Men hur skall man kunna freda sig mot all "ohyra", som dräller runt i etern? Telia, Facebook, Windows, eller regeringarna gör ju inget!

Inte undra på att USA kan fortsätta, att bedriva spioneri mot vem som helst i hela världen. Den här formen av ohyra har ju fått ett anammande från omvärldens regeringar och sammanslutningar. Någon farstu finns inte någonstans i något sammanhang.

Fredagen den 14.6.2013 ca 17.40 tiden fick jag ett SMS, som var rena rama "bullshit" och bedrägeriet. 

Jag skulle kunna kunna se hur utfallet av det som "vi hade kommit överens om". Lät som en affärstransaktion, nåt´halvsnurrigt var det i alla fall, skulle kunna läsas.

Jag kollade då med Telia vem avsändaren var. Nej se det gick inte, det kom från en annan operatör. 

Min nästa fråga: var det förenat med någon kostnad, att kunna läsa detta sms. Jodå självklart skulle det kosta! - Nu hade jag inte trott något annat, men eftersom jag aldrig tidigare stött på att det fanns en sådan funktion och inte någon annan på hemmaplan heller hade hört talas om något dylikt, ville jag uppdatera mig.

Så här långt i samtalet var jag lätt road av det hela, än värre skulle det bli. 

Nej, se det gick inte att få mobiltelefonsamtalet spårat. Skulle jag ha det så skulle Telia debitera mig 600:-!!! TROTS att det är Telia som är min mobiloperatör och det är fullständigt solklart, att det rörde sig om ett bedrägeriförsök, som de gjort möjligt!

Självklart tänker jag inte sponsra Telia med några 600:-, som tar dem fem ögonblinkningar att kolla!

Jag vet inte hur många olika pappskallar det är, som under sommaren skickat allsköns skit i min mailbox, i hopp om att jag skall vara mer än lovligt dum och lämna ut mina uppgifter. 

Vad sägs om den här nya i raden, som uppger sig vara sponsrad av Facebook. 

Kan man nu möjligen tänka sig vad som kommer att komma som nästa led, när man "vunnit", vilket man naturligtvis kommer att göra, eller i vart fall kvala in bland de "tänkbara" vinnarna. Kan det möjligen vara så att de kommer att behöva mitt bankkontonummer?

Den gode "Peter Andrew, Program Coordinator, Facebook bonusprogram, 2013. Alla rättigheter förbehållna," kan ju bara drömma om att jag skulle flytta mailet från min skräppost till min inkommande mailbox! - Undra vad som hände sedan i hans värld... kanske vaknade han med hela kudden i munnen också!

----- Original Message -----

From: =?UTF-8?B??=

To: info@facebookrewards.com

Sent: Sunday, August 04, 2013 2:10 AM

Subject: Kära Facebook-användare

Kära Facebook-användare,

Den Facebook-teamet vill informera er och gratulera er för att dyka upp som vår 2013 Facebook Rewards vinnare. Snälla, ursäkta vårt dåliga svenska. Facebook är faktiskt ett engelskt företag som försöker tillgodose alla språk.

Den Facebook Rewards-programmet görs vartannat år. Du har valts ut slumpmässigt av Facebook internet oavgjort administratör. Dragningen Administratören är ett automatiserat program, som väljer Facebook-användare slumpmässigt.

Du har godkänt att kräva en total prissumma på $ 1.000.000 (en miljon dollar) Se nedan för dina vinnande detaljer:

Vinstbelopp: $ 1,000,000 (en miljon dollar)
Sats: TFB 12329317635197437-FAB/2012
Ref nr: TFB 29501870209289/ES 877

Den Facebook Rewards-programmet är stolt sponsrad av Facebook-ledningen. Din kontantpris skall överföras till dig i ditt land, där ditt Facebook-konto registrerades.

För att få din kontantpris, vänligen kontakta Facebook Rewards programansvarig på följande e-postadress: todd.jackson1@hotmail.com

Du måste fylla i nedanstående formulär:

Ditt namn:
Din nationalitet:
Din nuvarande hemland:
Din ålder:
Ditt yrke:
Ditt telephone nr:
Hur länge har du använt Facebook?:

Vänligen fyll i formuläret ovan, och skicka den till programansvarig med nedanstående detaljer

E-post: todd.jackson1@hotmail.com
Namn på Facebook belöningar programansvarig: Todd Jackson
Avdelning: cash frisättning avdelning.
Befattning: Direktör Facebook Rewards-programmet.

När dina uppgifter tas emot i e-post som ovan, kommer programansvarig kontakta dig, med information om hur du kan göra anspråk på prissumma var du än är. Den sammanlagda summan av en miljon US-dollar ska betalas ut till dig utan någon skyldighet eller förhör.

För din säkerhet, rekommenderas du att hålla din vinnande information hemlig, tills du har fått den vinnande pengar. Avslöjar inte du vinna informationen till en tredje part. Detta är en säkerhetsåtgärd för att skydda dig, och för att undvika onödigt missbruk av Facebook bonusprogram.

Återigen säger vi grattis från alla medlemmar av personalen på Facebook Team. Se till att skicka dina synpunkter eller frågor till Mr Todd Jackson, på sin e-post: todd.jackson1@hotmail.com

Tack för att du använder Facebook.

Hälsningar,

Peter Andrew,
Program Coordinator,
Facebook bonusprogram,
2013. Alla rättigheter förbehållna.


Flytta meddelandet till "Inkorg" om du får det i din "Junk" e mappen.
Snälla, måste svaret skickas till: todd.jackson1@hotmail.com

Om livet i korta ordalag.

Jag skall inte ta gift på det, men jag vill minnas, att den här livsdevisen fanns på ett caféfönster i Falkenberg.

En stund av inre tidslös frid,
som saknar kvitto,
tänker jag på dig.


Tyst insmugen mellan 
livets rader,
finns du där igen.

Så oändligt många liv
av saknad...

Ja, jag vet.

Jag känner det.

Hur skulle jag kunnat
glömma det.

Det är också därför,
jag alltid känt mig älskad,
i en frusen värld.

Jag försöker att få ihop tillvaron, utan att lyckas så himla bra-mail....

Förslag om att statliga universitet och högskolor ska kunna omvandlas till privata stiftelser.

Är det jag som läst tidningarna dåligt och lyssnat väldigt dåligt på nyheterna eller är det så att det här också går den "tysta vägen". Pressmeddelandet är från 25 juni 2013. 

Skol/utbildningsväsendet tycks ha blivit den eviga experimentverkstan för politikerna i regeringskansliet.

http://www.regeringen.se/sb/d/16839/a/220016

Förslaget skickas nu ut på remiss till den 10 oktober 2013. De föreslagna förändringarna i stiftelselagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Det är naturligtvis så det kommer att bli:

I denna departementspromemoria föreslås att det i stiftelselagen (1994:1220) ska föras in bestämmelser om en ny särskild stiftelseform benämnd högskolestiftelse. 

En högskolestiftelses ändamål ska vara att bedriva högskoleutbildning och forskning på en internationellt hög nivå. Den föreslagna verksamhetsformen ökar lärosätenas handlingsfrihet. På så sätt ges lärosätena förutsättningar att på ett mer flexibelt sätt hantera dagens och framtidens omvärldsförändringar. 

En högskolestiftelse utgör en egen juridisk person som kan förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter på samma sätt som andra juridiska personer. Vidare kan en högskolestiftelse utan begränsningar ta emot donationer och för olika ändamål förvalta dessa, äga bolag samt bygga upp egna ekonomiska medel och andra tillgångar. Dessutom kan den själv bestämma när denna egendom ska avyttras. 

I stiftelseförordnandet anges ramarna för stiftelsens verksamhet och organisation.

De har glömt att lägga till att det finns inget som är så dunkelt som just stiftelser, fullständigt ogenomträngligt och fritt från full insyn! 

Det har också inspirerat mig att skriva en evighetstrilogi på temat "stiftelser". Men mina researchpengar fick en plötslig kassabrist och projektet ligger nu på is och inväntar att lite nya svenska slotys skall vara hopsparade i madrassen.

- Så funkar verkligheten för den som inte förväntar sig att leva på att andra skall betala notan.

Skolverket är ett enda stort aprilskämt, det kan jag lugnt konstatera efter att själv har varit inne i skolans förunderliga värld, där precis vad som helst av avarter kan förekomma. Pengar för elever för särskilda behov, egna beviljade lustresor, egna engångsuttag etc. precis vad som helst kan vilken girig kommandora som helst stoppa ner i sin egen feta börs. Medan kommunpolitiker och Skolverk står där som fåntrattar och lyfter inte ett finger även om man pekar på vad för fel som har begåtts! Det enda som händer är att foderluckorna står där vidöppna och man funderar ett slag på om man eventuellt skulle försöka att stoppa ner ett brev, för att nå någon form av kontakt....

Med tanke på JB konkursen med en skuld på dryga miljarden, som nu skattebetalarna skall stå för notan en gång till, visar det hur inkompetent hela systemet är! Redan veckan efter så är det nya affärer på gång. Jag förstår inte det här och har inte förstått det på den tiden jag själv bl.a. jobbade med konkurser på tingsrätten. Näringsförbud borde träda in tämligen omgående för personer som är insyltade i dylika affärer.

Kriterierna för lärarlegitimationen är ett enda stort systemfel - men jag skall testa systemfelet, om inget annat för att bevisa på vilka felaktiga grunder det är byggt.

Den som påstår att en högskola skulle besitta någon högre/större säkerställd kompetens, vet inte vad den talar om. Det sitter många evighetsförsörjda högskolemänniskor, som inte är det minsta intresserade av att föra studenterna framåt, eller ens inser när den fått en ny innovativ tanke framför näsan. NEJ i gamla urspårade hjulspår skall det vara!

Ibland när jag hör vad studenter kan råka ut för, då kan man inte annat än skaka på huvudet. Hur i hela fridens namn skall en högskola kunna stå för utveckling, när personalen är en personlig avveckling.

Rena galenskaperna pågår emellanåt och hittar man en lärare som är namnet värt kan man verkligen skatta sig lycklig! - Nej, jag är verkligen inte imponerad...

Norge firar 150-års jubileum för Edvard Munch med en utställning som pågår till 13 oktober 2013 - men med ett Oslo Pass blir det lite oklart vad en svensk egentligen får för pengarna?

Eftersom museet ligger lite på sidan om och mina flerfaldigt opererade knän inte är så mycket att ställa sin tillit till, ville jag se om Oslo Pass möjligen kunde löna sig att införskaffa. Jag vet inte om jag är en ovanligt korkad svenska, eller om kartan över kollektivtrafikens zoner är ämnad som en svensk-historia, som tack för gammal ost med alla Norge-historier.

Sverige som alltid haft ett storebrorsattityd i förhållande till Norge. Syndromet har dock fått sig en allvarlig törn. Svenskarna har fått på tafsen av norrmännen. Norrmännen har blivit rika som troll och de norska oljepengarna luktar sannerligen inte fy skam. De används i fonder till de egna medborgarnas bästa. Omsorgerna om de svenska medborgarna från den svenska statens sida börjar dock som bekant bli tämligen urvattnade.

Dispyterna mellan svenskar och norrmän har varit många. Ta bara den mellan nationalfenomenet Edvard Munch och hans f.d. polare den svenske nationalskalden August Strindberg. Kanske är det anledningen till att kollektivtrafikens zonkart visas för oss svenskar på det här viset, som Oslo Pass erbjuder:

http://translate.googleusercontent.com/translate_c?depth=1&hl=sv&prev=/search%3Fq%3Doslopass%26client%3Dfirefox-a%26hs%3DY1t%26rls%3Dorg.mozilla:sv-SE:official&rurl=translate.google.se&sl=en&u=http://www.visitoslo.com/VisitOslo/Turist/LINJEKART2011_RUTER.pdf&usg=ALkJrhg7Gzn9NzfdS6tho3aY4Tb_M5u5Eg


Munch gjorde som bekant Strindbergs porträtt. Själva motivet blev något tvetydigt eftersom Strindbergs namn saknade ett "r" och sålunda stod det Stindberg. Stind betyder fet på norska. Gamle August lät sig dock inte nedslås och målade bränningar i Östersjön med orden:

- Jag är Nordens störta målare!
- Visst, svarade Munch och jag är Nordens största diktare. Skål!

Inspirerande gick deras liv i zig-zagsöm och samma kvinna, som de båda haft, varav Stridberg blev den siste som i slutändan blev försmådd, resulterade sannolikt i en hel del konstyttringar från de bådas sidor.

Om Skriet skrev Munch: Jag gick längs vägen med två vänner - så gick solen ned - himlen blev plötsligt blodröd - jag stannade, lutade mig mot staketet utmattad - över den blåsvarta fjorden och staden låg blod och eldtungor - mina vänner gick vidare och jag stod där darrande av rädsla - och jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen.

Det s.k. utvecklingsomårdet Malmsta i Östra Malmberget, håller LKAB:s gruvbrytning som bäst på att skjuta husen i sank.

Man kan undra vilken fot som nu skall hoppas på och vad kommer priffarna på näringsdepartementet, att fatta för beslut. Nu när de nu skall ta ställning till de överklaganden som inkommit till dem ang. den nyligen beviljade bearbetningskoncessionen ovanför Kyrkogården i Malmberget. 

Den där utopiska paradisön, Östra Malmberget, som Bergsstaten tycker är så formidabel, att de även beviljat ny bearbetningskoncession ovanför Kyrkogården i Malmberget, verkar ha fått slagsida.

Det här kunde man lyssna till på P 1 idag: 

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=98&grupp=3592#

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=19165&artikel=5613786

Den understa länken är bäst, säger en av de drabbade på Öst-sidan. Det reportaget har gått ut i rikskanalen P1 i dag. Reportaget börjar 08:50 min in i programmet.

Igår läste jag en besynnerlig insändare i NSD, där man från Kiruna undrade när "vi" som bor i lägenheter skulle få ersättning för LKAB:s industristaket, som skall slås upp vid Konduktören. De ville ha ersättning precis som de som bor i villa redan har fått.

Observant malmbergsbo, som bor mitt i infernot LKAB:s gruvbrytning i Malmberget undrade lite stillsamt: får villaägarna i Kiruna ersättning då staketet sätts upp?

I Malmberget får alla boende finna sig i att industristängslet slickar sig förbi husknuten och att husen utsätts för enorma skalv, som ett resultat av bergets utmattning. Någon skam i kroppen är det länge sedan LKAB hade.

Statens egna företag har blivit en smutsig och bedrövlig historia. Förklaringen kanske ligger i att man kanske bara kan hålla reda på ett papper i taget...

Jag undrar om vi inte har en blivande politiker i familjen? - I alla fall har han samma fotarbete och ordsvada som Olofs Palme hade.

Ibland står han och trampar på sina egna fötter, precis som Olof Palme gjorde, när han stod i talarstolen.

Idag satt jag och studerade hans fotarbete medan orden och argumenten forsade ur hans lilla mun.

Det är fullständigt omöjligt att vinna en diskussion hur väl formulerade och väl genomtänkta argument man än framför.

Ibland är han rena rama samhällsomstörtaren, i alla fall får man se upp om man sitter i närheten. Precis vad som helst kan inträffa. Det man trodde att man hade lagt för sig och bespetsat sig på är vips borta!

Måste inte det vara ett tecken på att han är ett blivande politikerämne...

Mytomanen Thomas Quick och det svenska rättssamhällets ryggradslösa ansikten i övrigt.

Jag hade inte tänkt skriva något om alla upphävda morddomar, när det gäller Sture Bergvall alias Thomas Quick. Inte tänkt göra det, eftersom jag själv ingår i Dan Larssons bok, "Mytomanen Thomas Quick", som skrevs 1998 och där det redan då framgår att rättssamhället fallerat. Men jag har ändrat mig. Min historia skall nog också läggas till denna kompakta rättsröta, därför att det är också ett byk som statens ansvariga borde tvätta rent och bestämma sig för vem som omfattas av rättssäkerheten och vilkas liv man även i fortsättningen tänker ta lätt på!

Just den här biten har varit ett rent helvete och kullkastat mycket i mitt eget liv. Något som dåvarande JK Göran Lambertz tagit med en klackspark och som motangrepp istället dunkat ner mig fullständigt i fotknölarna, när jag väl kände att jag orkade/mäktade ta min egen berättelse till hans skrivbord! 

Men allvarligast av allt är att Göran Lambertz inte ens har tagit fasta på/dvs, totalt negligerat, att den här dagen, när jag hittas medvetslös av mina tillskyndande arbetskamrater på tingsrätten i Gällivare, efter att de hört mitt skrik och förstått, att något allvarligt hänt mig. Den här dagen är justitieministern Laila Freivalds bara ca 2 timmar bort från sitt besök vid tingsrätten! Trots det så informeras inte polis, eller mordutredarna av lagmannen. Det får mig att förstå att t.o.m. en justitieministers säkerhet väger lätt i rättsstaten Sverige!

Inte heller något annat av vikt och värde vidtas av lagmannen vid tingsrätten och trots att jag ingår i mordutredningen, Appojauremorden. Jag har hörts i mordutredningen pga. det telefonsamtal som anländer till tingsrätten efter kontorstid, när jag i vanlig ordning sitter och arbetar över. Jag tar emot telefonsamtalet till ett direktnummer, som jag har och som enligt telefonkatalogen går till "förste notarien". 

Någon ringer mig och vill bli "straffriförklarad" och vars övriga innehåll passar alltför väl ihop med gärningsman och Appojauremorden, vilket får en av rådmännen att reagera och blir initiativtagaren till att mordutredarna, eller i vart fall polisen i Gällivare får vetskap om telefonsamtalet. Den som vill veta om man kan bli straffriförklarad om man....., ringer från en telefonledning, som jag mycket väl känner igen egenheterna med genom andra samtal därifrån och som därigenom starkt begränsar personkretsen. 

Jag kan väl ärligt säga, att jag känner mig något konfunderad, när jag lämnar  polisstationen och är på väg tillbaka till mitt arbete på tingsrätten, efter att ha fått berätta om telefonsamtalet. Än mer konfunderad blir jag, när jag åtskilliga år efteråt läser Dan Larssons bok: jag är den som i allra högsta grad är berörd och inget informeras jag om! Man sätter mina barns, mig och mina anhörigas liv på spel för någon, som redan försökt ta reda på hur man kan bli straffriförklarad, när man begått ett allvarligt brott.

Efter NSD:s publicerade av uppgifterna om telefonsamtalet till tingsrätten, dröjer det inte länge innan mitt och mina barns liv förvandlas till ett rent inferno. Det blir en våldsam händelsekedja som utlöses. Något som fortfarande känns svårt att skriva om, eller ens tänka på. Av polisen förstår jag nu att jag kan förvänta mig precis vad som helst. Där har jag inget skydd att förvänta mig, det inser jag efter publiceringen. Jag inser också hur utlämnad jag är i ett samhälle där privatliv knappast är något heligt samtalsämne.

Min dotter håller på att bli kidnappad från barnvagnen inne på Tempo. Mannen håller min sovande dotter i famnen, när jag varvar hörnet från montern innan, dit jag begett mig i all hast för att hämta upp en vara jag ångrat mig över och nu tänker mig att köpa. När han hör mitt skrik verkar han tveka över vad han skall göra med min dotter. Han släpper ner henne i barnvagnen. Jag är då nästan framme vid barnvagnen och han går därifrån med raska och målmedvetna steg mot utgången. Springande skjuter jag barnvagnen framför mig, får syn på honom igen, när han passerar en av kassorna, där någon håller på att expedieras. Det är mycket folk i affären och ett väldigt larm, men jag hinner peka ut honom. En av kassörskorna har hört mitt rop på hjälp och förstått situationen, hon hinner få syn på honom i folkvimlet. Resten av människorna som hört mig genom folkvimlet verkar mest förvirrade och verkar inte förstå situationen. Men kassörskan känner inte igen honom, som någon av deras vanliga kunder, innan han försvinner ut i vimlet längs Kyrkallén. Jag förstår nu hur illa ute jag och mina barn är. 

Min dotter, en något trevligare dag än den dagen på Tempo i Gällivare, när hon sovande i barnvagnen höll på att bli kidnappad ur barnvagnen. Hade jag inte dessförinnan fått den där obehagliga känslan igen, att jag åter var iakttagen, hade det onekligen kunnat sluta på ett sätt jag helst inte vill tänka på.

En äldre anhörig som jag har ansvar för, försvinner kort efter att min bil har blivit genomsökt. Den anhörigas bankpapper, som jag den dagen lämnat kvar i bilen, pga. ett besök hos banken på lunchrasten, har blivit väl genomgångna. Efter den här dagen blir min bil systematiskt och kontinuerligt genomsökt och jag själv känner hur jag kartläggs och blir alltmer kringskuren. Telefonen ringer i tid och otid och hur många gånger som helst med några minuters mellanrum, sedan en tid tillbaka. Någon finns i andra ändan men ger sig inte tillkänna. Det får min äldste son att reagera våldsamt vid ett av alla dessa otaliga tillfällen. Vårt liv är inte längre vad det har varit.

Allt detta händer seda NSD publicerat uppgiften om telefonsamtalet till tingsrätten på mordutredarnas inrådan, utan att jag själv eller mina barn omfattas av några säkerhetsåtgärder, eller att jag har blivit informerad om vilka steg man tänkt vidta genom att släppa uppgiften om telefonsamtalet till tidningen! Obehaget växer och jag vet inte längre vem som är vän, eller fiende. Det enda jag vet är att jag inte kan lita på någon och jag tystnar. 

Kvarlevorna efter denne anhörige hittas nästan ett år efter "försvinnandet" och nära nog en månad innan jag själv möter mitt öde på tingsrätten, den dagen justitieministern är i antågande. På hans begravning är jag så skadad, av det som hänt mig på tingsrätten, att jag med nöd och näppe kan ta mig in och ut ur bilen och närvara vid begravningen. Jag lär mig att förakta den prästen den dagen, det är ett fruktansvärt tal han håller vid båren. Som tur är har jag en av mammas kusiner bredvid mig i kyrkan, med hennes hjälp tar jag mig igenom begravningsakten.

Men inte ens där lägger man ner något krut hos polisen på att ta reda på hur han försvann, hur han dog, trots att man själv har det mordklassat och trots att jag kan intyga, att han knappast har kunnat försvinna av egen maskin. Hans försvinnande känns inte heller som någon tillfällighet, jag och barnen är i Göteborg på semester, det är många som känner till det. Jag har bett en kusin, att ha den dagliga kontakten med honom, eftersom jag själv skall vistas på flera ställen i Göteborg och är i behov av att få koppla bort såväl jobb som allt annat jag har ansvar för. 

Redan på morgonen efter hemkomsten får jag åka ner på jobbet, man har ringt efter mig redan under min vistelse i Göteborg och jag har lovat att komma in så snart jag är åter på hemmaplan. När jag befinner mig på jobbet söker man mig från växeln, det är polisen som vill komma i kontakt med mig.

När jag åker ut med polisen till hans hus, ser jag redan vid en första anblick, att hans försvinnande föregåtts av extra ordinära förhållanden. Det rimmar inte med hans egna vanor det som möter oss. Han var en mycket ordningsam gammal man, med mycket inrutade vanor. 

Dåvarande justitieministern Laila Freivalds säkerhet prioriteras inte, trots att vittgående planer mot en tidigare justitieminister Anna-Greta Leijon om ett bortrövande funnits. Dvs. jag kan mao förstå på ett plan, att mitt, mina barns och anhörigas liv inte betyder något. Jag blir därför inte förvånad när justitieministern, tillika tvåbarnsmamman, Anna Lindh mördas, trots tidigare incidenter kring tidigare justitieministrar. Jag gråter när beskedet om Anna Linds död kommer i TV-rutan och jag är totalt lamslagen över vilken fullständig inkompetens, som råder i det här landet! 


Hela min egen horribla tillvaro, efter det här telefonsamtalet till tingsrätten, sätts gång på gång på repeat. Det gör det varje gång jag läser om Thomas Quick, det är svårt att lägga det bakom sig, det som hänt i mitt eget liv. Värst tror jag att det är det enorma svek och att det hela har passerat utan att lagmannen överhuvudtaget yppat två ord till mig någonsin. Jag har blivit handikappad och jag är inte ens värd två korslagda ord. Det är som om det hela och jag aldrig har existerat, jag är förpassad till något obefintlighetens ställe.

När jag slutligen begär avsked ur staten 1997, skickar lagmannen mig ett brev, som får mig att bli kräkfärdig. Men när det som hänt mig tack vare min tjänst vid tingsrätten, inte heller röner något som helst intresse på JK Göran Lambertzs´ horisont, då blir måttet rågat för min egen del. 

Rättsskandalen tuffar på i hundra knyck och är totalt förblindad. Så är den fortfarande år 2013, efter att vi inte längre ha någon massmördare i Sverige vid namn Thomas Quick! 2013 när alla domar upphävts vet man ännu inte hur man skall hantera rättsskandalen eller rättssäkerheten, eller hur man hanterar dem som blivit drabbad under tiden! Man fortsätter den inslagna banan, amatörbanan. T.o.m. Åsa-Nissefilmerna känns seriösa i förhållande till svensk rättssäkerhet.

Det är ofrånkomligt att inte tänka på hur jag lämnas ensam, att slåss mot väderkvarnarna, trots att jag har en godkänd arbetsskada pga. det som drabbade mig på tingsrätten och det helvete som följde i dess spår: min skadebild förvärrades ytterligare, genom att man inte tog hänsyn till mina skador och lagmannens inkompetens finns det inga ord för. Som om det inte kunde ha räckt med det, att jag dessutom såg mig tvingad att riva upp mina barn och själv göra mig rotlös. Sedan att själv bekosta det som följer med en så lång flytt och även lejonparten av den kroppsrehabilitering jag var och fortfarande är i behov av, det är oacceptabelt!

Leva eller krympa ihop till ett intet... vad är det här för land och ansvariga beslutsfattare egentligen?

Flytta för att få tillgång till den vård, jag så väl behövde. Det känns fortfarande lika horribelt att tänka på, som det var då. När jag äntligen kom ner till Göteborg och fick den sjukvård jag egentligen hade behövt från första början, fick jag lära mig att stå & gå igen och finna ut hur jag kunde behålla balansen, på ett nytt sätt. Smärtorna har sedan den 24 maj 1989, varit min följeslagare. Smärtan har ett lågpris på svenska statens betallista, man har inte ens arbetsskadeförsäkringar som täcker och som satt mina egna försäkringar ur spel! 

Bättre läge hade det varit om jag hade varit kriminell, då hade t.o.m. advokaterna stått på tåspetsarna och banat väg till rättvisa.

En docent här i Göteborg på Calanderska, sa vid mitt besök, innan han omgående remitterade mig vidare till neurologsspecialistläkare: "dylika skador har man bara om någon duktigt har försökt att slå ihjäl en".

Jag ser därför med avsmak på vad som händer idag år 2013, sedan alla morddomar har upphävts. Väderkvarnarna fortsätter att vifta på sitt meningslösa fladder. Jag hör de förljugnas ord i de få som framträder. Jag vet vid det här laget, att det bara ligger tomt prat i kulisserna och omvägar för att förvilla, inga kommentarer med hopp om att folk skall låta allt falla i glömska. Det är det enda vi kan förvänta oss och val snart....

Jag vet att Dan Larsson själv försett Hannes Rådstam med en del faktauppgifter, som han tagit del av och som funnits med i Dan Larssons bok som utkom 1998 "Mytomanten Thomas Quick". Den boken var en dokumentär vars innehåll grundade sig på vad Dan Larsson själv hade upplevt i tjänsten och privat, anteckningar, band och videoinspelningar, förundersökningsprotokoll, domar med underlag, utlåtanden, tidningsartiklar och en mängd intervjuer. Det var när boken skulle komma ut i tryck, som jag blev uppringd av Dan Larsson och informerad av viss del av innehållet. Vilket gjorde att min värld vändes upp och ner än en gång och alla hemska minnen åter kom farande.

Dan Larsson hade också haft hjälp av Ruben Högbom och Björn Asplund vid skrivandet av dokumentärboken 1998. De och deras anhörigas kamp för att få fram sanningen om vad som hänt deras barn hade sporrat Dan Larsson i hans arbete att finna fakta. Allt detta fanns där tillgängligt medan rättssamhället blundade & förnekade & bistod som bäst: cirkus Christer van der Kwast & Thomas Quick!

När Dan Larsson ringde mig för att tala om att den oberäknerlige var död, upphörde jag nästan att andas. Den oberäknerlige hade huggit armen av sig och förblött, ambulansmännen hade inte vågat gå i närheten av honom, förrän det var försent. Han hade huggit armen av sig med en yxa, när armarna vägrat att lyda honom.

