Jag har en anhörig som varit frusen hela sitt liv och nu vid 50 strecket helt plötsligt vädrar och går omkring i t-shirt och numera är allmänt lättklädd. Äntligen har hon förstått mina ärmlösa långklänningar eller nattlinnen, som jag schavat runt omkring i på hemmaplan! Hennes söner säger sig hålla på att frysa ihjäl eftersom hon ständigt vädrar så mycket i huset. Hon anförtrodde mig att hon funderade på att bära iväg alla värmande sjalar till Myrorna och jag avrådde henne med bestämdhet! Det behovet kommer att komma tillbaka så snart vallningarnas tid är överstökad.
Som ung brukade jag vara så blodfattig att jag ofta svimmade om morgonen. Blodbrist är något som följt mig hela livet, dvs. ända tills jag blev av med Stockholms Blodbad.
Ett år på 90-talet försökte min gynekologläkare t.o.m. att ge mig P-piller i hopp om mindre blödningar, men det enda som skedde då var att jag fick sådan huvudvärk att det kändes som om hela huvudet låg och skvalpade i huvudsvålen. Alltså kunde jag ganska snabbt avskriva det försöket, som tämligen misslyckat. Dessutom innehar jag en stor skepsis mot just p-piller, jag är helt övertygad om att kvinnor som ätit p-piller får en ökad risk för bröstcancer. NEJ, jag har inte något belägg för det, men det känns verkligen som om det faktiskt är en sanning med tanke på den död och begravningsbok jag bär inom mig och i min nära personkrets.
En annan sak som också förbättrades efter jag hade fått min dotter vid 35 års ålder var att jag faktiskt blev av med min ögonmigrän efter den graviditeten. Jag tolkar det helt enkelt som att ögonmigrän hänger ihop med hormoner. Det är mycket med hormoner i våra kroppar har jag en känsla av som spelar in.
Jag har försökt att trösta min yngste son, som dessvärre ärvt min migrän att han nog kan se fram emot någon form av lindring liknande en sen graviditet, även om det är emot naturens lagar. Men jag är rätt övertygad om att även män kommer in i någon form av klimakterium. Tycker mig ha märkt det med mäns förändrade kroppar. Jag brukar skämta med Herr H att han skulle kunna låna min kusins BH. Hon har också myggbett till bröst.
Alla kvinnor som sörjer att de blivit äldre förstår jag mig inte på. Det är så mycket av livets livscykler & kamper som man definitivt slipper när man blivit äldre. Jag njuter verkligen i fulla drag och inte heller sörjer jag alla födelsedagar som kommer och går med vindens hastighet. Jag förstår helt enkelt inte dem som inte vill fylla år. Frankt och rätt fram brukar jag säga, när jag lyssnat en stund på gnället över att fylla år:
- Jaha, du ser hellre till alternativet som blir när man inte längre fyller år.
De brukar få vilken tjatmoster som helst att tystna. För vem vill väl vara dö?
Inte många, kan jag säga....
På tal om att vara i produktiv ålder. Min låtsassvärmor hade ett stående inslag vid frukostbordet, som höll på att driva mig till vansinne. Den kvinnan kunde diskutera frukostäggets beskaffenhet hur länge som helst. Min dotter som då var tämligen ung på den tiden, sa en gång:
- Jag förstår inte dessa evighetssamtal om hur ägget var. Antingen är det hårdkokt, eller löskokt, eller mitt emellan, eller okokt. Kan det verkligen vara så mycket att lägga energi på?
Medan jag efter att ha lyssnat på tantens evighetssamtal "hur var ditt ägg då?" ett par år, tyst brukade viska till Herr H, när tanten körde igång och för 100 gången samma morgon frågade hur mitt ägg var. Då brukade jag tyst fräsa mellan tänderna till honom:
- Förhoppningsvis inte befruktat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar