit dit med. Sålunda fick färjan Bodilla av Saltsjöbaden bli ett oprövat kort.

Åter tillbaka till Fårösund stannade vi till vid ICA Bungehallen. Tanken om kaffe med Saffranspannkaka på Fårö hade helt gått i stöpet, därför att inget fanns öppet på Fårö. Allt var stängt för dagen och inte ett kafé eller restaurang öppet så långt ögat nådde. Pubkväll kändes inte som något alternativ och var det enda som fanns att tillgå.

Det fick istället bli det inhemska bageriets leverans till ICA, som fick stilla min undran över hur saffranspannkaka med salmbär smakar. Naturligtvis undrade jag ändå om det verkligen var så det skall smaka, eller fanns det nu någon bättre smakupplevelse som jag skulle gå miste om. Så några dagar senare smakade jag på en dubbelt så dyr och mycket platt sak i caféet vid Lummelundagrottan och kunde bara konstatera, att den från Ica och det inhemska bageriet var en betydligt bättre investering.

Tur att jag skickat hem ett vykort med recept på äkta hemlagad Gotländsk saffranspannkaka och burkar med salmbär har köpts med från lördagsmarknaden i Fårösund.

När vi på kvällen försökte övertala min barndomsvän om, att hon skulle följa med oss på Bio Roy i Fårösund, för att se den prisbelönta filmen "Tusen gånger god natt", skrattade hon bara och sa, att hon inte varit på bio sedan hon var ung. Då konstaterade vi att det måste ha varit snudd på Ingmar Bergmans internationella genombrott inom filmvärlden med "Det sjunde inseglet".
Titeln på filmen, "Det sjunde inseglet" syftar på ett avsnitt ur Uppenbarelseboken, som används både i början av filmen och mot slutet, som inleds med orden "Och när Lammet bröt det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en tystnad som varade vid pass en halv timme." (Uppenbarelseboken 8:1). Referatet hänvisar till "Guds tystnad", som är ett viktigt tema i filmen.

Men eftersom min barndomsvän är av den åsikten, att alla kyrkor borde rivas, insåg vi vid en närmare eftertanke och glada skratt, att det i hennes fall måste ha gällt tiden för frågan om "Det elfte gomseglet" för dagen.

Sålunda ett vanligt hederligt tandläkarbesök, där tandläkarsugen blir det centrala i hela berättelsen innan allt rinner ner i halsen. Det kanske man också borde göra en film om...