- Gun Ek - från Sveriges Framsida! - Malmbergstös, "Landströms ohängda dotter", född 1951, Lady of Chaol Ghleann. "Uppfostrad" av mina numera fullvuxna barn. Arbetade en massa år vid Gällivare tingsrätt, tills livet gjorde en tvärnit och jag blev handikappad på min arbetsplats. Flyttade därför till Göteborg för att få den vård jag behövde. Startade om: studerade till waldorfpedagog/klasslärare. Jobbade några år som klasslärare och senare vid KVA Sagsjön.
att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.
På något förunderligt sätt blir handläggningen av Malmbergets Bibliotek så synliggjort över vad som håller på att hända i hela Gällivare kommun, inte enbart i Malmberget.
Det är många kluvna tungor som talar, utan att ha kopplat på hjärnan först. Ingen här nämnd, men för den skull inte på långa vägar glömd. Jag upptäcker att jag med åren har blivit som de gamla elefanterna, som har ett långt och brett minne. Så mycket tokigheter, som skådats bara på den här sidan av 2000-talet blir ibland svårt att ta in.
Normalsamhället, normalmänniskan planerar och bygger nytt först, innan man går lös och river ner. Man glömmer inte, förtränger inte heller människor, som blir sittande fastklämd mellan två världar. Medan en klick får sina intressen mycket väl tillgodosedda.
Börja med att bygga röken först och skorstenen sedan. Det fungerar väldigt illa, vare sig man talar om bibliotek dvs. kulturella mötesplatser, lärosäten, simhallar, affärslokaler. Eller helt enkelt regelrätta bostäder med fredat boende och privatliv för människorna, där service och logistik är en alldeles normal funktion och inget som skall klassas som ett "allmänt gnäll", från dem som redan är väl tillgodosedda.
Man må ha varit tålmodig, förstående och anpassningsbar. Men även där finns gränser hur långt ett gummiband kan sträckas ut, innan det brister.
För att nybyggardrömmar och profitdrömmar skall kunna förverkligas, måste det basala tillgodoses. Riva ner och tillintetgöra är ofta ett ögonblicksverk, i jämförelse med något som mödosamt byggts upp under lång tid. Sedan spelar det ingen roll om det gäller relationer, samhällen eller verksamheter som man talar om. Principen är densamma och universell.
Det förstod de människor som en gång byggde Malmberget, dess kulturella mångfald och inte att förglömma ett mycket väl fungerande municipalsamhälle.
Ja, det är svårt att finna någon form av substans i kommunalrådet Tommy Nyströms senaste egenpropaganda i Lokalradion. Han tuggar om det som hans sommarprat handlade om och helt plötsligt blir allt som ICA:s köttfärs, som får ny datummärkning och återuppstår i en ny skepnad. Löftena han gett om att ingen skall behöva ha LKAB:s industristängsel inpå knuten, det har han helt förträngt, eller att de ratade människorna i Malmberget behöver någon form av logistik.
Kommunalrådet har storslagna planer om det nya Venedigliknande Gällivare och han har med varm hand överlåtit till LKAB, att göra vad de vill av Malmberget. Han skall åka till USA och iscensätta sagan om "Kejsarens Nya kläder", dvs. sagan om den samhällsomvandling som inte existerar. Kommunalrådet är lika naken som Kejsaren. I handlingen saknas dock det lilla kloka barnet, som ställer sig upp och talar om, att Kejsaren är naken. Då när ett litet oskyldigt barn äntligen uttalar de magiska orden, törs även de vuxna peka och tala om att Kejsaren saknar kläder. Allt är bara "Maja".
Skövlingen pågår inte bara av LKAB av Malmberget. Utan även den enorma kulturskatt som Malmbergets Bibliotek består av. Det bekymrar tydligen inte kommunalrådet heller. Han skall ha semester i utlandet i december låter han meddela i etern. Han nämner inte ett ord om den 105 sidor långa utredningen, inte heller att det saknas en samhällsplanering inför det två rätt allvarliga scenarier, som är under uppsegling i Malmberget. En av de världsledande inom området, Graham Swan, har i utredningen varnat för att det kan vara fråga om dagar, veckor eller månader när Fabianhålrummets tak kan största in, men också att det kan få ett mycket hastigt förlopp. Med rätt allvarliga konsekvenser för de boende och han förespråkar en hel del övergripande planering.
Till detta scenario tillkommer ytterligare ett till och där är ett pelarras inom kort att vänta i Prinzsköld. Men även att det taket sannolikt kommer att rasa in under 2011. Det finns ett examensarbete som dokumenterar detta och i det framkommer också att det är kritiskt med utrymningsvägar för de under jord.
Vad gör man då som medmänniska, när man sitter och tummar två så allvarliga handlingar, så här strax före jul? När julefriden egentligen är det som borde få spridas bland människorna och när man konstaterar, att LKAB:s egen expertis hela tiden enbart talar om vad som händer innanför stängslet och har negligerat, att det finns människor, som kommer att beröras i allra högsta grad. Ja, efter att ha sovit rätt många nätter oroligt och med fruktansvärda mardrömmar, som fört mig tillbaka till Malmberget, då väljer jag att agera och "man" blir i det här fallet till "jag". Det kan vara rätt skönt att kunna se sig i spegeln även i fortsättningen.
Eftersom jag nu vet att allt detta är en mycket het potatis bland de berörda (var och en är salig över sin egen tro) överlämnar jag utan kommentarer en hel mailkedja, som jag haft med den ansvarige expertisen på LKAB, Jonny Sjöberg. (Jag har vänt på den i rätt tidsordning). När jag vill veta vem LKAB anlitat som är jordbävningsexpert och kan beräkna vad ledningar, mark och i allra högsta grad bebyggelsen kan förväntas motstå, blir jag rätt häpen när jag plötsligt och helt oväntat blir uppringd på min mobiltelefon, när jag är på väg hem från sjukhuset. Men jag förstår rätt snart att det tydligen inte är lämpligt med mer nedtecknat. Jonny Sjöberg, frågar inte om det är Gun Ek, som han haft mailkommunikation med det sista dygnet, utan han frågar om det är Gun Ek, som har en blogg på NSD-Gällivare (???) Vilket gör mig rätt häpen, därför att det är inte så jag har presenterat mig i mailkedjan som förekommit.
Samtalet blir långt och bitvis en större form av Babels Torn, eftersom konsekvenserna utanför stängslet det vill han inte prata om, eller vidkännas. Han påstår sig sakna kännedom om skador på byggnader, som inte varit bakom stängslet! Trots att det står så himla flott i hans presentation i mailet, att han är "Specialist bergmekanik/omgivningspåverkan" och att han även presenterat sida upp och sida ner i den 105 sidor långa utredningen, att han mycket väl känner till markförhållanden i HELA Malmberget, utlösta skalv, vad som förorsakat dessa, konsekvens etc.
Jag kommer fortfarande att hävda, att det odiskutabelt är att när man prövar en koncession är det inte brytningsområdet som fastställs. Gränserna för koncessionen är en avgränsning av själva malmfyndigheten medan brytningsområdet, dvs. vilken mark som får nyttjas för utvinningen av malmen prövas vid markanvisningen. Sedan att frågan kommer upp om vilken mark, som kan komma att beröras av ras och deformationer utanför koncessionsområdet redan vid koncessionsprövningen, beror på att en bedömning ändå ska göras av om det är lämpligt att koncessionen beviljas mot bakgrund av vilken annan markanvändning, som påverkas vid en framtida brytning.
Rätten till denna påverkan prövas vid markanvisningen och i Malmberget (läs Gällivare kommun) är det djungels lag som råder, därför att där räcker det att LKAB slår en signal till kommunalrådet och så är saken tydligen kirrad, något annat har inte gått att förstås. Sålunda inte en helt enkelt problematik, särskilt som verkligheten i Malmberget inte är den, som lagstiftarna hade för ögonen när regelverket kom till.
**********************
Från: Gun Ek
Skickat: den 15 december 2010 16:04
Till: Sjöberg Jonny
Ämne: Markdeformationer och prognoser
Till att börja med har jag en hälsning till Dig från Din gamle lärare och
mentor Ove Stephansson, från den tiden har var professor i Luleå. Han mindes
att Du tillsammans med en annan elev, Jonny Rutqvist, hade gjort Ditt stora
och mycket bra examensarbete om stabilitetsproblemen, i Kaptensmalmen, ville
han minnas att det var.
Jag har nu läst och tummat den 105 sidor långa utredningen, många varv och
det finns väl sanning att säga vissa stycken som oroar mig oerhört mycket.
Bl.a. det som Graham Swan skriver på sid. 103 om hans "tro" om förloppet av
taket till Fabianhålrummet.
Jag har också läst mig till att ni på LKAB har en annan "tro".
Men eftersom jag nu är ateist, känner jag att dessa olika "trosinriktningar"
inte känns tillfyllest och därav mitt mail till Dig. Jag känner att det är
väl så att ni får väl "tro" var och en hur/vad ni nu vill, på er egen
privata kammare. Men nu gäller det faktiskt människor som blir berörda av
det hela och jag vill faktiskt VETA, vad ni VET och även vad ni INTE VET, om
hur det kommer att bli för de arma människor, som faktiskt bor runtomkring
era "trosinriktningar".
Jag har också tagit del av ett examensarbete av Thomas Wettainen, Analys och
prognostisering av uppblockningen i Prinzsköld, från 2010. Vid en hastig
genomläsning har jag förstått att det också förväntas ett pelarras och
senare även ett takras 2011. Speciellt "intessant" ser den lokala skalan ut
på sid. 29 och den jämförelse som finns med andra kunskapsområden.
Eftersom nu Ove Stephansson upphöjt Dig till en enastående person, kan Du
säkert med lätthet berätta för mig, hur LKAB kommit fram till att alla hus,
vattenledningar och mark kommer att klara sig av era små lustifikationer,
som beskrivits i ovan nämnda handlingar. Jag frågar av den enkla
anledningen, att jag själv minns hur det var kring tiden kring "Gropen" och
av allt att döma, kommer det väl att te sig som en smekning i förhållande
vad som nu väntas. Malmberget och spräningarnas slagkraft då och nu är också
som natt och dag, till detta har ju även tillkommit alla dessa regelrätta
jordskalv. Jag måste säga att jag själv inte har varit orolig någonsin under
de 40 åren jag själv bodde i Malmberget. Men det som är NU, det är helt
sanslöst!
Vad är det som gäller utanför LKAB:s stängsel och vad kommer att ske där?
Det vill jag faktiskt veta, eftersom jag med ljus och lykta bläddrar fram
och tillbaka i era fina utredningar och analyser och inte kan hitta ett enda
spår av vad som kommer att inträffa utanför industristaketet!
Jag kan inte heller se, att det finns någon samhällsberedskap vare sig från
sida, eller kommunens sida inför de kommande rasen. Finns det t.ex. en
evakueringsplan, eller tycker ni inte att det angår er, eller måhända inte
alls är nödvändigt med upprättandet av en sådan?
Jag är visserligen ingen expert på vare sig det ena eller det andra, men
tillräckligt skärpt för att veta att det är inte bara människor, som blir
utmattade av långvaring påverkan, det blir även byggnader och ledningar i
allra högsta grad! Jag har horribla exempel på hur er verksamhet påverkat
mark, ledningar och hus och där ni ansett, att ni inte har något ansvar! Vad
har ni använt er av för expertis där, när det gäller byggnader och ledningar
och vilka kunskaper har de isf när det gäller byggnader, som utsatts för
ideliga kraftiga spräningar och regelrätta jordskalv och vad som nu kommer
att bli en verklighet i nära förestående tid, med pelarras och där tak till
hålrum störtar in? Eller anser ni inte att det är ert ansvarsområde, att det
finns bebyggelse på ömse sidor av "Gropen" och där ni har er gruvverksamhet?
Vore tacksam för ett mycket snabbt svar, eftersom detta ändå måste vara
frågeställningar som Du torde vara väldigt insatt i.
Jag uppskattar också en rak och icke omskriven sanning framför ännu en till
lögn, eller omskrivning till något, som längre fram kommer att visa sig inte
alls stämde. På den fronten är min kvot från LKAB fylld.
