söndag 27 november 2011

Första advent bär lite av en tantlängtan inom mig.

- den 27 november 2011, kl 16:11


http://www.nsd.se/inc/ImageHandler.ashx?id=6552067&width=800
Mest mulet, disigt och splittrat regn. Men sedan de här 5-100 grader här i södern...  
Pust urk stön är väl det man spontant känner. Fy, vad varmt! Men ändå...
Kanske har jag alltid bejakat den där lilla tanten inom mig. Sagans Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin, allihop i en och samma person.

Känslan av att hålla/behålla närheten till dem jag delar liv/färdväg med, finns onekligen där. Även om det nödvändigtvis inte är i någon större kontinuitet, är det ändock så. Vi är skärvor av varandras liv. I ett litet hörn, i ett litet fragment passar våra skärvor ihop. Länkas ihop. Även om det är i utkanten av det stora mönstret, som skärvornas helhet består av.

Eko från svunna tider gör sig periodvis påmind och jag finner då att den lilla tanten inom mig bär dem alla med sig. Det finns en ömhetskänsla inom mig, som ibland stiger till ytan. Gör sig påtagligt påmind. Gör mig medveten om vad som är jag. Gör mitt medvetande kristallklart. Det är en behagligare känsla därför att den sätter inte fingret på alla livets tillkortakommanden.

I världen pågår så mången krig, intriger, girighet och tappat förnuft. Det får mig att minns en hemlös´ tankar, när han slog ut sina händer och sa:

- Livet är så kort tid och döden så lång. För döden spelar inte pengar, eller makt någon roll. Det borde de där som ser ner på mig och andra inse. I slutändan är t.o.m. en kung och hemlös varandras likar. Alla är vi lika döa.

Kanske är det alla dessa möten i mitt liv, som gör att mitt förnuft inte förstår sig på världens orättvisor och oförstånd. Men det kan tantlängtan inom mig inte göra så mycket åt. Jag kan bara fortsätta vara den jag är. Så länge som jag är det där lilla skärvfragmentet: ett litet hörn. En liten del av ett moln. En dutta i ett kolossalt pussel.

Advent, Domini, Ankomst.

Ständigt väntar vi på någon form av ankomst. Om och om igen i våra liv. Ständigt med en förväntan att det skall bli glädjerikt.

Jag tänker på den rikhet som givits mig i livet och förstår att pengar trots allt bara är ett betalningsmedel. Bra att ha när man behöver. Men ingen garanti för ett problemfritt liv. Girigheten blir därför inget jag förstår något av. Mannen från Malmberget sa: "En pilsnerfalska kan inte bli mer än full, även om den står under ett vattenfall." Tänkvärt.

Snart är det den 30 november och den ingrodda ramsan "Om Anders slaskar skall julen braska" där är förutsättningarna stora, att Anders-dagen skall slaska. Med tanke på att det blåser hårda vårvindar och är kring 12 plusgrader fortfarande, tvivlar jag starkt på något julebrask.

Efter stormen Berit förväntas en ny farlig storm vara på väg in mot landet. Håll dig inomhus idag varnar SMHI. Ett uppmaning som alls inte är svår att följa.

Är det inte märkligt att alla farliga stormar har kvinnonamn. Det heter aldrig Hitler, Stalin, Pol Pot, eller ens Pedro Alonso López.

Men är det inte så att manligt trots allt har en högre procentuell risk för katastrofer.

På initiativ av Sveriges hembygdsförbund, Islamiska förbundet m.fl. firas Karl XII:s dödsdag den 30 november med kåldolmar. "Kalle dussin" sades ha haft en förkärlek för just kåldolmar och vara den verklige importören av kåldolmsätandet i Sverige.

Om man nu skall ställa till något på Karl XII dödsdag. Torde det vara ett betydligt bättre alternativ, än att stå med sparka-sparka Dr Martens kängorna på, utstyrd i de andra attributen och vråla med hatet brinnande i bröstet: döda döda döda...

På tal om döda. Jag tänker på Darwinpriset. Priset som ingen vill ha. För att bli kandidat krävs, att man burit sig så dumt åt, att "man tack och lov inte kommer att kunna sprida sina gener vidare".

Darwinpriset fick ett år en man från mellanvästern. Efter en bastant måltid på bönor och kål hade mannen, som var ordentligt överviktig, lagt sig för att sova med både dörr och fönster stängda. Obduktionen visade att han hade kvävts till döds av sina egna gasutsläpp. En av deltagarna i polisstyrkan som hittade honom blev så illa däran av lukten i rummet, att han fick läggas in på sjukhus...

Så tar det varligt med kåldolmarna. Tänk också på att ett alltför rikligt utsläpp i kombination med ett tänt stearinljus kan få förödande konsekvenser, inte enbart stängda dörrar och fönster.

Men framförallt ta det försiktigt med tända ljus. Bli inte ännu en till i den dystra statistiken.


Bilden: Advent, Domini, Ankomst... där tålamod är honnörsordet.

1 kommentar:

  1. Det finns 5 kommentarer.

    Mad Max

    ja tack. Ha en bra dag själv.

    Vet inte om det är någon höjdare, att ha gått till historien som någon som förgiftade sig själv av sina egna pruttar. Det låter inte som någon höjdare precis.

    Har fördjupat mig lite mer i ämnet därför att det är en del i mitt manus.

    Bloggandet fortsätter som det fortsätter...var sak har sin tid.
    Anmäl >Gun (2011-11-28 20:02:48)

    Tanten

    Ja, det händer faktiskt att jag gör kåldolmar.

    Ibland använder jag Savoykål, som inte kräver någon kokning för att lossa bladen, eller för att få dem tillräckligt spänstiga för att göra ett knyte av dem. Mao en snabbvariant av kåldolmar, som går tämligen snabbt.

    Rummet är faktiskt min dotterns rum. Arbetet har hon gjort helt själv: designat, tapetserat, listat, målat, snickrat etc. : i Rominspirerat stuk. (med den kloka moderns smakråd förstås). Men eftersom hon inte bor hemma den här terminen pga utlandsstudier så har jag ställt dit adventsstaken. Bilden satt jag in därför att hon saknar just den biten i tillvaron. I en studentlya ges det inte tillfälle till sådant pyssel. Man skall väl ha något att längta hem till oxå...
    Anmäl >Gun (2011-11-28 19:57:55)

    Kåldolmar. det var länge sedan man åt det. Vill minnas att det tog en evighet att göra dem.

    Känner en så alltid drar av världens rökar och han käkar varken kål eller bönor.garanterat inte!!
    Anmäl >det är en fin tanke att vilja bära tantkänsla (2011-11-28 12:18:32)

    Ha haa,,, Gun. Men mannen från mellanvästern kanske dog lycklig. man kan bara fantisera till det. Hoppas att du fortsätter länge med bloggandet. Ha en bra dag.
    Anmäl >Mad Max (2011-11-28 11:39:21)

    Det är nog få människor som lagar kåldolmar nu för tiden. Gör du det själv Gun? På sin höjd bär dem hem massproducerade kåldolmar från matvaruaffärens frysdisk. Tålamod är inte något för dagens människor.

    Vackert adventfönster i ett vackert rum (ser det ut som)jag antar att det är hemma hos dig.
    Anmäl >Tanten (2011-11-28 11:14:12)

    SvaraRadera