Marcus Wallenberg föreslås som ny styrelseordförande i det statliga gruvbolaget LKAB.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 1 september 2011, kl 19:34

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6361795#forum

Marcus Wallenberg, en typisk kapitalist, som också blir rådgivare åt regeringen. I bagaget har han med sig stor erfarenhet av styrelsearbete, men också av både finansiell och industriell verksamhet, dock ej gruvverksamhet och definitivt inget som har med en samhälls- och miljöförstöring av sällan skådat format!

Av uttalandena att döma, från ansvariga i regeringen, lär väl Marcus Wallenberg kunna sköta LKAB med lillfingret, si så där i förbifarten. Jag ställer mig väldigt tveksam. Har man så många tunga poster och uppdrag förutsätter det att dessa übermänniskors dygn består av mer än de 24 timmar. Jag utgår helt enkelt ifrån, att de har ett visst sömnbehov, äter, "pudrar näsan", sköter sin vardagliga hygien etc. som också skall räknas bort från dessa 24 timmar.

Inte lär det bli någon större skillnad från tidigare ordföranden i LKAB-styrelsen. Tror mig t.o.m. kunna offra och "käka upp min röda, storbrättade vårhatt" om utfallet skulle bli något annat. Hittills är det enbart vinsterna styrelsen och ägaren brytt sig om. Det sanslösa miljö- och samhällssabotage LKAB står för i Malmberget, är de och har varit totalt tondöva inför.

Så jag kan personligen inte se någon större skillnad, mer än att det är en betydligt mer driven person som nu skall sitta vid LKAB rodret.

Men det finns sannerligen två olika aspekter av den föreslagna utnämningen, som helt klart kommer att klubbas igenom vid extrastämman.

Är Marcus Wallenberg då en man som vet hur slipstenen dras? JA, definitivt!

"Till gagn för landet"? ABSOLUT inte, om man med det menar att vi är ett land, som gärna vill kalla oss för en demokrati. Dvs. värnar om samtliga sina medborgare.

"Till gagn för de redan besuttna"? JA tveklöst.

Betvivlar man det kan man bara granska familjen Wallenbergs egen historia:

Bankdirektör K.A. Wallenberg och hans hustru Alice, grundade 19 december 1917 en Stiftelse och överlämnade en donation om 20 miljoner kronor till förvaring i Stockholms Enskilda Bank för Stiftelsens räkning. Knut och Alice Wallenberg fortsatte att bygga upp Stiftelsen genom en serie donationer under tre decennier. Under denna period överförde de successivt huvuddelen av sina samlade tillgångar på Stiftelsen.

Trots att det klart och tydligt framgick av testamentet, att tillgångarna skulle vara "till gagn för landet", har de efterkommande Wallenbergarna lyckats kringgå detta och levt gott på det, som de inte var ämnade att privat äga. Tillsynsmyndigheten har haft mycket ringa möjlighet att påverka, eller granska, eftersom just stiftelseformen är den mest ogenomträngliga och tvivelaktiga formen av "bolagsform".

Vi har idag ännu ett till strålande och välkänt exempel på hur stiftelseformen är dold från insyn och det är IKEA och Ingvar Kamprad.

LKAB kommer med största sannolikhet att bli än mer tärande på malmbergarna och Gällivare kommun. Därför att kommunen inte har motsvarande kompetens och kommer därför att stå sig ännu mer slätt i de s.k. "förhandlingarna". I augusti skulle kommunen och LKAB ha presenterat planerna för Malmberget.

Som vi alla vet är det 1 september idag och ännu har inget i vanlig ordning flutit upp i dagen. Beskeden har hittills under årens lopp mest liknat en grammofonskiva med hack i. I en av artiklarna i papperstidningen meddelas att ett samarbetsavtal är inlämnat till kommunen av LKAB. Men där finns inte ens 500 meters gränsen till bebyggelse medtaget.

Kommunen har tydligen inte någon egen plan av allt att döma. Kommunen väljer med andra ord, att förhålla sig passiv i vanlig ordning. Hur det går ihop med ett finfint ambassadörskap, är jag tyvärr inte människa att lista ut. Medan Gruvfyran däremot föreslår att LKAB löser in villorna i Östra Malmberget och hyr ut dem. Men svaret låter inte vänta på sig från LKAB. De leker i vanlig ordning "Gud" och låter pompöst meddela:

om LKAB löser in villorna i Östra Malmberget kommer de villaägarna att flytta från kommunen.

En liten stilla undran bara, därför att nu har jag ledsnat på dåliga ursäkter från LKAB:s sida: VAD har det med LKAB:s gruvverksamhet att göra OCH var någonstans står det inskrivet i LKAB:s uppdrag, att de skall kvarhålla människor i sina egna hus i ett gisslanförhållande?

Något för den nya styrelseordföranden Marcus Wallenberg att bita i?

Med Marcus Wallenberg vid styrrodret torde inte kampen, eller rätten till ett eget fredat privatliv och egendom bli enklare i Malmberget.

Det får mig att dra mig till minnes vad jag konstaterade åren innan SKF:s 100 års jubileum: Det är stor skillnad på stora industriledare. En del har ett medfött socialt patos och väljer att leva i symbios med personal och ortsbefolkning, medan andra har en helt annan människosyn.

Den förmån jag hade under ett par års tid att följa SKF:s historia och samtidshistorien, gjorde att jag fick en mycket djup insikt i företagandet i ett av vårt lands mest ledande företag, som redan från första början skaffade sig utlandskontakter och blev ett multinationellt företag, där även utländsk arbetskraft sågs som en naturlig tillgång inom företaget. På nära håll fick jag ta del av Sven Wingqvist eftermäle, av egna tankar och funderingar, direkt vid hans gamla skrivbord och små högst privata funderingar och brev. Det blev en stor ynnest där jag fick en unik inblick i en vidsynt företagsledarens tankar, som förstod vad helhetssynen betyder för ett företags utveckling.

Vid starten av SKF valde Wingqvist ut 12 organiserade fackföreningsmän till sina första medarbetare. Varav en, Oscar Olsson, fått sparken från Götaverken efter strejken och betraktades som "Persona non grata" av Svenska Arbetsgivareföreningen.

Skillnaden blev på ett rätt roligt sätt åskådliggjort av Sven Wingqvist själv.

En av de tidigare anställda, Torsten Henriksson, blev inbjuden som representant för Göteborg till en festlighet som SKF ordnat. Wingqvist drog fram Henriksson till Jacob Wallenberg, som Wingqvist presenterade med orden:

- Här skall jag föreställa dig för en typisk kapitalist.

Jacob Wallenberg tog illa vid sig, surnade till och muttrade:

- Du är väl också kapitalist.

- Ja, sade Wingqvist, men lägg märke till att jag sa "typisk" - med det menar jag en kapitalist som inte unnar andra någonting.

Läste ett väl så tänkvärt inlägg i ordkriget, som utbrutit i NSD om LKAB och stadsomvandlingen i Kiruna.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 27 augusti 2011, kl 14:34

Det var ett inlägg av signaturen "lasse", som skrev:

Man borde ta tillvara alla gamla byggnader som går och bygga ett kirunas "gamla stan" nära tuolla. LKAB får skylla sig själv om dom måste stänga gruvan. Dom har vetat om detta i 30 år. Inget medlidande. Hoppas gruvisarna blir utan lön så får dom känna hur det är att leva som vanliga människor.

******

Jag tänkte åter på det inlägget, sedan jag kikat på det som "hushänget" hade upptäckt i vår trädgård. Det var en så underfundig sak, att jag var tvungen att prata med en god vän som är rätt bevandrad i botanik. Hade han någonsin hört talas om, eller upplevt något så märkligt? Därför att här var det sannerligen inte fråga om att det hakade upp sig, eller att man inte visste vad som skulle göras, eller vad som krävdes. Men att det också fanns ett klart och tydligt symbiosförhållande.

Det hela utspelar sig på klätterrosorna, som egentligen skall prunka över hela valvet vid gånguppfarten till vårt hus. Men det vet de tydligen inte om, att de skall göra även i år. Den ena rosen är dessutom stendöd efter sista årets stränga vinter. Runt stammarna nertill på den kvarvarande klätterrosen har något verkligen intressant hänt.

Det verkade som om någon har murat upp en "byggnation" en bra bit upp på stammarna. Inte av den jord som ligger runt rosen, utan av den stenkross som "hushänget" sopat ner mellan gatstenarna som han lagt, som gånguppfart till huset. Den stenkrossen ligger en bra bit ifrån, sett ur en myras synvinkel.

Kan myror verkligen bygga upp dylika och hålla löss, som husdjur innanför byggnationen? undrade jag till vår gode vän. Det verkar faktiskt så, fortsatte jag. Därför att när "hushänget" provade att peta lite försiktigt på "byggnationen", rörde sig både löss och myror på sig upp längs rosstammen. (Det kanske inte syns här på bilden i NSD, men tittar man på fotot här hemma, ser man verkligen det).


Visst hade vår vän sett det tidigare, i sin egen trädgård och på en fläder. Men aldrig på rosor. Å andra sidan erkände han att han nog kanske inte heller direkt hade tittat efter. Han hade också kommit fram till att myrorna måste hålla någon form av "ladugård" med lössen, som de mjölkar och att lössen inte hade något emot att vara i "ladugården", som verkade rätt ombonad.

Dottern lade till yrvaket, vid frukostbordet, ytterligare en aspekt:

- Det är något annat det, än när Göteborgstrafiken bygger om. Klart år 2014 och en massa byggtid där allt bara är avspärrat och påbörjat, sedan görs det inte så värst många knop under massor av tid och skapar bara en väldig oreda för alla som måste vistas i dess närhet. För att inte tala om hur det ser ut under tiden. Mao allmän förvirring över åtaganden och total avsaknad av planering.

När jag betraktar och tänker på myrornas byggnation är jag rätt övertygad om, att vi människor har mycket att lära av myror och löss, som lever i symbios. Rosen verkar inte heller ha något emot det hela. Den har sakta men säkert börjat repa sig från den stränga vinterns umbäranden.

Myrorna de klarar av allt på ett nafs:

Från uppkommet behov, till utfört. Fastän de högst sannolikt har burit gruskorn för gruskorn, avsevärda sträckor till den nya byggnationen. Där har det sannerligen varit "tummen ur", utan bonusavtal och löneförmåner, dessutom.

Det var ett bra inslag i Nordnytt med Göte Henriksson, om det senaste skalvet i Malmberget.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 23 augusti 2011, kl 11:51

http://svtplay.se/v/2509314/nordnytt/22_8_19_15

Men nyhetsuppläsarens kompetens efterfrågas, eftersom hon klämkäckt avslutade det hela med:

- Det är inte farligt att bo i Malmberget!

HUR vet hon det och vad stödjer hon, eller LKAB ett sådant uttalande på?


http://www.jordskjelv.no/siste/auto/
Bildkälla: LKAB, Kaptensgropen i Malmberget

Dagen efter den finstämda minnesstunden över 22 juli 2011 är här.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 22 augusti 2011, kl 11:51

Vardagen fortsätter. Men det är svårt att ruska av sig vad sinnet tagit in.

Det blev nästintill outhärdligt att se ansikte efter ansikte, namn efter namn läsas upp i TV-rutan.

Redan ett enda förspillt liv är ett liv för mycket och tragedin oändlig.

Jag kan inte sluta att tänka på ett konstverk, som flera år blivit Finlands mest älskade konstverk, när folket fått rösta om saken.


Konstverket heter "Sårad Ängel". Konstnären hette Hugo Simberg och tavlan målades 1903. Konstverket hänger nu på Ateneum i Helsingfors. Länge ville konstnären inte sätta någon titel på konstverket. Anledningen till det tvistar de lärde om och var och en har väl sin egen tolkning. Som så många andra konstnärer uppskattades inte Simbergs konst medan han själv var i livet. De tyckte att hans tavlor var märkliga med de många symbolerna. Det är oftast inte förrän efteråt, som man inser saker och ting.

Betrakta konstverket en stund. Det har mycket att säga oss människor.

Vi upplever rena Klondyke-stämningen nu, säger kommunalrådet i Gällivare, Tommy Nyström

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 20 augusti 2011, kl 02:04

och flankerar konstnären Erling Johanssons dokumentation av tidigare kommunalråd.

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=6336134

Vad tidigare kommunalrådet Ulf Renberg gick till historien som, det har gått mig spårlöst förbi. Däremot vet jag vad Märit Palo gick till historien som. Det måste kännas märkligt att under sin era ha låtit riva en massa lägenheter på mellanområdet trots att norrmännen ville hyra dem. I synnerhet sedan ett facit sedan bra många år påvisat på en våldsam bostadsbrist och kommunen hela tiden dräneras på kommunmedborgare. Dessutom är dippar i världsekonomin liksom en regel utan undantag, historiskt sett! Mao grundlurad av bolaget!

I mitt stilla sinne undrar jag vad nuvarande kommunalrådet Tommy Nyström kommer att gå till historien som. Jag hoppas att det inte blir mannen som LKAB lämnade med "Svarte Petter" på hand.

Egentligen förstår jag inte vad denna länkade artikel egentligen handlar om. Jag blir rätt konfunderad både över uppgivande av personröster, som väl antagligen kom till därför att en kvinnlig kandidat fanns med i bilden och det splittrade lokala s-partiet. Men också syftet. Hade jag inte vetat bättre hade jag tippat att det varit valår och det här inslaget tillhörde själva valkampanjen.

Själv är jag till skillnad från kommunalrådet långt ifrån övertygad om att LKAB lever i symbios med kommunen. Det var länge sedan jag hade dylika tankar som rörde sig i mitt huvud. Snarare verkar det som om dagens gruvfolk som skickas fram i media och har kontakter med de drabbade, inte tycks ha en aning om att det pågår en aggressiv gruvbrytning, eftersom de tycks vara tagna på sängen den ena gången efter den andra.

Jag tycker att det har varit mycket klent med informationen till berörda parter från LKAB:s sida och speciellt kännbart tycker jag att det har blivit ända sedan VD:n Martin Ivert satt vid rodret. Det har blivit alltför många år av rena rama Fort Knox, trots att det är en nödvändighet att kommunansvariga och berörda människor får en fortlöpande information vad bolaget har i tankarna, i synnerhet som de totalt har havererat hela bostadsmarknaden och övrigt i Malmberget!

Summerat och lagt bakom örat har jag gjort, av alla de försök och förhoppningar, som kommunalrådet hittills haft för att få LKAB till en ordentlig dialog. Men det hela har urartat sig så till den milda grad, att jag upplever den stackars människan, som ett trafikljus som visar både rött och grönt ljus samtidigt.

Han och den innersta kretsen har inte lyckats något vidare med den saken. T.o.m. sekreteraren i Malmfältsgruppen, Näringsdepartementet, Ann-Christin Cederlund, har bekräfta att kommunalrådet Tommy Nyström vid ett flertal möten med Malmfältsgruppen tagit upp frågan om en helhetslösning för Malmberget. Mao snackat för totaldöva öron.

Om man nu har försökt den mjuka linjen och uppenbarligen bara skallat pannan blodig i badrumsväggen. Då har jag lite svårt att förstå att Tommy Nyström skulle kunna vara någon ny form av Gustaf Mannerheim, som använde både värdighet, fasthet och strategi för att nå de mål han hade som helhetsbild för Finlands bästa och därmed lotsade Finland ur både Sovjetunionens och Hitlers klor.

Visserligen framkom det klart och tydligt vid City-Move, att det inte spelade någon roll åt vilket väderstreck som man vände näsan åt att skicka iväg bebyggelsen till. Allt var i princip "av riksintresse". Där det inte var av riksintresse där hade rennäringen sina intresseområden. Men visst var det spännande att se vad hela detta pådrag ändade ut i och där hela kommunen sattes på världskartan, som ett "trevligt objekt" innan cirkusen drog vidare ut i världen. Det tycks dock inte ha gett kommunen vidare värst mycket matnyttigt att bygga på, med tanke på att de bara överlämnat till nästa konsultgäng, att filosofera vidare på hur det skall se ut.

Men från City-Movefolket kom i alla fall ett helt solklart budskap: "Bygg inte här!" Kartbilden har på intet sätt förändrat sig sedan dess. Snarare är det väl så att LKAB själva fortsätter det då redan påbörjade undersökningsområdet. Ett område som kan få vem som helst att hissna och tappa andan, med tanke på att det är väl i stort sett bara Dundret och baksidan av Dundret att bygga på. Kikar man då på gula sidornas hybridkarta, slår man ganska snabbt fast vid, att det ser mycket illa ut för naturen och människorna. Det är väl också bara en tidsfråga innan Dundret känner av Aitiks slamdammar, som brett ut sig något helt sanslöst. Inte bara LKAB:s framfart i det sargade landskapet.

När jag började läsa det länkade reportaget hade jag förväntat mig att kommunalrådet Tommy Nyström själv skulle uttala sig om det förlängda undersökningstillståndet av Malmberget nr 21 och totaltystnaden från LKAB, som nu t.o.m. lyckats irritera tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen, som kräver en avvecklingsplan för Malmberget. Men kommunalrådet verkar inte ha några dylika intentioner. Det utgår jag från med tanke på innehållet i ovanstående länkade reportage.

Kartan pytsar jag därför in så att alla kan se vad det är för område som undersökningsområdet gäller och som LKAB 8 augusti 2011 beviljades förlängt undersökningstillstånd av t.o.m. 25 mars 2014. Undantaget på kartan vet alla numera varför det är undantaget från just detta undersökningstillstånd. Där vet man redan utfallet och allt hopp är ute ur boendesynpunkt. 

Visst känns det som om kommunalrådet har alldeles rätt, men på ett felaktigt sätt. Det är mycket riktigt rena rama Klondyke-stämningen.

Men nog är det istället de amerikanska fläsklådorna man nästan känner doften av och som var det som Malmbergets första bebyggelse bestod av inkl. travad sten. Toppat av lönnkrogar, bordeller och missbruk, som var stora inslag i den dåtida samhällsbilden. Innan ordningsfolket och finkulturen kom med på spelplanen.

Det har många gånger kastats skit över politikerna, som byggt där gruvan skall fram. Men grundproblemet har trots allt kommit från gruvägaren och LKAB själva. Man har inte lärt sig något av tidigare begångna misstag med bebyggelsens placering. Utan fortsätter i samma anda och bekymrar sig uppenbarligen inte över att kommunen med dess landsbygd skall kunna leva vidare. Hur många gånger har man tänkt sig att "Malmbergs-Moment-22" skall uppstå?

Jag hade verkligen önskat att kommunalrådet hade presenterat hur han tänkt sig att alla dessa eminenta byggplaner skall finansieras. Men framförallt om man verkligen tänkt sig att bygga där det nu verkar tämligen kört och mark "av Riksintresse", eller om man nu tänkt sig en ny variant av byggnader på vatten eller hjul.

Caravan-city!

OCH nog låter det som om kommunalrådet är ute och viftar med önskelistan till jultomten:
(Citat ut reportaget) "Vi får hoppas att höga vederbörande på finans-, kommunikations- och näringsdepartementen lyssnar".

Förstår han inte att den här "jultomten" inte är kommunicerbar och i själva verket enbart verkar ha tomtar på loftet.

Eller är det en alltför "grabbig" ställd fråga...

Den uttjatade Malmbergsfrågan - när kommer befrielsen ur Moment 22?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 17 augusti 2011, kl 01:26

I NSD:s papperstidning den 21 juli 2011 stod att läsa en insändare av Kilenoraklet Freja.


Vilken parallellvärld lever hon, Freja, med öronpropparna och den tillpuffade kudden. Är det verkligen något normalt, att ligga med öronproppar för att kunna sova i sitt eget hem, tänker jag när jag läser insändaren. Sanning att säga förstår jag inte riktigt hur ett par öronproppar och en uppuffad kudde skall kunna åtgärda all denna gruvbrytningsproblematik, som gått över styr.

Marknadskrafternas mantra vill Freja förmedla till herr "Antiman", som hon förnedrande döpt om honom till. Mantrat som skall genomsyra människors medvetande och därmed bidra till att det egna tänkandet till slut upphör och något normalt inte längre existerar.

Det är liksom ingen hejd på Frejas förslag till "Antiman". Hon tycker att han skall sälja huset till "fötaget". Det får mig att lägga pannan i djupa veck.

Vaff...fasen är "fötaget" för något, tänker jag när jag läser insändaren. Är det någon ny hjälporganisation för spräng/skalv- och miljöoffer i Malmberget, som har uppstått så här under min frånvaro från nyhetsflödet.

"Blanda inte in oss andra i det", skriver fryntliga Freja, som sluttruddelutt och avslutar klämfriskt med "I övrigt ha en trevlig sommar!" Snacka om att 2000-talet skapat den cyniska generationen. Man får en känsla av att huvudet trillade loss på upploppssträckan och att det inte finns en tanke längre än näsan räcker. Köp - släng - överproducera - exploatera och ödelägg till vilket pris som helst!

