Har det inte blivit allmänt huvudlöst i Sverige? - Eller menade jag nu egentligen hudlöst? - Eller vad menade jag nu egentligen?

Skulle man inte kunna utropa nyval om den saken också, eftersom det verkar lika befogat, som något annat.

En del dagar blir jag bara sittandes hängande över Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2569362-sa-slog-stampens-skuldfalla-igen

När jag läser hela den storyn om hur det går till inom tidningsbranschen och juppiefolkets värld. Då är jag inte enbart försjunken i det jag läser. Jag blir helt förblindad av det jag läser och verkligheten i mitt kök blir inte mindre. För när jag lyfter blicken från tidningen blir jag också totalt förblindad av grannens utomhusjulbelysning i illblått. Den sticker rakt in i ögonen så att jag ser svarta prickar på två röda sekunder bara genom att ha höjt blicken.

Kanske finns en förklaring till att människor av just min årsmodell, 1951, har blivit särskilt angripna av starr. Helt nyligen ville man ha med mig i en studie och jag, lydig som jag är, fick svara på ett jätteformulär. Hur "Starrstudien" jagat reda på mig är väl antagligen samma väg, som de som hackat mina journaler.

Det är inte bara stickande ljus, som blivit outhärdliga. Det är mycket som sticker både här och där. Jag behöver bara kliva ut på gatan för att inse hur mycket orättvisor som egentligen finns i vårt Sverige, eller slå på TV-nyheterna. Där återfinns SEB:s vd Annika Falkengren, som tronar i topp som den överlägset bäst betalda bankchefen. I fjol dubblade hon lönen till 29,4 miljoner kronor. Det tycker SEB:s styrelseordförande Marcus Wallenberg är helt ok. citat: hon har en marknadsmässig ersättning. slut på citat.

Det är mannen vars familj struntat högaktningsfullt vad testatorn omtalat i sitt testamente. Idag är det t.o.m omöjligt att hitta det på webben, vilket man kunde göra innan TV-reportaget om hur de efterlevande familjemedlemmarna kringgått vad som stiftelsen haft för grundpelare. Det var aldrig meningen att familjemedlemmarna skulle göra sig till några Knösusar, inte några andra heller för den delen.

Så jag vet inte hur den här nutidsvärlden egentligen är instiftad och fungerar. När inte ens de som är satta att kontrollera, att uttryckta villkor efterlevs, säger sig inte kunna göra något, när det är helt uppenbart att man på ett personligt plan gjort sig stora pengar, något som aldrig varit meningen med stiftelsen. Ursprunget har svällt ut i en total oigenkännlighet och jag tror nog att gamle Wallenberg skulle rotera runt i sin grav om han visste vad som pågår.

Illa var det i vart fall för min egen del, eftersom jag nu sitter och skriver på ett manus där allt verkar komma emellan mitt manus och mig. Mitt groteska manus har sitt avstamp i just stiftelser och det blir bara ännu ett försenande moment, eftersom jag inte varit förståndig nog att spara ner alla dessa testamenten som blivit stiftelser och som är det som jag tagit avstamp i.

Det finns mycket som sticker.

T.ex. att stora delar av den svenska befolkningen verkar gå omkring med någon form av underliga basfakta om hur saker och ting egentligen förhåller sig.

Man kan t.ex. undra hur det kommer sig, att inte alla arbetare snart börjar undra varför t.ex. transportarbetare ska stödja en budget, som genom extra skatt på lastbilar ska ännu mer förvärra läget i transportbranschen. Eller de som jobbar i byggnadsbranschen, där nya regler sedan Göran Perssons tid medfört, att på byggjobb är polska snart vanligare språk än svenska.

Det är lite smått otroliga saker som händer i den här världen, som fullständigt tappat sans och balans.

Det är inte utan att jag undrar om de spelat Finans, eller Monopol lite för mycket när de växte upp, den här eliten som drar oss alla i fördärvets avgrund. Inte ens där drog man väl dylika rövare, som den etablerade politiker och finansvärlden är kapabla till, även om jag vet att en del var duktiga storfuskare. Kanske är det den världen, spelvärlden, som gjort att jag aldrig sväljer fuskares verk, som några sanningar.

Inte huvudlöst men väl mycket hud, tyckte vett och etikett-experten Magdalena Ribbing, om den stackars fina "Kronprinsessan, som gjort alldeles fel". Hon hade nämligen Serafimerordensband på bar hud till Nobelmiddagen. Det ska man inte ha egentligen.

Själv knallade jag omkring hela den dagen i nattlinne och stora ullsockor på fötterna, sörplandes på en jättebalja kallt kaffe utspritt under större delen av dagen. När Herr H kom hem efter mörkrets inbrott serverade han mig 3 kokta wienerkorvar till middag, eftersom jag inte äter det andra mycket kolhydratrika han bjöd till. Proppmätt blev jag visserligen av det nog så myckna korvintaget.

Men jag kan inte låta bli att undra över vad vett och etikett-experten Magdalena Ribbing hade sagt om det?

För övrigt anser jag att världen borde ägna sig åt lite mer återbruk. Är det någon kommun som behöver, så har Göteborg ett stort lager med välrostade Italienska spårvagnar.

Härmed kröner jag det statligt ägda LKAB i Malmberget till fascister.

Skyll inte på mig att det låter plumpt och väldigt illa. Jag följer bara tidens nya språkbruk, som helt tagit över. Jag gör bara som "förebilderna" uppe i Regeringskansliet gör, den här ständigt upprepande och valhänte fackförhandlaren i den alltför stora kostymen och så den ständigt skällande mopsen vid hans sida på sina vinglande klackar. Jag använder det nya modeordet, som tydligen går att klistra på i tid och otid: fascister oavsett om åhörarna kan Sveriges egen nutidshistoria eller inte.

Förut hette det rasister, men det blev väl för uttjatat, så man slog helt plötsligt om till ordet fascister istället. Det låter ju steget vassare, speciellt som man själv distanserat/negligerat dryga 800 000 väljares fria val.
 
Åter till statens kassako: det statligt ägda LKAB, som gör business på att konfiskera folks privategendom och köra dem ifrån sina hem, för att inte tala om den totala miljöförstöringen, som följer i dess spår. Men det såg väl inte fd. statsministern Fredrik Reinfeldt, när han var ute och svingade sig med regeringsplanet. Trots att alla andra kan med blotta ögat se vad det hela handlar om. Går också att googla sig fram på gula sidorna och kartor, hur omgivningarna ser ut kring gruvbrytningen i Malmberget och Aitik.

Men vissa saker och som det passar går tydligen att göra sig både blind och döv inför.

På sin höjd får de drabbade av gruvbrytningen nytt boende, förutsatt att de är villiga att låna upp mellanskillnaden till ett nytt boende. Men det är alltför många som fått hela sin privatekonomi raserade. Någon egen fri vilja, att själva bestämma, när de inte längre tycker att det är en bra boendemiljö existerar inte. Sådant tar inte inkräktarna svenska statens ägda gruvbolag LKAB någon som helst hänsyn till.

Betyder det inte i ordets rätta bemärkelse, att man faktiskt kan kalla LKAB för fascister, eftersom innebörden av ordet fascism faktiskt betyder: elitstyre och meningen är att individen är underställd statens behov.

Just därför bestämde jag mig idag, att döpa det statligt ägda gruvföretaget LKAB i Malmberget till fascister. Vem som har det absolut yttersta ansvaret för företaget. Ja, där finns en mycket tydlig direktvisande pil, som leder raka vägen in i Regeringen, så då vet vi hur det ligger till med den saken också. Ett autoritärt maktpekfinger har alltid en viss tendens, att peka tillbaka på pekaren själv.

Det är inte vilka fascistiska tilltag som helst heller, som det är fråga om:

Därför att ju mer skalven blir kännbara i Malmberget, gruvstaketet stryker förbi näsan vid det egna boendet,några acceptabla zoner finns inte heller mellan gruvans kraftigt underminerade avgrund och bostäderna:

Fotot är taget av journalisten och författaren Dan Larsson, tidigare bosatt i Malmberget och jag har hans godkännande att använda bilden.

gisslan av de boende blir alltmer övertydligt och de fortsatta förhandlingarna i miljödomstol, som LKAB har förhalat sedan 2006, nu börjar närma sig. Det är DÅ som det är helt uppenbart, att bolaget slår av sina mätare för att påvisa vilken TRIVSAM miljö Malmberget är att bo på. Medan det i själva verket är både uppskakande och hälsovådligt. Mätarna som mäter utsläppen har de valt att placera ut i Pålkem, av alla ställen. Så långt ifrån som bara möjligt är för att inget skall ge utslag på mätarna!