Mvh
Gun Ek
*********************
----- Original Message -----
From: Sjöberg Jonny
To: Gun Ek
Sent: Wednesday, December 15, 2010 5:21 PM
Subject: SV: Markdeformationer och prognoser
Hej Gun!
Tack för ditt mejl och hälsningen från Ove.
Det var trevligt att höra att du läst vår scenarioutredning, och vad jag
förstår, ganska ingående dessutom. Som du säkert märkt så har granskaren
(Graham Swan) en likartad uppfattning om förhållandena i Fabian som den som
jag redovisat, bl a vad gäller de data som finns tillgänglig och de
bedömningar som kan göras baserat på detta. Graham noterar också att
kvalitet och omfattning på data är hög (sid 96) och håller med om att det
inte är sannolikt att takskivan inte kommer att blocka upp. Han noterar
dock att detta är en mycket svår och komplex fråga att svara på, särskilt vad
gäller tidpunkt för uppblockning till markytan.
I scenarioutredningen har jag redovisat alla fakta som finns vad gäller
Fabianmalmen och utvecklingen av uppblockningen ovan det befintliga
hålrummet. Jag har därefter gjort en analys och, baserat på detta, en
bedömning av vilka de troligaste (mest sannolika) framtida förloppen vad
gäller uppblockningen är. Som du säkert läst i utredningen så kommer en
uppblockning till markytan inte att påverka markytan utanför instängslat
område i Malmberget. Därav följer att befintlig infrastruktur (hus,
vattenledningar, etc) inte heller påverkas av en uppblockning. Området
utanför befintligt stängsel i Kilen-området kommer alltså inte att beröras
av detta - och därför är det inte så konstigt att du inte kan hitta något om
effekter utanför stängslet i utredningen.
Jag kan inte uttala mig om samhällsberedskap eftersom det inte är inom mitt
kompetensområde eller inom LKABs ansvarsområde. Gällivare kommun har ansvar
för detta och de är fullt informerade om scenarioutredningen och innehållet
i densamma.
*********************
----- Original Message -----
From: "Gun Ek" <
To: <jonny.sjoberg@lkab.com>
Sent: Wednesday, December 15, 2010 8:40 PM
Subject: Fw: Markdeformationer och prognoser
Tack för raketsnabbt svar.
Dock verkar vi inte ha tolkat Graham Swans rapport på samma sätt: om vad det
blir för konsekvenser utanför stängslet, men också förlopp, dvs. för berörda
ortsbor och på vilket sätt de bör hållas informerade. Jag bifogar också två
olika tidningsurklipp, där även journalisten tycks ha samma uppfattning som
jag. I övrigt kan jag inte mer än hålla med Dig, utredningen är mycket
noggrann och det har varit glädjande att få dokumenterat, att det vi länge
bara anat oss till är en verklighet.
Är det alltså Ditt fulla allvar, att Du menar att regelrätta utlösta
jordskalvskrafter INTE har någon som helst inverkan på hus, vägar och
ledningar? Vilka vetenskapliga teorier grundar Du denna Din uppfattning på?
Jag undrar hur Du förklarar att husen de facto skakar (?) eftersom det
enligt Din uppfattning inte kan ske (!)
Din bestämda uppfattning gör mig mycket förvånad, men jag har idel öra till
Din förklaring och ser faktiskt fram emot den. Den intresserar mig oerhört
mycket, eftersom det är en helt ny teori för min del.
Jag är också bekymrad över att Du inte alls berör det som framkommer i
Thomas Wettainens examensarbete, där Du själv bl.a. varit examinator. I det
examensarbetet framkommer, på sid. 4, att det finns kritiska utrymningsvägar
för gruvarbetarnas del. Förutom det han också tar upp om pelarras och senare
även takras i Printzsköld, vilket knappst heller lär passera berörda ortsbor
obemärkt. Eller är vi inte heller överens om tolkningen av Thomas Wettainens
examensarbete?
Mvh
Gun Ek
****************
----- Original Message -----
From: Sjöberg Jonny
To: Gun Ek
Sent: Thursday, December 16, 2010 8:13 AM
Subject: SV: Markdeformationer och prognoser
Hej igen Gun!
Jag skall försöka besvara dina nya frågor efter bästa förmåga.
I Graham Swans granskning av scenarioutredningen för Fabian står det inte någonstans att det skulle bli några konsekvenser utanför stängslet, så där är nog jag och granskaren överens. Att allmänheten bör hållas informerade håller jag med om. Det är ju bl a därför som LKAB har hållit ett kunskapsseminarium för media om scenarioutredningen samt arrangerat glöggmingel på Infokontoret kring detta ämne. En artikel i LKAB Framtid-tidningen kommer också, och LKAB avser att kontinuerligt informera om utvecklingen i takskivan. Graham instämmer ju i detta också, se sid 103, där han skriver: "The consequences, whichever it is, need to be and are being addressed through the imposition of a fence and regular communication updates to neighboring residents."
Som du förstår har jag svårt att kommentera vilken uppfattning en journalist har i frågan. Den journalist du hänvisar till deltog inte på det kunskapsseminarium vi bjöd in till, och har inte heller varit i kontakt med mig därefter.
Eftersom min bedömning är att uppblockningen kommer att ha ett långsamt förlopp så kommer inte några stora seismiska händelser att utlösas (jag tror det är det du menar med begreppet "jordskalvskrafter"), och därav följer att det inte kan bli några seismiskt inducerade skador på infrastruktur p g a uppblockningen i takskivkan ovanför Fabian.
Beträffande Thoms Wettainens examensarbete så har han gjort en prognos över när uppblockning i Printzsköld (till följd av skivrasbrytning) når en utrymningsväg i gruvan respektive når markytan. Som du säkert minns så har stängslet flyttats i bolagsområdet redan för ett par år sedan för att en framtida uppblockning till markytan ej skulle påverka boende. Uppblockning av takskivan i Printzsköld kommer att ske inom instängslat området, på samma sätt som fallet är för Fabian. Det bör nämnas att området ovanför Fabian-hålrummet stängslades in redan när brytning påbörjades för mer än 30 år sedan, av samma orsak som ovan.
Hälsningar,
Jonny Sjöberg
***************
----- Original Message -----
From: Gun Ek
To: Sjöberg Jonny
Sent: Thursday, December 16, 2010 9:36 AM
Subject: Re: Markdeformationer och prognoser
NEJ, Du har INTE svarat på den springande punkten ännu. Den viker Du undan hela tiden. "Varför?" blir en helt naturlig följdfråga, för min del.
VAD/HUR mycket kommer detta skalv att kunna utläsas som på Richterskalan, när Fabiantaket lossnar? Som MEST, vid ett snabbt förlopp? Det är trots allt det som är västa scenario och måste räknas med! Sedan får Du väl ta den i "bästa fall scenario" också för berörda skall veta skillnaderna och vad det får för konsekvenser. I den beräkningen finns naturligtvis allt detta, för att man skall kunna göra en kalkyl och analys av vad byggnader, ledningar och mark kommer att utsättas för. Det är det som måste tas hänsyn till och inget annat svammel!
Du har redovisat VÄLDIGT noggranna tabeller vid olika gruvskalv och Du har också fullgod insikt om vilka händelser det är som har gett dessa! Du vet också hur marken är beskaffad, även utanför stängslet! Alltså är det inget jag köper att Du INTE skulle ha kännedom om konsekvenserna för utsidan av staketet. Även om det är högst förvånande att ni av "misstag" fått starta om alla mätningarna igen. Inte heller vill lämna ifrån er några uppgifter till Miljödomstolen, utan vill ha många år av anstånd, med det som omgivningen/ortsbefolkningen är avhängig av! Markrörelserna och deformationerna. Det BOR människor här!
Vidare har Du nu gjort det bekvämt för Dig och bara citerat viss del av vad Graham Swan skrev om konsekvenserna för omgivningen. Vadan denna undanmanöver? Du vet mycket väl exakt vad han skrivit.
Dessutom göra en kringrörelse med en journalists tolkningar, som fö stämmer helt överens med MIN tolkning av hela utredningen. Hmmm... det måste vara helt uppenbart för Dig vad det är jag vill ha svar på: Bättre än så kan Du faktiskt! Det påstår iaf din gamle mentor och jag har mycket svårt att köpa något annat efter att ha läst hela utredningen.
Beträffande pelarras och takras i Prinzsköld har Du inte svarat på vad alternativa utrymningsvägar blir för gruvarbetarnas del. Finns det kritiska punkter så finns det, dessa kan EJ tänkas bort. LIKSOM vad det kommer att få för konsekvenser för bebyggelsen. Dvs. även HÄR vill jag veta vilka utslag på Richterskalan ni räknar med? VÄRST och i bästa fall. Även här! Du kan detta på Dina fem fingrar, det är jag helt övertygad om.
OM ni nu är så duktiga och har fullständig kontroll på vad ni håller på med, då MÅSTE Du faktiskt kunna svara på en dylik konsekvensfråga och Du har fortfarande inte svarat mig på: vilken expertis LKAB använt sig av att säkerställa vad byggnader klarar av för ständiga påfrestningar och regelrätta skalv. Jag var på mingel med näringsminister Maud Olofsson i våras här i Göteborg och hon berättade själaglad, att Sverige skulle ge Kina experthjälp för byggnader inför jordbävningar!
Det handlar om VAD ni utsätter boende i omgivningen för. Har Du förstått det nu, eller måste det verkligen bli pannkaka av denna mailkedja?
Mvh
Gun Ek
***************
Ovan bitvis refererade mobilsamtalet äger rum, där Jonny Sjöberg helt plötsligt och oväntat ringer upp mig på min mobiltelefon.
******************
Från: Gun Ek
Skickat: den 16 december 2010 14:20
Till: Sjöberg Jonny
Ämne: Fw: Markdeformationer och prognoser
Här kommer artikeln som vi talade om och som jag sa att jag skulle skicka över till dig. Den som handlade om att det inte får sprängas några större salvor i Fabian.
Då motser jag Din sammafattning, som Du slutligen kom fram till efter det långa mobilsamtal vi hade, när Du ringde upp mig idag.
Mvh
Gun Ek
*****************
----- Original Message -----
From: Sjöberg Jonny
To: Gun Ek
Sent: Thursday, December 16, 2010 4:58 PM
Subject: SV: Markdeformationer och prognoser
Hej Gun!
Tack för ett trevligt telefonsamtal, och tack för kopian på artikeln. Den var klargörande för mig eftersom jag hade svårt att hitta det citat du hänvisade till från Bergmästaren (Åsa Persson) angående att inte spränga några större salvor. Det citat du hänvisade till var ju inte något som Bergmästaren sa, utan citerat från en skrivelse till kommunen från några ej namngivna boende i området. Det känns skönt att det var på det viset så att jag inte missförstått Bergmästarens uppfattning.
Som jag försökte förklara för dig per telefon så har jag inte gjort någon bedömning av magnitud på seismisk händelse i Fabian takskiva. Orsaken till detta är att uppblockningsförloppet i Fabian inte är ett sådant som genererar stora seismiska händelser. Spänningarna i takskivan är låga och någon större upplagring av energi sker inte (det är upplagrad energi som kan ge upphov till seismiska händelser). Vad gäller konsekvenserna utanför stängslet så är det min bedömning att det inte blir några sådana - och det är baserat på, precis som du skriver, min kännedom om förhållandena i Fabianmalmen och omgivande berg och mark samt mekanismerna för uppblockningen i Fabian takskiva.
Jag håller med dig på den punkten att jag tror inte vi kommer längre med denna mejlkommunikation. Avslutningsvis vill jag dock önska dig en god jul och ett gott nytt år.
Vi garanterar en kraftig viktminskning inom 5-10 dagar. För endast 295 kr + frakt, får du 50 cl magiskt vatten från en pastoralt vacker sjö i Sveriges inland. Vattnet har fantastiska egenskaper.
Missa inte detta erbjudande, mer än 12 400 personer har nu provat det med enastående resultat. Detta enligt säkerställd enkät på kommunens hemsida.
Ring Östersunds kommun, 063 14 30 00, så får du veta mer!
Ge också detta magiska vatten i julklapp till någon du tycker särskilt mycket om så får du detta rim på köpet!
Storsjön ligger hård och vit,
gömmer liten parasit.
