Muslimer främst men även judar fördrevs från al-Andalus av de katolska monarkerna Ferdinand II av Aragonien och Isabella I av Kastillien, som instiftade inkvisitionen.
Ingen och då menar jag INGEN har någonsin satt sig in i vilka och vem dessa fördrivna muslimerna varit, eller det faktum att muslimer, judar etc levde sida vid sida innan katolikerna erövrade Al-Andalus.
Ekonomisk stagnation och långsiktig tillbakagång är den samstämmiga bild som historisk forskning och AI-analyser ger av Spaniens ekonomi efter 1492. Det som vid en första anblick såg ut som guldåldern för det spanska imperiet dolde i själva verket allvarliga strukturella problem.
Fördrivningen av morer och judar berövade landet skickliga hantverkare, jordbrukare och köpmän, vilket skadade den inhemska ekonomin på sikt.
Snabba erövringar av mark gjorde att stora landområden gavs till adeln, vilket skapade en ojämn ekonomisk struktur i södra Spanien (Al-Andalus).
Det mesta av den erövrade jorden hamnade hos adeln och kyrkan, inte hos folket.
Detta system skapade djupa ekonomiska och sociala problem som präglade Spanien i århundraden. Med tanke på vad jag känner till om tiden för Al-Andalus har Spanien och Córdoba aldrig någonsin återhämtat sig.
De muslimska bönderna som drevs bort var ofta skickliga småbrukare. De ersattes inte av nya fria bönder, utan av fattiga, egendomslösa daglönare (jornaleros).
Adelsfamiljerna bodde ofta i städerna och brydde sig lite om att utveckla jordbruket. De ställde om de tidigare så bördiga, bevattnade odlingarna till storskalig, mindre arbetsintensiv fåravel (Mesta).
Eftersom folket inte ägde sin egen jord fanns det ingen drivkraft eller möjlighet för dem att investera och modernisera. Det skapade en enorm fattigdom på landsbygden i södra Spanien (Al-Andalus).
Adeln använde sina enorma inkomster till lyxkonsumtion, kyrkobyggen och krig i stället för att investera i industri eller effektivare jordbruksteknik.
De nya adliga ägarna satsade på storskaliga grödor som krävde minimalt med arbete året runt: olivträd, vinrankor och spannmål.
Den mäktiga organisationen Mesta (en sammanslutning av adliga fårägare) fick kungliga privilegier att låta miljontals får vandra över odlingsmark. Detta förstörde ofta de lokala böndernas grödor och utarmade jorden.
Detta skapade en djup klyfta mellan fattiga lantarbetare och rika godsägare. Denna sociala spänning var så stark att den förblev en av de absolut största konflikterna i Spanien ända fram till det spanska inbördeskriget på 1930-talet.
Efter den kristna erövringen gick Córdoba från att ha varit Europas viktigaste storstad till att bli en isolerad landsortsstad.
Staden, som under kalifatet på 900-talet hade hundratusentals invånare, drabbades av en extrem demografisk och ekonomisk tillbakagång.
Córdoba erövrades av kung Ferdinand III av Kastilien redan år 1236, långt före Granadas fall 1492.
Skickliga hantverkare och industrimän:
Läder- och garveriarbetare: Stadens läderhantverkare var världsberömda. Deras högkvalitativa, mönstrade läder (så kallat Cordovan-läder) var en enorm exportvara.
De muslimska bönderna som drevs bort var ofta skickliga småbrukare. De ersattes inte av nya fria bönder, utan av fattiga, egendomslösa daglönare (jornaleros).
Adelsfamiljerna bodde ofta i städerna och brydde sig lite om att utveckla jordbruket. De ställde om de tidigare så bördiga, bevattnade odlingarna till storskalig, mindre arbetsintensiv fåravel (Mesta).
Eftersom folket inte ägde sin egen jord fanns det ingen drivkraft eller möjlighet för dem att investera och modernisera. Det skapade en enorm fattigdom på landsbygden i södra Spanien (Al-Andalus).
Adeln använde sina enorma inkomster till lyxkonsumtion, kyrkobyggen och krig i stället för att investera i industri eller effektivare jordbruksteknik.
De nya adliga ägarna satsade på storskaliga grödor som krävde minimalt med arbete året runt: olivträd, vinrankor och spannmål.
Den mäktiga organisationen Mesta (en sammanslutning av adliga fårägare) fick kungliga privilegier att låta miljontals får vandra över odlingsmark. Detta förstörde ofta de lokala böndernas grödor och utarmade jorden.
Detta skapade en djup klyfta mellan fattiga lantarbetare och rika godsägare. Denna sociala spänning var så stark att den förblev en av de absolut största konflikterna i Spanien ända fram till det spanska inbördeskriget på 1930-talet.
Efter den kristna erövringen gick Córdoba från att ha varit Europas viktigaste storstad till att bli en isolerad landsortsstad.
Staden, som under kalifatet på 900-talet hade hundratusentals invånare, drabbades av en extrem demografisk och ekonomisk tillbakagång.
Córdoba erövrades av kung Ferdinand III av Kastilien redan år 1236, långt före Granadas fall 1492.
När muslimerna och judarna tvingades bort förlorade Córdoba den absoluta spjutspetsen av sin befolkning. Staden tömdes på de yrkesgrupper som hade gjort den till ett globalt centrum för handel, vetenskap och produktion.
De viktigaste yrkespersonerna som staden förlorade var: Vetenskapsmän och akademiker.
Läkare och kirurger: Córdoba hade varit känt för sina avancerade sjukhus och medicinska expertis (bland annat ögonkirurgi).
Astronomer och matematiker: Forskare som hade utvecklat navigeringsinstrument och avancerad räknelära.
Filosofer, jurister och översättare: Tänkare som hade bevarat och vidareutvecklat antika grekiska och arabiska texter.
Läkare och kirurger: Córdoba hade varit känt för sina avancerade sjukhus och medicinska expertis (bland annat ögonkirurgi).
Astronomer och matematiker: Forskare som hade utvecklat navigeringsinstrument och avancerad räknelära.
Filosofer, jurister och översättare: Tänkare som hade bevarat och vidareutvecklat antika grekiska och arabiska texter.
Skickliga hantverkare och industrimän:
Läder- och garveriarbetare: Stadens läderhantverkare var världsberömda. Deras högkvalitativa, mönstrade läder (så kallat Cordovan-läder) var en enorm exportvara.
Textil- och sidenvävare: Córdoba hade tusentals vävstolar som producerade lyxiga sidentyger och mattor.
Guld- och silversmeder: Särskilt den judiska befolkningen var känd för sitt extremt finstämmiga filigransarbete i ädelmetaller.
Papperstillverkare: Staden hade introducerat papperstillverkningen i Europa, vilket krävde specifik kemisk och teknisk kunskap.
Jordbruksexperter och ingenjörer:
Hydraulik- och bevattningsingenjörer: De experter som ritade och underhöll de avancerade vattenhjulen (norias) och underjordiska akvedukterna.
Agronomer och trädgårdsmästare: Personer med kunskap om hur man odlade exotiska och känsliga grödor som citrusfrukter, ris, bomull och saffran.
Finansiella och administrativa experter:
Köpmän och handelsresande: Personer med internationella handelskontakter över hela Medelhavet och Mellanöstern.
Bankirer och skatteindrivare: Särskilt den judiska eliten som skötte stadens kommersiella krediter, lån och bokföring.
När dessa grupper försvann fanns det ingen kristen medelklass som kunde ersätta dem. Kunskaperna dog ut lokalt, verkstäderna stängdes, och stadens ekonomi kollapsade.
Guld- och silversmeder: Särskilt den judiska befolkningen var känd för sitt extremt finstämmiga filigransarbete i ädelmetaller.
Papperstillverkare: Staden hade introducerat papperstillverkningen i Europa, vilket krävde specifik kemisk och teknisk kunskap.
Jordbruksexperter och ingenjörer:
Hydraulik- och bevattningsingenjörer: De experter som ritade och underhöll de avancerade vattenhjulen (norias) och underjordiska akvedukterna.
Agronomer och trädgårdsmästare: Personer med kunskap om hur man odlade exotiska och känsliga grödor som citrusfrukter, ris, bomull och saffran.
Finansiella och administrativa experter:
Köpmän och handelsresande: Personer med internationella handelskontakter över hela Medelhavet och Mellanöstern.