Undra om de här människorna, som har dylika åsikter inte är bolagets verkliga spräng- och miljöoffer.

Eftersom både helhetssynen och empatin är obefintlig. Allt är antingen svart eller vitt i deras värld. Det är väl där empatibristen uppstår, när helhetssynen försvunnit eller saknas. Något större tecken på att människorna skall ha någon egen valfrihet, det existerar inte i Frejas lilla parallellvärld liksom i marknadskrafternas. I deras värld finns inga fria människor.

Livegenskapen tog slut för många hundra år sedan i Sverige. I Malmberget har den återuppstått. Den upprätthålls dessutom av helt frivilliga krafter. Bolaget köper inte in fastigheter som de drabbat, eller ersätter de som de drabbat. De köper enbart in det som ligger i deras omedelbara intresse, men inte ens det känner Freja till. Hon har väl inte lyssnat till alla märkliga bortförklaringar som hittills flutit runt som en enda sörja.

Säga vad man vill men bolaget har gjort ett gediget och grundligt jobb: härska genom att söndra! Man har inte bara sprängt och skakat sönder egendomar och tillvaron, man har slagit split i privatliv och grannsämja också.

Grundförutsättningarna för en framtid.

Själv går jag ständigt omkring med en ambivalent känsla. Jag ifrågasätter inte gruvbrytningen. Men det är länge sedan jag tyckte att den sker på rätta villkor. Det har blivit alldeles på tok när t.o.m. privatlivets fredande kommit i kläm till förmån för profitens.

Imorse satt jag och läste, professorn i rättsvetenskap, Dennis Töllborgs insändare i Göteborgs-Posten. Han som skrivit boken "Sorg 2.1 - en nyttig idiot fabulerar".
(Gå in på länken http://gup.ub.gu.se/gup/record/index.xsql?pubid=104219 klicka på adressen vid "Fulltextlänk", så kommer du direkt in på boken och kan läsa den där eller ladda ner den.)

Han är av den åsikten att ledare måste vara lojala mot de värden som de parasiterar på och att FN-deklarationen om mänskliga rättigheter behöver ersättas av en om mänskliga plikter.

Det får mig att åter minnas gamla Elsas berättelse för mig, om hur LKAB:s irrbloss, tillika samhällsomvandlare, Kalle Wikström, frågade henne vad hon skulle med så mycket pengar till, när hon ville ha en skälig ersättning för sitt barndomshem som LKAB skjutit i sank.

Gamla Elsas sista år tog bolaget ifrån henne och fråga är om inte hennes plötsliga död i slutändan handlade om den vansinniga och långvariga stress, som bolaget hade utsatt henne för. Hon kunde under sina sista år i livet aldrig mer återvända till sitt eget hus med allt vad det innebar. Men hon är inte ensam som dött mitt i den kampen. Det blir sorg i mitt hjärta när jag tänker på det och all den ovisshet som planterats i människors liv.

Det är inte en slump att privatpersoner får kämpa mot profitens härjningar i privatlivet och kanske har han alldeles rätt professorn i rättsvetenskap, han som blivit hotad/varnad av "göteborgsetablissemanget" för att publicera sig igen. Det är kanske hög tid att skrota de mänskliga rättigheterna och skriva om till mer tvingande.

Det som känns så oacceptabelt är, att fastän ägaren och bolaget är medvetna om att det gått över styr, gömmer man sig bakom myndigheternas mängder av tröghetssystem. Utnyttjar det maximalt. Vare sig det gäller redovisning av stoff, skalv, eller åtgärda annan miljöpåverkan, eller det verk som redan 2007 var Sveriges största enskilda miljöbov. Man kalkylerar numera helt medvetet med att den vanliga människan är helt chanslös mot tröghetssystemet.

Ja, ja, vad mer finns att tillägga. Ja, kanske att en del människor fortfarande inte har förstått, att jag inte skriver om någon namngiven persons privatliv, utan om namngivna personers yrkesutövning! Det är en himmelsvid skillnad det. Klarar man inte av den biten skall man inte inneha dylika poster!

Allt det här rör sig inom mig och ändar ut i en frustration. Det är mångas tankar jag fått ta del av bara under de sista åren. De blandas runt med de finstämda ord som Rickard Ljung förmedlade i papperstidningen den 23 juli om "Malmberget en svunnen stad". Så väldigt olika inlägg och ändå samma plats man skriver om. Jag känner igen mig i Rickard Ljungs rader, men är alldeles främmande inför Frejas.




Bildkälla: LKAB. Vy nya pelletsverket MK3 Malmberget

De står och säljer öronproppar i var och varannat gatuhörn

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 14 augusti 2011, kl 00:00

längs Linnégatan, eftersom det är stor baluns på G i Slottsskogen, Way of West, med massor av tunga namn inom musikvärlden.

- Är det egentligen sunt att man måste ha öronproppar för att gå och lyssna på musik, undrar "hushänget".

- Det är tidens anda, säger jag. Du håller bara på att bli en "grumpy old men".

Det blir tyst en liten stund i bilen och vi hinner några kvarter. Plötsligt säger han:

- Jag skall höra av mig till Sommar. Nästa år vill jag sommarprata i radion, säger han.

- Jasså, säger jag och är verkligen förvånad. Vad hade du då tänkt prata om, undrar jag.

- Ja, jag tycker att när man skall gå i pension, då skall man minsann ha inskolning på alla orättvisor som drabbar en, säger han.

- Vad menar du nu då, undrar jag, behöver du verkligen någon form av lots för att klura ut vardagen när du blir pensionär. Du som jämt har 100 järn i elden.

- Ja, man kan t.ex. aldrig ha semester, helgledigt, eller sjukskriva sig hur eländigt sjuk man än är. Det ingår inte ens det mest elementära för att förbereda sig på ett verkligt pensionärsliv.

- Vad tänker du då på, undrar jag.

Han håller sammanbitet i ratten och säger:

- Det finns inte ens en kurs i hur man begagnar en parkbänk dagarna i ända. Ergonomiskt sittriktiga är de då rakt inte. Inte vet man heller hur det går till att mata duvorna. Det finns massor av saker och tänka på. Man får inte ens en jävla käpp när man blir pensionär.

Det där sistnämnda med käppen verkar han ypperligt upprörd över.

- Men vad skall du med en käpp till, undrar jag häpet.

- Ja, om man inte har någon käpp när man sitter där på parkbänken och matar duvorna, hur skall man då kunna lyfta på kjolarna på damerna som trippar förbi?


- Öhh...

I sommar har jag smygfluktat på en ung man.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 12 augusti 2011, kl 22:54

Det hela började som ren och skär nyfikenhet, när jag brukade sitta utanför sjukhuset på parkbänken och hade smugit på mobiltelefonen för att ringa hem. Då kom han ofta släntrande i sitt tomatröda hår i snitsig indianfrillamodell. Ni vet den där med mittbenan lång och håret rakat på sidorna.

Skinnpajen som han bar, trots den extrema och tryckande värmen, hade han uppenbarligen fixat till själv. Det skrivna budskapet på ryggen i kladdig målarfärg, kunde absolut inte missförstås. Där stod kort och gott: "Fuck you!"

Okey....

Men vad var det där synnerligen handmålade tecknet i rött och vitt på skinnpajen? Det såg ut ungefär som en dålig cirkel i vitt, som gick ihop med ett rött A (möjligen). Jag funderade om det kunde vara fråga om en ny hangaroundgrupp till Hells Angels, som inväntade att bli fullvärdiga medlemmar i en fjärran framtid. De skulle bara passera ett par steg, från apostlahästar till styrstång av någon variant och slutligen till HD med västbeteckningar.

Garnityren i övrigt bestod av ett gäng uppstående nitar, Heavy Metalnitar på skinnpajen. En del nitar stod högt och svajigt medan andra var mindre.

Om frillan och skinnpajen onekligen var en upplevelse, var det inget mot hans sätt att befinna sig i världen. Gången var sagolik. Här gick en yngling som visste vem han var och framför allt hur han skulle ta sig genom världen. En människa som det är fullständigt omöjligt att inte lägga märke till.

Som 60-åringt tantämne blir man sannerligen fascinerad där man sitter på parkbänken och dinglar med benen i skuggan. Dvs. dragit sig undan den gassande solen och den tryckande hettan och får intresset väckt.

Sista dagen på sjukhuset såg jag honom inte mindre än två gånger i korridorerna medan han höll på att städa.

När han dök upp för tredje gången, nu i min korridor, tänkte jag, bära eller brista och så tog nyfikenheten överhand och jag sa:

- Du ursäkta min nyfikenhet, men jag är typen som inte gillar idén att dö nyfiken. Vad betyder det här tecknet på din jacka? Ja, Fuck You, det behöver du inte förklara det vet jag vad det betyder sa jag och hissade sakta upp mittfingret. Han såg överseende ner på mig.

Den rödhårige drasuten, sa med ett sällan skådat förakt, ungefär som om det var en liten myra, därnere någonstans i undervegetationen som hade tilltalat honom:

- Det är det internationella tecknet för anarkisterna.

Han stirrade på mig som om jag var just den Alien, som jag antagligen såg ut att vara. Med en tofs på svaj i en röd burrig snodd på ena flajen av huvudet till mina plirande ögon bakom röda glasögonbågar. Någon som inte kände till världens mest självklara sak!

- Aha, är det så det är, sa jag andäktigt och tänkte efter en smula. Men vad är det som ni vill omstörta världen med, undrade jag lite försynt.

Han såg på mig och tycktes växa ungefär en si så där 10 meter. Samlade luft, ungefär som om han skulle blåsa upp en luftballong och tog till orda:

- I N G E N skall komma och tala om för MIG vad JAG skall göra! Lagar och sånt skit behövs inte, sa han och svängde till med vagnen så att både moppar, dammvippor och tantämnen nu insåg, att det nog var bäst att ligga lågt på frågefronten.

Han lämnade mig i bakvattnet och forsade fram med städvagnen framför sig.

När vi var på behörigt avstånd från varandra, dit ingen mopp kunde nå mig, hörde jag plötsligt min egen röst ropade jag till honom:

- Hur tänker ni då med alla människor, som älskar att föra krig och döda andra människor?

Inget svar. Är det oförskämt att fråga tänkte jag, för att i nästa stund inse att alltid lär man sig något nytt. Jag har varit på "kortkurs" i anarkisternas värld helt oväntat! Jippi!

Han tyckte nog inte detsamma om mötet med den frågvisa groende tantvärlden. Nu hade han fått nog. Imbecilla gamla kärringar stod det skrivet i hans ansikte där långt bort i korridoren. Städvagnen försvann in på ett rum med ett ljudligt skrammel, som angav att nu var den dumma frågestunden definitivt till ända.

Jo, jag vet. Men det hjälps inte, jag blir helt uppslukad av sånt jag inte känner till. Vill verkligen veta hur saker och ting hänger ihop.

Var jag den enda som detta gått spårlöst förbi?

Men när "hushänget" hämtade hem mig från sjukhuset, visade det sig att han faktiskt inte heller kände till att det fanns en internationell organisation anarkister, med egen symbol och hela faderittan. "Hushänget" som inte förnekar sin härkomst från Hallsberg, undrade vad anarkisten tyckte om att få order om att städa, eller att någon skulle komma och tala om för honom vad han skulle ha för lön, eller om man inte gillade honom, var det ok att slå ihjäl honom då om det nu var så att man skulle skapa sina egna regler?


Jag behöver sålunda förkovra mig på anarkistfronten. Nog har jag träffat många yttringar av olika varianter i mina dar, men anarkister det var faktiskt en helt ny bekantskap för mitt vidkommande. Hittills har det bara varit en tes för min räkning. En sorts "i den bästa av alla världar" för min del.

Men så abrupta sanningar fick hela mitt huvud att ställa sig på högkant. Är det verkligen den bästa av alla världar de företräder? Jag vet faktiskt inte ännu och inser att jag behöver läsa på.

Hur har du det? Bor det en liten anarkist inom dig?

"Tomma Rums" utställning sommaren 2011, där skulle jag och dottern medverkat med en del lokalanknutna alster.

Påbörjad - jag sökte med ljus och lykta för att hitta rätt malmvagnsmodell som vi räknat många gånger i min barndom nere vid Kulleporten.

Jädrans pillande och ändå inte klar. Inte helt lätt att få fram rostig malmvagnsyta. 

Men nu finns det färdiga alstret klart, men det kommer jag inte att sätta ut här på bloggen. Det sparas till annat ändamål.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 9 augusti 2011, kl 16:44

Trots att vi p.g.a.. saker och ting som inte gått att påverka, inte själva hade möjligheter att medverka på plats i Malmberget, gick allt ändå att ordna via mycket välvilliga personer runt omkring.

Bl.a. lovade Tord Pettersson att ta emot våra tavlor, som vi tänkte skicka upp med Bussfrakt. Han skulle ombesörja, att de kom ner till "Stacken" under fredagen den 12:e augusti. Vare sig hos honom, eller deltagarna i "Tomma Rum" hakade det minsann inte upp sig. Men så hade jag och Tord ett litet snack om vad man skulle kunna tänkas göra med tavlorna. Eftersom det nu bara skulle kunna hinna bli fråga om en enda dags utställning, på lördagen den 14.8, innan det hela var slut med "Tomma Rum".

Därför ringde jag "solstrålen" och fd. klasskompisen genom folkskola och läroverk, Lars Israelsson, kultursekreteraren i Gällivare kommun. Den person som väl får man förmoda är den som skall föreställa den som sköter kulturansiktet utåt i kommunen. Men där kunde jag "sticka och brinna" rent ut sagt. Jag fick inte ens prata till punkt, han avbröt mig ideligen och ville absolut bara avsluta samtalet. När jag försökte ställa frågor om den kulturvecka, som skulle vara i oktober hur det var med den. Blev upplevelsen etter värre, han tyckte än en gång, att jag kunde fixa mina egna utställningslokaler. Hur dum var jag egentligen, det kunde jag väl begripa...

Jag försökte åter få in spåret på om det var möjligt att ... längre än så hann jag aldrig, när han på nytt snoppade av samtalet. Jag t.o.m. frågade honom ett par gånger, om han inte skulle kunna tänka sig att lyssna på mig tills jag hade förklarat färdigt. Pratat färdigt. Men det var banne mig stört omöjligt!

Efter att ha blivit bryskt avsnoppad ett otal gånger blev det hela rätt makabert. Ringa och prata med ett kulturansikte utåt i en kommun och få känslan av att här var det en ilsken och pinknödig grizzlybjörn, som hade väntat alltför länge med toalettbesöket...

Alltså fick jag inte ens fråga om det fanns möjligheter till, att ha dem hängande någonstans, efter den enda utställningsdagen på lördagen den 14:e i "Tomma Rums" regi. Den enda utställningsdagen som de skulle kunna hänga på "Tomma Rum"-utställningen p.g.a.. att det skulle vara praktiskt svårt, att administrera det hela p.g.a.. min långa sjukhusvistelse. Bunden vid ett sjukhus långt hemifrån låter det helt enkelt inte göra sig så himla lätt, att dels lägga sista handen på alstren, dels inramning, dels paketering och dels få dem satta på bussen för frakt upp till Gällivare.

Man kan väl tycka att det trots allt borde ha funnits något ställe, där de kunde ha hängt under några dagar till. Alla motiven är högst lokala, dvs. Malmberget och vår egen historia. En högst egen historia som bär både glädje, sorg, nostalgi och helt personligt uttryckt. Det hela känns en smula obegripligt, att den kulturansvarige inom kommunen inte bryr sig mer än så. Själv är jag rätt övertygad om, att det funnits de som varit intresserade av att titta på våra alster, vare sig de hängt på något dass, Stacken, Kåkstan, Kvarnfiket, gamla Centralskolan i Gällivare, Lövberga eller något café...

Vad vet jag.

Men Lars Israelsson är knappast den som saknar kontakter i kommunen, eller inte skulle kunna vara till hjälp i dylika kulturfrågor, eftersom Gällivare kommun och LKAB varit de som kunnat förverkliga "årets upplaga av Tomma Rum".

På den tiden jag kunde vara aktiv med keramik också, ordnades utställning på 80-talet av våra alster i Centralskolan i Gällivare. Inget flott champagnemingel precis, men där cafébesökarna kunde betrakta alster från de lokala förmågorna.

Ungdomarna i "Tomma Rum", de meddelade i ett mail att de skulle kunna tala med dem på "Stacken" i Gällivare, så att tavlorna kunde hänga kvar längre. Men efter det här samtalet med Lars Israelsson, kultursekreterare och därmed ansiktet utåt i kommunen, kändes det faktiskt som om det var fullt ända upp till halsmandlarna av dålig eftersmak. Är det inte märkligt att agera så här i egenskap av offentlig person och en kommuns ansikte utåt i vissa frågeställningar, kan jag inte låta bli att undra.

Vi beslutade oss för, att inte skicka upp några alster upp till "Tomma Rum"-utställningen den 14:e augusti, Stacken i Gällivare. Det beslutet hade absolut INTE med dem i "Tomma Rum" att göra, som under hela den här processen sedan i våras varit helt super att ha att göra med. Rent märkligt att tillresta personer är mer mån om kommunens egna kulturyttringar än en högst kulturansvarig inom kommunen själv är!

Ibland blir det helt uppenbart, att ordspråket om "bocken till trädgårdsmästare" inte är helt taget ur luften...

Rent ut sagt besviken och ledsen är jag över, att inget oavsett vad det tänkas vara kan, får gro och spira där allt nu bara skövlas. Rutten "Gökmentaliteten" det är precis vad det är! Anledningen till detta bemötande är inte så himla svårt att gissa sig till. Man behöver inte precis vara raketforskare för att klura ut den saken.

Bilderna som fabricerats på den här bostadsadressen är naturligtvis starkt influerade av den gruvmiljö och tidsanda jag vuxit upp i och levat i som vuxen, även om det varit ett sagolikt mångfasetterat kultursamhälle.

Hur mina alster ser ut som färdiga tänker jag inte publicera här på bloggen. Tids nog kommer det säkert andra möjligheter för mitt berättande i bild och text, utanför JANTE-lagens och "Gökmentalitetens" area. Eller som en av läkarna på sjukhuset sa till mig, som klev in i mitt rum och konstaterade att "här såg ut som en målarkvart". Det jag gjorde var ett viktigt tidsdokument i bild och känsla, som inga foton i världen kunde ersätta.

I mitt betraktande och avbildande finns något vackert i en malmvagn som stilla åldras. Jag gläntar därför något på hur just den tog sig uttryck i början av processen (råskissen).


För det vana konstögat konstateras nog, att jag valt ett mycket grovt papper med mycket struktur. Det är ett helt helsicke att arbeta med, men till vissa motiv ett helt riktigt val. Därför att alltför många detaljer får skalas bort och kvar finns bara känslan som jag vill förmedla.

Torsdag 14 juli 2011 kl 13:00 i radions P 1, sommarpratar VD:n och koncernchefen för LKAB, Lars-Eric Aaro. (Med repris senare på kvällen + på webben).

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 10 juli 2011, kl 18:09

- I mitt Sommarprogram kommer jag prata om att vilja slår klass, utlovar Lars-Eric Aaro via Sommars hemsida.

Jo, tack, Lars-Eric Aaro. Vi vet idag mycket om konsekvenserna av den viljan som slår klass.

Inte bara att styrkeföretaget LKAB tänker mer än fördubbla uttaget från den redan sargade Malmbergsgruvans många malmkroppar.

I Malmberget där människorna fortfarande har sin hemvist. Fullkomligt bor ovanpå en tung och giftpyrande gruvindustri, till ett pris som kan vara svårt att förstå för den som själv inte är drabbad, eller har anhöriga som är drabbade.

* Där målen i Miljödomstolen svällt ut och blivit allt fler, problematiska och avslöjande. Där den lilla människan som drabbats, skall tvingas slåss mot statens ägda bolag, LKAB, inköpt solidarisk Stockholmsadvokat med en hel juristsvärm i baken. Men också myndigheternas och domstolarnas tröghet.
* Där processtiden brukar överleva den mest seglivade människan. Utan där även "knähunden" Länsstyrelsen börjar sitta obekvämt, eftersom det aggressiva uttaget börjar få riktigt otäcka konsekvenser, med tilltagande skalv och mark som rämnar i allt snabbare takt där folket bor och marginalerna är diskutabla.
* Där hängvägg och hålrumstak i Prinzsköld, förväntas rasa in under 2011.
* Där nu insikten och oviljan måste ge vika för verkligheten, att LKAB:s egna beräkningar börja komma på skam, igen. Den här gången gäller det hängvägg och hålrumstak i Fabian.  

Kvar står fortfarande stadigt experten Graham Swans scenario, som inte ens utesluter en utblåsning av gruvan!

