Rundresa Spanien. Dag 2 Granada - Alhambra. Generalife kommer först imorgon, trots att det också ingick i denna dag och gränsar till Alhambra.

Jag vill börja redan här med att berätta för den oinvigde. Det finns två turistmål som man bara måste boka i god tid innan resan, i annat fall är det hög risk för att inte säga garanterat, att man står där med långnäsa och inte kommer in.

Det ena är Leonardo Da Vicis mästerverk "Nattvarden" i klosterkyrkan Santa Maria delle Grazie i Milano. Det andra är Alhambra  (arabiska الحمراء, 'Al Ħamrā', den röda borgen) http://granadainfo.com/alhambra/ i Granada. Biljetterna kan också med fördel köpas för ett besök i Generalife, Alcazaba, Nazrid Palaces (Naziriska palatsen). Utanför borgmurarna ligger även lustgården Generalife, området användes som sommarpalats för härskarna i Alhambra. När de katolska kungarna tog över Granada så användes Alhambra som palats under en period.

Eftersom jag inte visste om vi skulle hinna i tid, så hade jag hemifrån Sverige bokat biljetter till  två olika inträdestider. Men det var absolut inga problem med att sälja de överblivna biljetterna, till en ung engelsman som saknade biljetter. Det blev inte tid att söka växel på 20 Euro för de två överblivna biljetterna, så han gjorde en god affär ;). Många stod snopna på utsidan, eftersom de inte hade bokat biljetter. Arma stackare....

Så här ser detta virrvarr av byggnader ut och det är nog lika bra att man innan man når Alhambra försöker att göra en kort orientering i huvudet innan man ger sig in bland gyttret av byggnader, eller så gör man som jag gjorde, som är en människa som sätter större upplevelse på det öga och själen tilltalas av. Jag bara gick och lät mig hänföras, av morernas mönster, arkitektur som har det gudomliga inom matematiken, eller för den som nu hellre föredrar en annan skrivning: morerna har gett Gud ett ansikte på jorden. - Morernas fotspår har lämnat stora avtryck inom mig själv på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara. Jag känner mig hemma hos allt de lämnat efter sig.

Det blev två bussbyten innan vi väl var uppe vid Alhamra. Bussbiljett från Malagas busstation kostade 9:76 Euro per person och i Granada till Alhambra 1,20 Euro per person.

Alhambra var det viktigaste politiska och aristokratiska centret i morernas rike. Den sista moriska fästet, som föll när katolikerna övertog makten i Spanien.

Begreppet "Morens sista suck" kommer från tillfället då Boabdil, den siste moriske härskaren, lämnade Alhambra efter Granadas belägring 1492, vände sig om och såg sitt undersköna palats för sista gången. Hans mor förebrådde honom: ”att gråta som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man!”

Palatsområdet består av vackra rektangulära gårdar med fontäner och byggnader från nasariderna tid, där härskarna och deras tjänare bodde. Inom Alhambras murar ligger många olika ihopbyggda palats, uppförda av olika kalifer. Detta stora palatsområde kallas de Naziriska palatsen. Bland dessa är Alcazaba det förnämsta, uppfört som ett residens till sultanen.  Rummen ligger samlade i gruppvis kring gårdar, varav Myrtengården och Lejongården är de mest kända. 

Alhambras trädgårdar är särskilt intressanta i trädgårdskonstens historia, eftersom de hör till de äldsta bevarade trädgårdarna i Europa.

Den som inte gillar fulländade mönster, arkitektur, den högre matematiken synliggjord, skall nog bara hoppa över alla bilder. Därför att nu får bilderna tala och min text uteblir.

Jag tror inte normalt på idén att springa omkring med kamera i högsta hugg, men här är ett undantag. Det går varken att smälta och ta in allt som ögat ser, man behöver verkligen stöd på minnet. I annat fall är det risk att man lämnar Alhamra och Generalife som ett enda stort frågetecken. - På grund av mängden bilder, som jag inte förmådde att rensa bland, så får resdag 2 bli delad i två olika blogginlägg där Generalife får komma särskilt.

Vi hade en hel del kommentarer : en amerikansk bar och fortskaffningsmedlet stod flott parkerat utanför.

Inte alla bibliotek och vykortsförsäljningsställen, som har en så pampig entré.

Som synes finns det olika varianter av turister, de som ständigt måste ha mobiltelefonen i handen. Ibland kan jag inte sluta att fundera hur medvetna de är om var de befinner sig och vad som finns att upplevas.

