reseberättelse forts. Palermo Sicilien tisdag 18 maj - fredag 21 maj 2010. Trapani & Erice & och ett misslyckat försök att uppleva Corleone och Lulekillar på drift.

Tog bussen utanför hotellet till Centralen och köpte bussbiljetter via Trapani, till Erice, en busstur som tog ca 2 timmar och kostade 3,50 Euro per person.

Erice, ligger i en brant sluttning ovanför Trapani. Vägen upp till Erice är som de allra flesta vägar till de högt belägna byarna och samhällena på Sicilien, en vindlande serpentinväg uppför, uppför, uppför. Vid klart väder kan man se ända till Tunisien från borgen, man får då vända blicken åt det motsatta hållet än den här bilden visar, som är tagen på sådant sätt att den nuddar nederdelen av bebyggelsen kring borgen.

Erice var en gång platsen för kulten kring fruktbarhetsgudinnan Venus Erycina. Hennes tempel låg på den plats där den normandiska borgen nu ligger bakom parken vid Villa Balio.

Stiga in i Erice är som att göra en tidsresa minus tidsmaskin. Var och en tidsanda har lämnat sina spår, liksom alla "herrar" valt att ändra namnet: Eryx döptes om till Gebel-Hamed av araberna, Monte San Giuliano under normanderna och slutligen när Mussolini slog till på 1930-talet och döpte om till Erice. Det finns gott om medeltida gator och även, som den här en mix av alla möjliga tidsperioder.

Flera hotell finns även i Erice.

.... och sedvanligt turisttingeltangel...

Där var och en kan finna sin egen stil...

Naturligtvis det obligatoriska italienska torget - vyn åt andra hållet är uteservering med bord och stolar direkt på kullerstenarna.

Liksom det finns gott om "Piazetta".

och gatunamn som har sitt ursprung i personligheter

Även myndigheterna har sitt - kanske dock inte i "svenk skylttappning"...

Det smakade gott med en kopp kaffe och en av de berömda bakverken, mandelkaka på Acquisto Cartasi.

Det finns en 1200-talskyrka San Giovanni Battista (mao Johannes döparen) vid Viale Nunzio Nasi, som  rymmer Enonello Gagins Evengelisten Johannes och Antonio Gaginis Johannes döparen - för den som nu är konstintresserad. Den används dock inte längre, men finns där.

 Kyrkan som används är från 1300-talet med en förhall från 1400-talet och har en äldre krenelerad kampanil. Invändigt en "Madonna med barn" från 1400-talet som tillskrivs Francesco Laurana eller möjligen Domenico Gagini. Den sistnämnda har en vigvattenskål i San Caldo, en enkel 1300-talsbyggnad vid Via San Cataldo. Museo Cordinci har Antonello Gaginis "Bebådelsen" och en mängd antika fynd och även ett gammalt bibliotek.

Men mest av tingen/skapelserna har ingen adresslapp på, men kan vara nog så vackra ändå....

Eftersom jag nu gillar växter och träd, brukar jag göra åtskilliga igenkännanden, som här t.ex. en variant av vädd.

Väl nere i Trapani igen, visade sig att vi hade missat Palermobussen med en minut. Vi passade då på att gå in på ett Apotek och visa upp den svenska penicillinkur som Herr H hade fått, men som inte haft avsedd verkan. Han fick då en ny penicillinkurs via Apoteket, som hade kontakter med läkare. Den däremot gjorde verkan.

Onsdag 19 maj:

Mitt tips är att 10 dagar är det som krävs för att botanisera runt i en storstad. Vissa storstäder hinner man dock endast skrapa lite på ytan - Rom t.ex. - Det finns gränser för vad man orkar ta in och man behöver dagar då Sova långsiesta, blir ett ypperligt komplement. Den här dagen åkte buss i Palermo för att botanisera runt ytterligare.

Åkte bl.a. till Biotto John Lennon, vilket var lika upphetsande som att titta ut genom ett fönster utan utsikt när det regnar.

Trots att det är så länge sedan både Italien och Spanien gick över till Euro, är det inte helt sällan man ser på ställen, som lokalbefolkningen besöker, det gamla betalsystemet i en jämförelse.

Torsdag 20 maj:

För dig som skall ta bussarna till Corleone etc. i närheten av Centralen, bli inte förskräckt, så här ser "bussterminalen" ut = dvs. en jädrans villervalla av bussar, som står kors och tvärs och mitt ute i trafiken. Man får ha ögon som en kameleont och definitivt inte vara rädd, att studsa runt i bussröran.

På tal om pengar. Den här dagen skulle vi ta ut pengar från bankomaten och inte ens bankdirektören på Banco di Sicilia visste inte om att det inte gick att välja "fritt belopp", alltså över 250 Euro. Just 250 Euro var det högsta tillåtna belopp för i vart fall utländska bankomatkort. - Men den saken fick vi själva komma underfund med! Learing by doing... kallas det visst.

En del dagar kan man lika gärna ligga kvar i sängen, det kommer ändå bara att skita sig. Det här var en sådan dag:

Det stod tredubbla bussköer, som det stod på AST:e platsen, vid busshållplatsen vid tågstationen. Bussen till Corleone var försenad dryga kvarten., vi trodde ett tag att vi hade missat den eftersom tre AST:e bussar bara hade svept förbi "busshållplatsen". Det började regna redan när vi stod där och väntade på bussen. - En fd. strandraggare hade bytt yrke till busschaufför. Dvs vi hade 1 ½ timmes olidlig sliskig italiensk smörsång på högsta volym hela vägen till Corleone, där himlen slutligen fullkomligen öppnade sig när bussen bromsade in vid Fermata (busshållplats heter så) i Corleone).