Vid den tidpunkten hade jag ännu lång kvar att vandra själv. Det tog mig väldigt många år att ens orka konfronteras med allt som hänt mig själv och mina anhöriga. Hade inte min envetne gode vän Bi framhärdat hade jag väl kanske inte ens varit där ännu. Det krävdes mod och vansinnigt med krafter för att orka genomföra, att ens våga betrakta vad jag och de mina hade gått igenom. Hade inte min kloke vän Bi förstått min belägenhet och insett vad som måste göras, hade jag väl fortfarande befunnit mig i denna mörka återvändsgränd, dit mina tankar inte orkade återvända. Så hela den här arbetsskadan om och om igen har slitit i dessa enorma sår. Så många umbäranden jag och mina barn fått kännas vid pga. det som hände mig den där dagen på tingsrätten.

Just därför blir det totalt oförlåtligt med den rundpall som Justitiekanslern Göran Lambertz och det svenska rättssamhället bemötte mig med. Det borde vara straffbart att bemöta redan utsatta människor på det viset! 

Inte ens en ursäkt har jag fått och ingen ursäkt lär jag heller få, jag får inte ens ta del av det som arbetsskadelagstiftningen omtalar. Än pågår målen i de olika förvaltningsrätterna, staten har inte gjort något fel, inte ens juristerna som aldrig tar notis om vad den arbetsskadade själv uppger. Statsmakten har rätten på sin sida, närmare diktatur än så är svårt att komma!

Jag minns att när Dan Larsson vid ett av hans samtal till mig, berättade om vallningen av en fullständigt förvirrad och nerdrogad Thomas Quick, som inte gjort en siffra rätt, utan fick vägledning hur han skulle bära sig åt för att säkerställa sin egen skuld till dubbelmordet av det holländska paret, trodde jag att han svamlade. Jag visste att det rådde rättsröta, men trodde inte att detta var möjligt. 

Efter att ha läst Hannes Rådstams tegelsten om Thomas Quick, inser jag att jag är skyldig Dan Larsson en ursäkt, eftersom han t.o.m. tagit i i underkant vid telefonsamtalen med mig. 

Garvade mordutredare som hoppade av och inte ville medverka i cirkus Thomas Quick borde ha fått mig att förstå/inse vilken bomb i det svenska rättssamhället det var, som Hannes Rådstam skulle komma att lämna efter sig. Ändå ger sig inte vare sig Göran Lambertz eller Christer van der Kvast, de hävdar fortfarande Sture Bergvalls skuld till de mord han erkände sig skyldig till. Nej, jag tycker inte att Sture Bergvall skall ha en enda svensk enkrona i skadestånd, han har själv försatt sig i denna situation och dessutom kostat skattebetalarna sådana enorma svindlande summor att det inte i Sveriges rättshistoria går att uppbringa dylika kostnader. Vilka enorma lidanden han har utsatt andra för, går inte ens att ta in. Under tiden som han har suttit tigande på Säter efter morddomarna, har de riktiga mördarna gått fria. Han har en evighetsskuld att betala.

Tystnaden breder ut inom mig och jag tänker: hur har det svenska rättssamhället tänkt ställa allt till rätta, som detta har fört med sig?

Blir det en ny fet smäll till redan alla drabbade, eller kommer de att inse sitt fulla ansvar...

*****

Senast igår läste jag om domar, som omfattade rena rama avrättningarna och som till råga på allt, föregåtts av brottsliga handlingar riktade mot offren. Detta föranleder numera inte ens längre livstidsfängelse och kan inte betraktas annat än, som ännu ett nytt regelrätt hån mot de efterlevande. Den nya rättspraxis som råder i Sverige fullt ut talar också om vilket sjukt samhälle vi har, det är inte enbart massmördaren Thomas Quick det längre rör sig om, det är värre än så:  http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1886143-51-aringen-doms-till-17-ar-i-fangelse

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1887336-18-ars-fangelse-for-mord-pa-hustru

Till detta skall man lägga, att de flest brott inte alls utreds i dagens Sverige. Polisen, i den mån polisstationen överhuvudtaget finns kvar, har i alltför stor utsträckning blivit pappersvändare och fotbollhuliganväktare. Fotbollen, som kan avlöna sina storspelare med löner, som en vanlig människa inte ens under en hel livstid kan drömma om, det ser man som ett högprioriterat område.

De "lågprioriterade" brotten uppgraderas inte ens om de riktar sig mot den personkrets, som lagstiftare särskilt omtalat. Den enda åtgärd som man tycks ha vidtagit för att vidmakthålla det rättslösa samhället är, att man instiftat ytterligare tandlösa hierarkier, som gör samma dystra arbete, som fallerar på det allra grövsta. 

Tar vården död på en patient finns inte ens rättssäkerhet, utan där håller man friskt varandra om ryggen, allt som hänt två år innan är oantastligt. Även om det framkommer att patienten vid dödstillfället hade åkomman som blivit felbehandlad och som inte bara inneburit ett fruktansvärt lidande för den numer avlidne/a. Nu har man inrättat ytterligare en till tandlös myndighet, med en ännu värre hierarki, som komplement till Socialstyrelsen (?). Same shit just diffrent name: Inspektionen för vård och omsorg.

Man kan lika gärna öppna fönstret och släppa in lite frisk luft. Det hade blivit billigare för skattebetalarna, än ännu mer svulstiga organisationer och utredningar som inte leder till någon utveckling, eller förändring. För att något skall kunna förändras måste viljan finnas och den lyser med sin frånvaro. Man kan nästan tro att de här människorna i beslutsställning och med makten har blivit totalt galna och beroende av sin maktposition.

Det finns inte ens en vilja om att vara medmänsklig längre, det är enbart fråga om makt och maktfullkomlighet och där girigheten inte längre vet några gränser.

LKAB: s s.k. samhällsomvandling i Malmberget.

Jag förstår helt enkelt inte ordet och begreppet samhällsomvandling. Vi verkar inte tala samma svenska. Därför att det är ju inte fråga om någon samhällsomvandling. Samhället Malmberget håller ju för fasen på att avvecklas, eller rättare sagt utplånas och bli en enda stor grop ner i avgrunden, dess innevånare är spridda som rö för vinden! 

Den här "utvecklings-ön" kvarteret Malmsta i Malmberget, som enligt LKAB och en och annan troende, skall bli ett nytt paradis i Malmbergets historia... 

Nej, den enfalden, eller rör det sig om önsketänkande, den kan man inte annat än skaka på huvudet åt. 

Vi får väl se vad som händer nu, när näringsdepartementsgeniknölarna skall gnuggas i anledning av den nya bearbetningskoncessionen vid Malmbergets kyrkogård, som är överklagad och därför hamnat på regeringens bord. Kommer de också att ha de rosaskimrande Paradis-glasögonen på sig, eller kommer de att bli lika omskakade.

Dagens verklighet och sanning tycker jag låter som klippt och skuren ur vilken stå-up-Comedy-estrad som helst. Låter väl hemtrevligt värre i bästa stå-up-anda: http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7784422

Precis när man tänker men nu kan i alla fall inte dårskapen bli värre, nu måste väl ägaren staten ingripa. Då inträffar det, igen! Det KAN verkligen bli värre!

Tänk att LKAB nu har upptäckt, att grundvattnet har spolats bort. På min ära, vilka genier! Det är dock gamla kunskaper och Malmberget torde knappast vara något undantag från den regeln.  