Bankirer och skatteindrivare: Särskilt den judiska eliten som skötte stadens kommersiella krediter, lån och bokföring.
När dessa grupper försvann fanns det ingen kristen medelklass som kunde ersätta dem. Kunskaperna dog ut lokalt, verkstäderna stängdes, och stadens ekonomi kollapsade.
De två absolut största tänkarna från Córdoba levde under 1100-talet, precis i brytningstiden när det religiösa klimatet i Al-Andalus började hårdna, vilket tvingade dem båda i exil.
Maimonides (Moses ben Maimon) – Den judiske giganten
- Vem var han? En av historiens absolut viktigaste judiska filosofer, astronomer och läkare.
- Flykten från Córdoba: När en strikt muslimsk dynasti (Almohaderna) tog makten i Córdoba ställdes stadens judar inför valet att konvertera eller fly. Maimonides familj flydde.
- Hans arv: Han hamnade till slut i Egypten där han blev personlig läkare åt den berömda sultanen Saladin. Hans verk Vägvisare för den vilsne försökte förena den judiska tron med Aristoteles logik och vetenskap, och studeras än idag över hela världen.
Averroës (Ibn Rushd) – Den muslimske Aristoteles-experten
- Vem var han? En muslimsk universallärd som arbetade som domare (qadi) och hovläkare i Córdoba.
- Exil och bokbål: Averroës var en extremt modern tänkare som menade att religion och filosofi (vetenskap) inte motsäger varandra. Hans radikala idéer skrämde de religiösa fundamentalisterna, vilket ledde till att hans böcker brändes offentligt på Córdobas torg och han skickades i exil.
- Hans arv: Hans detaljerade kommentarer om Aristoteles översattes till latin. Utan Averroës arbete hade det kristna Europa förmodligen aldrig återupptäckt den antika grekiska filosofin, vilket betyder att han lade en av grundstenarna till den europeiska renässansen.
När män som Maimonides och Averroës försvann, förlorade Córdoba sin status som världens intellektuella huvudstad.
Averroës (Ibn Rushd) texter revolutionerade de kristna universiteten på 1200-talet. Han kallades helt enkelt för "Kommentatorn" (med stort K), medan Aristoteles kallades "Filosofen".
Hans böcker blev den bro som lade grunden för det moderna västerländska tänkandet på flera avgörande sätt.
Varför han blev så viktig för Paris och Oxford
- Återupptäckten av Aristoteles: Det kristna Europa hade glömt bort det mesta av den antika grekiska filosofin och logiken. Averroës hade skrivit extremt detaljerade förklaringar till Aristoteles verk. Genom att översätta Averroës böcker från arabiska till latin fick universiteten i Paris och Oxford plötsligt tillgång till vetenskaplig logik.
- Separation mellan tro och vetenskap: Averroës argumenterade för att det finns två vägar till sanningen: religion (för massorna) och filosofi/logik (för de lärda). Detta inspirerade en rörelse vid universiteten som kallas latinavenroism. De hävdade att man kunde studera naturvetenskap och filosofi fritt, utan att kyrkan lade sig i.
- Thomas av Aquinos genombrott: Den katolska kyrkans största tänkare, Thomas av Aquino (som verkade vid universitetet i Paris), använde Averroës texter som bas. Aquino höll inte med om allt, men han använde Averroës metoder för att bevisa Guds existens med hjälp av logik i stället för att bara hänvisa till Bibeln.
Utan Averroës kommentarer hade de kristna universiteten inte kunnat utveckla den skolastiska metoden (att kritiskt granska och debattera texter). Han tvingade Europa att börja tänka rationellt och vetenskapligt, vilket banade väg för renässansen och den vetenskapliga revolutionen flera hundra år senare.
Böckerna som spreds: Det var härifrån som Averroës kommentarer, tillsammans med verk inom medicin av Avicenna, matematik (algebra) och astronomi, kopierades och skickades vidare till universiteten i Paris, Oxford och Bologna.
Böckerna som spreds: Det var härifrån som Averroës kommentarer, tillsammans med verk inom medicin av Avicenna, matematik (algebra) och astronomi, kopierades och skickades vidare till universiteten i Paris, Oxford och Bologna.
