Livet börjar bli full av överraskningar, man vet aldrig vad som kan hända.

För ett par år sedan skrattade jag hjärtligt åt ett par av mina vänner, där de båda börjat höra illa. Det kunde uppstå de mest dråpliga situationer och språkförvecklingar. 

Numera får jag skratta åt mig själv. Inte för att jag hör illa. Men synen börjar ha lite övrigt att önska, när glasögonen inte är på.

Förra veckan öppnade jag kylskåpsdörren och böjde mig ner över grönsakslådan, som är belägen längst ner i kylskåpet, för att med en hastig blick konstatera: jodå, det fanns lök i plastpåsen där i grönsakslådan, så det behövde jag inte köpa.

När jag väl böjde mig efter det, som jag trodde var lök kände jag direkt, när jag tog i "löken", att det var äpplen. Jag vet inte om äpplen kan fungera som substitut för lök i köttfärs. Men livet blir onekligen lite intressantare av att inte ha riktigt full kontroll över alla ingredienser.

Idag var det dags igen. Jag böjde mig ner fullt förvissad om att jag snappat tag i plastpåsen med skogschampinjoner, i grönsakslådan längst ner i kylskåpet. (jodå, skogschampinjonerna förvarades i en plastpåse, affären som de var inköpta hos förstår sig inte på att det är pappåsar, som gäller för svamp).

Lite konfunderad kunde jag bara konstatera att det inte var skogschampinjoner jag hade greppat tag i. Påsen var alldeles på tok för tung för att kunna vara svamp. Det var en plastpåse med små färskpotatis. DET hade jag däremot inte tänkt mig, så påsen åkte med en smäll tillbaka i lådan och handen fick visa vägen, var skogschampinjonerna fanns.