Nu ägnar sig inte LKAB åt att ständigt be om och erhålla anstånd i domstolen genom sin advokat i Stockholm på fin adress, utan nu har de helt uppenbart bytt strategi: Inte en krusning på LKAB:s ålderstigna mätmetoder kan noteras. Trots att lokalbefolkningen ruskas om av väldiga skalv, som blir både alltfler och alltmer kännbara. Allt och alla skakas sönder.

I många fall har det varit ikryssat i rutan "Skador i gruvan eller förfrågan från gruvan", utan att det tycks föranleda något från LKAB:s sida, mer än att ännu mer omgärda sig av en kompakt tystnad.

Bara för att nämna något, av alla skalv, som äger rum varje dygn så var de båda skalven som registrerades den 6 december, samma tid 06:48:21 ena skalvet var 06:46:03 de är båda registrerade i Finland som 1.6 och 2.1 på Richterskalan. Det var ytterligare ett skalv, som inte registrerats överhuvudtaget av LKAB: kl.06:58:06 det var 2.1 på Richterskalan enligt Finland.

Men mätarna har väl slutat att fungera hos LKAB, vem vet de kanske har börjat begagna sig av de gamla mätmetoderna, som inte tog slut för så länge sedan. Då körde de ner armeringsjärn i backen och mätte hur tjälen tog armeringsjärnen upp och ner... HÄPP!

Inte ens när det finns skalvrapporter rapporterade till Bergsstaten finns några mätvärden medtagna.

Kanske de undermåliga mätarna slutat fungera för LKAB, något bisarrt verkar det i alla fall vara i görningen, om inte ens de nattliga skalven, som väcker hela samhället inte ger något utslag alls hos LKAB.

Några svar går det inte heller att få ut av vare sig LKAB eller tillsynsmyndigheten, som Bergsstaten skickar frågeställningarna om skalven vidare till. Trots att det är Bergsstaten som beviljat koncessionerna, dvs. står det fulla ansvaret för vad det som de har beviljat också följer deras bedömningar, som helt uppenbara varit helt uppåt väggarna fel!

Skalv 11 nov 00:27 inga utslag - 1.9 richter Finland
Skalv 12 nov 20:15 0.75 MM/s Konsum Malmberget - 2.1 richter Finland
Skalv 12 nov 21:12 0.45 MM/s Konsum Malmberget - 1.9 richter Finland
Skalv 13 nov 16:56 inga utslag skalvet var 17:06 - 1.6 richter Finland
Skalv 16 nov 20:53 Konsum Malmberget 0.5 MM/s - 2.1 richter Finland

Det nattliga skalvet 19 november= inte ens där är det en krusning heller på LKAB:s vibrationsmätare, eller svar från LKAB om de börjat slå av vibrationsmätarna nattetid, eftersom skalvet finns registrerat på annat ställe dock inte hos LKAB.

24 november var det samma sak ikryssat "skador eller förfrågan från gruvan" även rödkryssat i magnitudrutan, inte en enda krusning på mätarna ovan jord. Jag skulle kunna hålla på rätt länge, men jag kan inte skriva om så många skalv som David Berggård, Länsstyrelsen i Norrbottens län skrivit att det existerar, dryga två tusen per dygn!

skulle du vilja ha det här utanför ditt köksfönster och hela marken har hur många regelrätts skalv som helst, inte bara när det sprängs i gruvan, utan alla tider på dygnet.

Kanske LKAB vill visa upp en lugn tillvaro där skalven inte är av signifikant betydelse till den kommande förhandlingen med miljödomstolen, eller...

Jag tror det biter bäst, att lägga på dem det nya modeordet fascister, det verkar ju vara praktiskt och bra, men framförallt accepterat på elitnivå.

Ibland undrar jag hur en del företagare tänker, eller ens om de har något att tänka med...

Låter jag enbart grinig och gnällig.

Kan så vara.

Men att öppna mailboxen och varje gång finna den översvämmad av så mycket dynga, att jag nästan bara har lust att dra ut sladden till datorn och hiva ut den genom fönstret, är det inte tecken på att det mesta i vår värld är alldeles på tok.

Det är ju rena rama stalking, eller är mitt liv verkligen så intressant, att man inte ens drar sig för att hacka mitt eller den jag har meddelandeutbyte med via FB och lägga in text på den personens FB-sida under falsk flagg, att det skulle vara jag som gjort dessa inlägg! Ta sig in i mina sjukhusjournaler och ringa hem och skrämma slag på hela min familj, eller något annat av suspekt karaktär. Jag är allvarligt oroad över utvecklingen och att de anlitade leverantörerna inte säkerställer min rättsstatus.

Jag har gärna samtal med vanliga människor, det tycker jag t.o.m. är trevligt. Men när man bara är ute för att skada mig, eller översvämma mig med all möjlig dynga, då slår stora bromsklossen till.

Är det någon fler än jag som inte förstår varför detta utskick kommer från Ticnet. Ticnet där man förhoppningsvis fortfarande kan beställa biljetter till diverse tillställningar. JAG har i vart fall inte tackat ja till något annat! Å andra sidan kan man snart klick ner hela Ticnet, det går ju ändå inte att få tag i några biljetter även om man hänger på dörrlåset. Det är väl svarta marknaden, som ännu har tillgång till systemet och därefter säljer konsertbiljetter på Blocket till svindyra priser.

Eller så får man reklam om naturmedel som skall fungera som Viagra under rubriken "problem med sexlivet", spelsidor, bönor som skall göra att man går ner i vikt, hitta ny partner, drösen av diverse bedrägerimail där man enbart vill åt mina kontonummer, eller dylika saker som får mig att enbart se ännu rödare:

----- Original Message -----

From: "Kirsten Udvari" <kudvari@erinoakkids.ca>

Sent: Monday, December 08, 2014 8:05 PM

Subject: FW: Payment Slip Attached

________________________________
From: Kirsten Udvari
Sent: December-08-14 12:22 PM
To: Kirsten Udvari
Subject: Payment Slip Attached

Sir/Madam, I have made the payment

please review and contact your customer as soon as you receive the payment.

SAMA EXCHANGE LTD.
Room 108, Unit C, Materials Building, No.201, Guangbao Road, Guangzhou, China 510730
Tel: 0086-20-22056691
Fax: 0086-20-22056672
Mb: 13922110046
Confidentiality Notice: This e-mail, including any attachments, is for the
sole use of the intended recipient(s) and may contain private,
confidential, and privileged information. Any unauthorized review, use,
disclosure or distribution is prohibited. If you are not the intended
recipient or this information has been inappropriately forwarded to you,
please contact the sender by reply e-mail and destroy all copies of the
original.

Är det inte dags att söka kvalificerad hjälp, när man hackar någons Facebookkonto eller sjukhusjournaler?

Jag är visserligen inte någon utbildad hjärnskrynklare, men jag har jobbat med duktigt dysfunktionella människor hela mitt liv och har en hel del insikter och utbildning om diverse problematik, som människor kan ha.

Allt ifrån behov av att vädra sitt privatliv in i minsta detalj, inför flera hundra sk. "vänner" på FB, till dålig insikt om orsak och verkan.

Men ärligt och uppriktigt har jag kommit till en punkt i livet, där jag faktiskt bävar för människors mentala hälsotillstånd. Det verkar gå ut på att så länge det inte drabbar personen själv, då är allt ok.

Jag kan inte låta bli att undra, vad kommer härnäst. Är det samhällets totala upplösning, eller finns det ännu en chans för mänskligheten. Jag vill så gärna tro det, när jag möter normala människor. Men en del dagar är de verkligen en klar bristvara och då börjar jag tvivla.

Det var en sån´ dag igen och inte blir saken mindre av att den började redan strax efter 07.00 på morgonen, när jag steg ur bilen i morgonmörkret. Sedan har det bara fortsatt. Nu i skrivande stund känner jag mig verkligen schack matt, trots att jag själv försökt att fylla dagen med glada skratt också.