Jag måste erkänna att jag tappar lite fart i min planering, när något dylikt inträffar, eftersom jag som bäst håller på att planera upp mitt målande och återgivande av "Malmberget i mitt hjärta". Ge det lite mer struktur än den första ingivelsen, som fladdrade förbi, när mina tankar började ta form inför "Tomma rum", som stod på näsan för min egen del. 

Just nu håller jag på att försöka lägga text till min bildplanering, så att det blir en levande verklighetsberättelse också. En helhet helt enkelt, inte bara ett torrt betraktande av bilder.

Någonstans måste ju min berättelse börja och den kan inte börja med min egen tillkomst på Dalagatan 15 i Malmberget. Utan lämpligen får den börja vid början och ännu en snutt till: de glädjefyllda inslagen och knorrarna får ju inte saknas.

Jag hoppas att jag är klar till den planerade "festen 2016 för gamla och nya malmbergare". Nej, då, jag är inte dum. Jag förväntar mig ingen inbjudan. Därmed inte sagt att jag inte har egna planer - vi får se hur tid och ork räcker till. I mitt fall har jag flerfrontskrig att hantera, eftersom min kropp är illa skadad.

Min skaparglädje saknar verkligen inte input:

Gruvarbetarna byggde olagligt, när inget annat stod till buds. Det är väl kanske något som man åter får anamma, med tanke på statens tröghets- och girighetssystem.

Då, när man byggde olagligt i Malmberget, kunde man skilja på olika typer - torvkojor, backsvalor och "fläsklådor". Dynamitlådornas virke kom naturligtvis också till användning inte bara det "amerikanska fläsklådorna". Det lär ha funnits 633 olagliga byggda kåkar i Malmberget. 

Malmberget kring gruvbrytningen har förr varit en riksskandal, så varför skall det inte kunna vara en repris på eländet. Det sägs ju att allt går igen i historien. 

Jag tror att det är därför ordet "kåk" jordat sig i folks medvetande. När jag växte upp hörde jag aldrig något annat ord om ett hus än "kåk". Väl under herrans tukt och förmaning lärde jag mig, att ordet Kåk, betydde att det var ett ruckel till hus. Tja, förutom då i speldjävulens värld, där en kåk inte var att förakta, att sitta på hand med...

Av Malmbergets alla hus, vackra och mindre vackra, håller nu alla husen i Malmberget, att åter bli kåkar igen. 

Jag tänker därför ofta på en hurtfrisk melodi i bästa JP Nyström-tramporgelanda: http://www.folkwiki.se/Musik/2053 (Grannens bastu) som vi sjöng under min utbildning på Waldorfakademien. Av någon anledning tänkte jag alltid på Malmbergets kroknande byggnader, som jag hade växt upp med. 

Det var under Madeleine Stenmarks ledning vi under waldorfakamiens studietid blev uppgraderade i musikens underbara skatter, när vi hade musikhistoria. I bakvattnet hamnade då läroverket i Malmbergets musikhistoria. Den här gången fick vi lära oss att själva ta ton, det var precis som att stämma ett instrument och lära sig att hantera det. Tänk om man hade mött en dylika "musiklärare" redan under grundskoletiden.

 

I Malmberget växte lönnkrogar som svampar ur jorden, vid sekelskiftet fanns ett 40-tal. Så dagens Paradstråk Västerlånggatan (den rekonstruerade kåkstan) skall man väl fundera en stund över vartåt det lutar. Därför att lutar gör det rejält i husen i Malmberget även idag och än krokigare skall de väl bli ju mer gruvbrytningen spränger sig fram i underjorden!

Själv är jag begiven, att ta fasta i min arbetsplanering av mitt eget konstprojekt "Furstendömet Gällivare" riktigt långt bort i tiden och djupt ner, så djupt ner som nu den här historien har tagit form. Det är väl bäst att stoppa där och inte vara för yvig i avslöjandet av planerna. Då är det väl hög risk att jag åter blir snuvad på konfekten. Gratis- och snålskjutsåkare har det funnits gott om i mitt liv....

Efterlysning! - Är det någon som känner till något om "Malmångaren Gellivare"?

"Malmångaren Gellivares besök i Malmberget". Konstruktör Gustaf Edström. Till höger Kostförsörjningen Elektricitetsverket.
fotografi/vykortsägare Johan Patrik Johansson. — i Malmberget

Det är sålunda ett vykort som satt myror i huvudet över tidens tand. Att det torde röra sig om en prototyp till malmångare är knappast någon tvekan om. 

Men därom tvistar de engagerade, eftersom det hävdats från visst håll, att det här är ett fotomontage alt. bluffbild, malmångaren Gellivare på fotot har aldrig existerat i verkligheten.

Ingen och jag menar verkligen ingen, skulle kunna ha stoppat ner en Malmångare i den dammen som fanns i Malmberget, den saken är i alla fall helt klar. 

Kvarstår då en prototyp av en malmångare, som från annat håll har hävdats att det torde röra sig om. En prototyp behöver som bekant varken vara skalenlig eller fungerande.

Vattnet, som syns på fotot/vykoret, rör sig högst sannolikt om det som sedermera blev den gjutna dammen, som man använda som bad/sim/pool i Malmberget, när det begav sig. Själv minns jag dammen som en rätt obehaglig upplevelse, trots lyckan över att kunna simma, eftersom dammen var grön av alger på kanterna. Min mamma hade simskola där varje sommar på 50-talet, när jag var liten.

Hur trolig är det då att det finns en verklighet bakom denna bild av "Malmångaren Gellivares besök i Malmberget".

Faktiskt väldigt trolig, ingen rök utan eld, som man bruka säga. Därför att en av de största hindren för att utvinna järnmalmen i Norrbottens län var just transportproblemen. Järnmalmen transporterades vid den här tiden i akkja, som drogs av renar ner till kusten. Järnmalmstransport med akkja är inte svårt att förstå, att det var synnerligen ineffektivt sätt.

1826 kom en riksdagskommitté med första förslaget att bygga en kombinerad kanal- och järnvägsled mellan Bottenviken och Gällivare (fastän de måste nog ha menat Malmberget, eftersom det var där som gruvbrytningen ägde rum). 

Förslaget med just kanal är inte speciellt förvånande med tanke på att redan biskop Brask (han med brasklappen) på 1500 talet var inne på kanaler som förbindelselänkar. Bygget av Göta kanal (Baltzar von Platen) och kanalbyggare hade vi länge haft i landet. Holländarna byggde som bekant staden Göteborgs kanaler.

Men fraktkostnaderna ansågs bli för höga för att transportera malmen via en kanal- och järnvägsled och det blev inget av förslaget.

Sedan följde flera liknande projekt, som kom olika långt och det lär nog sannolikt vara här som "Malmångaren Gellivare på besök i Mamberget" såg dagens ljus. 

Först 1882 godkändes en ny koncessionsansökan. Mellan 1882 och 1887 byggdes Gällivarebanan, dvs. Malmbanan från Luleå till Gällivare. Men fortfarande var Kirunagruvan utan järnvägsförbindelser så SJ, som fått överta uppdraget påbörjade 1898 järnvägen mellan Gällivare och Riksgränsen via Kiruna, eftersom en sådan bana ansågs vara av riksintresse, precis som gruvorna var och är.

Vem var då konstruktören Gustaf Edström, som är ditskrivet på bilden/vykortet? 