När Averroës idéer landade på universiteten i Paris skapade de en intellektuell jordbävning. Unga studenter och professorer (de så kallade "latinska averroisterna") började ifrågasätta kyrkans dogmer med hjälp av ren logik. Detta ledde till en hård motreaktion från den katolska kyrkan.
- De tre farliga idéerna: Kyrkan skrämdes framför allt av tre av Averroës tankar:
- Världen är evig: Aristoteles och Averroës menade att världen alltid har funnits, vilket direkt motsade Bibelns skapelseberättelse.
- Själens kollektivitet: Idén att det bara finns ett universellt mänskligt intellekt, vilket innebar att den individuella själen inte hamnar i himlen eller helvetet.
- Den dubbla sanningen: Att något kunde vara filosofiskt sant men religiöst falskt.
- Förbuden i Paris (1210, 1270, 1277): Biskopen i Paris förbjöd officiellt undervisning i Aristoteles och Averroës texter under dödshot och exkommunikation. Studenterna tvingades läsa texterna i hemlighet.
- Thomas av Aquinos räddning: Förbuden misslyckades eftersom kunskapstörsten var för stor. Filosofen Thomas av Aquino lyckades till slut "kristna" Aristoteles. Han rensade bort de delar av Averroës tolkningar som stred mot kyrkan, men behöll logiken. Därmed blev filosofin till slut godkänd av påven. (Min reflektion: varför denna åtgärd för att behaga PÅVEN?)
Detta visar hur Al-Andalus intellektuella arv bokstavligen tvingade det kristna Europa att mogna och hitta ett sätt att balansera tro med vetenskaplig logik.
Så kastar jag mig tillbaka till dagens muslimhat - och jag kontaktade därför en av sommarpratarna: Mohammad Fazlhashemi - han om någon borde kunna särskilja på samhällsomstörtare och terrorister från "vanliga muslimer". - Förstå mig rätt nu, en havererad Migrationspolitik och sossarnas avtal om att "normalisera Islam", dvs s.k röstboskap har absolut inget med saken att göra!
Lyssna på Mohammad Fazlhasheimi för att bli påmind om hans sommarprat:
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/mohammad-fazlhashemi-sommarpratare-2026
Lyssna på Mohammad Fazlhasheimi för att bli påmind om hans sommarprat:
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/mohammad-fazlhashemi-sommarpratare-2026
From: Mohammad Fazlhashemi <mohammad.fazlhashemi@teol.uu.se>
Sent: Tuesday, August 18, 2026 03:53
To: min mailadress
Subject: Sv: ditt sommarprat och mitt skrivande om årets sommarpratare i min blogg har lett till rena hatkampanjen i social media
Sent: Tuesday, August 18, 2026 03:53
To: min mailadress
Subject: Sv: ditt sommarprat och mitt skrivande om årets sommarpratare i min blogg har lett till rena hatkampanjen i social media
Hej,
Tack för ditt mejl. Läsningen av Koranens verser kan inte skiljas från den kontext de uppstod. I grunden råder skyddet av mänskligt liv och där görs ingen skillnad mellan människor i fråga om deras tro eller icke-tro. Övriga uttalanden har tillkommit i samband med krigstillstånd och kan enligt muslimska lärda inte åberopas i dagens värld.
Det finns ett utryck som lyder: ”När fan läser Bibeln”. Samma sak kan man säga om ”När fan läser Koranen”. I det avseendet gör islamofoba antagonister samma tolkning som de värsta rabiata fundamentalister och bokstavstrogna bland muslimer när de läser islamiska urkunder.
Historien om tillståndet i al-Andalus plus många andra historiska exempel vittnar om samexistensen mellan religiösa minoriteter i Indien, Persien, det osmanska riket m.fl. Sådana påstående saknar verklighetsförankring. Jag ser de snarare som en del i en organiserad anti-muslimsk kampanj.
Med vänlig hälsning
Mohammad Fazlhashemi
I det bokmanus jag nu håller på att skriva, speciellt del II av mitt bokmanus har jag p.g.a det som hände mig på min arbetsplats Gällivare tingsrätt fått se livet från en annan sida, som jag inte tidigare visste existerade, bara hade kunnat ana mig till tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar