fredag 11 mars 2016

Franska främlingslegionen - La Légion Etrangère - och berättelsen om Lennart Fjällström.


Lennart Fjellström från Gällivare dog i FN-uniform under mystiska omständigheter, ramlade ner från en mur på Cypern sades det. Knuffades ner från en mur sades det också. Det spelar ingen roll vilket som, därför att slutresultatet var att en ung människa som hade hela livet framför sig anlände hem till Gällivare i en kista med flyg.

Dessförinnan hade Lennart gjort något som få klarat av, han hade rymt från den beryktade Franska främlingslegionen. Det var en smått overklig berättelse som vi fick ta del av om denne Karl Fjorden vars namn han hade haft under tiden i främlingslegionen. Men hur det sedan kommer sig att han själv valde en FN-uniform med tjänstgöring på Cypern efter det. Det är mycket som blir förbryllande.

Jag minns när han kom tillbaka till Gällivare efter flykten från främlingslegionen. Då verkade historien om flykten ifrån främlingslegionen mer höra hemma i en agentroman, med hjärntvätt, omänsklig tortyr, kodade samtal och olagligt pass och diverse andra förvecklingar än något som hörde hemma hos en kille från Gällivare. Men han var förändrad när han kom tillbaka, det var inte samma gamla "Bannis", som jag suttit och snackat tillvaron med i en tid då livet kändes komplicerat. http://www.dast.nu/artikel/flykten-fran-framlingslegionen

Det är bilden av honom på Aftonbladets skvallersida dvs. låsta sida där man får betala 1 krona för att få del av det som varje människa i dagens läge borde få mer vetskap om med tanke på hur unga lockas till krigets våldsamheter http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22056292.ab?teaser=true
som det på allvar känns enbart djupt tragiskt. Hans liv är till salu för en krona. Jag vet inte vad det står där och det känns inte heller som om jag vill veta vad som står där.
 
Många före honom hade också frivilligt gått ut i krig bl.a. Spanska inbördeskriget, men då var det för spanska republikens sida. Men gå med i den beryktade Franska främlingslegionen kändes himmelsvitt långt ifrån livet i Gällivare under Dundrets fot.

Kanske skulle det förhindra vad som följde i dess spår för Lennart del, eller "Bannis" som vi kallade honom för. Fråga mig inte varför eller ens vem som på det namnet. Men jag minns honom som en mycket annorlunda kille, dock hade jag aldrig gissat mig till att han frivilligt skulle ha sökt sig till något så väsensskilt från honom själv som främlingslegionen. Det får mig att undra över än en gång vad det är som får en ung människa, med hela livet framför sig, att göra ett ödesdigert val. - Kanske gjorde vi andra också ödesdigra val, men vi överlevde i alla fall, även om det i vissa fall var med ett nödrop.

Mest tänker jag på dem han lämnade efter sig.

Främlingslegionens högkvarter ligger i Aubagne utanför Marseille i Frankrike. Den har en borg i hamnen i Marseille som är öppen 24 timmar om dygnet för värvning av frivilliga. Alltjämt ryser jag vid blotta tanke på främlingslegionen, som verkar vilken mysfabrik som helst när man söker uppgifter om den. https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4mlingslegionen
Men det är hur fel som helst och långt ifrån någon mysfabrik.
VIP-kväll i Köpenhamn 2012, dagen innan själva fotoutställningen öppnade i Oksnehallen. Det var den danska delen av National Geographic Nordic, som hade ordnat utställningen med foton/bilder av Steve McCurry. Här bilder från Kuwaitkriget där även Franska främlingslegionen deltog. - Jag kan ännu undra vems hand det var som stack upp där i denna skakande bild. Vem var han, vad var det han en gång drömde om. Drömde han verkligen om att sluta sitt liv på det här viset. Hur blir man efter att man varit på plats och tagit dessa bilder.

7 kommentarer:

  1. När dog han och var hände det?

    SvaraRadera
  2. Någon gång på sensommaren 1972. Han hade avlöst en annan FN-soldat. De bevakade hamnen från muren i Famagustas gamla stad. Det sägs att man upptäckte att han var borta något senare och fann honom nedanför den höga muren.

    Det var hans styvfar som syntes i media och han trodde inte att det var en olyckshändelse. Det florerade många spekulationer om händelsen. Men man kan väl hoppas att hans egen familj fick någon form av svar eller förklaring. För mig känns minnesbilden av en ung kvinna i sorgkläder och inte bara hon, rent ut sagt bedrövlig. Det är inte så livet skall vara.

    SvaraRadera
  3. Min gamle lekkamrat Bananen, Magnusson hette han då, nu är jag på väg till Gällivare och skall besöka hans grav, om jag hittar den, prata med honom och fråga vad som egentligen hände;). Tragiskt och jag känner att jag måste ta farväl på ett värdigt sätt, det är drygt 60 år sedan vi skildes, vi var väldigt nära varandra och minnen flödar över ibland.

    SvaraRadera
  4. Svar
    1. Bananen har jag aldrig hört talas om att han kallades för, däremot Bannis.

      Livet är inte alltid lätt och det är många som borde ha funnits med väldigt länge, som väldigt tidigt inte längre gjorde det.

      En del människor lämnar oss aldrig. Det är bara så det är.

      Det är ganska snö däruppe ännu, så jag vet inte om du kan hitta hans grav, men om inget annat kan kanske kyrkogårdsvaktmästaren hjälpa dig.

      Radera
    2. Det tog mig några timmar att vandra runt på kyrkogården men jag lyckades finna den och det kändes bra, men också tragiskt, att stå där och prata med honom.

      Radera
    3. Det var ju skönt att du hittade till hans grav. Avsked är viktigare än vad en del människor kan ana sig till, även om det har hunnit förflyta lång tid.

      Radera