reseberättelse forts. Palermo Sicilien lördag 15 maj - måndag 17 maj 2010. Fågel, fisk, normand eller maffia?

Lördag 15 maj

Vuccirias utbud på fisk, kött och grönsaker, frukt och bär är onekligen attraktivt. Men till ett hotellrum släpar man ingen kotlett av tonfisk... Vi knallade bort till varuhuset La Rinasconte, men shopping är inte min grej, sån´t avverkade jag på 80-talet. Vi drogs snart till folkvimlet och de enklare "utbudet". Det var ett par som hade lagt ut "försäljningen" på en kartong på gatan. Finansministern satt uppflugen på en stol och hennes man följde blint direktiven som hon utdelade. Pruta på hängslen så långt gick det sedan var det stopp på prutandet. Herr H förklarade för dem att det var likadant i vår familj. Jag var också finansministern i vår familj, förklarade han. Det fick dem att skratta hjärtlig och falla ut i en lång förklaring om saken natur.

Jag var trött efter flera dagars turistande och vi återvände till hotellet. Jag låg och läste och Herr H somnade. Städerskan gluttade i dörren flera gånger eftersom hon inte hade städat medan vi var ute på ankmarsch.

Istället för inkastare till en restaurangen i Vucciria ställer de ut lite ögonfröjd av vad man kan välja att äta.

Knallade ner till Galbria d´Arte Moderna Palermo, ett väldigt stilrent konstmuseum, som var en totalnjutning inte bara pga. den konst som fanns där utan även hur lokalerna var utformade. När man tänker på t.ex. Skagen Museet i Danmark, som är så känt. Här har Skagenmuseét mycket att lära både om hur konst skall komma till sin rätt. - Pris 2 x 7 Euro= 14 Euro.
Sov en stund innan vi duschade och gick ner till Restaurangen Sant Andrea. Maten var ingen höjdare, däremot notan 65 Euro! Tröstade mig med en kopp kaffe på favoritstället Café/bar Touring.

Söndag 16 maj

Dödstrött efter nattsudd. Kacklet ännu värre än vanligt i frukostrummet, "mittemellan" och "den citronsura" bråkade högljutt. Sedan lät de som om de krossade porslin. Hotell Moderna lär nog få köpa nytt porslin efter denna morgon, eller så är porslinet imorgon tämligen O-Moderno. Det kanske bli plastmuggar till kaffet också...

Vi knallade ner till marknaden, men min tur hade tagit slut. Inga fler glasdroppar... Killen som kopierade kända konstnärers verk satt där även denna marknadsdag. Undra om han kan försörja sig på det.

Här hade nog Vinylmonstret, Målle haft sitt eldorado. Själv funderade jag mest över hur vinylskivorna skulle klara solen och värmen, även om de hade hänt stora presenningar som skydd för den värsta solen. Vet hur en av mina älsklingsskivor såg ut, när den en kort stund hade legat i solen. Det var rena rama fruktskålen istället för en vinylskiva.

HA! utbrast Herr H, det måste ha varit någon sur kund eller någon konkurrent, som murat igen ingången till den baren.

Gick ner mot hamnen för att äta vid någon av de otaliga restaurangerna som låg på gatan ovanför hamnpromenaden. En dragspelare gick från restaurang från restaurang och spelade. Det hela var frid och fröjd mao en gemytlig söndag. Vi slog oss ner vid ett bord och medan vi som bäst höll på att äta  utbröt rena maffiakriget. Det var en inkassering som helt uppenbart inte utföll till belåtenhet... Herr H ville sitta kvar, men jag hade fått nog av bråket vid frukosten på morgonen, så vi betalade och knallade iväg därifrån. Vete gudarna hur den här inkasseringen  slutade...

Det finns onekligen en hel del tvära kast mellan byggnader, nya, gamla, fallfärdiga. Det är väl det jag älskar med städer ute i Europa, det finns precis allt av allting och det har sin speciella charm. Det pågår sannerligen ingen rivningshysteri där inte.

Måndag 17 maj 2010

Livet med Herr H är synnerligen intressant och oförutsägbart. Mitt i natten vaknar han med sin slangdänga, som han konstaterat redan 1996, att han skall skriva. Han låser in den för säkerhets skull i resväskan, så att inte städdamerna skall lägga rabarber på den!?!? - Han surrar på om Vadajer - det är något mystiskt på G.... Sedan faller han helt plötsligt ner i sängen, som om inget har hänt. Helt kort därefter inser jag, att han sover som en stock! Själv ligger jag klarvaken och tänker....VAD VAR DET DÄR?

Tog bussen till Politema, Herr H hade räknat fel på busstiden, så vi tog oss en kaffe + vatten hos han som lärde mig hur man skulle käka "Bombera".

Vi åkte en sväng med 101 = stora rundbussturen i Palermo, medan vi väntade på bussen till San Pellegrino. Jag ville ha bra bilder från berget och det hade jag inte fått vid första besöket, då det låg soldis över hela bergssluttningen.

Första krökarna av serpentinvägen upp till berget. Det måste vara samma katussort jag hade en gång i världen. Dock i lite "mindre skala". - NEJ, det blir inga bilder i bloggen från resan upp till berget. Man kan inte visa allt här i världen. Åk själv!

Den här byggnaden skall man inte missa om man är i Palermo, Palazzo Reale o dei Normanni, vid Piazza Indipendenza. Byggnaden har varit ett maktens säte ända sedan den bysantinska tiden och rymmer idag Siciliens regionstyre. Kärnan i den nuvarande byggnaden uppfördes av araberna. Efer att normanderna erövrat Palermo på 1000-talet byggdes den ut för det normandiska hovet. Sevärda är de kungliga gemaken, speciellt Sala di Ruggero. Inträde för oss båda två 20 Euro

Inte heller Cappella Palatina, som ligger i anslutning till hela byggnadskomplexet. Kapellet uppfördes av Roger II på 1100-talet och har en blandning av bysantinsk, islamisk och normandisk stil. Guldmosaikerna tar andan ur en. 

Inga foton i hela världen kan återskapa den upplevelse som finns med guldmosaikerna. Här liten del ur en nisch.

Intill palatset ligger den originellt utsmyckade Porta Nuova, som kom till på 1500-talet.

Kvällens intressanta diskussion var, vilken typ av baddräkt kan en kvinna över 40 år ha? Var det verkligen lämpligt med bikini överhuvudtaget? - Fortfarande efterlyser jag diskussionerna varför karlar får se ut precis hur fasen som helst, utan att bli skärskådad, eller avsågad längs med fotknölarna. Man får ha överseende med en värld som blev allt annat än perfekt.

På "hemvägen" sladdade vi förbi och tog en kopp kaffe på en av uteserveringarna. Det är ljuvligt att kunna sitta ute, även sent om kvällarna. Jag kunde inte undgå att höra två herrar med de obligatoriska tygkepsarna på huvudet, som satt på en bänk i närheten. De satt och diskuterade "Familia" och Borsellino, men också Padre Pio. - Jag tänkte i mitt stilla sinne på gubbarna, som brukade sitta utanför Posten/Pressbyrån i Malmberget, det var lite andra samtalsämnen på de gubbarna....milt uttryckt!

Sverige börjar urarta till det skenheliga landet U P A !

En del dagar, när jag bläddrar i Göteborgs-Posten, är det tur att jag är trött intill utplåning och därför inte orkar mer än ge ifrån mig en grymtning, över det jag läser.

Imorse satt jag och läste om EU-juristen i Kabul, Zöe Leffler, statsvetare och jurist, som jobbar på EU:s delegation på plats, som fungerar som EU:s förlängda arm i Afghanistan och Pakistan.

Hon talar om risken för hennes livvakt och i samband med det så uppger hon "eller den nuvarande demokratiska regeringen i landet", dvs. Afghanistan eftersom det framgår i reportaget att hon möter reportern Bettina Bettenhausen i Kabul, där Zöe Leffler har jobbat de sista två åren.

Ja, vad är det med det då, tänker du kanske.

Trixet är bara att svenska migrationsverket dvs. svenska regeringen, utrikesministeriet och sålunda justitiedepartementet underkänner pass som denna demokratiska regering i Afghanistan har utfärdat! INGEN afghan kan ansöka om svenskt medborgarskap och styrka sin identitet med ett afghanskt pass, som är utfärdat av den nuvarande demokratiska regeringen i Afghanistan!

Sug på den abrovinschen!
 
I mina öron låter det ungefär som när fyraåringen, som efter ett upprepat ofog blev kittlad av mig och skulle bli kittlad av mig ända tills han sa, att han ångrade sina hyss!

Mitt bland skattsalvorna hör jag hans röst säga:

- Jag lovar på mitt ohederliga samvete, att jag aldrig skall göra om det!

 

reseberättelse forts. Palermo Sicilien fredag 14 maj 2010 - Valet mellan Bufali eller Bufale?

Varthän man än vänder näsan i Italien finns en staty av Padre Pio. http://sv.wikipedia.org/wiki/Padre_Pio

Ute hela förmiddagen och turistade

Vacker konst är något jag uppskattar varthän jag finner den. Eftersom det här bloggverktyget fått bild&textfnatt, får det bli enbart text till denna dag och dessvärre under denna bild.

Vi knallade iväg till "gratisparken" som ligger nedanför Botaniska trädgården. Jag satt där och skrev i stort sett ett helt kapitel! - Tänk vad skrivandet skulle gå som en dans om man alltid kunde befinna sig fri ifrån vardagen i Sverige. Traskade därefter vidare mot tågstationen, drack en kopp kaffe och delade på en panini. Tog bussen till Politema och gick in på turistbyrån, en besvikelse alla karnevalerna låg på andra sidan Sicilien... Snopet! 

Mer snopet: Inne på Fratelli La Bufalo, hamnade jag i bryderi, när vattendrickandet började trycka på och ubåtarna guppade framför ögonen. Vad var det som var herr och vad var det som var damtoalett? Bufali eller Bufale? Jag stod och funderade en stund, var det slutändelsen li eller le som kunde vara en kvinnlig form av Bufalo...

Jag valde fel. DET märkte jag när jag fällt ner brinkan och satte mig på huk för att inte nudda porslinet. I samma ögonblick tappade jag greppet om trosan, som dråsade rakt ner i pinket på porslinet! - Dra på sig trosor som varit i kontakt med herrpinket på porslinet, det var det inte ens tal om. Hela golvet var dessutom blött i herrpink!

Undra hur herrar gör när de besöker toaletter. Står de och leker "helikopter" med kissgrunkan?

Stående på ett ben lirkade jag av mig trosan från ena benet. Lyckades hålla kvar trosan på det andra benets fot och lirkade tag i trosan. Vek ihop trosan rejält för att slänga den. Men jag hittade inget att slänga trosan i! 

Några varv till och ett räddande plastfodral i väskan, som kunde nyttjas petade jag ner trosan i. Jag insåg att jag nog skulle lyckas bära omkring trosplastförpackningen i väskan, utan att innehållet kom i "närkontakt", eller skulle få mig att vilja slänga hela väskan vid ankomsten till hotellet. Mitt förstånd försökte övertyga min känsla: Det fanns inga möjligheter till att innandömet på väskan skulle kunna lida någon men. 

Alternativet hade varit att ta med sig plastfodralet med trosan och lägga "skapelsen" vid kaffekoppen invirad i en servett. Men där svek modet mig... SÅ kan man INTE göra....

Tyvärr berättade jag för Herr H vad som hade utspelat sig, efter det att jag hade frågat honom vilken toalettdörr han skulle ha valt - Bufali eller Bufale -. Det dröjde ungefär några röda så visste man på hemmaplan om vad som hade hänt och att jag nu gick omkring utan trosor i Palermo. Det gjorde inte så mycket, därför att jag hade en tämligen snäv kjol, som inte var genomskinlig och det blåste heller ingen vind som skulle ha avslöjat min bara rumpa.

Efter stortvätt och dusch på hotellet var jag på banan igen!

Vi traskade vidare till museerna, eftersom de hade sagt på turistbyrån att det skulle vara öppet idag ända till midnatt. Något som visade sig inte stämma, det var nästa dag.


Jag övertalade Herr H att han skulle ringa och beställa bord på italienska till imorgonkväll på San Andrea. Nervös var han att han skulle säga fel, men jag lyckades övertala honom och allt gick som smort och strålande lycklig var han.

reseberättelse forts. Palermo Sicilien onsdag 12 maj - torsdag 13 maj 2010.

Åkte med buss till tågstationen efter att utsiktslöst ha sökt biljetter och hållplats till Bagheria vid Posten och trots att bussar till Bagheria åkt förbi där. En salig röra bland bussar och parkerade bilar och inte ett enda system. Således inte biljetter till AST linjerna på tågstationen, trots att det stod det utanpå. Vi gav upp och köpte tågbiljetter tor för 8:40 Euro (2 personer) tyvärr skulle det visa sig. Kort trist tågresa baklänges till Bagheria, svårt att förstå vad som befann sig vart, eftersom tågstationen i Baheria verkade ha hamnat på sidan om all ära och redighet. Inte en vägskylt så långt ögat nådde. Vi lekte klockor (gick och gick). Hittade tillslut en meddelsam farbror i en kartaffär och fick någon form av ordning på hur Bagheria såg ut, trots att inga kartor fanns att uppbringa.

Villa Palogonia, adress Piazza Garibaldi 3, en byggnad som Goethe kallade för "det palagoniska dårhuset", kan var och en fundera en stund över...

Vi tog sedan färdriktning åt precis motsatta hållet, där det visade sig att en jättemarknad låg för dagen. Den låg i nära anslutning till Villa Cattolica, adress Via Consolare. En kul staty stod utanför, som skulle föreställa ett tidningsstånd.

Konstutställningen var inget man precis pinkade ner sig i byxorna av glädje, utan var en tämligen medioker nutida konstutställning. Herr H ansåg att serietidningsrummet var det intressantaste av allt.

Jag föredrog att njuta av utsikt och byggnaden. Marknaden syns med alla skydd över stånden, sålunda en rätt stor portabel marknad.

Det inhemska livet och bruksföremål fångar alltid mitt intresse.

Villa Cattolica flankerad av en industri, som kändes mycket malplacerad. Här står jag med med marknaden i ryggen.

Det är nog mycket av barn i mig fortfarande. Jag kan fundera över detaljer, som dyker upp framför mina ögon. Vad berättar den här historien? Vad har hänt?

Vi gav upp och köpte returbiljett med bussen, eftersom vi i Bagheria hittade BÅDE busshållplats och biljettkontor! Det blev 2 x 2:40 = 4:80 Euro, men det var det värt. Visserligen en betydligt längre resa med bussen, men bra mycket intressantare, eftersom bussen körde in och ut i de olika byarna och man befann sig nära bergen som alltid på Sicilien. Vi hoppade av vid Via Emanuelle och gick och sökte efter Herr H:s Piazza San Andrea krog. Efter ett väldigt traskande hit och dit, visade det sig att jag i stort sett varje dag suttit och tittat in just i den smala gränden på Piazza San Domenico. Men det var stängt, så de fick bli en salciccia - som var så lång att den räckte till ett kompani, till det ett glas vitt vin. 

Torsdag 13 maj 2010
Fick inleda dagen med att traska iväg till Internetcafét, eftersom verkligheten i Sverige hade gett sig till känna.

Vi köpte lösa bussbiljetter 6 för 7:20 Euro och tog buss 105 till Indepenza, där de flesta busslinjer utgår ifrån. Vi tog buss 327 till "Catacombe Cappuccini". Jag pratade med chauffören och bad honom ropa till oss när det var dags att gå av bussen. Det innebar att hela bussen visste var vi skulle gå av och var engagerade och berättade för alla som steg på var vi skulle stiga av och vad det var vi passerade! 

När vi steg av fick vi trampa häl i bästa ankmarsch med en som sedan tyckte, att han skulle ha 5 Euro för en sightseeing, som han tyckte sig ha genomfört, trots att alla på bussen hade visat precis åt vilket håll vi skulle gå. De hade varit hjälpsamheten själv. Men vi förstod naturligtvis inte vad den självutnämnde guiden menade, med "No Capice".

Inträdet till katakomberna 2 x 3 Euro + en liten broschyr 1:50 Euro. Den som inte gillar att döda människor är upphängda som de är i sina kläder på väggar och ligger helt öppen, skall nog inte träda in här... "Verksamheten" drivs av Kapucinorden/Kapucinomunkarna. Den vanligaste metoden att bevara kropparna var att torka dem genom att placera dem i celler i åtta månader, för att sedan skölja dem i vinäger. Andra doppades i Arsenik och Kalk. Det här besöket fick mig slutligen att bestämma mig för att jag skall brännas, helst spridas för vinden på något plats som jag älskat, dock inte i något jädrans gruvhål i Malmberget! En del människor har en fascination för döda, helt obegripligt, därför finns numera restriktioner både med fotografering och att inte kunna röra de döda! http://www.paradoxplace.com/Perspectives/Sicily%20&%20S%20Italy/Montages/Sicily/Palermo/Catacombe%20Cappuccini.htm

Vykort av det mer udda slaget att skicka till nära och kära!

Döden i Palermo är inte alltid så vacker. Stackars kisse sluta sina dar vid trottoarkanten bland allt skräp.

Jag föredrar att möte den inhemska befolkningen vart än jag kommer. Det där turiststköret har jag aldrig varit så mycket för. Det gör också att det blir en massa roliga och ibland verkligen udda möten, när man minst anar sig till det... Här blev det som att kliva rakt in i en familj.

Fortsättning av berättelsen har jag redan skrivit, på den tiden min blogg fanns i NSD: http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/det-ar-alltid-bananernas-fel-sa-herr-h.html

reseberättelse forts. Palermo Sicilien måndag 10 maj - tisdag 11 maj 2010.

Vi knallade iväg upp till turistbyrån på Piazza Castelnuovo. Tog reda på allt vi behövde veta för att få bra resor.

Medan vi väntade på bussen till Monte Pellegrino, satt vi oss ner på ett gatukafé och åt en lättlunch. Jag åt en Arancina (boll med kött & möjligen bulgur, eller risotto(?)) till det en Cafe´latte. Herr H tog en Pizzetta och en öl (tillsammans med en flaska vatten kostade det 7:60 Euro). 

Det satt ett par gubb/grabbar i bordet snett bakom oss, antagligen var de från Tornedalen av dialekterna att döma. I vart fall var de inga höjdare på historia, men rätt roligt var det att tjuvlyssna till de historiska gissningarna och spekulationer. Jag tror nog att det var mer givande för dem än om de hade känt till torr fakta.

Vi köpte dessförinnan 4 st 24 timmarbiljetter på bussen, vi kunde inte köpa fler eftersom vi köpte upp nästan hela hans lager. 4 x 3:50= 14 Euro.

Bussresan upp till Monte Pellegrino, gick längs den smala serpentinvägen upp till toppen av Monte Pellegrino. Vi steg av och möttes av sedvanligt turist-tingel-tangel vid klippkyrkan pågick ett bröllop. Bruden var klädd i svart! 

I väntan på att brudparet skulle bli färdiga i kyrkan slog vi oss ner i en av turistbarerna och köpte färskpressad juice, som var lika sur och förvirrad som gamla mamma i 50 års åldern, som skulle ta betalt 2 x 2:50 Euro för juicen.

Jag sträckte fram en sedel, men hon gafflade på att hon behövde en tolk!? Tillslut efter att hon ropat på en tyska som skulle tolka och kallade mig för polska, kom hennes son till undsättning och visade "musklerna". Jag förklarade på italienska att han skulle nog tala med sin mamma istället och så pekade jag på hennes hand. Han såg en smula förvirrad ut, när han såg på min 5 Eurosedel i hennes hand... Suck... 

Halvvägs på väg uppför Monte Pellegrinos serpentinvägar passerar man den politiska högborgen, som är en tämligen välbevakad historia, där den ligger längst ut på en klippformation. Det måste vara en vidunderlig utsikt därifrån över Palermobukten.

Jag köpte några vykort i kyrkan, St Rosalinda, på Mont Pellegrino. Men inga frimärken hade de heller. Vår eviga jakt på "Francbollo" till våra vykort går som en rafflande och hejdlös historia, som förtjänar att bli omskriven. Hittar du frimärken, så köp på er för hela vistelsen. Det lär vara fru Fortuna som tillfälligt hållit sin hand över dig!

Tisdag 11 maj

Dottern hade önskat sig en St Lucia staty. Men eftersom vi insett, att vi inte skulle lyckas klara av att resa till Syrakusa över dagen från Palermo, som varit tänkt när vi var hemma och inte visste vilka "darriga" förbindelser det var på Sicilien. Något som skiljer sig radikalt ifrån det italienska fastlandet, där lokaltågen går kors och tvärs och man tar sig precis överallt inom en rätt lång area över dagen. Vi hittade denna Arte Sacra, där vi steg in och botaniserade runt. Intressant var det också därför att vi alla själva målar ikoner.

Vi botaniserade runt vid Fontana Pretoria vid Piazza Pretoria med Santa Caterina i bakgrunden. Jag visar inget mer av denna märkliga skapelse till fontän, något skall väl sparas till besöket också.

 

Det här måste vara en av de märkligaste "fyra hörnen", nästan som en operakuliss, som helt plötsligt uppenbarar sig bland trånga och starkt trafikerade gator. Alla fyra sidor är pompöst utformade & utsmyckade, inget hörnkuliss är den andra lik. Sedan fortsätter gatorna åt alla håll och kanter precis som inget har hänt. Vackert men ett litet helsike, att ta sig över från det ena kanten till den andra, för att inte tala om när man vill studera alla fyra hörns utsmyckning. Men det är de väl värda.

Vi återvände till hotellet med vårt tunga vackra fynd från Arte Sacra, när vi gick till busshållplatsen tvärs över gatan från hotellet, passerade ett sedvanligt ekipage på Via Roma. Inte direkt som Västtrafik, eller svensk taxi.

Efter det tog vi buss 104 åt fel håll, skulle det visa sig, men vi kom tillslut till Indepensa och buss 389 som går till Monreale. På bussen var det mer än fullsmockat. Jag pratade med en 15 åring, som var född i Malmö och som hade flyttat till Palermo som 9-åring. Hennes pappa var från Palermo. Nu läste hon matematik första året på högskolan och skulle åka till Sverige under sommaren för att hälsa på sin mormor... Jag hoppas att allt det där andra också ordnade sig, av det hon gick och funderade över... Tänk så många olika värdefulla möten man har, när man minst kan ana det.

När vi kom fram till Monreale åt jag och Herr H lunch, som synes så läser Herr H på lite om katedralen i Monrale i reseguiden "Första klass" medan vi väntar på maten. Katedralen grundades på 1100-talet av Wilhelm II och överlämnades till ett benektinkloster. Hans grav i vit marmor finns i tvärskeppets hörn. I likhet med Celafú och senare Palermo, kom kyrkan att bli en kunglig gravplats. Inträde i klostret 2 x 6 Euro.

Tänk att vår tids människor betraktar sig som fulländade. Men reser man inser man hur mycket som gått förlorat av konsten, att bygga, konsten att utsmycka och även hur olika folkslag har haft olika inflytande över tid på olika platser. Det är också så jag kommit att beundra morisk konst och byggnationer och tankar, som influerat. Den här klostergården kunde lika gärna hört hemma i Alhambra, Sevilla eller någon annanstans i Spanien.

Inte direkt gjort i brådrasket kolonner där hantverkare från Kampanien, Apulien, Lombardiet och Sicilien arbetade på klostergångens kolonner.

Bronsdörrar med scener från Bibeln. Vad som är vad historiskt är svårt att kategorisera, eftersom jag ser många influenser av moriska/arabisk konst/arkitektur, speciellt i golv och den arkitektoniska utformningen.

Guldmosaikerna i katedralen måste upplevas, det finns ingen kamera i världen som kan återge dessa skapelser.

Efter att ha återvänt ner till Palermo med bussen försökte vi i ca 1 ½ timma att köpa frimärken "Francobollo" i stoltheten Post- och Telegrafbyggnaden i Palermo. De hade inga frimärken idag heller. Kom tillbaka imorgon, blev svaret igen. "Francobollo Domani, Domani"... mao "Frimärken imorgon, imorgon"....

Ibland står lyckan den fruktlöse bi, jag lyckades hitta en (1) Tabaco som sålde frimärken köpte på mig hans lager: 20 st för 22:50 Euro. Sicken lycka, men säg den eurofri som varar.

