Mitt i korvtillverkningen ringer telefonen....

bilhaveri. Kan Herr H komma och undsätta?

Han står och kör fläskkarrén i köttkvarnen som bäst. Så det är bara att tvätta händerna, byta kläder och sätta sig i bilen. Han springer ut och in i huset och yrar om bogseringslina. Vet inte, säger jag, eftersom jag förutsätter, att man alltid skall ha bogserlinan i bilen och inte på något bra-ha-Herr-H-ställe.

Jag vet inte riktigt hur det är, men jag tror, att han har någon ekorre-gen i sin släkt. Det mesta irras det runt med och byts ständigt plats. Medan jag är precis tvärtom, jag vill gärna ha var sak på sin plats. Då blir det inte så mycket fundera över var saker och ting finns. Hur hans systemet är upplagt det vete gudarna. Det vet han nog inte ens själv, eftersom det är jag som får frågan om jag har sett det och det.

Jag tar det som ännu en tålamodsövning, som livet vill att jag skall klara av. Ibland tänker jag: "undra hur mycket jag egentligen har för mig, som jag är lika omedveten om."

Så försvinner han och bilen iväg. Om han hittar bogserlinan det vet jag inte. På något sätt blir det ännu ett fall för intresseklubben att hantera. Han passerar ju Tappen på vägen, där den havererade bilen står, så det reder väl sig. Jag vet i alla fall att jag fick köpa en ny bogserlina och har lagt ner den i bagageluckan, sedan virrtonåringen Kim hade lånat min bogserlina. De skulle tolka med miniskidor efter moppe och ville därför låna den. När jag fick tillbaka bogserlinan, frågade jag om de inte hade haft någon mat under hela dagen, eftersom bogserlinan såg ut som om de hade försökt gnaga i sig den.

Själv fortsatte jag att fixa till de tre olika smaktillsatserna. Dryga kilot karré per smaktillsats, brukar vara ett bra mått. Mer korv än mellan 3-4 kg är inte att rekommendera att göra. Det skall vara roligt också, inte kännas som ett smärre maratonlopp.

Två av smaktillsatserna är faktiskt väl utprovade smaker. Lite av favorit i repris. Fastän någon rackare  har varit och gjort slut på sherryn La Guita, så det får bli Bristol Creme, istället. Den andra satsen får bli Chardonnay, som vätska. Kryddblandningarna var givna, liksom övrigt, som skulle petas ner i just den korvsatsen.

Den tredje satsen får bli ny för dagen. Jag har hittat ett recept på Salsiccia, som är hämtad ur Dr Dahlqvist kokbok över LCHF-kost. Det är både 2 dl torrt vitt vin, jag tar Chardonnay, eftersom jag gillar den smaken, men det är också 4 dl grädde. Vilket får mig att fundera. 6 dl vätska? Det verkar vara lite väl mycket för en korvmakerska, som jag. Som brukar ha ½ dl till 1 ½ dl som mest på dryga 1 kg fläskkarré. Det visar sig sedan att korvsmeten är väldigt lös och går inte att forma. Men den är god!

Om du brukar göra korv själv, så förstår du, att jag är en lat typ. Jag orkar inte hålla på att joxa med annat än fläskkarré i bit. Tycker att det aldrig blir fel. Precis rätt avvägning mellan fett och kött. Korv är det enda jag använder fläskkarré till. I övrigt är det något jag helst avstår att äta.

Det är inte jobbigt att göra korv, tvärtemot vad folk i allmänhet går omkring och tror, men det tar sin lilla tid ändå. Lite trevlig avkoppling och också något helt annat att pyssla med. Är man två eller fler som fixar till det hela, går det hela som en dans och det blir trevligt under tiden också. 

Jag och min syster brukade försöka oss på fläskkorv på den tiden jag var ung och grön. (18-20 år) Men våra fläskkorvar var mer som köttkorvar och de var nu en gång för alla inte något man precis sprang efter för att käka. Dock inte lika misslyckade, som våra försök att göra rönnbärsgelé. 

Där var det nästan så man förstod varifrån uttrycket surt sa räven om rönnbären, kom ifrån. Vi gjorde många försök, med tillsats av äpplen och gudarna vet allt. Men varje gång såg vi ut som om vi hade löständer och dessa var slängda, efter vi försiktigt tagit varsin pyttelitet smakprov på en tesked. Medan vi ängsligt tittade på varandra. Ungefär som om det var en tävling, över vem som längst kunde hålla sig utan att se ut som ett ihoptorkat russin i nyllet.

Det där med korvskinn det hoppar jag nu för tiden gärna över för det mesta. Själv tycker jag, att det blir godare utan korvskinn. Vi är flera som tycker det.

Sedan styckefryser jag korvarna en liten stund. Just precis så att de börjat få lite stadga och inte klibbar ihop sig om de ligger nära varandra. De fiskas upp ur frysen och så slänger jag över dem i en förpackning med lite bättre fryshantering. 

Jag brukar göra korvarna i form av järpar, när jag inte använder korvskinn. Vilket jag som sagt var helst hoppar över. Dels blir det dyrare, dels är det mycket joxigare och dessutom tycker jag inte, att det blir samma goda smak, som det blir utan korvskinn. Sitta och käka svintarmar tilltalar mig helt enkelt inte.

Jag tycker att järpstorleken är lagom mängd till varje korv. Till en middagsportion brukar det vara gott med tre olika smaker. Det räcker alldeles förskräckligt väl, eftersom det är mättande. Det här är inte någon luftkorv, utan riktig korv. Dessutom vet man vad korven innehåller. Den skiljer sig verkligen från köpeskorv. Som natt och dag. Men ganska lik den korv man kan få både i Italien och Spanien på den lokala matmarknaden.

Eftersom jag är lite tillknövlad i kroppen för tillfället, så fortsatte jag inte korvtillverkningen på egen hand. Utan tog istället en slapparpaus, i avvaktan på att Herr H skulle återvända.

Allihop återvände, det var bara att ringa bärgaren för vidare transport till bilverkstan. Så det blir att samsas om bilen, som peppar peppar funkar. Men det funkar ju, när man sköter logistiken, tills bilskrället är åter från verkstan. Vad den nu har hittat på, att ha för fel... Något billigt hoppas jag och vet i samma ögonblick, att det är som att tro att tomten finns. På riktigt menar jag.

Nu är det viktiga saker på G. GP Speedway! Morsning och goodbye för denna gång...