Undra om man borde ha en dylik kalebassodling i pergolan. Dvs. om det nu är kalebass. Jag vet inte. Får ingen ordning på sker och ting.

Fredrik Reinfeldt: "De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt".

Ja, nu duggar det tätt mellan genierna och han, som försvann med svansen mellan "bena", han har gjort stora upptäckter. Han har flugit så mycket över Sverige så han vet, att det är glest befolkat.

Det var väl tur att vi hållit honom med gratis regeringsplan, som han har kunnat flasha runt med och se på världen ovanifrån. Känns väldigt lugnande t.o.m. eftersom vi andra normalmänniskor känner till hans nyupptäckta fynd ända sedan skoltiden. På den tiden hette det ämnet Geografi, när man fick lite mer matnyttiga kunskaper med sig. Där ingick också att känna till olika orters och landskaps befolkningsmängder.

Visserligen var det så, att den skolatlas vi hade där upptog Skåne en helsida och ända fram till att jag själv åkte, med mamma och pappa och min ständigt bråkande tonårssyster, i bil ner till Trelleborg för vidaretransport med båt till Sassnitz, kunde jag själv på plats konstatera hur viktigt det var, att jämföra olika kartskalor för att kunna bilda sig en riktig uppfattning om saker och ting.(Phew där slog jag nog eget rekord i lång mening. Jag vet att världsrekordet enligt Fantomen på SKF:s metallklubb innehas av deras f.d. redaktör, som hade elva bisatser i en mening innan han satte punkt).
 
Antingen hade vi en jädrans smart lärarinna, eller så ingick det något smartare skolämnen på den tiden. En annan tänkbar förklaring kan vara, att på den tiden var det inte politikerna, som huserade runt i skolundervisningen, utan det hela sköttes på pedagogisk grund.

Det var sålunda bara Skåne som var så oändligt större i kartboken än Lappland och hur missvisande det är, ja, det förstår man när man sitter inklämd med sin allestädes hatande tonårssyster. Passera genom Lappland, det tycktes aldrig ha ett slut, även om det var många stopp och det fanns mycket intressant att skåda. Men passera genom Skåne det var bara två ögonblinkningar senare.

Vår reseledare i Geografi, Historia och Kultur, farsan, förklarade att nu skulle färden på hemresan gå via Sveriges trädgård, Blekinge och där hade man också en märklig dialekt. Visserligen inte lika obegriplig som Överkalixmål, men som en liten stilla vindpust över Östersjön i jämförelse. Men i Blekinge vankades det statyer av nästa skulptörsnille Carl Eldh, fastän han var inte född i Blekinge, utan i Film i Uppland, visste reseledaren, farsan, att berätta. Vi hade på nära håll och på nerresan fått skåda Europa och Tjuren i Halmstad, av Carl Milles, som egentligen hetat Andersson och mycket mycket annat, som fortfarande finns kvar i hårddisken.

Ibland tar det lång tid att komma fram till knorren på berättelser..... Men åker man i vilket land som helst på vår jord, inser man hur mycket natur det finns mellan orter städer osv. Så det är ju en alldeles genialisk upptäckt Fredrik Reinfeldt gjort! Inte bara i vårt avlånga land, det är faktiskt rätt få länder där man lever som i sardinburk. På rak arm kan jag bara påminna mig om att jag upplevt San Marino, som var rätt komprimerat, men så är det också fråga om ett lille-putt-land. Inte ens i Lichtenstein saknades det gott om natur och fria ytor.

Så vad säger man om vårt nya Riksorakel, Fredrik Reinfeldt.

Ja man kan ju inte bli annat än RIKTIGT häpen! Sicket genialisk upptäckt!

- Då har han inte sett Afrikas öknen, kommenterade Herr H, med det där lilla ironiska leendet i mungipan, som han hade påklistrat imorse vid frukostbordet.

Men det var väl förstås inte det Riksoraklet hade i åtanke, utan det är väl det där "öppna våra hjärtan" han menade allt i faRscismens tecken, som kapat hela Riksdagen! Problemet med sådana personer som Fredrik Reinfeldt det är att det var länge sedan de hängde på låset till någon bostadsuthyrare, om han ens någonsin har behövt göra det. Det är nog väldigt många, som trots allt saknar ett eget kassavalv, att idka ett Joakim von Ankas morgondyk i.

För min personliga räkning får Sverige ta in hur mycket invandrare som helst bara man har finansiering för det hela, eftersom den nya politiken är, att de skall sitta åtskilliga år i arbetslös/& sysslolöshetens tecken. Jag satt och läste Juseks medlemstidning förra veckan och där räknade de väl med, att om ca 8-10 år så har de väl färdigutbildad personal, som skall kunna klappa dit en stämpel om att de får stanna i Sverige, eller åka ut med rumpan före efter lika många år.

Det Sverige som är av idag är ju inte som det var på den tiden, när det vällde in folk från Finland, Italien etc. Nästa dag var de i arbete och det fanns också bostäder även om det inte var några flotta krypin det var fråga om.

Idag är det nog många unga och då menar jag rätt åldersnupna unga, som fortfarande bor kvar hemma bara just därför, att det inte finns några lägenheter där det mot förmodan finns jobb. Det var inte så på den tiden jag var ung och vacker, då fanns både jobb och lägenheter.

Jag skulle verkligen önska att alla presumtiva väljare i Sverige tar sitt eget fulla ansvar och sätter sig in i varje partis budget. Dagens Nyheter hade häromdagen en alldeles suverän lättbegriplig grafik över de olika partiernas/blockens budgetar. Det finns trots allt bara en viss summa pengar att tillgå och den måste fördelas!
http://www.dn.se/nyheter/politik/grafik-jamfor-de-olika-budgetforslagen/

Från vilken av staplarna är det man kapa eller lägga till ifrån. Så pass mycket respekt måste man ha för varandra därför att hela livet är ett givande & tagande och inte minst kompromissande.

Regeringen borde ha avgått varken mer eller mindre OCH med respekt inför samtliga väljare! Som det nu är skall man kasta bort en miljard kronor på något som ändå bara med största sannolikhet kommer att leda till ruta 0 i alla fall, eller något ännu värre....
 
Sedan är det faktiskt inte förbjudet, att ta emot flyktingar, eller ta emot ensamkommande flyktingbarn i sitt eget hem, för de som nu känner att man måste göra något, som nationens gemensamma ekonomi nu faktiskt saknar resurser till.

Jag är inte mycket för Bibelcitat, men jag tycker att det nu finns en väldigt bra ordspråk som är fullt gångbart i dessa tider:

Den av er som är utan skuld må kasta den första stenen.

Jag tror att det sanning att säga skulle bli väldigt få stenar kastade, därför att vi har även ett kollektivt ansvar för vad som händer och har hänt i det här landet.

Lika lite som jag tror på jultomten och påskharen (fastän de är trevliga att träffa) finns någon sedelpress nere i strutshålet, dit alltför många människor tycks stoppa ner huvudet i.

Carl-Einar Häckner: Livet när man är annorlunda -

Sedan jag läste Göteborgs-Postens Två Dagar, där Carl-Einar Häckners krönika fanns, finns det flera i min omgivning som spontat har tagit upp hans krönika och fört den på tal. Alla har varit djupt berörda och ingen har känt till, att det är så livet har varit för hans del. Man har enbart tagit honom för den där idel roliga människan, full i skämt och trolleritrick. För det är ju så livet också är.

http://www.gp.se/kulturnoje/1.2558748-carl-einar-hackner-livet-nar-man-ar-annorlunda

Det är väl så det är med oss allra flesta människor. Det finns många lager, som vi aldrig skyltar med. Det är alldeles för ömtåligt för att lämnas ut och riskera att hamna i ovarsamma händer, hur öppenhjärtliga vi än synes vara vid en första anblick.

Min mamma hade ett speciellt namn på dessa barn/vuxna vars liv var annorlunda. Hon kallade dem för änglabarn och alla vi som har, eller har haft ett änglabarn i vår närhet, vet också att de intar en alldeles speciell plats i våra hjärtan. Dvs. om vi inte föredrar att skyffla undan dem i ett hörn.

Alldeles nyligen korsades tillvaron åter med tillvarons krasshet i två olika skepnader. Jag har funderat vad det är hos mig som gör, att jag inte kan känna den där ilskan över att det blev så, utan det enda som jag bär inom mig är vissheten. Vissheten över att det helt och hållet är omgivningens problem att kunna hantera det, därför att själva är de bara vad de är. Ingenting annat.

Allt beror på hur omgivningen möter dem. Om det blir på deras egna villkor, eller om de möter dem med det, som dessvärre inte är helt ovanligt och som jag lärt mig avsky hjärtligt, eftersom det är meningslöshetens handlingar det handlar om.

Egentligen har jag länge haft lust att skriva om den glädje, som man kan möta där inga enkla raka linjer går att följa. Men det känns alldeles för ömtåligt att berätta om. Så jag förstår Carl-Einar Häckner, som inte berättat om sin syster förrän nu.

Jag tror att det finns ett inneboende behov av att lägga detta skyddslösa närmast våra hjärtan. Inte låta det skrynklas ner av ovarsamma händer.

Just nu när jag skriver de här raderna skulle jag önska, att jag kunde förmedla det som finns inom mig. Det är alltid de skyddslösa som intar en särställning hos mig, vare sig det blivit ett litet hack i evolutionens fulländning, eller om de bara är skyddslösa av andra skäl. Barn är det i allra högsta grad.

Det finns så mycket förutfattade meningar i att det inte skulle kunna vara/finnas glädje också närvarande, när man är annorlunda.

Hur eller på vilket sätt de hamnade där spelar heller inte så stor roll. Det var något som gjorde att det var så det blev. Men deras liv är inte mindre värda, går inte heller att lägga upp på en våg att väga. De bara är, precis som oss andra. Jag har ju inte heller ett vanligt liv, mitt liv blev helt plötsligt annorlunda en solig majdag 1989, inte långt efter att jag hade fyllt 38 år.

Plötsligt ändrade jord och himmel plats i mitt liv och jag för dagligen en kamp sedan dess mot en oförstående omvärld, som vill att jag skall passa in i deras uppmåttade värld och tabeller.

Men jag vägrar. Jag är alltjämt den jag föddes till... barfota på hela kroppen.

Idag har Barbara namnsdag och det är just precis den dagen, när alla jordens inneboende växtkrafter har dragit sig tillbaka i vår del av jorden.

Barbara har ett grekiskt ursprung med betydelsen "en som talar ett obegripligt språk" och det är väl just det, som pågår i Sverige idag.

Jag står förundrad och förstår inte hur man kan bli så förblindad, att man glömt bort att ge och att ta är den enda lösningen i låsta positioner. Eller som någon klokt skrev: när man har låst dörrarna och kastat nyckeln i snödrivan då tar det tid att hitta hem.

Barbara, hon som blivit helgonförklarad har många olika berättelser, vilka som är sanna avstår jag också ifrån att ta ställning till. Ett vet jag i alla fall, jag har alltid varit tvivlande till människor, som anser sig ha absolut rätt. Min egen erfarenhet i livet har visat sig, att det väldigt sällan är en sådan skarp gräns med något överhuvudtaget. Det som kan förefalla rätt idag kan imorgon visa sig vara helt fel.

Den heliga Barbara blev, enligt Legenda Aurelia, inlåst i ett torn av sin far så att inga män skulle kunna se henne. Men trots detta kom prinsar och ville gifta sig med henne. Själv bestämde sig Barbara, att bli kristen eremit i ett badhus, som hennes Far Dioscorus höll på att uppföra. Barbara beordrade arbetarna att sätta in ett tredje fönster för att hedra Treenigheten, det gjordes också ett kors i marmorväggen.

Men när hennes far fick veta, att hon blivit kristen blev han väl lugnt sagt "skogstokig" och var nära att döda henne. Barbara blev tillslut överlämnad till en domstol där hon dömdes till döden för sin kristna tro. Fadern verkställde straffet själv genom att hugga huvudet av henne. Det lär ha skett år 290. Vid hennes grav började mirakler ske, förtäljer legenden. Korset i marmorväggen och badhuset uppgavs ännu vara bevarat, när hennes hagiografi skrevs.

"Somliga straffar Gud genast och andra direkt", som man underfundigt brukar säga. Barbaras far dog av ett blixtnedslag och därför blev Barbara beskyddare för dem som kan dö plötsligt: gruvarbetare och artillerister.

Gruvarbetare har jag ett visst förhållande till, eftersom det har varit en betydande ingrediens i mitt eget liv. Jag kommer från ett gruvsamhälle. Senare i år kommer jag förhoppningsvis kunna färdigställa en ikon av Barbara i min speciella svit som jag tänkt mig. Jag tycker tanken med beskyddare är en gammal fin tradition väl värd att bevaras.

Sankta Barbara här avbildad med torn med tre fönster; palmkvist, kalk och martyriets krona. Rätt eller fel? Vad säger du Alexander, min ikonmaster?

En sak vet jag om det som finns i det fördolda och det fick jag erfara, när jag för mina skolelever berättade om Barbara och hade på morgonen klippt av ett par grenar ur äppelträden hemmavid. Det är helt riktigt att de grenar som kapas av på ett fruktträd på Barbara-dagen ger blom på bar kvist lagom till jul, som ett tecken.

Jag minns hur mina skolbarn stormade in i klassrummet efter jullovet och fram till bordet, eftersom de var fullt förvissade om att där fanns inga blommor alls på de tillsynes livlösa kvistarna, som spretade i blomvasen. Men sorlet upphörde med ens. På kvistarna kunde man se hur vita intorkade blommor i riklig mängd fanns där. Kvistarna hade verkligen blommat under den tiden vi haft jullov.

Den svenska regeringskrisen: Vems "lekstuga" är det som fäller vilkens "lekstuga" och vem är det som är "ansvarslös" och vilkas är felet?

Inte vet jag men jag tycker det här börjar likna själva fasen. Ju mer tiden lider, ju mer utkristalliserar sig något som jag verkligen inte tycker om. Är Socialdemokraterna verkligen vad de en gång var, ett parti för folket?

Nej. Jag tycker verkligen inte det.

Det kusligaste av allt är att jag upptäcker hur jag nickar instämmande i det som Sverigedemokraterna anför, som argument. Jag gör det med ett par saker i åtanke, som jag inte har glömt bort och som verkligen hänt och som nuvarande svajande regering fullständigt tycka ha förträngt. De skiter i det därför att de har något i sin agenda, som jag inte begriper ett vitten av!

Kan man verkligen inom de socialdemokratiska ledan ha glömt att f.d. socialdemokratiska statsministern Göran Persson år 1999 nallade från ATP fonderna 258 miljarder kr och finanskrisen tog 197 miljarder eller sammanlagt 455 miljarder kr eller mer än halva ATP fonderna. Persson lovade att krona för krona skulle återbetalas. Inte en sekin har återställts!

Det är sålunda sossarna och Göran Persson, som bär skulden till att pensionen sänks.

Basbeloppen styr pensionerna och fö allt annat för de "som tydligen är mindre viktiga i det NYA Sverige". Det gäller även för alla som är arbetsskadade m.fl. och vars reglering följer just basbeloppen. Under den  socialdemokratiska eran tycker jag varje person, som tror på att det enbart varit Allienspartienas fel, skall läsa på.

Bonusavtal har Alliansregeringen försökt att sätta stopp för, något som tog sin början i arbetarkårens LO och under Socialdemokraternas era. Ändå ligger det i högerpolitik, att varje människa skall ta hand om sig själv, dvs. sko sig själv och skita i andra! Vill jag stödja en sådan politik då. 

Nej, så fasen heller! Det vore som om jag i egenskap av mamma skulle sitta och käka vid matbordet, medan mina barn bara fick sitta och titta på. Det är faktiskt så det jämfört skulle ha fungerat.

Har man inte begått ett grundläggande fel, när man inte bryr sig om 13 % av väljarkåren.

Jag har varit så uppslukad av annat jag varit tvungen, att hålla på med, att jag bara blev irriterad igårkväll, eftersom jag hade slagit mig ner i TV-soffhörnet för att vila huvudet innan jag skulle gå och lägga mig. En kvart innan Dox filmen skulle ha varit avslutad väljer genierna på SVT, att bryta filmen och köra igång det långtradiga med presskonferensen, som togs om igen flera gånger. Dessutom med en reporter, som stod och hasplade ur sig flera gånger, något helt ointressant. Tror de på SVT att man behöver tolkar av vad som sägs, eller vad går det hela ut på?

Jag behöll TV:n på i hopp om att det skulle vara fel meddelande de skickade ut i den rullande textremsan i TV:n. Men de menade tydligen på fullt allvar från SVT, att man istället får försöka att parera in den sista kvarten av hela dokumentärfilmen den 8 december! Snacka om lekstuga, men det är många som ägnar sig åt lek. Hela världen hade väl inte trillat ner i huvudet, om man hade sett presskonferensen en kvart senare. Allt sändes ju om och om och om och om igen, helt i vanlig ordning. Det är ju inte så att det hade utbrutit krig i Sverige! 

Jag blev faktiskt så intresserad av det, som Stefan Löfvén & Co hasplade ur sig gång på gång i direktsändning, att jag blev tvungen och se vad som Sverigedemokraterna nu verkligen hade sagt och tänkt, bara man nu kan ta sig förbi det "röda skynket" i deras budskap. Jag tänkte att jag tar det lokalt och jämför med partitoppen i Fjollträsk.

Det här fann jag, inte direkt det som Statsministern Stefan Löfven, stod och muttrade om, som en pinknödig hund. Dessutom kunde jag inte skönja ett enda spår av Vänsterpartiet, trots att det är med deras hjälp, som den rödgröna soppan har kommit till makten med:

Sverigedemokraterna har beslutat att fälla varje regering som ger Miljöpartiet oproportionerligt inflytande och väljer att föra en ansvarslös invandringspolitik. Detta beslut är principiellt och kommer att råda även vid en annan regeringskonstellation, skriver bland andra Mikael Jansson (SD), Göteborg.

Inför beslutet har partiet gjort en noggrann analys över skillnaderna i de bägge budgetförslagen. Resultatet av detta är att vi betraktar båda alternativ som i grunden lika dåliga. Samtidigt som den rödgröna regeringen väljer att göra en del mindre satsningar på välfärden och pensionärerna så väljer man att föra en politik som utarmar landsbygden, skadar den ekonomiska tillväxten och som kraftigt höjer skatten för äldre på arbetsmarknaden. 

Värt att nämna är att regeringen sammantaget höjer skatten för äldre med flera hundra miljoner vilket vi inte kan ställa oss bakom. När vi nu klargjort att vi tänker arbeta för att fälla regeringens budgetförslag kan man spekulera om utfallet. Vår analys är att valet inte står mellan regeringens och alliansens budgetalternativ utan att resultatet förmodligen kommer bli ett reformerat budgetförslag. I denna process är vi beredda att delta som en konstruktiv förhandlingspart.

Eftersom detta har framställts som ”ansvarslöst” kan det vara berättigat att i sansad ton förklara för väljarna hur vi har resonerat inför detta svåra men viktiga beslut. Det kan vara på sin plats att understryka att vår linje är konstitutionellt helt korrekt, ingen påstår egentligen något annat.

Ansvar inför våra väljare

Själva betonar vi just ansvar, inför våra väljare och i slutändan hela det svenska samhället. Det kan inte ha undgått någon att vi har gått till val på att arbeta för en mer ansvarsfull migrationspolitik. Vi vill på detta område harmoniera Sveriges politik med övriga nordiska länder och övriga Europa. Skälen är helt uppenbara. Kommunerna har just nu extremt svårt att åstadkomma ett värdigt mottagande för flyktingmigranter, trots att kostnaderna skenar, något regeringen fullständigt negligerar. 

Om reformer uteblir behöver samhället under kommande mandatperiod expandera med mer än motsvarande ett helt Göteborg gällande bostäder, skolor och vårdplatser för att möta migrationsströmmen, men resurser till detta saknas.

Vi vågar för övrigt påstå att denna insikt är ganska väl förankrad även utanför vår väljarkår och när andra partier ängsligt backar ur faller ansvaret desto tyngre på oss. Det är helt enkelt vår demokratiska plikt att med till buds stående medel opponera oss mot en politik som vi anser orsakar splittring i samhället och därtill enorma kostnader. Istället vill vi stärka Sveriges engagemang för flyktingar i deras närområde, en strategi som är oändligt mycket mer effektiv för att nå ut till de stora grupperna av hjälpbehövande.

Stark demokratiskt mandat

Inför valet i september pekade Miljöpartiet själva ut Sverigedemokraterna som sin huvudmotståndare och man menade att det hade stor betydelse vilket parti som blev tredje störst. Väljarnas utslag i denna fråga blev tydligt och vi ser därför att vi har ett starkt demokratiskt mandat att stoppa en budget där Miljöpartiet fått ett så oproportionerligt stort inflytande.

För att uttrycka saken återhållsamt har Statsminister Stefan Löfven inte ansträngt sig nämnvärt för att föra dialog med vårt parti. Det tycker vi är en obegriplig inställning om han nu behöver vårt passiva stöd för att föra sin politik. Så länge Löfven, eller hans efterträdare, för den stängda dörrens politik kommer vi inte att ge honom vårt stöd. Slutligen, den som renhårigt analyserar svensk politik och media de senaste åren förstår att anklagelserna som riktas mot oss om ”lekstuga” och ”ansvarslöshet” likt bumeranger söker sig tillbaka till sina avsändare.

Mikael Jansson (SD)
Göteborg
Aron Emilsson (SD)
Lerum
Josef Fransson (SD)Skövde

Ja, vad skall man säga, vad skall man tycka. Det verkar som om man kan byta ut ordet "bögarna" till "Sverigedemokraterna" i följande icke rumsrena trudilutt:

Tages spelning - Sporthallen i Malmberget söndagen den 21 november 1965.

Sannolikt är det här en bild som överensstämmer med hur det såg ut kring just den tidpunkten vid Sporthallen i Malmberget.

Boken om Tages skriven av Tages-experten Göran Brandels och Lennart Wrigholm,

den finns nu på min önskelista.

Popgruppen Tages fick den brinnande Beatlesfebern, att få lite mer distans över popbandshimmeln och man såg helt plötsligt, att den glimmade full av musik, även med bidrag från den svenska pop-himmelen.

Själv tillhörde jag de som på Sporthallen i Malmberget på 60-talet bevistade popbandet Tages entré i den Lappländska fjällvärlden. Jag minns så väl att tjejerna skrek och grät... Tja, det finns vissa masspsykosfenomen, som min lilla hjärna aldrig förstått något av.

Jag själv på 60-talet

Men visst var han tjusig, Tommy Blom, så tjusig att hjärtat tog nog ett extra glädjeskutt, de andra i bandet har jag däremot inget klarare synintryck av. Men å andra sidan, på den tiden hann hjärtat slå många glädjeskutt bara på väg upp från läroverkets entrén, till någon av de mer högt belägna klassrummen.

Visst var det många bra låtar med den tidens mått mätt.

Sedan följde ju andra mer närliggande popgrupper Shanes i Kiruna och lite mer rolig "närkontakt", kapitlet "Brända Tomten" det välkända fiket i Kiruna är ett kapitel för sig i mitt liv. Hur många band som bara fanns i Gällivare/Malmberget är nog faktiskt imponerande stort och många av dem blev riktigt kända inom musikbranschen. På den tiden fanns ungdomsgården i Malmberget, som var dåtidens pop-högborg.

Igår när jag försökte vila hjärnan från smärtor och jobbiga pappershögar, satt jag och läste i Göteborgs-Postens mindre blodtryckshöjande sidor, Världens gång och där skrev skribenten om denna excellenta boken, som kommit ut om Tages. Vem hade kunnat ana sig till att det bakom genombrottsslagdängan fanns en pittoresk kärlekshistoria.

Det där med ungtuppars drömmar och någon tonårstjej, vet vi ju hur det kan ta sig uttryck * blink blink....*  I det här fallet var det dock stenkastning mitt i natten och ett musikaliskt genombrott som blev kontentan, medan tonårsmön´ lugnt sov vidare. Helt ovetandes om att hon just hade bidragit till ett musikaliskt genombrott:

Sleep little girl, sleep little girl
You better sleep 'cause it's night
Sleep little girl, sleep little girl
You better sleep 'cause it's night
Aaah

We began to throw little stones
At the window where she was
But she didn't hear a thing
She was sleeping like a bear

Sleep little girl, sleep little girl
You better sleep 'cause it's night
Sleep little girl, sleep little girl
You better sleep 'cause it's night
Aaah

I get angry and I took a great stone
I threw it at the house
It missed her window but it took on the roof
And it fell with a great boom bang

Sleep little girl, sleep little girl
You better sleep 'cause it's night
Sleep little girl, sleep little girl
You better sleep 'cause it's night
Aaah
Aaah
Aaah

Copyright: Lyrics © Original Writer and Publisher 

Om allt detta finns att läsa inkl. mängder av bilder i boken, som utkom för knappt ett år sedan enligt Hans Anderssom vg@gp.se. Enligt honom är boken skriven av Tages-experten Göran Brandels och Lennart Wrigholm, en drygt 300 sidor lång och ytterst fyllig historieskrivning med massor av bilder och anekdoter.

Tyvärr får varken Tommy Blom eller Anders Töpel uppleva 50-årsdagen av det omtumlande genom brottet 1964. De avled båda två i våras i cancer. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tages

På 60-talet myllrade Göteborg av popband och klubbar. Ibland kallades stan skämtsamt för "Liverborg". Det syftade naturligtvis på Englands popstad nr 1, Liverpool, dvs. Beatles hemort. Tages, Spotnicks, Streaplers, Strangers, Apaches och alla de andra pop-gängen dök upp på legendariska popklubben Cue – Sveriges svar på Cavern Club i Liverpool.

Danne Larsson(Tages) gick i Herr H:s klass. Enligt deras musiklärare var Danne Larsson inget större musikgeni. Men på den punkten har vi ju sett hur etablissemanget haft fel fler gånger. Skådar man Per Gessles utställning i hans hotell i Tylösand, med utmärkelse och NEJ TACK brev från hela den svenska musikutgivningseliten, förstår man också att det inte bara är Cardigans och andra numera legender, som mött motvind av bångstyriga förstå-sig-påare.

Som en fladdring i mina ögonlock... läser jag om ännu en till skandal i de socialdemokratiska leden.

Debattörerna, tillika professorerna Peter Esaiasson, Mikael Gilljam och Bo Rothstein, ställer sig frågan:

Har Johan Nyghus (s) brutit mot lagen och hur vanligt är det förekommande, att man försöker sig på dylika saker, som i mina bruna ögon handlar om ett regelrätt mutförsök.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2558129-har-johan-nyhus-s-brutit-mot-lagen-


Allting går att köpa, det är bara en fråga om priset, påstår en mig manlig närstående och så flinar han...
 
Att han har rätt i de flesta fall/lägen det blir man rätt varse. Det är bara att rikta blickarna upp till det statligt ägda gruvbolaget LKAB. Där äger de en hel kommuns nyckelpersoner, allt naturligtvis i syfte, att kunna fortsätta att skövla. http://nsd.se/nyheter/gallivare/lkab-far-betala-kommunloner-8369547.aspx

BETALDA nyckelpersoner av dem som drar nytta av dessa betalda nyckelpersonernas tjänster....Behöver man suga länge på den karamellen för att känna vad den smakar?

Vet inte, men i min mun dröjer sig en unken smak och mina bruna ögon skådar åter rakt in i ytterligare en dimma, så tät, att det borde gå att skära stora bitar ur den.

Hur kommer det sig att det finns människor som undrar hur det kommer sig att politikerföraktet och tvivlet på högt uppsatta tjänstemän sprider sig som en löpeld i landet. När det är helt uppenbart, att Sverige har blivit ett ryggkliarnas förlovade land.
 
Jo, jag vet, jag är inte diplomatisk i lägen där det absolut inte finns tillstymmelse av renhårighet kvar. T.o.m. jag själv upplever mig numera som en ypperligt osmidig person i vissa lägen. Men jag inser att det har blivit en gradvis förändring allt eftersom, just p.g.a. det mina mina öron hört och mina ögon sett av en lumpen värld, av lumpna människor och då menar jag inte bara de som skurit tungan av sin "älskade" och stoppat ner den i halsen på dma. Utan sådant som vi människor skulle haft en betydligt bättre värld om vi varit förutan.


Igår var det så tydligt vad som sker när människor fått nog. Hela det politiska läget i Göteborg har förvandlats till en krutdurk. Det är just precis det som sker, när det finns tondöva maktmänniskor.

hela mitt inre förvandlas till Clara på två röda sekunder, när en rutten omvärlden möter mig.

En del äter av stress och av emotionella skäl för att lösa situationen.

Ibland är det verkligen svårt att genomskåda sig själv.

Ät bara när du är hungrig, drick bara när du är törstig, det är bra råd.

Men är det verkligen så man funkar. Inte jag i alla fall.

Jag har med åren blivit alltmer ohälsosam, det är bara att krasst konstatera. Men jag är så pass medveten om vad som hänt i mitt eget liv, att jag noterar att jag under alltför många år varit utsatt för stor och allvarlig stress. Det var jag redan under mina år på tingsrätten, där jag de sista åren sprang runt som en skållad råtta för att kompensera personalbemanningen. Min styrka att ha haft viljan, att verkligen lära mig hela verksamheten från grunden förvandlades från en stor personlig styrka och framgång, till min egen undergång. Det blir så när man blir rov för inkompetens ledning och ett allt mer sjukt samhälle.

Inte blev det så mycket bättre av, när jag slutligen råkade ut för det jag faktiskt råkade ut i mitt arbete, då vidtog en kamp med "myndigheterna" och systemfelen och den pågår faktiskt alltjämt. - Idag skall jag sätta sista svallvågen i rörelse. - Med så stora kroppsskador följer också en rätt fockad sömn. I sig ännu ett stressmoment.

Jag har skrivit det många gånger förr och det är så allvarligt, att jag väljer att skriva det än en gång: det är verkligen allvarligt, när hela samhällssystemet blivit rättshaveristerna!


Häromdagen fick jag p-böter och jag skall inte gå närmare in på alla detaljer, men när en p-vakt finns på plats och inte agerar med sunda förnuftet. Istället smyger han fram till bilen och fäster den fina långa gula remsan i torkarbladen de fem minuterna, som jag är inne och gör mitt ärende. Samtidigt som det parkerats upp stora lastbilar, som lämnats utan förare bakom ratten och skymmer, att det helt plötsligt uppstått en p-plats som jag hade kunnat nyttja.

Dvs. OM jag hade kunnat se igenom de parkerade lastbilarna.

P-vakten torde däremot ha varit välinformerad om detta och hade med aldrig så lite vänlighet kunnat tipsa mig om det, men istället gör han det valet, att nita dit mig med de 600:-.

Är det då bara jag som är en förvirrad själ, när jag måste parkera min bil. Nix! Trafikkontoret har gett upp och har inte längre ens en tillgänglig karta på dessa platser och själv har jag ingen sådan mobil, som har en internettjänst, utan bara min gamla Nokia mobiltelefon från anno dazumal, som man bara kan ringa med.

Jag har inte krupit under stängslet utan vid en mailförfrågan till Trafikkontoret låter de svaret bli:

Vi har inte längre någon karta över parkeringsplatserna eftersom de nästan dagligen sker förändringar i Göteborg. Däremot ska kartan på vår hemsida: goteborg.se vara uppdaterad och aktuell. Här kommer länken så du kommer direkt in på de sökbara parkeringsplatserna.

länksida och over and out.....

En stad i total kaos, där den herrelösa skutan sköts av Trafikverket, som gjort framfart totalt omöjlig: För att kunna komma runt på den väg jag svängde in på för att parkera, skulle jag ha behövt köra runt hela centrala delen för att åter komma in på den gata där jag parkerade. Nog är det Dårarnas Paradis, som intagit Trafikverket.

Jag vet sålunda inte var den "nya" p-platsen med p-tillstånd istället har uppstått. Jag hittar ingen skylt, men jag vet ju att här har jag kunnat parkera tidigare med mitt p-tillstånd. Det är också det som blir den direkta orsaken till mina p-böter, eftersom jag tolkar p-vaktens godan ro fel.

Hur borde jag egentligen ha reagerat. Ja, jag borde nog ha använt mitt eget sunda förnuft, eftersom inget annat sunt förnuft existerar. Jag skulle ha tagit lös p-boten och stigit in i bilen och åkt därifrån, som varit min avsikt.

Men då flög trotset i mig istället: skulle det kosta mig 600:-, så skulle jag parkera för 600:-!

Vad gör då denna kompletta idiot, som också bor i min kropp.

Jo, först stegar jag in på Café Vanij, beställer en liten cappuccino, kladdkaka med vispgrädde och sitter och tycker allmänt synd om mig själv. Men det där att vara i dålig harmoni, det är inte riktigt min grej. Så det dröjer inte länge förrän lugnet infinner sig och jag sitter och njuter av den plötsliga frirutan i tillvaron, även om det varit en nog så kostsam sådan. 600:- för p-böter + fikat: en liten cappuccino 28:-, kladdkaka 30:-... Jag är nu uppe i 658:- exkl. resekostnad med bilen.

Eftersom varken rygg eller ben mår särskilt bra den här dagen får jag passera genom passagen för att ta mig in på Kungsgatan och in på en klädaffär. Jag har ju redan en skuld på 600:- för parkeringen, så jag kan ju lika gärna utnyttja de där 600:- i parkeringspengar lite bättre.

Det blir dottern, som blir rikligt belönad och jag är mäkta glad över mina klädfynd, en vintervit ullkappa som inte ens har halva priset och en gammelrosa lurvig sak. Jag befinner mig nu i nåd igen och jag går ut ur affären med dessa två tingestar med det gentila priset av 724:-, just den här dagen får man dessutom 200:- rabatt på ursprungssumman....

Jag är nu uppe i 1 382:- exkl. resekostnad med bilen.

När jag berättar det hela senare på telefonen för en vän om cafébesöket och det plötsliga intaget, säger jag till henne:

jag agerar som ett litet förfördelat barn, som behöver tröst och det får jag i det jag stoppar i mig! Nina skrattar i telefonluren och visst är det så jag handlat, som ett litet barn som behöver tröst. Men är man 63 år är det väldigt sällan det finns någon tillhands som pussar på det onda och talar om att det gör inget, allt kommer att bli bra ändå.

Men hur i hela fridens dar´ hamnade jag i den här situationen. 

Knappbytet kostade 38:-, ja, nu blev jag ju tvungen att köpa ett par band också, eftersom man inte kan betala med kort för mindre summa än 50:-. Slutnotan slutade på 78:-....

Det blev ett dyrt knappbyte och varje gång jag ser på kappan kommer jag nog att slås av tanken, att de där knapparna kostade mig egentligen: 1 460:- exkl. resekostnaden med bilen och att knapparna inte riktigt var de jag hade tänkt mig, men någorlunda ok.

Undra vad det egentligen har kostat mig, förutom en förstörd kropp, som inte längre kan går ner i spagat, eller kan klättra i träd vig som en katt, eller något annat som den varit van att kunna göra. Vad står det på det kvittot.

Kan allt det här i sig, inte få den allra bästa, att vilja skramla runt i kaffekoppsskåpet och se OM det möjligen finns en bit mörk choklad kvar till den där koppen kaffe, som känns alldeles nödvändig att bälga i sig i förebyggande syfte till de papper jag idag behöver skriva i mitt livs nederlag: "den sista svallvågen".


Orsak och verkan.

Margot Wallström skrev under order om Palme-tystnad - Sveriges i särsklass största mordutredning någonsin.

Säpo-utredaren Barrling ville vittna om den politiskt känsliga diplomatbuggningen - och kopplingen till mordet på Olof Palme. Men vittnesmålet stoppades av utrikesminister Margot Wallström, som då var biträdande civilminister.

Anmärkningsvärt är att vittnesmålet stoppades bara några minuter innan rättegången skulle äga rum och det stoppades av ett beslut som undertecknats av Margot Wallström, Civildepartementet. Det kan knappast råda några dimridåer kring att någon är med om, att fatta ett sådant drastiskt beslut.

Hur kan man som nuvarande utrikesminister inte säger sig kunna minnas en sådan viktig sak, som händelserna kring mordet på Olofs Palme. Mordet på någon som funnits i de egna politiska leden och dessutom i egenskap av tjänsteman belagt något/någon med sekretess!

Det är ingen som skall tala om för mig, att man inte kommer ihåg något så stort som mordet på Olofs Palme, eller sin egen inblandning i utredningen. Säga sig inte minns något med hänvisning till att det är 25 år sedan, det är ju bara under all kritik och får onekligen ett löjets skimmer över sig. Jag förstår det i egenskap av att ha blivit inblandad i en dubbelmordhärva å tjänstens vägnar, så selektivt minne har man bara inte, som nu Margot Wallström vill låta påskina!

Har man skrivit under ett beslut, även om man använts som murbräcka, så har man ett ansvar och nu är det på tiden, att den unkna skitlukten en gång för alla rensas! Förutom att man inte löst mordet har det kostat oss skattebetalare svindlande summor. Nu kan det räcka med den fullständiga lekstuga, som Regeringskansliet har utkristalliserat sig som.

Mordet på Sveriges statsminister äger svenska folket inte lekstugefolket, som helt uppenbart sett på för mycket spionfilmer och ständigt överskattat sitt eget navelludd i hemlighetsmakeriet. Jag ger inte mycket för den s.k. försvarsmakten, eftersom den helt uppenbart vållar oss det ena allvarliga problemet efter det andra.

http://www.expressen.se/tv/nyheter/inrikes/wallstrom-skrev-under-order-om-palme-tystnaden/

Lokalpolitikernas maktfullkomlighet visar upp sitt fula tryne även i Göteborg. Men det drabbade folket i Göteborg har fått nog!

"Sluta gräv i vår stad - den är sank och ni gör oss pank".
Eva Smedberg, som är en av initiativtagarna, lyfte fram att demonstrationen samlade olika politiska läger.
-Vi har lagt bort våra politiska färger och vi står här för att rädda vår stad, sade hon och fick applåder.

"Nej-sägarna är flera, ingen tunnel i våran lera".

Det är helt klart att vi fått en politikerelit, som saknar sinne för både ekonomi, erfarenheter och vad som är rimligt.

I fredags begravdes "Göteborgs starke man" fd. kommunalrådet Göran Johansson. Med på begravningen fanns socialdemokratiska toppar som f.d. statsministern Ingvar "Foten" Carlsson och den välomsusade Mona Sahlin.

Dagen efter, igår lördag, demonstrerades mot det som Göran Johansson var "pappa till": Västlänken + Trängselskatten, som alla med egen kulram skakar på huvudet åt. Riksrevisionen är en av de tyngre namnen i det fallet.

För att inte tala om att det blivit ett stort monster, som lever sitt eget liv och som ingen har herraväldet över, allra minst de lokala politikerna och Trafikverket, som inte drar sig för något. Vilka enorma ingrepp det redan är i Göteborg och hur det kommer att se ut för en mycket lång framtid, går inte heller att ta miste på. Skövlingen av Göteborg är redan nu högst påtaglig. Återställande av Göteborgs ansikte, lär det finnas ett tidsspann om 50 - 100 år.

Inför höstens val, så beslutade de lokala politikerna, när de insåg i vilket läge de hade hamnat i, att man skulle ha folkomröstning om hela eländet. Men trots ett NEJ till Trängselskatten, så fortsätter politikerna på inslagen bana. Man underskattar sålunda lokalbefolkningen/väljarna rejält och föraktet från politikerna sida är inte att ta miste på.

De lokala politikerna i Göteborg är väl stärkta av det förhållandet, att infrastrukturministern numera heter Anna Johansson och är dotter till "Göteborgs starke man" och själv ett av fd. kommunpamparna i Göteborg. Hon lade ner det mesta, som är till gagn för den vanliga människan. Inte visste hon ens hur man bar sig åt, när man attesterade räkningar. Sålunda har hon redan varit en visa i den herrelösa politikerfesten, som pågått alltför länge i Göteborg. Det är på hennes bord, som allt slutligen kommer att ligga för avgörande.

Någon som betvivlar utgången?