Upplevde det stora sockerkriget under kvällen: servitörerna kastade sockerbitar på varandra, så fort någon av dem fick tillfälle, att få in en femetta. Ovanlig upplevelse, men rätt rolig.

Almedalsveckan - sicket hejdlöst jippo för att inte tala om tidningarnas ledarsidor TV-debatter & grädde på moset = USA:s spioneri på EU & oss vanliga medborgare.

Hela världen är upp och ner. Jag undrar om det är schizofrena idioter, som härskar överallt. Hitler och Stalin skulle ha varit överlyckliga över den mentalitet som finns idag ute i världen!

I tisdags när jag var på väg till Hagabadet på morgonen satt jag och lyssnade på P 1. Man blir faktiskt inte så lite upprörd över hur illa det står till bland programledarna också. Sverige det har blivit en riktig lekstuga där de som borde veta bättre saknar insikter om det mesta.

Någon klok kvinna hade ringt in till programmets telefonsvarare och var bekymrad över att vi i Sverige inte kan försörja oss själva. Det går bra att tala om öppna landskap och låta de filosofiska planerna sväva ut från Riksdagens talarstol och jippot i Almedalen. De öppna landskapen, öppnar sig inte själva och Sveriges bönder de har inte en chans i hela världen att klara sig. HUR har makthavarna tänkt att vi i Sverige skall kunna försörja oss själva på något som elementärt som mat, när vi har skrotat det mesta av jordbruken och gör allt för att alla slags bönder inte skall klara sig. 

Vi kan knappast käka skog, eller tugga i oss Green Pellets!

Med i direktsändning kom en solklar invandrare av både namn och brytning att döma. Han var upprörd över att bankerna hade rena terrorutfrågningen, när han vill sätta in 2 000:- på sitt bankkonto: var han hade fått pengarna ifrån osv. Han jämförde Sverige med all rätt med forna Sovjetunionen! Nu skall man inte tro att programledaren var så pass uppdaterad, att hon kände till att detta förekommer. NEJ, det var överdrivet, sånt´förekommer inte i Sverige, tyckte hon istället. 

- Vilket pucko var hittar de sina programledare, kunde jag inte låta bli att undslippa, där jag satt ensam i bilen och rattade mig fram genom bilköerna.

För någon tid sedan, dvs. innan Swedbank drog in allt vad ALL kontanthantering heter: insättning i HELA Göteborg, råkade jag ut för att jag behövde föra över pengar till en lånamorteringen, som skulle ske, från andra konton jag hade. När det inte gick att sätta in via insättningsautomaten, gick jag fram till kassan. DÅ råkade jag ut för världens korsförhör, efter att först ha vägrats att sätta in pengar på mitt eget konto! Jag förklarade att jag måste sätta in pengarna, eftersom det skulle dras pengar till mina huslån!

Frågorna haglade:VAR hade jag fått pengarna ifrån? I den stunden skall jag ärligt och uppriktigt tala om, att jag hade lust att ge ett helt annat svar än jag nu gjorde, när jag svarade "från mitt eget konto". VAD har banken att göra med, om jag så hade stått och sjungit ihop pengarna i Nordstan, eller trampat vindruvor och förtjänat pengarna.

Jag tror knappast att de kotlettkammade frillorna från Östermalm, behöver förklara för någon snorhyvel på banken var pengarna kommer ifrån, när de står inne på banken och vill sätta in pengar på sina konton.

För någon vecka sedan ville jag sätta in pengar på mitt lönekonto i Swedbank. Det visade sig att det fanns inget bankkontor i hela Göteborg längre, där man kunde använda insättningsautomat! Jag fick åka till en grannkommun för att kunna sätta in pengar via en insättningsapparat på mitt eget konto i Swedbank! 

För något år sedan fick jag ett brev från SBAB, som bad mig redovisa mina innehav i utländska banker?! Nämen säger jag, vad fasen tror de att jag är släkten Rockefeller? Räcker det inte att man haft polisen flåsande i nacken varje gång vi varit på rundresa utomlands. Passen fotograferas på varje hotell och skickas in till den lokala polismyndigheten, trots att vi rest inom EU och hållit oss till de regler, som gäller för vistelser utan särskilt tillstånd.

NU börjar det bli rågat för min egen del.

Jimmy Åkessons tal på Almedalsveckan och efterföljande TV-diskussion. Är folk dumma i huvudet på allvar? 

Jasenko Selimovic´född i Sarajevo Bosnien, glädjeskutt i Göteborg, dryg är bara förnamnet, numera statssekreterare hos integrationsministern Erik Ullenhag. Han förespråkar att man avskaffar den svenska kulturen och gemenskapen så att alla invandrare lättare skall kunna känna sig hemma i Sverige, utan att själv behöva göra avkall på sin identitet. Karl´n är ju inte ens allmänbildad, där sitter han och får hålla låda utan att programledaren kan ställa någon vettig motfråga. 