Något som känns sorgligt är att se hur de katolska kungarna som kom efter förstört så mycket och plottrat dit saker och ting som är så starkt avvikande, bara för att det till varje pris måste visas att nu finns nya härskare. I Cordoba skulle det visa sig att mitt tålamod över förstörelsen fullständigt tog slut...

Det finns en tydlig skillnad på den arabiska arkitekturen i södra Spanien och den moriska arkitekturen i södra Portugal. De morer som slog sig ner i Portugal blev aldrig bortkörda, till skillnad från den muslimska befolkningen i Spanien.

Utsikterna från diverse olika fönster är man fullständigt oförberedd på vad som kan komma härnäst.

Morerna visste mycket om vatten och vattnets sammanhang.

Man skulle ens komma på tanken att göra ett sådant tak och framförallt hur kunde man göra dessa tak, som ser ut som rena gräddbakelserna.

Lejongården har fått sitt namn efter de tolv vattensprutande lejon som bär upp en fontän i gårdens mitt. När vi var där så höll de på att restaurera fontänen och man fick därför kika mellan byggställningarna, som omgav den. Kring gården finns de berömda salarna Abenceragernas sal, Kungasalen och De två systrarnas sal.

Det sovrumstaket är väl kanske inte så mycket att klaga på, möjligen lite högt upp för fönsterputsning.

Fiffig dörr med mindre ingång för att slippa spräcka brallan, när man skulle ha upp den stora tunga porten.

Vatten t.o.m. inne längs golven. Inte illa tänkt...

De två systrarna kunde väl kanske inte heller klaga på taken....

Det värsta med det här är att jag inte kan läsa alla inskriptioner som vimlar överallt bland mönstren, det är som att blind vandra runt med en bok under armen.

UFO som landat= Nej, inte då de visste hur vatten, kyla, bassänger, förråd etc. skulle fungera.

Loftgång med utsikt över innergården. Kan det bli så mycket bättre tänkt.

Utsikten är mellan varven helt överväldigande liksom överraskande. Man har inte en susning om vad som väntar i nästa rum, nästa byggnad.

Inte ens innergårdarnas beläggningar har lämnats åt slumpen.

Man skall inte ha höjdskräck, när man kikar ner från en del passager.

Ett tu tre får man syn på något helt annat överraskande, mitt bland rum, byggnader, passager. Det här tilltalade mig verkligen och mitt barnasinne.

Bra plats att slå sig ner och betrakta utsikten över innergården.

Eller varför inte lägga upp rumpan i det som förbinder byggnaderna.

En entré av det mer hemlighetsfulla slaget.

Vad är väl som vatten.

Utsikten är helt storslagen

Här får rundvandringen ta slut och nästa blogginlägg kommer att ta vid där övergången till Generalife tar vid.

Rundresa Spanien (Malaga, Alhambra-Generalife i Granada, Gibraltar, Cadiz, Sevilla, Cordoba och slutligen Madrid). Dag 1 - Jag tänkte att det kunde vara hög tid att lämna över lite roliga resetanker så här inför det nya året.

Avgång flyg från Landvetter kl. 12:30
Ank. Berlin Tegel kl. 13:40
Avg. Berlin Tegel kl. 14:40
Ank. Malaga kl. 18.00
Gör man lite olika sökningar på enkelbiljetter på diverse olika flygbolag brukar man komma undan med en förhållandevis billig respeng. För oss finns inget behov av att rese flott, eller med mat på flyget. Mat finns det överallt annars och man dör inte av hunger vid så korta flygresor, som det här är fråga om.

Vi tog tåg (kostade 2,50 Euro) från Malaga Flygplats till Centralen i Malaga och traskade över till Busstation, eftersom de ligger i anslutning till varandra. Vi ville kolla var bussarna till Alhambra utgick ifrån inför morgondagens heldagsutflykt, även om vi är rätt hemmastadda i Malaga vid det här laget efter ett par svängar via just Malaga, som är en bra utgångspunkt för de flesta rundresor i södra delen av Spanien.

Om lokaltåg är det smidigaste, snabbaste och billigaste i Italien så är det definitivt buss, som gäller i Spanien över lag.

Ibland blir man lite förvånad, när man inser vad den manlige medresenären plockar upp på hotellrummet i Malaga, ett fynd som han gjort på Landvetters flygplats: ett resestrykjärn! Är det inte det man behöver på en rundresa så säg?

Den här gången hade vi valt ett hotell, som hade en liten rullresväskepromenad från Centralstationen och låg mer centralt, eftersom vi skulle ha Malaga, som utgångspunkt under ett par dagar. I en annan reseberättelse skall jag berätta vad som är det superbästa hotellet om man skall snabbt vidare till eller från Malaga. Är man bara ute i lite god tid lyckas man alltid hitta bra hotellalternativ med frukost till en hyfsad slant. Bo på vandrarhem eller hostels finner jag ingen som helst mening med, eftersom det faktiskt inte blir billigare och inte är det bekvämare heller.

Skall man vara på resa ett tag kan det vara gott att ha med sig en liten rese-Pc som inte tar stor plats och är lätt att transportera med sig. På de allra flesta hotell finns det gratis internetuppkoppling, så man slipper ta med sig PC:n till caféer där det är lätt hänt att datorn blir kapad!

Har man som vi alltid kameran med oss är det också trevligt att kunna ladda ner bilder från kameran direkt till ett usb-minne i PC-n, förutom i själva PC-n. Det gäller ju att ha både svångrem och hängslen så att inget händer med semesterbilder, som är svåra att ersätta.

Vara rullresväska-packers är ett enkelt och förträffligt sätt att vara på resa med/som.

Vi gick ut och åt runt hörnet på kvällen för att spara lite ork till morgondagens övningar. Resedagar från Sverige, eller hem till Sverige, har en tendens att bli en mellandag, där man inte orkar eller vill så mycket mer.

Det är verkligen roligt, att få läsa om invandrarnas (?) uppriktiga omdömen, eftersom det är väldigt sällan man faktiskt kan få läsa i media om dem.

Jag tillhör den personkrets, som lärt mig skillnaden på olika definitioner och blandar sålunda ihop allt i en enda röra, som t.o.m. de i Regering och Riksdag gör, eftersom man nu en gång för alla har valt att föra en sådan bristfällig Migrationspolitik. 

Asyl, kommer från latinets asýlum, dvs. fristad och/eller tillflyktsort, eller politisk asyl, som är det skydd en stat eller organisation i en stat kan erbjuda förföljda personer under sin jurisdiktion, framförallt inom sitt territorium, men också å sina ambassader och ombord på fartyg under nationens flagg.

En flykting är en person som är på flykt från sin hemort och lever på annan ort. Enligt Flyktingkonventionen (Genèvekonventionen) är en flykting en person "som befinner sig utanför sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religion, politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp och inte kan, eller p.g.a. fruktan, inte vill begagna sig av sitt hemlands skydd".

Flyktingar kan socialt och allmänspråkligt delas in i olika grupper: politisk flykting, religiös flykting, krigsflykting, klimatflykting och sist men inte minst skatteflykting, där ordet "flykting" har en högst tvivelaktig betydelse. Den som ogillar ett politiskt system utan att fly kallas dissident. - Det är väl snart den sistnämnda gruppen som jag själv kommer att tillhöra om Sverige fortsätter på nu inslagen bana.

Att bli beviljad asyl och eventuellt förklaras vara en flykting är dock ingen mänsklig rättighet. En sådan flyktingförklaring, varvid en person beviljas asyl är en exklusiv rätt, som tillkommer den stat vars territorium den person som söker asyl befinner sig på.

Invandring, eller immigration, betyder varaktig inflyttning från ett land till ett annat. Men det är också detta missbrukade ord, som lett till den skism som nu har uppstått. Sverige har alltid haft invandring och som i allt hög grad har bidragit till att landet har utvecklats. Men nu är det banne mig stopp på utvecklingen och det går en förskräcklig kräftgång till mötes när man glömt bort alltfler grupper i samhället.

Nu kan man t.o.m. läsa sig till om svenskar som tigger utomlands. De sista rapporterna kunde man läsa om i FAKTUM en tidning för hemlösa en stor grupp svenskar som man talar väldigt tyst om, det är bättre att lägga fokus på utländska tiggare än bekymra sig om de egna tiggarna: http://faktum.se/2014/07/sveriges-eu-migranter/

Sedan är inte ens svenska UD uppdaterad på verklighetens lyxproblem, som får andra länders utsatta att bli marginaliserade: http://www.dn.se/nyheter/sverige/medier-svenskar-tigger-i-melbourne/

Oavsett vilket, var det ett riktigt uppfriskande reportage att få läsa, om de asylsökande i Sverige. Men sätter också de rätta perspektiven i fokus. http://www.friatider.se/nyanl-nda-invandrare-v-grar-kliva-av-buss
Invandrarna i reportaget, eller rörde det sig i själva verket om asylsökanden?