Den ende jag lyckats spåra rent historiskt, som möjligen (jag säger möjligen) skulle kunna tänkas passa in är en person, som var ordförande i landstinget och i riksdagen och betecknades ha "gott praktiskt förstånd". Under hans ledning byggdes Vibyggerå nya kyrka. Arbetet skedde på "gångled" eller genom dagsverken från de bönder som betalade skatt. Mao verkar han ha varit en handlingens man.

Så varför skulle han vara helt otippad som konstruktör till Malmångaren Gellivare. - kyrkobygget som uppfördes under hans ledning kunde invigas 1875 och han slutade som kyrkoherde i Nordmaling. För övrigt var han ledamot av första kammaren mellan åren 1902-1903.

Den enda felande länkan är nog, att han var invald i Västerbottens läns valkrets och inte i Norrbottens läns valkrets. Men i övrigt verkar han kunna vara klippt och skuren för att kunna ha varit konstruktör också. 

Denne Gustaf Robert Edström var född 14 april 1836 i Nätra socken, Västernorrlands län, död 11 februari 1908 i Nordmaling. Han var både svensk kontraktsprost och även politiker. Gustaf Robert Edström skrevs in vid Uppsala universitet 1856 och avlade folkskollärarexamen 1860, samt prästvigdes samma år. Han blev kyrkoherde 1869 i Vibyggerå församling i Härnösand stift. Kanske var det den här vägen han kom in i riksdagen, han var engagerad i Sveriges utveckling i norr och då ligger inte näringslivets utveckling långt borta.

Prästerskapet hade i alla fall inbördes kontakt med varandra så långt går också att konstatera. Det var ju många "väckelserörelser" på fötterna redan på den tiden. Så även i gruvorten Malmberget, där man ville fördriva otukt och superiet. Med penningflöde följer som bekant även dekadenta inslag.


Du som läser den här efterlysningen, skall veta att det ligger i potten, en upplevelsen att färdas i en malmångare i sakta mak från Luleå till Malmberget på Lina älv...  
Där malmångaren skall bäras genom forsarna och på torra land -  liksom vikingarna en gång gjorde vid färder i österled blir det nödvändigt, att bära malmångaren långa sträckor! 
Väl framme i dammen i Malmberget, som för övrigt är försvunnen sen åtskilliga decennier sedan, vankas det middag av inhemska råvaror...


(Personligen hoppas jag att det inte blir pellets, som är en inhemsk råvara)
  

Men det hade varit synnerligen intressant att få veta den historiska verkligheten bakom bilden/vykortet.

Jasenko Selimovic´ (FP) sedan hösten 2010, statssekreterare hos integrationsministrer Erik Ullenhag.. - Ja, jag säger då det...

Igår hade Göteborgs-Posten inga intentioner om att lägga ner en tidning i vår brevlåda. Men katten vet om det inte hade varit lika bra att samma sak hade hänt idag. - Det skall väl i så fall vara för det sedvanliga + Tyket på ledarsidan, som jag log lite åt. 

Miljonkrysset skall man vara bra huvudvärksbehängd för att inte ha klarat av innan sista slatten kaffe har inmundigats, men kan vara en bra start på dagen att få igång de grå med.


Men dessvärre läste jag Jasenko Selimovic´s krönika på Ledarsidan. Därav den fadda smaken i munnen. Enbart hans namn borde ha fått mig att inse/förstå, att jag borde ha vetat bättre än ge mig ut i denna ocean och försöka förstå dess bottenlösa djup!

http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.1883530-allt-ar-inte-elandigt

Jag betvivlar i allra högsta grad, att den mannen har några som helst andra kvalifikationer än, att kunna snacka sig fram genom livet i en aldrig sinande akut mundiarré. Det är egentligen helt otroligt hur han tycks ha lyckats gå genom livet, utan att ta till sig något om verkligheten för andra människors livsvillkor. Det kan han inte ha gjort med tanke på innehållet i den länkande krönikan. 

- Minus flykt från ett krigshärjat Bosnien, förstås. - Men ett dylikt beteende och förhållningssätt, som han den ena gången efter den andra uppvisar, kanske är signifikativt för någon som har sin tillhörighet i "Drobnjaci-klanen".

Några digrare kunskaper om livet och tillvaron för andra människor i andra Europeiska länder verkar han inte ha. Mysko är det dock att han tror, att vi andra är lika dåligt pålästa eller uppdaterade, som han är. Önskvärt vore om han åtminstone kunde vara något så när uppdaterad i svenska förhållanden, eftersom det är Sverige han nu sitter och företräder. Men icke sa Nicke!


Därför bad jag denna morgon en stilla bön (Jodå, böner kan vara ickereligiösa). Den handlande inte om den tryckande värmen ute på altan, under paviljongens skyddande tak. Utan en bön med adresslapp till Göteborgs-Postens redaktion: Måtte så naiva typer som Jasenko Selimovic´ inte komma sättande som krönikör i Göteborgs-Postens lördagsbilaga "Två Dagar" också...

Den bilaga, Två Dagar, som jag varje sommar suktar efter, eftersom den gör ett sommaruppehåll. "Två Dagar" och GP:s dagliga "Världens gång", är de som jag frekvent läser i Göteborgs-Posten. I möjligaste mån försöker jag att bara skumläsa Göteborgs-Postens ensidiga nyhetsflöde, bredbenta pondus-tyckare i "Debatt" och inlägg i fria ord, för att inte tappa hoppet om mänskligheten alldeles.

Skulle t.ex. det spanska folket läsa vad som står i den här naiva ledarkrönikan ihoptotad av Jasenko Selimovic´, skulle man riskera att bli bombarderad med ruttna tomater och fick sticka och gömma sig på första bästa ställe.

Turistens klagan - eller var det här roligt?

Städade ur min låda i köpmansdisken imorse och hittade då något som jag haft i mina ägor och som flyttat med mig och överlevt varje rensning.

Dear Signore Direttore.

Now I am a-tella you story how I was a-treated at Your hotella.

I am a-comma from Roma as tourist to London and stay as a younga christian man at Your hotella.

When I coma in my room I se there is not shit in my bed - how can I sleep with no shit in my bed? So I calla down to receptionen and tella:

- I wanna shit!
They tella me:
- Go to toilet.
I Say:
- Ho. No. I wanta shit in my bed.
They say:
- You better not shit in your bed, you sonnawabitch!

What is a sonnawabitch?

I go down for breakfast into ristorante. I order bacon and eggs und two pissis of toast. I getta only one piss of toast. I tella waitress, and pointa of toast:
- I wanna piss!
She tella med:
- Go to toilet.
I say:
- Ho, no. I wanna piss on my plate!
She then say to me:
- You bloody hella not piss om the plate, you sonnawabitch!
Second person calls me sonnawabitch!

What is a sonnawabitch?

Later I go for dinner in your ristorante. Spoon and knife is laid out, but no fock. I tella waitress:
- I wanna fock!
and she tella med:
- Sure, everyone wanna fock! 
I tella her:
- Ho, no. You don´t understand me. I wanna fock on the table!
She tella med:
- So you sonnawabitch wanna fock on the table? Get your ass out of here!

So I go to reception and ask for billa. I no wanna stay in this hotella no more. When I have paid the billa, the portier say to me:
- Thank you, and piss on you.
I say:
- Piss on you too, you sonnawabitch! I go back to Italy! I never sore coma stay your hotella no more, you sonnawabitch!

