Jag blir lite pinsamt oroad av att läsa horoskop, de få gånger jag överhuvudtaget råkar göra det.

Eftersom det inte helt sällan är lite domedagshantering över det hela. Jag skall ge ett exempel, som står för oxen gällande tisdagen:

Din charm och övertalningsförmåga tycks kunna bli dina trumfkort under en dag då du frestas att ta en risk av något slag.Det där lät ju inget vidare, eftersom jag nu är en person, som inte vill ta några risker överhuvudtaget. Jag är liksom inte direkt urbilden för att bestiga K 2. Jag står hellre hemma i mitt kök och steker plättar (för alla sydsvenskbor betyder det: pannkakor). Jag springer inte ens över vägen längre, om det verkar vara på väg att slå om till rött, eftersom det i den här hetshålan betyder en säker död, eller i vart fall avkörda hälsenor.

Jag har aldrig förstått mig på människor, som tar en massa risker. Jag har hellre flytväst, hängslen och airbag. Jag irrar inte heller omkring i terränger, som jag inte är mycket välbekant med och har alltid förvånats över människor, som ränner omkring på glaciärsprickor. 

Ja, jag vet att det här kan låta lite märkligt med tanke på, att jag aldrig i hela mitt liv varit någon räddhågsen person, vare sig att gå mot strömmen, eller vara rädd för att fatta egna beslut och sedan stå för dem också fullt ut. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad folk tycker och tänker om mig, huvudsaken att jag själv vet att jag kan stå för den jag är. Moral är inget jag schackrar med.
 
Men sammantaget med allt det där andra, som jag också är, vill jag helt enkelt ha nära till nödbroms. Jag vill absolut kunna stiga av om det inte känns bra och jag gör det också.

Min vän Bi påstod en gång, att jag var ett kontrollfreak, men det gjorde han bara tills han insåg vad hans påstående hade lett till. Det jag gjorde hade han aldrig gjort, så var det med det kontrollfreakpåståendet.

Anledningen till den rätt långa och livliga dispyten vi hade, får mig än idag att le lite inåtvänt, eftersom han skrev i ett av alla dessa mail:

Psykologer (som du säger att du misstror) arbetar ändå med det liv vi säkert känner till, det nuvarande. Jag erinrar mig denna gamla historia:

Prästen skäller ut den bakfulla juldagsförsamlingen (äntligen folk i kyrkan!), målar bilden av himmel och helvete och frågar sedan med exalterad röst; "Hur många vill komma till himlen?" Alla utom en person räcker upp handen. "Hur många vill hamna i helvetet?". Ingen räcker upp handen. Konfunderad frågar prästen killen som inte alls räckt handen, varför. Han svarar: "Jag trivs bra här!"

Följaktligen tror jag inte på horoskop heller, eftersom jag är som den där killen, i den gamla historian. Men jag känner mig inte heller komfortabel med horoskop.