Själv ville en av personerna i reportaget inte tillhöra personkretsen flykting, som han helt uppenbart såg ner på, eftersom undertonen inte gick att ta miste på att han betvivlade att de var på "flykt undan krig". Men någon invandrare var han definitivt inte heller, därför att då hade han ombesörjt sitt eget boende och kunnat fortsätta att spela musik och skriva låtar.

En av de som vägrade kliva ur bussen, pekade på marken, som av naturliga skäl var täckt av snö och is, men klassades som livsfarligt för honom att vistas i en dylik miljö.

En tredje tyckte att asylmottagandet var så dåligt i Sverige, att han längtade tillbaka till Libanon igen. Han poängterar att där slapp man i alla fall frysa, samtidigt som han hotade med hungerstrejk om inte standarden på boendet höjs.

Undra om svenska normalpensionärer och andra utsatta grupper funderar i liknande banor, att börja hungerstrejka. Men det behöver de inte göra, de är redan undernärda och utsatta och någon standard kan de inte kräva, utan får nöja sig med det som erbjuds, även om de sitter ensamma och isolerade.

I vilket fall som helst förväntade sig de asylboende en betydligt högre standard på det svenska asylmottagandet. Det fick mig att fundera över var det månntro fyrstjärnig eller femstjärnig hotellstandard, som förväntas, eller är det rent av ett eget litet hus...

Faktum är att enbart i Göteborg saknas det 70 000 bostäder, hur kan både Svensk Riksdag och Regering för ett ögonblick tro, att man bara utan ansvar kan fortsätta att ta in ännu mer människor, som man inte kan ta hand om. Borde man inte på allvar ta alla de signaler som nu finns, med en utarmad skola och allt annat som har kollapsat fullständigt.

Det här reportaget om asylboendet i Jämtland påminner trots allt om en vanlig chartrad turistresa. Sist jag gjorde en dylik var i början av 2000, när jag reste med dottern på en sista-minuten till Kreta och då får man räkna med att man lika gärna kan ha köpt grisen i säcken. Då hade vi inte heller någon aning om vart vi skulle hamna. 

Resan hade inte börjat bra, eftersom vi fick vänta åtskilliga timmar bara på Landvetter med försenade plan och en massa annat tjafs. Sedan fortsatte strulet som pågick hela natten, efter vi väl hade landat i Chania. Hotellpersonal som skulle låsa upp fanns inte längs vägen, eller så kom de springande mitt i natten med andan i halsen. Vilket tillslut resulterade i att reseledarnas tålamod helt uppenbart var på upphällningen. Men jag och dottern satt lugnt kvar på bussen och inväntade hur det hela skulle sluta, eftersom vi var de sista som man tog sig an att placera ut.

Vi hade turen på vår sida, trots att vi inte fick vare sig lakan i sängen eller handdukar, de anlände fram på morgonkvisten. Rummet var inte heller utstädat. - Vi hamnade dock på ett hotell mitt i smeten i Rethymnon och helt nära stranden, meningen var att vi nästa dag skulle omplaceras, men eftersom det varit så strapatsrikt under natten och reseledarna helt uppenbart inte hade ork kvar att trolla fram något annat boende, så lät man udda vara jämt och vi fick bo kvar.

Jag kan väl lugnt tillstå, med handen i backspegeln, att det sannolikt var den reseupplevelsen, som fick mig att helt och hållet lämna charterresornas värld bakom mig och bli min egen lyckas smed, både vad gäller flygbokningar och i allra högsta grad hotellboenden. 

10 dagar senare när vi åter sammanstrålade, på väg hem till Sverige igen, med de resenärer som vi hade bussats runt med den natten, så var jag och dottern de enda som inte var myggbitna! Därför att det blir man om man hamnar ute på vischan på Kreta, vilket vi inte hade råkat ut för eftersom vårt hotell låg mitt i centrala Rethmynon.

Vi hade då avverkat det mesta av de turistmål som vi ville se och uppleva. Jag hade också fått mig en klar uppfattning om den högre civilisationen som en gång hade funnits innan det väldiga vulkanutbrottet i Medelhavet var ett faktum. Santorini en av Medelhavets vackraste platser har definitivt hängt ihop med Kreta och mer därtill. T.o.m. uppifrån luften kan man med blotta ögat se hur allt en gång hängt ihop.

Det gäller att man själv väljer vad man vill slå ner sina bopålar om man inte nöjer sig med det som kan erbjudas.