Det ösregnade och var skitkallt och vi lämnade aldrig bussfiket som var uppkallat efter Falcone & Borsellino: "Bentivegna N.E.L. S.N.C Falcone é Borsellino". Mitt emot den låg ett minnesmärke över maffians offer. - vi slog oss ner och delade ett bröd och tog varsin kopp kaffe. Toiletten gick inte att öppna, handtaget till den stora tunga plåtdörren gick bara runt! - Jag fick låna personaltoaletten som hade skärmaskinen till vänster! När jag kom ut igen i fiket trodde jag att jag skulle frysa ihjäl: ALLA dörrar var öppna på vid gavel, det blåste småspik och ösregnandet gjorde att det var kallt som bara den. Vi tog bussen tillbaka till Palermo, utan att ha upplevt mer än busstationsfiket i Corleone.

 

Ibland har turistböcker och turistrekommendationer inte helt rätt...

Men då har man redan blivit så överrumplad av entrén och själva "substansen/ innehållet", att man sitter där och ser ut som en fågelholk i nyllet... Jag vet inte om jag är orättvis nu, men den goda sicilianska maten, den lyckades vi inte hitta. Istället fick vi klart för oss att Siciliens matkonst visar på att det varit en enorm fattigdom, som varit förhärskande under väldigt lång tid. Det är mycket av det som inget kostar/är billigt. Resten får man sätta under lupp för att finna några beståndsdelar av.

Man får lägga fokus på att insupa atmosfär och andra intryck.

Vissa ögonblicksbilder blir till riktiga konstverk.

Här skulle man väl kunna tro att ingen genomfartstrafik äger rum. - FEL! Det svischar till i bordsduken när hela familjer kommer farande i rasande fart, på en moped, mellan borden där man sitter och äter. Var den ena restaurangen tar slut och den andra tar vid är inte alltid lätt att urskilja.

Och befolkningens problem finns allestädes

Så fort man lämnar turiststråken, vilket vi brukar föredra, finns verkligheten där. - Även hundar kan bli trötta i värmen.

Det räcker oftast med att gå en gatan längre än, varthän man befinner sig, så ser man det verkliga livet, som sällan är så flashigt, utan finns där i enklare termer.

En av alla dessa ständigt pågående bröllop som man kan få bevittna runt om i världen, när man minst anar det. Här har den lilla brudtärnan garderat med att hålla upp den vita klänningen. Det hade väl varit en tillsägelse om att den vita klänningen skulle hållas fri ifrån solk och då kan det hända, som här, att lilla magen och trosorna tittar fram. Här höll man på att sy baktill på brudens klänning, som hade gått sönder i hela ryggen! Därför hann man väl inte riktigt med vad som hände med den lilla brudtärnans förehavanden. Men det hela slutade lyckligt: brudens klänning höll ihop och brudtärnan fann sin plats med nedsläppt klänning.

Så vackra barnkläder för högtidligare tillfällen, som man kan finna i Italien, det finns inte i Sverige, utan att de kostar en förmögenhet. Under en rundresa på fastlandet 2008 köpte vi en hel kostym till barnbarnet, med byxor, väst, skjorta, kavaj och slips för en spottstyver.

Herr H ville gå på stora shoppingrundan, kantat med turistsväng. Herr H fick syn på en keps där det stod "Fianans polizia", där hoppade vi naturligtvis in. Det blev ett NEJ, eftersom det visade sig att det var där som uniformerna lämnades ut via rekvisition. Däremot tyckte nog gubben i affären och de andra kunderna, att det var väldigt roligt, när Herr H förklarade att han visst var finanspolis, men på hemmaplan och i Sverige. Han skulle ha kepsen på golfbanan.

Väl på hotellrummet visade det sig att det knackande ljudet från varmvattenberedaren inte var något tillfälligt. Sedan var den riktiga cirkusen igång! Kl. 20.20 anlände rörmokaren. Han skulle återvända om 10 minuter sa han, eftersom det var i rummet ovanför oss som det hade hänt något med vattenledningarna! Vid 22-tiden, när han fortfarande inte hade dykt upp igen, gick jag ut till receptionen. Det eviga knackandet och inga möjligheter att duscha sig, började bli rågat med irritationer. Det visade sig att det var "bråkstaken" som var hotelldirektören, dvs. han som brukade ha eldorado i frukostrummet med personalen!

Fredag 21 maj:

Jag var mer död än levande och konstaterade att det fanns ett par droppar ungefär att fylla en mugg med vatten ur duschen. Tog på mig kläderna och vinglade ut med en knut av håret på huvudet, ögonen hängde som sladdlampor ur byxfickorna. Jag tog ut färdriktning mot receptionen där puckot till hotelldirektör satt. Helt plötsligt kunde han inget annat än italienska! - Men si den gubben gick inte hem hos mig. Utan dusch och med knackningarna i rörledningarna och ingen sömn, var tillräckligt (för att inte tala om allt annat som skitit sig dagen innan - men det kan jag ju inte lasta puckot till hotelldirre för....)

Puckot försökte sig i alla fall på att förklara, att han inte var rätt person att klaga hos - då gjorde jag stora ögon och bad honom genast att sluta svamla, eller ville han verkligen bli svartlistad hos alla resebolag. Det måste ha svidit i judehjärtat, när han blev tvungen att ge oss det stora tomma rummet i nr 12, numret bredvid oss (nr 13). - Jag duschade och Herr H tvättade kläder(?!) Eufori kan uttryckas på många olika sätt.

Eftermiddagen - kvällen, finns redan i ett tidigare blogginlägg, som ursprungligen var i NSD, men som nu är överför hit: http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/jim-och-daniel-fran-honolulea.html