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6266708

I vilket annat svenskt företag som helst skulle skyddsombud och fackföreningar reagera kraftfullt över det scenariot, eller när verksamhetens medarbetare ger uttryck för dylikt, som här i dessa tre ur ovanstående artikels kopierade inlägg:

- Blir det ett ras på Fabian så kommer många att dö. Blir ett sådant lufttryck i ortarna att folk som vistas där kommer att dö av tryckvågen. Tänk så och inte bara på att fasaden spricker. Vid ett ras kommer folk dö både ovan och under jord. Kan inte fatta hur cheferna tänker då de inte ens förberett räddningstjänsten.

- Vi får väl se......Jag har jobbat 40 år i LKAB under jord och har under dessa år inte kunnat undgå att snappa upp både det ena och andra beträffande gruva och gruvbrytning. En massa snorvalpar som inte vet ett jä...skit om gruva och gruvbrytning är chefer (kompis utnämnda) och kan inte på egna meriter se skillnad på malm och gråberg. Det är dom som ska vara vår "livlina" oavsett man jobbar under jord eller om man är husägare nära gruvkanten.

-Att LKAB inte kan tänka sig en katastrofsituation är helt absurt. Det finns en lite risk att tryckvågen kommer in i gruvorterna, Där är vi och arbetar. Vi kommer ha lika stor chans att överleva som om en flodvåg skulle komma mot oss.

Synd att inte regeringen bryr sig om norrlands inland och befolkning.

Berör dylika inlägg, en sådan vars vilja slår klass?

NIX!

LKAB:s nya propagandaapparat ställer sig bredbent, enfaldigt och lydigt än en gång och skriver om till en ny sanning, när den gamla inte höll här heller.

Det är konsekvensen av denna vilja som slår klass. En livsdröm där egots NHL-hockeydrömmar, yrkesdrömmar, karriärkliv och giftermål med ungdomskärlek, sammanskrivet med ägaren statens penning- och maktbegär, slår sönder en hel ortsbefolknings levnadsvillkor.

2009 blev Lars-Eric Aaro, VD och koncernchef för LKAB. Med en utmaning om att få gruvföretaget att fördubbla sin omsättning, samtidigt som två orter, Kiruna och Malmberget påverkades.

Det är nästan så jag blir spyfärdig, när jag tänker på, att här skall Lars-Eric Aaro sitta och sommarprata i en gemytlig berättarton i "Sommar". Rakt ut i etern till hängmattornas Sommar-Sverige. Ett Sveriges befolkning som i hög grad är förd bakom ljuset och inte heller känner till vad den viljan, präktigheten och "Riktintressets" sluga baksida för med sig för katastrofer.

Den 1 juli 2011 i NSD:s papperstidning bekände Lars-Eric Aaro färg för första gången. Det var när kommunalrådet Tommy Nyström, försiktigt satte ner "tån" igen och föreslog, att Malmsta och Ormkullen blir ett LKAB-ägt område. Dvs. att LKAB löser in och hyr ut husen. Eftersom boendemiljön blir en regelrätt instängslad hundgård, med endast en (1) smal utfart till friheten i form av en ständigt omlagd utfart till Gällivare. Den sönderskakade och sjunkande miljön är det inte ens lönt att föra på tal.

- Frågan är för tidigt väckt!

Tyckte LKAB:s VD, tillika koncernchef, Lars-Eric Aaro.

- Hur i helvete är karln´funtad, sa en mycket upprörd god vän till mig, som sannerligen inte brukar ha det uttryckssättet.

Jag svarade bara:

- Du känner ju redan till hans strategi: "Vilja slår klass". Man slår uppåt och sparkar nedåt! Det säger väl allt man behöver veta.

Den som eventuellt hade några visioner om denne mans etik och moral, måste känna sig rejält blåst. Alternativet är att dra dumstruten över huvudet och sätta sig i hörnet. Själv anade jag mig till att så kunde vara fallet. Därför att män som tiger i avgörande frågor och situationer, skall man se upp med. De har alltid en dold agenda.

Därför utspelar sig också en helt annan "Sommar" med skarpt läge i verklighetens Malmberget.

Den vilja som slår klass och Riksintresset bryr sig inte om den vanmakt och oro som slagit rot i alltför många människors medvetande. En helt befogad oro över vad framtiden har med i sitt sköte. En mycket Rysk rouletteartad framtid med den som håller i vapnet är totalt oberäknelig. Dessutom saknar verklighetsuppfattning och inte bryr sig om ifall de lämnar "Goddag Yxskaftsvar" till berörd allmänhet.

Där viljan som slår klass och Riksintresset inte ens bryr sig om sina egna medarbetares väl och ve. De väger lätt i jämförelse med denne "vilja slår klass" i kombination med ägarens "Riksintresse".

"Det är till att ha sålt sig till djävulen", som min gamle mentor skulle ha uttryckt det hela.

När det gäller en samhällsplanering, kan man inte leva från den ena dagen till den andra.

Men man måste också ovillkorligen i det här fallet ha olika planer, dels för ett värsta scenario och ett i bästa fall scenario. Det saknar LKAB fullständigt och kommunens tjänstemän inkl. förhandlare. Skulle det värsta inträffa står de fullständigt oförberedda och någon plan B finns inte!

Nonchalansen är fullständig hos LKAB. Man har inte ens brytt sig om att föra överläggningar, eller samtal med Räddningstjänsten, som är det första ställe som kommer att få verklighetens återverkningar att hantera. Oavsett om det blir allra värsta scenario av total utblåsning av gruvan, som experten Graham Swan, varnat för kan ske. Eller om det blir det allra mest "smärtfria" scenariot. Det är ändå dit allmänheten kommer att ringa. Då kan man inte än en gång sitta helt ovetandes.

 (OBS! Det här är ett många år gammalt reportage 2006. Det är helt andra förutsättningar och kaliber idag av både skalv och sprängningar).

Vi som upplevde "Gropens" tillkomst kan inte ens i vår livligaste fantasi inse vad det här kommer att bli fråga om. Just med tanke på hur det var när "Gropen" blev till. Jag har en väninna som fick för tidigt värkarbete av rena chocken och fick åka in till sjukhuset. Hon var fullständigt övertygad om att det inte fanns någon mark kvar runt huset, när hon ringde mitt i natten och hade inte ens vågat titta ut genom fönstret. Det kom skalv även senare. Nere i Gällivare på Lasarettsgatan skallrade fönsterrutorna, så man trodde att de skulle rämna.

För alla ljushuvuden som nu betraktar den utgrävda "Gropen". Vill jag poängtera, att "Gropen" från början inte alls såg ut så. Resultatet av den utgrävningen som företogs efter "Gropens tillkomst", den åker man på när man färdas på leden ner till Gällivare. Men också hela Bäckenområdet är utfyllt av massorna från "Gropen" och endast gudarna kommer väl ihåg vart alla dessa massor skyfflades undan. De kanske också täckte de gamla enorma gråbergstipparna, som numera kallas Tippsta-fritidsområde.

Det kanske inte är en slump att lilla Sverige är världens mäktigaste vapenleverantör...

PS. Nu blir det ett längre uppehåll från bloggen i sjukhuset "hängmatta". Men mina innersta och innerligaste tankar befinner sig hos er, både ni som befinner er under och över jord i den "ombonade" verkligheten Malmberget. Jag hoppas vid min... (ja, vadå, när man är ateist) att allt skall sluta väl. Det är redan tillräckligt många offer som LKAB skördat. DS.


Bilden den bedårande utsikten Österlånggatan i Malmberget.

Vinn en blomsterresa för två till Gotland.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 9 juli 2011, kl 11:47

Ett av årets Uno Wibellstipendiater, Botaniskas Vänner, var fyra elever vid Lagmansgymnasiet i Vara. http://botaniskasvanner.se/stipendier-2/utdelade-stipendier/uno-wibell-stipendier-2011/


Ungdomarna har gjort ett arbete i biologisk mångfald. Nu vill de utmana alla botanikintresserade personer i Sverige, att hitta platser som är artrikare än de som de hittat på Kinnekulle i Västergötland. Där fann de 37 arter per kvadratmeter. Eftersom de hört talas om att det skall finnas ännu artrikare områden i Sverige undrar de var de finns.

De vill ha in bidrag från hela Sverige, landskap för landskap. De poängterar att även om ditt bidrag inte vinner första pris är det ändå viktigt. De vill därför utse en vinnare i varje landskap. Med de övriga bidragen vill de skapa en lista över alla "smultronställen" runt om i landet. http://www.botaniktavling.se/

Så skicka gärna in ditt bidrag. Varje landskapsvinnare får boken "Mångfaldsmarker".

För tävlingsregler se http://www.botaniktavling.se/tavlingsregler.pdf

Skynda nu ut i sommar-Sverige till just ditt smultronställe, tävlingen pågår t.o.m. 15 juli.

Vem vet, du kanske inte skrapar ihop de flesta sorterna, men du kanske kan bjuda på något, som är väl värt att ta fasta på.

Leif G W Persson om Appojauremorden.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 7 juli 2011, kl 02:33

Vore det hela inte så djupt tragiskt, hade jag kunnat rent av le åt den käre kriminologprofessorn, när han mässade på inför TV-kameran igårkväll.

Okey för inledningen och slutsatser i ett dubbelmord, som redan är preskriberat. Men när han på fullt allvar vräker ur sig att personen ifråga var i 30 årsåldern, när personen ifråga begick morden. Då börjar det bli lite väl mycket kristallkula över det hela. Snacka om gärningsmannaprofil som heter duga för en roman.

Det var nästan så jag halvliggandes där i TV-soffhörnan förväntade mig, att han skulle fortsätta kristallkulegärningsmannaprofilen med:

"Gärningsmannen besvärades av liktorn på vänster lilltå, gick ofta omkring i en brun och en svart socka, udda veckor, när sista söndagen inföll före annandagpingst mellan klockan 6.37 - 6.43."

http://www.kuriren.nu/nyheter/Default.aspx?articleid=4984967

Den här 30 års träffsäkerheten i hans gärningsmannaprofil, den är häpnadsväckande. Den är i samma kaliber, som när Leif G W Persson i sin bok, "Den som dödar draken", beskriver hur polisen beger sig ner i ett bankfack och en av dem lägger beslag på en del av pengarna som finns i bankfacket, genom att stoppa upp dem i något gudsförgätet ställe. Det är väl inget konstigt med det, kanske du tänker. Nej i och för sig inte. Men när man på fullt allvar tror att omgivningen är alldeles puckad, då går det för långt. Det finns nog inte en enda bank, som tillåter att ett bankfack låses upp, utan att en banktjänsteman är närvarande och upprättar en förteckning vad som finns i bankfacket.

