Är inte världen så där allmänt skruvad egentligen?

- den 18 augusti 2012, kl 06:29

Ja, jag menar när man tänker efter lite.

Tänk bara fd. näringsministern Maud Olofsson, den stackaren hon hade så ynka lön, så att vi skattebetalare blev tvungna att pröjsa hennes frukostar. Men det gör vi ju så gärna. Vi vill ju inte att den stackaren skall svälta ihjäl. Vi får hoppas att det rett ut sig med den skrala ekonomin, så att hon har råd med att betala frukostarna själv hädanefter. Men det är klart hon får väl lite nödproviant hos LKAB, mellan varven, så hon kanske klarar sig. Vi får hoppas det!

Däremot så sponsrar vi inga frukostar till Lina, ensamstående trebarnsmamma, som inte får ihop ekonomin, eller tillvaron pga. arbetssituationen på sjukhuset där hon jobbar. Hon går omkring med ständig ångest och får ont i magen varje gång barnen skall ha utflykter i skolan, eller behöver nya kläder och skor.

Ja, jag skall inte dra det här med Toblerone, blöjor och att handla på riksdagskort, märkliga reseräkningar och notor som omdirigerats till annan konstruktiv bokföring. Men nog går det lite livat till bland festligheterna, när man drar iväg 138 000:- på enbart festballonger, eller festar upp 7 miljoner fastän man egentligen inte har så mycket att fira, eftersom verksamheten inte fungerat.

Det märkliga med alla dessa stiftelser och mysko förehavanden bland de statliga verken är att de aldrig själva reagerar, innan de står där med mössan i handen och skruvar på den framför någon journalist, under ursäkten, att det var väl i glassigaste laget. Eller det hade jag ingen aning om. De känner med andra ord inte till var de har varit, eller farit än mindre vad som har hänt.
Det här giriga folket de har blivit den nya snyltadeln. Därför att de har det inte som vanligt folk, som bara blir friställda eller får sparken och får klara sig bäst de kan. Det är skillnad på skit och pannkaka. 

Nej, den här nya snyltadeln, de hamnar där på den alltmer växande elefantkyrkogården, eller på någon landhövdingplats. Gör de inte det, så går de hemma och drar fotsulorna och funderar om de överhuvudtaget skall göra något mer i tillvaron, fastän de är friska och arbetsföra. Betalt har de ju ändå, så det kan väl kvitta om de gör ett skapandes verk. Det är fallskärmar, bonusavtal och avgångsvederlag, som får siffrorna att snurra runt i huvudet på en vanlig människa, som inget förstår hur fort allt kunde förändras, i den nya hejdlösa världen.

Även Skånetrafiken har nu anlitat Samres. Skåningarna skall nu betjänas av ett nytillskott med anställda i Senegal, Afrika, för telefontjänster dvs. färdtjänst. De anställda i Senigal har fått en åtta månaders intensivkurs i svenska. Det är något som säger mig att kommunikationerna inte kommer att bli helt lätt, alla gånger. Men det här med Senigal är ingen nyhet. Företaget har sedan tidigare anställda i Estland och Moldavien. Det är en herrans massa svenska kommuner som anlitar bolaget. Sedan att det i slutändan handlar om att få billig arbetskraft kanske man inte behöver vara Rocket Science för att förstå. Det går väl också på ett ut att lokalkännedom saknas, av den som svarar.

Men Samres slogan kanske trots allt är riktigt trösterik: "Vi gör det möjligt för alla att komma ut i samhället". För vem vet, det kanske rent av kan vara intressant, att få byta ut utsikten mot Triangeltorget till gravmonument söder om Koalck, när språkförbistringen slagit till. Helt enkelt byta ut Ribban mot Atlanten.

Cirkus, Julian Assange, rullar vidare. Det hela började med att han anlände till Sverige som någon form av rockstar. Har man gjort sig obekväm vill det till att man har en plan B om något oplanerat skulle inträffa. Wikileaks läckte som ett såll och det var inte helt obekväma dokument, som fladdrade för fri vind runt om i världen. Plan B bestod av att han såg till, att han blev inbjuden av kristna socialdemokraterna Broderskapsrörelsen för att tala om Afghanistan på några möten.

Det var där som det sket sig på allvar. Strula ihop det med flera fruntimmer, det är någonstans att be om problem. Speciellt när det är kondomer, som är inblandade och krav på HIV-tester från damerna, som tycks ha drabbats av eftertankens kranka blekhet. Vad vet jag han kanske rent av blåste upp dem till ballonger istället i ren glädjeyra.

Det fanns väl också någon mediakontakt under konferensen, som blev någon form av förhandlare mellan alla inblandade. Men några HIV-prover hanns aldrig med att tas innan stängningsdags. Då rände damerna iväg till polisen istället. Ja, jag vet inte allt, som flöt förbi i massmedia. Det fanns väl också helt plötsligt någon våldtäkt. Ja, inte vet jag och det är dessutom en rättslig fråga. Å sånt håller jag mig ljusår ifrån. Visst finns väl konspirationstanken nära till hands, men jag avstår den förrän motsatsen är bevisad.

Det hela började i alla fall med att Assange hade ansökt om arbets- och uppehållstillstånd i Sverige, han hade väl tänkt köra Wikeleaks  från någon källarlokal i Solna. Men det blev avslag och Migrationsverket lade på locket och inte ett ljud hördes om varför Assange fått avslag på sin ansökan. För att kunna få ett utgivarskap för Wikileaks webbsida i Sverige, var en av förutsättningarna att han hade fått uppehållstillstånd. Nu fanns ju inget Stureplanshäng, som kunde stolpa upp och diktera noterna. Men den saken kanske redan är fixad bakom kulisserna... Vad vet jag.

Det känns i alla fall på något sätt som om svenska rättsväsendet har genomgått en allmän härdsmälta, det gäller inte bara i Assangefallet. Först var Assange anhållen. Sedan kom beslut om att häva anhållan. Ja, sedan blev det inte till det bättre. Det blev bara mer och mer tillskruvat och nu har cirkusen pågått i två år.

Jag gissar att den gode Assange, kan få sitta på Ecuadors ambassad tills preskription inträtt. Han kan väl sitta där och skriva sina pamfletter i hopp om att USA inte skickar över någon drönare, eller gör som de gjorde med Usama Bin Laden, eller när de skickade in CIA-agenter till Sverige för att hämta ut människor med justitiedepartementets goda minne.

Den QUICK-tänkte målsägandeadvokaten Claes Borgström, han har i alla fall helt plötsligt blivit talför i egenskap av advokat och talar inte längre bara om sin segelbåt. Om Assange, sa Borgström inför någon journalist:
- Vi får väl se vad som händer. Han kanske gräver en tunnel under engelska kanalen.

Ja, vi får väl vänta och se vad som händer. Julian Assange kanske rent av kan blåsa upp lite kondomer och flyga bort i kvällssolen…

Det är väl inte alltför långt innan han är ute på internationellt vatten. Å vem vet det kanske är näste piratradiopratare, som vi kommer att få uppleva. Gamla beprövade medel kanske åter kommer till användning.

Det verkar i alla fall betydligt smartare än att uppträda i ryska Ortodox katedral, med adresslapp till presidenten. Då blir det 2 år i Sibirien.