När man börjar jämföra USA som bra modell, då är det illa ställt med allmänbildningen och argumenten! USA som först har slagit ihjäl urbefolkningen och satt dem i reservat, forslat dit negrer och hållit dem som slavar och fortfarande bespottar dem! Det finns mormoner, katoliker, judar, italienare och gud vet allt vilka kulturer och yttringar, som finns i USA och de behåller sina egna traditioner! T.o.m. svenskbygder finns, som försöker att behålla fädernelandets traditioner.

Jag tänker fasen i mig inte göra avkall på de svenska traditionerna och ducka för att inte riskera att bli kallad för rasist. Det här är inget annat än omvänd rasist.

Fortsätter den här enögda propagandan att mala på, kommer jag inför valet 2014, att bli något som överhuvudtaget inte funnits på min världskarta förrän nu: SVERIGEDEMOKRAT!

Nu har jag fasen i mig ledsnat. Då kommer de att få en 62 årig, gråhårig, ursvensk representant i sitt parti. Det finns inget annat parti som har fått trä skott för sina alkoholister/missbrukare, pedofiler, sexköpare, notoriska felparkerare, skattesmitare, falskdeklarerare, hustrumisshandlare etc. som det funnits gott om i de andra partierna! Vad fasen är ett fyllgäng som (t.o.m. uteslutits av samma anledning) och som har plockat upp ett par järnrör från marken, som de dessutom inte använt, att jämföra med allt det andra som finns  representerade inom politikens högdjur.

Det finns mycket som jag inte gillar med Sverigedemokraterna, men deras partiprogram är det mycket som jag tycker ger klara besked och som jag stödjer till fullo, till skillnad för den här sörjan, som alla de andra partierna står för. VAD är det de ens står för de andra partierna? 

Hycklande människor har jag faktiskt fått nog av. Man låtsas inte vara för humaninvandring och så sätter man i själva verket dem i karantän, där de inte ens kan skaffa sig ett jobb hur mycket de än vill det, eller bli svenska medborgare när de vill det. Eller låter kvinnoförtryck, könsstympning och hedersmord få fortsätta. 

För min del var måttet rågat när puckot, som inte vet vad tjänsten innebär, får 30 000:- i ersättning för att han förnedrat en kvinna och vägrat ta henne i hand och den utsatta kvinnan åter blivit utsatt och förnedrad!

Jag undrar också när EU skall meddela ett enhälligt beslut om att alla EU-länder tar emot dessa människor, som visat hur USA begår allvarliga krigsbrott och olagliga handlingar. 

När skall sådana som Bradley Manning, Edward Snowdon och Julian Assange få ett erkännande för ett ovanligt stort civilkurage av EU. Eller är det tänkt att alla EU-länder skall fortsätta att gå i USA:s ledband och t.o.m. godkänna att det finns installerade avlyssningsapparater, inte nog med att det landet har sänkt hela världsekonomin och kränker oss vanliga medborgare!

Stjärnornas krig http://gun-m-ek.blogspot.se/2012/03/stjarnornas-krig-i-robotbyn-vidsel.html och allt annat som börjat bli vardagsmat, sådant trodde jag tillhörde det kalla krigets tidevarv. 

Jag tänker på vad som står skrivet, det kanske inte är helt taget ur luften: Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.

reseberättelse forts. Palermo Sicilien söndag 9 maj 2010.

Vi knallade ner till marknaden vid Piazza Marina, efter frukosten. Där var det "Bakluckemarknad", trottoarmarknad och även marknadsbord uppställda runt hela Piazzan.

Jag fyndande gröna, läckra glasdroppar. Prutade ner dessa 39 st till 20 Euro. Han skulle ha det tredubbla till att börja med. Ändå överlämnade han dem med ett stort leende, men mitt leende var precis lika stort. 

 Ända sedan vi var i Venedig på glasblåsarön Murano, har jag drömt om att göra en egen designad lampa av glasdroppar. Det gäller bara att vara tillräckligt ihärdig tills jag fått ihop tillräckligt många glasdroppar och så får jag väl kanske ta lite hjälp genom att använda mig av lite glasfusning för att inte få en lampa som bländar. Jag fick blodad tand när jag, Herr H och dottern gick en kurs i glasfusning tillsammans för många år sedan. Jag och Herr H gjorde då en gemensam vägglampa. Den är jag väldigt glad över.

Det fanns onekligen mycket vackert och i många fall väldigt gamla unika saker.

Herr H fyndade sånt på marknaden, som är vanligt för herrar av hans kaliber, ett skjutmått för digitalt och något annat i bra ha väg, alltsammans för 9 Euro. 

- Som vanligt, suckade Herr H, damerna i familjen är alltid värst på att göra sig av med pengar. Och DET skall komma ifrån honom!?


Det var fruktansvärt varmt så vi traskade därefter ner mot stranden i Porta Felicie, ett palats som byggts som "plåster på såren" efter en otrohetshistoria. Men av otrogen man fanns inte längre ett spår, han har gått hädan och till historien sedan länge tillbaka.

Men väl en eftertraktad dam, som fotograferna surrade runt som flugor kring en sockerbit.

Nere vid stranden hittade jag ett besynnerligt konstverk, som jag fick myror i huvudet av ju längre jag funderade över skapelsen. Det såg faktiskt ut som om en hel del människor hade gjort gratis skofynd!