Jag kan svårligen tänka mig att det skulle vara några andra bankfacksrutiner vid ett dödsfall, även om så hela Rikspolisstyrelsen, SÄPO och alla höjdarna från Kronobergskvarteren på Kungsholmen stod där i egen hög person och talade om att nu var "farbror blå" intresserad av innehållet i bankfacket efter den mördade. I samma bok sveper han också med sig själv i egenskap av landets enda kriminologprofessor.

Samma raljans var det när han drog om "Palmemordet" i TV.

Då kallade han alla andra som gjort en egen slutsats åt vissa håll, för "knäppgökar", eller något ditåt. Än värre uttalande blev det om spekulationerna kring "familjedrama", där uttalade han sig så korkat, att man häpnade. Det vet nog även Sveriges ende kriminologprofessor, att det är det första där man söker för att kunna utesluta. För att det här nu var en statsministerfamilj, betyder inte det att det hade kunnat vara precis lika troligt som i vilken annan familj och vänskapskrets som helst.

Det som blev så lustigt med hans tvärsäkerhet, var att han själv i slutändan kom att tillhöra det här gänget "knäppgökar". Det finns trots allt inte så vidare värst många tänkbara scenarier för mordet på Olof Palme. Fråga är väl snarare bara vem som hann först.

Men är det något som berört mig personligen ända in i grundvalarna, så är det Appojauremorden. Fortfarande händer det att jag funderat över alla de oförklarliga händelser, som inträffade i mitt och barnens liv, sedan uppgifter hade läckt från polishuset och helt plötsligt fanns i pressen. Vad som varit vad, är svårt att ens våga sig en kvalificerad gissning på.

Hur Leif G W Persson och även hans vapendragare Jan Guillou, gjort sig till talesmän för denna mordutredning, när det gäller Thomas Quick, det är nästintill svårbegripligt. I synnerhet som de båda herrarna år 2002 köpte genom firman Guillou & Persson Research var sitt ex. av Dan Larssons bok "Mytomanen Thomas Quick". Kanske lider Leif GW Persson av lillebrorssyndrom gentemot Jan Guillou och därför har han bestämt sig för att ge stjärnglans åt just Appojauremorden. De andra av Thomas Quicks mordfall, är minst lika tragiska för de anhöriga, att han dömts.

Vad jag menar är, att det blir lite väl udda, när de som gått i täten och hävdat att de aldrig trott på Thomas Quick, aldrig har synts till på någon av de sju rättegångarna. Speciellt den i Piteå 1994 samt 1996 angående Appojauremorden. Det finns mycket tragik kring alla de här rättegångarna och mordutredningarna, det förstår man också när man läser Dan Larssons bok. Det enda som överhuvudtaget inte går att tvivla på är att åklagaren, Christer van der Kwast, gjorde egen kometkarriär på Thomas Quick. Han drog sig inte ens för att "frisera" bevisningen och belade sina utredande poliskollegor för regelrätta order, där de inte fick skriva vad de hade kommit fram till. Avhoppen var många under mordutredningens cirkusår.

Christer van der Kwast, lade energi på att utse Quick till massmördare tillsammans med Ku Kux Klan på rättspsyk där Quick var inskriven, med fri tillgång till tunga droger. Ju mer Thomas Quick erkände desto mer matade man honom med det han ville ha i pillerväg. Man lade tillrätta hans berättelser och hjälpte honom, när han vallades och inte kunde göra rätt saker.

Kan verkligen åklagaren Christer van der Kwast gå helt fri ifrån det han fabricerat har många undrat. Ja, jag tror det. Så mycket stake lär inte det finnas i det här sk. rättssamhället. Dessutom lär man även i hans fall skylla på att eventuella begångna brott redan är preskriberade. Ingen utpekad medhjälpare till mord, eller någon annan som drabbats oförskyllt, lär heller kunna få ersättning för vad de har fått utstå i det här s.k. rättssamhället. Det är ju det stuket på både JK och annan rättsordning.

Domaren i Appojauremålet, lagmannen Roland Åkne, gav sig t.o.m. ut i debatten i SvD. Högst anmärkningsvärt med tanke på bevisningen i målet och då det överhuvudtaget inte är brukligt inom rättsväsendet.

Tyvärr var det inte första och enda gången som Gällivare tingsrätt inte var vaken, när det gällde Appojauremorden. Därför finns en ej namngiven rådman med i Dan Larssons bok, men också lagmannen Roland Åkne i egenskap av domare i målet. Jag enbart i de delar jag fanns med i utredningen, som hört vittne i tjänsten och om ett annat förhållande på min arbetsplats, som då var just tingsrätten. I boken finns många av de människor som funnits/finns i samhällena namngivna. I berättandet håller sig Dan Larsson enbart till faktauppgifter och där fungerar han som bokskrivare.

Appojauremorden grundmurade Thomas Quick, som en seriemördare. Det behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Vore jag i Dan Larssons kläder skulle jag göra nytryck av boken. Den är om något ett systematiskt uppradande, men även utförligt berättande av hur det gick till, när ett helt rättssamhälle rasade i småbitar.

Är Thomas Quick verkligen skyldig går flera personer fria som mördat och hjälpt honom att utföra morden.

Är han oskyldig har han och andra förlett ledamöterna i flera domstolar, att döma en oskyldig för mord. Då har de verkliga mördarna gått fria.

Personligen hade jag istället varit djupt tacksam, om Leif G W Persson hade lagt ner energi på den bibban handlingar han fått sig tillsänt för bara länge sedan till sitt sommarställe och som han utfäst löfte om.

Någonstans i det här landet sitter ett par förtvivlade föräldrar vars dotter togs av daga av sin make, som hon ville skiljas från. Han hade många gånger varit en mycket våldsam natur och misshandlat henne.

Han hängde henne i ett träd i skogen, där fick hon hänga ett bra tag därför att där fanns en polis, som tyckte att det inpinkade reviret gick före sökandet efter den försvunna kvinnan.

Mannen påstod att kvinnan hade hängt sig själv, trots att hennes glasögon återfanns hemma och hon själv inte ens kunde klara sig i sitt eget kök utan glasögon. Ta sig åtskillig sträcka till en skog, in i skogen, för att där klättra upp i ett träd, ankra tåtar och sedan hänga sig, faller på sin orimlighet.

Efter mordet på hustrun, såg mördaren till att avskärma barnet från sina morföräldrar, det skedde redan vid jordfästningen. Polisen är och har alltid varit övertygad om att han är mördaren. Idag är flickan totalt hjärntvättad, inte bara av fadern. Det finns frivilliga krafter som bistått flickans fortsatta elände och mot bättre vetande. Den här morddagen förlorade hon inte bara sin mamma, hon förlorade även sina morföräldrar, som sedan dess för en kamp om att få träffa sitt barnbarn. En riktig pappa misshandlar inte sitt barns mor, mördar inte sitt barn mor och får inte hjälp av samhället, att förstöra sitt eget barns liv och framtid genom att avskärma barnet från en hel släktsida. Det är något allvarligt fel på en dylik person.

Skärpning Leif G W Persson, här är ett mord som inte är preskriberat. Bara inte så fullt spekulativt och skapar inte heller några rubriker för en kändistörstande kriminologprofessor, med sinne för underfundig humor.

Kan man inte förvänta sig, att de som tycker sig ha bra utbildning skall koppla på hjärnan innan de öppnar foderluckan?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 5 juli 2011, kl 05:03

Svenskt Näringsliv, dvs. som de förut hette Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen. Den sistnämnda som ansåg att svenska arbetare stod i ett regelrätt slavförhållande till överhögheten inom Svenska Arbetsgivarföreningen i SAF-borgen. De har nu åter vässat klorna och än en gång ser man att girigheten inte har några anständighetsgränser.

Eftersom det ingått en del på senare år med skärskådning av gamla svenska företag i mitt skrivande. Har jag också fått ta del av en hel del material där Svenska Arbetsgivarföreningen agerat. Lortigare läsning om strejker, arbetarrörelsen som motarbetats etc. det är svårfunnet.

De här potentaterna i SAF-borgen, de sitter fortfarande på sina höga hästar och tror sig om att tillhöra någon form av elitmänniskor. De har tydligen inte ännu förstått, att dylika kvarlevor som § 7 etc., sedan länge skrotats och det arbetande folket har rest sig ur den massiva förnedringen, som Svenska Arbetsgivarföreningen i SAF-borgen och det svenska styret stod för. Utan arbetstagare skulle den här klicken gräddfilsåkare få det svårt att överleva själva. Men den ekvationen har de ännu inte lyckats lösa.

Direktörerna och de redan mest besuttna har senaste året fått ca 30% lönehöjningar. Bonusavtal och annat ej medräknat och oavsett om de här priffarna lyckas, eller misslyckas belönas de efter sin avgång. Samtidigt manar de till ansvar vid löneförhandlingarna för fotfolket. Jag tycker att det tyder på en viss galghumor och intelligensbefrielse.

Utspelen är verkligen tröttsamma. Inte nog med att de här inom Svenskt Näringsliv stjäl våra pengar. Nu vill de bestjäla oss på vår kultur och valfriheten vad vi vill ägna våra liv åt också.

I seminariet "Konsten att strula till ett liv" på söndagskvällen i Almedalsveckan, försökte Svenskt Näringsliv backa sig ur vad för slags grodor, som studsat ut ur munnen på dess företrädare i Media, om humanvetenskaperna och de konstnärliga utbildningarna. Dessa studier ansågs att man inte skulle få fullt studiestöd för. Jag vet inte, men borde man inte bara ha knipa igen, när man nu måste insett att det redan gått åt pipsvängen med det första uttalandet.

Men icke. Nu sa man istället att:

"Finansieringen av framtidens välfärd kräver att vi arbetar längre, men lika viktigt är att vi börjar arbeta tidigare". Uttalandet kom från Tobias Krantz, Svenskt Näringsliv.

Personligen måste jag säga att jag är himla glad åt att mitt yngsta barn skaffade sig en gedigen konstutbildning, innan studierna på universitetet påbörjades för en betydligt krassare utbildning, som Svenskt Näringsliv höjer till skyarna som det "enda rätta studievalet". Det var samma med mitt mellanbarn, som valde att ha dubbla utbildningar i annan inriktning än som nu arbetas med. Dubbla utbildningar är sannerligen inte helt fel av många olika anledningar. Och är det något som livet lärt mig, så är det att studier aldrig någonsin är bortkastade. Snarare handlar det väl om att växa som människa också. Själv har jag väl egentligen aldrig slutat att studera och är glad att jag fortfarande äger nyfikenheten om livets ting.

Oavsett vad man väljer för yrke i slutändan, är jag rätt övertygad om att det är helt rätt, att "låta själen växa med" om man nu har en möjlighet, att kunna få den förmånen att göra det. Det kräver naturligtvis sina ekonomiska och andra uppoffringar, men det kan det i slutändan vara väl värda. Sedan lär väl inte ens potentaterna inom Svenskt Näringsliv ha tänkt ut hur länge svensken i framtiden, skall behöva jobba innan en pension, som går att leva på finns i sikte. OM det nu överhuvudtaget finns någon pension kvar till dem, efter alla dessa giriga 30-40-talister tagit sitt och strulat till den svenska ekonomin. De lär väl snabbt tömma hela systemet, när fantasisiffror skall betalas ut.

Det snackas vidare vitt och brett från Svenskt Näringsliv om pensioner och ansvar. Ungefär som om svensken är något dumhuvud. Men de tycks i det sammanhanget sakna fullständig insikt om var pensionsåldern i Europeiska länder ligger och annan anledning till uppkomna prekära situationer i ländernas ekonomier. Ta t.ex. krisen i Grekland. Den har uppkommit av att girigbukarna inte gjort rätt för sig och betalat in till systemet det som de borde ha gjort. För mig är det en gåta att den grekiska befolkningen i högre grad inte förstår det.

Den politiska hjärntrusten i Sverige har snart förverkat varenda insparad krona, som det arbetande folket tjänat och sparat till sina pensioner, medan de byggt upp det här landet. Hur man har tänkt sig att finansiera alla dessa girigbukar, som åker i "gräddfil" med fantasilönehöjningar och bibehålla det som byggts upp av det arbetande svenska folket, det är också verkligen en smärre gåta för mig. De här "intelligenta" varelserna på Svenskt Näringsliv, de får det dessutom att låta som om det är några allmosor, som det arbetande folket får ta del av när de pensioneras. Medan sanningen är att det har arbetstagarna själva under ett långt arbetsliv sparat in till sig själva. Många gick dessutom ut i arbete direkt efter en mycket kort utbildning, oftast direkt efter folkskolan.


Det vore verkligen på sin plats, att man återför de regler, som tidigare fanns om en andra chans till studier vid KomVux, yrkesskolor och Folkhögskolor. Det är inte alla som vare sig kan, eller orkar ha siktet inställt på "vad man skall bli", eller klarar av högre studierna i den takt som fordras i dagens samhälle. Vi lever inte heller längre i ett dylikt samhälle, där "skomakare bliv vid din läst" är en gångbar sanning. Svenska utbildningsväsendet har också försämrats radikalt, trots att den blivit allt längre. Sålunda ligger inte problemet vid att man studerar längre, utan problemet ligger vid något helt annat:

Normalbegåvade kallar det för att ha ett helhetsperspektiv. Där gäller det att se orsak och verkan av ett hafsigt och slafsigt styre, som alltför ivrigt bara pillar i det egna navelluddet och räknar sina egna pengavinster, istället för att ägna sig åt det man verkligen borde göra.

Jag vill verkligen inte kalla de som valt att studera längre, eller inom humanvetenskapen, eller inom konstnärliga yrken, för "Konsten att strula till ett arbetsliv". Är det några som strular till samhället, är det Svenskt Näringsliv själva och alla dessa dåliga politiska beslut, där det bara är en del som skall sitta och kika ut från "gräddfilen" i slutändan.

Sluta att betrakta människor som "duktiga idioter". Varje människa har ett egenvärde, som är svårt att göra en rättvis jämförelse av. Jo, jag vet, jag känner också till många som tycker sig utföra ett bättre jobb i jämförelse med arbetskamraten i nästa rum. Dessa personer har dock alltid gjort mig himla bekymrad över vilken livssyn de besitter. Därför att sanningen är den, att det är lika enfaldigt som att diskutera vad intelligens är.

Vad anser du att intelligens är?

Jippot Almedalsveckan och den frispråkige "Duracellkaninen" Thomas Bodströms bok "Inifrån: makten, myglet, politiken".

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 3 juli 2011, kl 11:30

Ja, jisses säger jag bara, så är det åter dags för det politiskt kostsamma jippot Almedalsveckan. Sveriges största förtalsjippo, där man hänger ut sin egen förträfflighet och mycket sällan inser, att man kanske borde ha en skyldighet, att medverka till att det här landets befolkning vore värd ett bättre öde än vad som blivit.

Den som ett enda ögonblick betvivlar vad jag skriver, tycker jag skall läsa Thomas Bodströms senaste bok: "Inifrån: makten, myglet, politiken". Den är ett bra sätt att få upp korkgluggarna. På något sätt blir det svenska politiska livet och maktens korridorfikonspråk nedkokat till något, som varje människa kan förstå hur det hela hänger ihop.

Man kan väl knappast anklaga Thomas Bodström för att försuttit tiden i USA. Så sent som i oktober 2010 begärde han föräldraledighet för ett av sina barn för sin vistelse med familjen i USA och när boken gavs ut satt han här på Frölunda Torg och signerar sin nyutkomna bok, där smockorna duggat tätt.

Ibland tror jag rent av att det är bra att rensa, luft och ha storstädning i allt det unkna. Därför att politik är unket, i vissa fall väldigt unket. Men den här boken är på intet sätt unik för Thomas Bodström. Han har några fler i sitt lager, som går under samma teman och där man kan ana sig till att det inte precis är plockat ur luften. Men den här boken är definitivt en käftsmäll tillbaka, som tack för senast.

För faktum är att socialdemokraternas affischpojke nr 1 i god tid före höstens val tydligt deklarerade, att han skulle lämna Sverige efter valet av familjeskäl. Ändå fick Bodström sina väljares förtroende i form av en ansenlig mängd personkryss. Jag tycker att det är bekymmersamt, att väljarnas personkryss väger så himla lätt på vågen, när det uppstår ett skarpt politiskt, konspiratoriskt läge. Det är inte särskilt tilltalande ur demokratisk synvinkel.

Som bekant avslogs den ledighetsansökan och i boken är inte Thomas Bodström nådig mot Vernocia Palm (S), som i TV uttryckte sin upprördhet över hans ansökan, om att få ledigt ett halvår från riksdagen. Ungefär som om hela riksdagen skulle hinna gå under på detta halvår utan Thomas Bodströms närvaro. Skrattretande blir det också med tanke på hur många som aktivt är med vid varje omröstning. Thomas Bodström klassar därför Veronica Palm, som "politisk tondöv" och det ligger nog en stor sanning i det hela.

I vart fall tror jag att socialdemokraterna hade vunnit på att inte hasta iväg med partiordförandeposten så panikartat som det nu blev. Det hela slutade i någon form av fars och spektakel och att det var fråga om en kupp, är inte Thomas Bodström ensam om att tycka, eller känna. Men varken Håkan Juholt, eller Carin Jämtin vill kommentera anklagelserna/uppgifterna i Thomas Bodtröms bok. Medan Heléne Fritzon och Morgan Johansson, som utpekas som ett par av kuppmakarna mot Mona Sahlin, vänder sig i ett uttalande mot Bodströms historieskrivning, som de anser är "grovt felaktig". Jag tror jag aldrig har varit så förvånad över något, som detta utspel från socialdemokratiskt håll.

Det som kan tyckas bedrövligt är att inom de allra flesta politiska led förekommer ett maktspel och en högst personlig maktkamp, som känns rätt avskyvärd faktiskt. Thomas Bodströms angreppet på SSU i boken är ett radikalt angrepp. Men svaret låter inte heller vänta på sig. Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s tidningskrift "Tvärdrag", recenserar förre justitieministerns Thomas Bodströms nya bok. Ur SvD: "Den kanske tydligaste beskrivningen av honom själv är när han berättar att han aldrig ens läste de propositioner han lämnade till riksdagen för godkännande". Daniel Suhonen sågade Thomas Bodström jäms med fotknölarna och liknade honom vid en politisk naiv 12-åring.

Ja, vad säger man? ... Suck?

Uppföljaren till Mona Sahlin, ger jag inte heller ett vitten för: vindföljet och Åsa-Nisse-typen, Håkan Juholt. Ja, jisses säger jag bara. Är det någon åsikt som han hittills haft som han inte ändrat. Måste jag rösta på honom, går jag hellre och hänger mig!

Frågan kommer definitivt att bli aktuell vid nästa val. Jag gissar att jag då bara åter kommer att få konstatera: att livet innehåller ibland bara olika mått av jävlighet och då gäller det att "gilla läget" och välja det minst jävliga. Därför att ännu har det här landet inte infört "demokrati". Man räknar inte blankröster, dvs. vi som vill ha utbildade människor på rätt poster. Inte en samling vettvillingar som håller på att göra slavsylta av landet, som våra gamla mödosamt byggde upp. Tacken för att de har gjort det och offrat så mycket för. Det är en regelrätt spark i baken.

I det här landet föredrar man att sparka nedåt och slicka uppåt. Det är fint amerikaniserat på alla tänkbara sätt. Så närmar sig också gränsen, när bluffen krackelerar och endast den nakna och avskalade sanningen återstår.

Thomas Bodströms kräkbok, tycker jag är en så utmärkt barometer på hur illa ställt det egentligen är i det här landet. Han har inte missat ett enda hörn, eller politiskt parti, eller betydande person i dessa skitiga hörn. Även Säpo, LO, KU, m.fl. m.fl. "institutioner" har inte heller gått fria från hans granskande öga. Det finns olika grader av skit och elände, att upptäcka på i princip varje sida i boken. Bara just därför kan jag inte annat än bara hoppas, att det här landet inom en mycket snar framtid, kommer att styras av enbart utbildade människor för ändamålet. Inte som nu: ett gäng som hellre tittar ner i det egna navelluddet, än funderar ut hur det skall bli maximalt bra för alla medborgare. Villiga att "casha" in svindlade summor och förmåner, som en svensk arbetstagare aldrig ens skulle våga drömma om.

Egentligen hade jag skrivit en mastodontserieblogg i anledning av Thomas Bodströms bok. Därför att även om jag är tämligen garvad tappar jag i vissa delar andan. Min första reaktion var egentligen att bära iväg boken till återvinningsstationen sedan jag läst den färdigt: "never to be seen again". Men när jag väl sovit åtskilligt på saken, beslutade jag mig för att: det här måste vara en av de bättre inslagen, som vi försetts med i det här landet. Jag föredrar en otäck sanning, än en massa staplade lögner.