Seicerely

Signore Berluschoni 

 
 

 

Ja, dessa vegetarianer, ständigt hittar de på något nytt att knapra i sig.

Samtidigt som de pekar finger åt oss alla hemska kött- och fiskätare. - Nu är jag iofs inte någon större köttälskare. Köttfärs där går ungefär min gräns och kyckling. Medan Frutti di mare, däremot känns betydligt mer inbjudande att tugga i sig, även om jag faktiskt gillar vegetariskt också. - Tja, utom det nya då i Vegetarisk väg, som jag skall återkomma till även i bildbevisväg.

Men den bittra sanningen är att vi människor är så usla, att hur vi än bär oss åt och vad vi än äter så sätter vi i oss andra varelser, som är i allra högsta grad levande. 

Ja, nu menar jag inte att vi skulle sätta i oss helt sprattlande saker, men en gång levande saker i vart fall. Till och med vatten är levande. Det där med atomer och fotoner m.m. det kan få mitt arma huvud, att krulla ihop sig av det här är nästintill obegripligt. Fotoner har ett minne, det är konstaterat...

Finns det då en poäng med att även människan måste vara odödlig och reinkarnationstanken kanske inte alls är en helt galen idé. Om energi aldrig kan utplånas bara omvandlas. Hur skulle då en människa kunna dö, helt och hållet? Vi är ju inte precis kött och blod, utan vi är en himla ansamling atomer i dess olika former och namngivna beståndsdelar. Någon liten kärna energi av oss måste trots allt göra den där obegripliga kullerbyttan och bli omvandlad energi.

Ja, jag medger det är stora och tämligen obegripliga ting det här och ju mer jag tänker på det hela, desto mer obegripligt blir det.

Men för att återgå till vegetarianernas underbara världsbild. Varenda levande kotte vet väl att allt ur växtriket reagerar. 

Släng en frukt i golvet, eller utsätt den för plötsliga temperaturväxlingar och genast kommer reaktionen. För att inte tala om: låt en växt stå i närheten öppen eld, eller något varmt... Huvaligen! Jag kan riktigt känna hur de känner sig, när bladen får brännskador.

Någon klämkäck typ påstod en gång vid en diskussion i ämnet:

- Gun, du har nog blivit bränd på bål under Inkvisitionen, eller så har du blivit bränd på bål, när man gjorde det med alla häxor.

Vad svarar man på det. Jo, det kan jag skriva direkt. Jag blev rätt stum. Öppnade och stängde foderluckan rätt många gånger, utan att ett enda vettigt ord slapp fram.

Ryssarna (på den tiden det var Sovjetunionen) gjorde för ett par decennium sedan mätningar hur växter reagerade när olika människor kom in i ett rum. Det är nog trots allt det som det handlar om när det gäller gröna fingrar, eller rättare sagt brunt finger. De hade också gjort mätningar hur många dygn det tar innan det slutar att komma mätbara signaler från en död människa.

Eller ta de här försöksodlingarna där man spelar olika sorters musik. Kom sedan inte och påstå, att det är någon bra jämförelse med att säga, att någon befinner sig i ett vegetativt tillstånd, att man skulle sakna någon form av liv. Det tror jag lika lite på som att växter eller grönsaker skulle vara helt avstängda från omvärlden. 

Så länge en liten atom rör sig, finns det liv i allt. Även i det som vi betraktar som döda ting.

Häromdagen när jag och Herr H var ute och drog våra fotsulor längs Linnégatan fann vi detta häpnadsväckande tillskott på den vegetariska fronten. Det fick mig att undra om inte vegetarianlogiken slagit slint rejält:

Jädrans bra matsmältning man måtte ha, när man knaprar i sig det senaste nytt inom Vegetarisk kost! Visserligen lär man inte ha tuggat i sig det i brådrasket. Men verkar det inte lite överdrivet trots allt bara för att spara på jordens resurser.

Eller har en dum en inte förstått, att de här skorna är gjorda av något, som ser ut som läder, men i själva verket är väldigt lättuggat?

Kanske borde jag tipsa dottern nästa gång hon skall ha matkoma med sina vänner. Hon kan väl slänga upp en promenadsko, eller slippers på tallriken till vegetarianerna, istället för att plåga mig med "mamma vad skall jag hitta på för nytt för de som bara äter vegetariskt".

 

Reseberättelse forts. Palermo Sicilien måndag 25 maj 2010 . hemresa och summering.

Steg upp redan kl. 07.00. Tog bussen utanför hotellet till Centralstationen. Flygbussen kostade 5:80 Euro per person. Bussen som avgick kl. 09.00 tog en timma till Punta Raisi, dvs. aeroporto Falcone Borsellino. I resväskan låg naturligtvis två flaskor Marsala (invirade i en jättekorv av smutstvätt). Marsala är ett tjockflytande vin som tillverkats sedan 1700-talet på Sicilien. Väldigt gott att trixa till ett glas med skivade jordgubbar och vad som därtill önskas och så en rejäl slatt med Marsalavin. Det är det kulinariska vi tar med oss från Sicilien och "sicilianska bollar", som vi naturligtvis inte kommer att kunna tillaga själva...

I Palermos hamn, som vi passerade på väg ut till flygplatsen, låg jättekryssarna sida vid sida.

Jag är nog i själ och hjärta en universell världsmedborgare, jag kan känna uppriktig saknad när jag lämnar ett land för att återvända till det land där jag är född och är skriven. Det finns egentligen bara ett enda land som jag hittills känt, att det skall bli riktigt skönt att lämna... det här var ingen hemtrevlig känsla....NEJ, det är inte Italien eller Sicilien jag åsyftar.

T.o.m. opersonliga platser kan jag känna hänger ihop med med min tid, mina egna upplevelser. Det är möten jag minns, som alltid lämnar de största avtrycken, även om jag inte kan sticka under stolen med, att olika tidsepokers arkitektur och konst ligger mig varmt om hjärtat.

Flygplatser och järnvägsstationer det öppna rummet tycker jag är viktiga konstforum. Den här är en liten del av det som finns på Palermos flygplats.

Min sista måltid på Palermos flygplats: Latte, Swepps och naturligtvis en "boll", som kvarterskocken lärde mig att tycka om och naturligtvis dess innehåll och hur man tillagar den. Men det kommer jag nog inte att fixa... Herr H har valt en panini och espresso.

Naturligtvis sket sig bloggverktygen än en gång och varken bilder eller text som jag lagt in kom med, utan självsanerade sig. Inte summeringen som jag gjort om Sicilien gick heller att få in, som illustration under en bild. Stora delar av reseplaneringen hemmavid gjordes genom "Första klass - Reseguider - Italien", en liten bibel att välja och vraka ur. Väl förberedd kan var och en skräddarsy sin egen resa och upplevelser och resans sträckning. Utrymmet för spontana saker som dyker upp eller det som varje lokal turistbyrå har "dagsfärskt" av uppslag är också värdefullt att fylla reseminnena med.

Stor del av Sicilien blev outforskat, trots att ytan inte är så stor. Det berodde endast på att förbindelser inte direkt var synkroniserade och hade egentligen inte så mycket med avstånden att göra. Något att tänka på om man skall återvända någon fler gång.

Rundresa på Sicilien med boende på olika orter hade därför varit ett betydligt bättre val för vår del, eftersom det där med sol&bad inte ligger på högsta prioriteringslistan, utan kan vara trevlig inslag/förströelse mitt i allt.