Det var helt uppenbart fotografernas dag. Därför att väl nere vid stranden pågick fotografering, inte för att jag i vissa fall kunde förstå varför. Men å andra sidan, vad har det för betydelse vad jag tänker. Palermoborna flög drakar i havsvinden tillsammans med sina barn, eller låg och solade. Många barn hade konfirmerats denna dag och gick omkring i sina långa vita "munkåpor".

Vi knallade in i gränderna och fram vid Via Vittoria Emanuelle. - Man får vara klistrad efter väggarna i gränderna, när man möter ett fordon, trots att det är enkelriktat. -

På söndagarna stängdes hela Via Roma av ända upp till järnvägsstationen och det var faktiskt väldigt skönt och trevligt med folkfest & gatustånd istället för motorer som varvar och fordon som kör omkring i rasande fart.

Vi tog en välbehövlig sen siesta. Vaknade av att musikparaden passerade vid 18-tiden. Fint att vakna till musik och gatusorl istället för vrålande motorer.

Samtidigt under den glättade ytan finns allvaret ständigt närvarande.

Vi gick ner till "Le Delizie de Cagliostra Ristorante", som hotellet hade givit oss 20 % på maten. Mitt i maten fick jag ett meddelade av dottern om ett dödsfall.

reseberättelse forts. Palermo Sicilien lördag 8 maj 2010.

Inte det vi förväntade oss av betalda "frukostbuffén". Ett fat med sockerkoma, stacks in under våra näsor. - Nåja det löste sig hyfsat, därför att det fanns kylskåp i anslutning till frukostborden, vi köpte lite yoghurt, pålägg & grönsaker från Vucciria. Vi fick pengar tillbaka från Travellink. Det är av sina misstag man lär sig och blir en erfarenhet rikare, dessutom lär man sig att problem är till för att lösas på bästa sätt.

Åkte 2 varv med Hop On Hop Off Sightseeingbussen (röd och blå linjesträckning) så vi hade en klar bild av Palermo och vad som kunde vara intressant att titta närmare på, samtidigt som vi fick en riktig genomkörare av Palermos historia och byggnadsverk. Pris 20 Euro per person. Steg av och fikade och traskade runt lite. Åkte sedan den Blå linjen, som i stort sett var samma väg. Åkte sedan den Röda linjen en 3:e gång, eftersom vi hade sett var vi ville stiga av och botanisera runt lite mer. Resorna för den dagen var ju redan betalda och alltför varmt för att traska på. Palermo är alltför stort för en apostlahästargärning på trötta ben.

I Vucciria - den östra delen av Via Roma - (vi försvenskade det till Vuccerian) är det arabiska arvet påtagligt. Det är en medeltida casbahliknande marknaden. - Soporna har sin egen förklaring det ingår i Palermos nutidshistoria, men det har jag skrivit om redan på resedagen. - Den förfallna stadsdelen Loggia ligger nedanför Via Roma, den gata som vi bodde på. I Vucciria trängs försäljare, kunder och naturligtvis de obligatoriska ficktjuvarna. Gränderna är uppkallade efter alla hantverkare som en gång i tiden hade denna stadsdel som tillhåll. De gamla hantverkarna hittar man fortfarande och det var många trevliga samtal som vi hade under vår resa med allsköns hantverkare. I Vucciria finns alltifrån färsk frukt, grönsaker, fisk och kött, till naturligtvis tingeltangel.

Människan är helt tydligt mycket anpassningsbar. Brudparet traskade igenom sopberget i utkanten av Vucciria. Å andra sidan förstår jag dem, stadsdelen har sin förfallna charm och människorna ÄR över lag väldigt trevliga!

Under dagen flyttar en del av kyldiskarna ut direkt i gränden i Vucciria. Vi köpte blodapelsiner, mandariner, smultron, jordgubbar och en dittills oprovad form av apelsiner. Till morgondagens frukostbuffe inköptes en del gott.

Småkillarna har flyttat ut i Vucciriagränden och sitter och spelar diverse spel. "Insatserna" verkar vara överkomliga, att de har roligt går inte att ta miste på.

Nej, jag vet INTE varför "brödet" till glassen ser ut så....

Men här är den i alla fall inköpt. Herr H tyckte att den borde heta Boobs with ice cream, vilket på italienska borde bli på ett ungefär capezzolo con il gelato.

Vi hade mao en riktig slappardag då vi bara botaniserade runt och shoppade lite fynd... eller förresten det har vi nog gjort under hela Sicilienresan, slappar och botansierat runt. På våra resor finns inga "måste". Kvällskvisten, efter kort nedslag på hotellrummet tillbringade vi med att gå åt andra hållet i gränderna. Vi slog oss ner på ett av de otaliga restaurangerna/fiken och tog varsin kaffe, provade varsitt glas Limoncello. Varje italienskt kafé, restaurang, eller familj har sin egentillverkade Limoncello - i annat fall är man inte riktigt skruvad om man inte har det.