Det är även samma dam, som inte är så bekymrad över att "Förbifart Stockholms" stoppande kostar 4 miljoner varje dag och kommer att sluta på en rekorderlig tilläggsnota framemot maj månad, när de stora tänkarna skall slå till.  Enligt uppgörelsen mellan S och MP ska projektet återupptas den 1 maj nästa år, om inte politikerna i Stockholms stad och Stockholms läns landsting förhandlar fram en annan lösning.

Hur är det då ställt med mediebevakningen...

Göteborgs-Posten har denna vecka hyllat antidemokratins och de korta vägarnas främste företrädare i Göteborg, det f.d. socialdemokratiska kommunalrådet Göran Johansson. Man väljer dessutom att cementera dylika ord som "Göteborgsanda".

Själv kan jag inte låta bli att undra över hur hade Göran Johansson agerat, om han levt nu när demonstrationståget fyllde hela Avenyn och ända ner till GöteborgsOperan. Göran Johansson som ansågs vara folkets man, som stannade på gatan och diskuterade med folket. Vi vet ganska lite om vad han egentligen tyckte om "Muteborgsskandalerna" som avlöst varandra och vad han ansåg om Monstret Västlänken, som håller på att föröda hela Göteborg med omnejd.

Är han verkligen nöjd nu i sin himmel. Var det detta han hade tänkt sig, att hela Göteborg är splittrat och konsekvenserna blir oöverskådliga.

• "Göteborgsanda", något som här istället gett oss en stad, som infrastrukturmässigt är en katastrof och som gett oss dylika epitet som "Göteborg = Muteborg". Sedan när en demonstration mot Trängselskatt och Västlänken lockar 4 - 7 000 personer, som inte är vänsterextrema demonstrationsproffs, då gör Göteborgs-Posten sitt för att beskriva det hela så osant som bara är möjligt.
  
  Siffran på hur många demonstranterna var varierar. Polisens uppskattning var ca 7 000 och jag antar att det är den siffran man får utgå ifrån.
  
  
  
  Göteborgs-Postens första sida blir en liten försvinnande notis på första sidan: "Missnöjets protest", när ca 7 000 spontant och utan någon större samordning, eller annonsering går ut i ett protesttåg. - GP gör sitt bästa för att inte bara förminska nyheten utan också, att förminska alla allmänt missnöjda gnällspikar.

• Det får mig att osökt att tänka hur det varit i Gällivare kommun, där det socialdemokratiska kommunalrådet Tommy Nyström, förpassade alla boende i Malmberget, som blivit drabbade av gruvnäringens och det statligt ägda LKAB:s framfart, till epiteten "Gruvmentalitet" och "Gnällspikar".
  
  Fanns en bra anledning till det?
  
  Jag vet inte, men kan bara spontant tycka, att det saknades all anledning till ett sådant omdöme av kommunalrådet, eftersom det hela kom sig av att de som drabbades inte var villiga, att underkasta sig en förödelse av den egna och kommuns ekonomi och där de också fick finna sig i, att bli fördrivna ur sina egna hem och stå kostnaderna, trots att fått sina hem och miljön förstörda av gruvbolaget LKAB.
  
  Det kommer att bli en stor miljökatastrof för framtidens människor i Sverige att betala och hantera, eftersom den redan är ett faktum.
  
  Kommunen sålde ut ett helt samhälle (Malmberget) och i förlängningen en hel kommun för en spottstyver och inte nog med det. Grädden på moset: de värderade Malmberget, som värdelöst! - Ett gruvsamhälle som inbringat statskassan åtskilliga miljarder, det var att betrakta som värdelöst, så värdelöst att man inte ens brydde sig om att håva in mineralersättningarna. Dessa skänktes istället till LKAB, svensk domstol slog också fast att det var helt i fil med lagen!
  
   Jag ser med intresse fram emot hur den nya socialdemokratiska regeringen skall  återskapa/återställa på annan plats det som gruvnäringen/statskassan konsumerat upp.
  
• Ett gruvsamhälle som ägaren staten har totalt förött och som lämnat de drabbade folket i en sådan miljökatastrof, att det varit förstasidesrubriker. Dvs. OM det hade ägt rum någonstans i Afrika istället för i norra Sverige.
  
  Historien kommer sannolikt att upprepa sig även i Göteborg, fastän i en lite annan skepnad (men grävandet är väldigt lika och därmed också konsekvenserna). Det som händer under jord har sin återspegling av vad som sedan drabbar det som är ovan jord.
  
  Sedan är man häpen över det utbredda politikerföraktet.
  
  Tja, det torde väl tillhöra universums gåtor det också.

************


PS. ni må förlåta mig, men det är inte första gången som layouttekniken inte är i fas med skribenten. Därför är den delvis "smalspårig". DS.

Borde inte en del vuxna förses med tvångströja?

Herr H är lite dålig på att läsa kultursidorna i Göteborgs-Posten, de sidorna/bilagan jag helst av allt läser. Förutom "Världens gång", som har ett innehåll med inslag av lokal kultur, historia och underfundigheter, som jag tycker känns positivt och underhållande, att börja dagen med.

Våldsamt elände finns det tillräckligt mycket av ändå. Kanske är det mitt yrkesliv, som förstärkt mitt medfödda behov av att kunna starta morgonen i harmoni. Barndomens mornar finns där alltjämt i stor saknad: frukostbricka på sängen... en alldeles underskattad mjukstart på dagen!

Så jag hade lite högläsning för Herr H, som omväxling. Dock inte vid frukosten utan till middagsbordet. Vid frukosten är jag fortfarande i ett zombietillstånd, sitter mestadels och stirrar ut i luften, eftersom jag är svårtstartad på morgonen och vill njuta av tystnad. Jag vill inte översvämmas av världen innan mitt inre jag har hunnit vakna. Förut avskydde jag att Herr H satt barrikaderad bakom dagstidningen, men nu inser jag att det har sina fördelar: hans och min morgonstart är i fullständigt olika steglängder.

Jag är den där typen som om mornarna skulle kunna uppskatta, att sitta och notera hur färgen torkar på en nymålad vägg.

Därför förstår jag också mycket litet av det, som jag förstår präglar morgonrutinerna i många hem. Stress, skrik och ett evigt kaos. Väskor och vad man skall ha med sig till nästa dag, kan knappas ha kommit som en överraskning. Göra i ordning inför nästa dags avfärd, kvällen innan, tycker jag nog mig anse är en bra livsstrategi, speciellt när det är barn inblandade.

Herr H:s reaktion lät inte vänta på sig, när jag hade högläsning ur GP:s kultursida, även om den blev betydligt kraftigare ord och uttryck än jag hade förväntat mig:

- Fy faaaan, nu säger jag upp GP!

Vad som föranledde utbrottet?

http://www.gp.se/kulturnoje/1.2552532-johanna-hagstrom-lat-dorsin-ersatta-kalle-anka

Man får väl hoppas att Göteborgs-Postens journalist, Johanna Hagström, inte har några egna barn, eftersom jag misstänker, att de i så fall blir utsatta för något som ett barn inte skall behöva uppleva.

Hur barn skulle kunna göra kopplingen till Kalle Anka, Långben, Askungen, Snövit och de sju dvärgarna och Tjuren Ferdinand, genom att Henrik Dorsin skulle härma dem är en bisarr tanke. Men knappast förvånande, att den undslipper en journalist på Göteborgs-Posten. Värre saker har kunnat läsas av s.k. journalister, som inte har förstått sitt journalistiska värv: de skall förmedla, inte tänka och tycka åt oss! 

Det är lika huvudlöst som tanken hos de styrande i den lilla polska staden Tuszyn, som stoppade förslaget med att använda Nalle Puh, som maskot för en lekplats. 

Problemet, enligt "de stora tänkarna" i staden Tuszyn, med den björnen är att han inte är komplett klädd! Den är halvnaken, vilket är helt olämpligt för barn, uttryckte Ryszars Cichy, medlem av stadsförvaltningen.

En annan person i det lokala styret gick så långt, som att kalla sagofiguren Nalle Puh för "hermafrodit", dvs. tvåkönad.

Inte för att det behövs uttalas ens, men en björn, eller en anka (Kalle Anka) behöver knappast några kläder alls, eftersom de är påklädda av naturen...