Man kan väl bara hoppas att varje gymnasielärare antar Thomas Bodströms bok som studielitteratur. Naturligtvis med att det förs uppföljande resonemang eleverna emellan. Dvs. utan att hjärntvätta eleverna, som är det sedvanliga. Läraren bör i det här fallet endast vara moderator i regelrätta diskussioner i klassrummen.

Men det kastas också sten i glashus i Thomas Bodströms bok:

Den förre länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg, dömdes för flera grova sexbrott hösten 2010. Den s.k. "Kapten Klänning" hade parallellt med sitt engagerade arbete för jämlikhet begått väldigt grova brott mot unga kvinnor. Flera av dem vittnade om förnedrande våldtäkter och våldsamma övergrepp. Thomas Bodström var en av dem som såg till att Göran Lindberg fick förlängt förtroende, som länspolischef i Uppsala. I boken skriver Bodström hur Linda Romanus varnade honom för Göran Lindberg och hon ville inte att Lindberg skulle få ett nytt förordnande.

- Han ger mig dåliga vibbar. Du får lita på min intuition, citeras hon i boken.

Thomas Bodström tyckte inte att någons intuition kunde vara ett tillräckligt starkt skäl, som grund för ett sådant beslut. Det hade varit något slags protestaktion bland poliser i Uppsala och förstår man inte av en sådan sak, att det ligger mer i botten än enbart en fråga om någon chefs många resor och föreläsningar, då vill jag nog påstå att man själv är rätt "tondöv".

Thomas Bodström tyckte att det bara var hans pressekreterare, som var negativ mot Lindberg på hela departementet. Sålunda valde han att inte lyssna på henne. Göran Lindberg dömdes till sex års fängelse för bland annat grov våldtäkt, koppleri och köp av sexuella tjänster. Så, så var det med den engagerade jämställdhetskämpen. Sådana ljusskygga figurer har vi allt skådat på alltför nära håll, som i sitt yrke är en fin chefstitel/yrkestitel, men som privatmänniska är något helt annat.

Man behöver inte betvivla att Thomas Bodström förkroppsligar i all sin ytlighet den svenska kaviarvänstern. Socialdemokratin är slut i Sverige, som på så många andra håll inom EU. Men död är även allt vad rättvisa och likhet inför lagen heter. Thomas Bodström är en egensinnig glidare, som varken är fågel eller fisk. Det förstärks delvis av hans egna uppgifter i boken. Bl.a. erkänner han, att han aldrig brytt sig om att läsa igenom någon proposition han skrivit under. Det kan förklara en del kritik han drabbats av genom åren.

I egenskap av advokat, borde Thomas Bodström kickas ur advokatsamfundet, liksom alltför många av samfundets medlemmar! Han avslöjar också den allmänna inställningen till det som rättsvärlden betraktar som "rättshaverister". Människor med fullt av papper, som visar hur den ena orättvisan efter den andra drabbat dem oförskyllt. Det är något som "flotta advokater" skyr som pesten enligt Thomas Bodström och det blir bara en bekräftelse på vad jag redan vet. Det betyder att här har vi ännu ett skrå, som hellre för penningens skull ställer sig upp och försvarar en mördares förslagenhet, än man väljer att hjälpa människor, som råkat illa ut under statens vingar.

Å andra sidan kan Thomas Bodström luta sig tillbaka med sin garantilön från den skyddade verkstan, politikerkåren i Fjolltäsk, där han lyfter en garantilön på 44 000:-/månaden. Det är mer än de flesta svenskar har i lönekuvertet varje månad. Det normala är att man får reda sig själv ekonomiskt, när en anställning upphör och får man dessutom sparken är det hårda bud som gäller och inga gräddfiler. Det här behöver inga politiker bekymra sig om. De har en omhuldad värd, som man kan bli kräkfärdig över bara vid blotta tanken. Det är mer än svårt sjuka fått känna av från Försäkringskassan, en av statens alla styrmedel, att fortsätta sparkandet nedåt.

Man kan väl bara hoppas, att det inte blir några fler 100 000:- penningbrännare att skåda i årets upplaga av Almedalsveckan: den skyddade "ankdammen och stora pajkastarveckan".

Idrottsprofil som langar sprit, bolagsdirektörer som kör över dem de drabbar, pampar i korruptionshärvor och en utbredd allmän dekadens.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 1 juli 2011, kl 16:40

Det som känns så otroligt är, att det tycks vara helt ok. Många har blivit så avtrubbade, att de inte ens reagerar på det längre. Ungefär som om de tycker att det finns grader av kriminalitet och förslagenhet. En form av kriminalitet är acceptabel medan annat inte är det.

De här individerna som överträder sina befogenheter och gränser, gör det numera helt öppet. Utan att ens blinka. Förut fanns i alla fall vissa spärrar. Men inte längre.

Jag värjer mig. Det är inte i ett dylikt samhälle jag vill leva. Därför att det här verkligen gäller i stort som smått.

Imorse när jag och dottern satt och käkade frukost på Hagabadet, ramlade det fram ytterligare en till dylik typ, vars moral är obefintlig. Kärringhelsicket langade fram en tom juiceflaska och utan att bry sig om hon var observerad, fyllde hon juiceflaskan till brädden från Hagabadets frukostbuffébord. Den stoppade hon sedan ner i "dramaten," som hon hade krängt med sig vid bordet. Det enda hon var noga med var, att hon stod med ryggen vänd mot de numera uppsatta kamerorna, när hon fyllde på juiceflaskan.

Men de här skrupelfria personerna gör, att man hela tiden ser hur det blir ett samhälle, som är allt annat än önskvärt.

Det är åtskilliga mornar jag suttit och iakttagit dessa mattjuvar, som langat ner ägg, bröd, frukt, pålägg etc. i medhavda plastkassar eller bagar. Det finns inte längre några anständighetsgränser. Det har t.o.m. hänt att de här skrupelfria frågat efter mer pålägg, helt i avsikt att bara stoppa på sig det. Hela tiden noterar jag hur kampen mot tjuveriet accelererat och kostat onödiga pengar i verksamheten: Det har kommit upp larmbågar vid ena utgången, eftersom badrockar, träningskläder etc. också "fått fötter".

I VIP-omklädningsrummet har man provat många olika strategier för att stoppa det utbredda tjuveriet. Där har man kunnat läsa små lappar, att det inte är meningen att man skall bära iväg uppställda cremer etc. I Hagabadets restaurang har det nu dykt upp en skylt på frukostbuffébordet: "Högst två ägg, resten 5:-/styck". Imorse när jag satt barrumpa på badrocken, funderade jag vad det var som stack in i rumpan på mig. Jag kände mig som "prinsessan på ärten". Vid närmare granskning upptäckte jag att det var en insydd larmknapp.

Allt det här tjuveriet får jag vara med och betala i slutändan i form av högre kostnader. Vill jag verkligen det?

Fy fåglarna säger jag bara, skulle jag kunna emigrera till ett samhälle, som är i total avsaknad av tjuvar & parasiter & skrupelfria i alla dess former, skulle jag genast packa väskan för gott och dra.

En del dagar blir det liksom bara nog inom mig. Jag blir helt enkelt ursinnig, när jag inser hur utbrett det blivit: Man dopar sig för att låtsas vara bättre och också något som man inte är. Man snyltar, stjäl, lever allmänt ohederligt i en roffarmentalitet, som hela tiden sker på någon annans bekostnad. Inte sällan är det på någon svagares bekostnad, eller i beroendeställning.

I Göteborgs-Posten har man under en längre tid haft reportage om den ohämmade spritsmugglingen och försäljningen, som bara blir fräckare och fräckare och fräckare. Det är inte bara så att de har ett kriminellt beteende, de lurar försäkringskassa, staten etc. på svindlande summor och åter drabbar det i sin tur någon annan i slutändan.

I dagens GP kan man läsa om den mångfaldigt prisbelönade, hedersordföranden i Sävefof: Invald i idrottens Hall of Fame i Göteborg, Gunnar Quist 79 år. Han som även startade Partille Cup, världens största handbollsturnering. Det puckot langar och säljer illegalt sprit sedan 7 år tillbaka!!!

Efter uppmaning av GP-fotografen visade Gunnar Quist upp vad som fanns kvar av smuggelspriten, som han höll på att köra ut och sälja. Jag studerade bilderna och kände hur det började pysa ur öronen på mig. Han hade inte ens vett att göra det med sin egen bil, nej, är man kriminell så har man också helt tappat varje form av anständighetsgräns. Det här är ett typiskt beteende. Det blir bara värre och värre. Det finns inga gränser på vad man är villiga att göra för att nå sina egna syften.

Fy f@n säger jag jäkla gubbtjuv! Jag hoppas att han åker in på vatten och bröd på jädrans lång tid och blir fråntagen precis varenda utmärkelse han någonsin fått!

Vara fräck och hämningslös tjuv i fina märkeskläder på Hagabadet, det är en sak. Men skall man vara någon i samhället, som skall föreställa en förebild, som dessutom inte missat att sola sig i glansen, där går gränsen för vad som skall göra oss lika inför lagen.

Nej slå gubbtjuven i gammaldags fotkula, som han får släpa med sig till döddagar, sedan han avtjänat ett långvarit fängelsestraff. Å låt honom nu för guds skull betala tillbaka precis varenda krona han undandragit sig, att uppge som inkomst och fläska dit en rejäl straffskatt. Det måste bli åtskilliga miljoner han förtjänat under dessa 7 år på sin kriminella verksamhet.


Utplåna dessa löss ur vårt samhälle oavsett hur gamla de än må vara, som dessutom tror sig om att vara "finare" än det vanliga buset, som de också har mage att se ner på!

GP har jag förstått kommit att betyda "Göteborgs-Polisen" och inte "Göteborgs-Posten". Därför att varje form av kriminalitet, som GP skrivit om, har senare blivit föremål för polisutredningar. Det som är det bedrövligaste av allt, är att polisen fått åtskiliga tips och känt till det hela, men inte agerat förrän Göteborgs-Posten granskat och skrivit om det.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/sprithandeln/1.664814-har-langar-idrottsprofilen

Sicket jädrans loosersamhälle det här vackra landet har förvandlats till.


PS. Ursäkta det fula språket. Jag brukar försöka hålla mig från dylika ordval, men idag brann hela säkringsskåpet, när jag läste det sista i smuggelhärvan. DS.