Kylan biter,
jämten skiter,
firar jul på stolen vit
och här sitter jag, som en krökt mäla, mitt i natten och kan inte sova pga. jordbävningen i magen. (obs! det är inte jag som "sitter" på stolen på bilden. Vi har dessutom inte jordstampat golv i köket.)
Det är så det blir med 4 bitar fisljummen lussekrans och två stora glas kall mjölk i magen, istället för middag.
Skall jag nu sitta mitt i natten och enbart ångra mina synder?
Nej, det lönar sig helt enkelt inte. Jag får se det hela från den ljusa sidan. Lucialjusa sidan. Det bjöds på verkligt fin svensk visskattradition kl. 18 i TV-rutan, där Södra Latins Kammarkör och några ur vår sångelit bjöd på ett stämningsfullt luciatåg.
Julsånger, de står fortfarande högt i kurs hos mig.
Det var det enda av lussetåg, som jag hann avnjuta denna luciadag. Jag skulle vara alltför tidigt på sjukhuset med det andra av mina illa tilltygade knän, för att hinna med något lussefirande. Det andra tänkta lussefirandet gick av stapeln kl. 17 ute på stan och sanning att säga hade jag en våldsam hemlängtan efter sjukhusbesök och sedvanlig träningen på Hagabadet.
Därför kan jag väl inte påstå att jag kände mig olycklig över, när herr H mötte mig vid Hagabadet och vi gick ut och åt sen lunch i Haga. Haga som påminner mig ständigt om mitt älskade Malmberget, innan Gropen och allt annat elände såg dagens ljus. På väg hem erbjöd han sig att baka lussebullar och jag var inte sen att tacka: JA.
En del stunder i mitt liv kan jag erfara en känsla av, att jag kommit till någon form av himmelrike där jag blir ompysslad. Visserligen blev det ett lussebullsbak med lustiga förtecken, som att degen inte jäste.
- Har du värmt mjölken till 37 grader undrade jag.
- Vadå 37 grader, det stod väl ingenstans i receptet, svarade han.
OK, då... Hmmm. Jag tänkte så det knakade och slängde sedan in degbuken med handduk över sig in i ugnen på ca 37 grader i 25 minuter. Det funkade! Degen jäste..... Phew!
Hans lussebullar blev rent ut sagt äckligt, onyttigt, goda med lite smör och mandelmassa emellan.....
Men nog är det väl ändå katten, att det inte går att synda det minsta lilla nu för tiden.
Skall det verkligen vara långtidsstraff på att ha stoppat i sig fisljummen lussebulla?
och samtidigt har min mailbox svämmat över, ända sedan november, med finfina reseerbjudanden från SJ.
Kom och köp! Kom och köp!
Köpa vadå? Grisen i säcken?
Vad jag förstår är varje resa med SJ vintertid en riktig kombinerad äventyrsresa & överlevnadsresa.
Det gäller nog att vara garderad för att sitta på ett tåg mitt i ingenstans, utan värme, utan lyse, utan mat, utan dryck, utan att ens kunna gå på toaletten. Stiga av och gå därifrån är inte heller möjligt.
Hur skall man då vara "bestyckad" för att verkligen kunna göra en resa med SJ vintertid?
Ja, vad jag förstår skall man definitivt inte resa med lätt klädsel och packning. Till detta bör nog den som har anlag för att stressa upp sig, även ha preparerat sig med en intensivkurs i djupandning. Allt i syfte att behålla tålamod och humör i bästa trim.
Det gäller nog att tänka till rejält vad man skall ha med sig: Mat, dryck, varma kläder, pannlampa, lektyr och övrig förströelse. Garderad för eventuella hastigt påkomna snöpromenader är ett måste dvs. ordentliga ombytesskor.
Killar har det möjligen lite lättare. Men stå och försöka strila ut genom tågfönstret. Mja, det gäller nog för herrar att också vara garderade, vid närmare eftertanke.
Då gäller det att först kolla vindriktning, om det skulle blåsa. I annat fall riskerar man kanske att åka på samma överraskning, som en klasskompis till mig åkte på, när vi åkte på skolresa till Köpenhamn, under min läroverkstid. Han spydde ut genom tågfönstret som låg närmare till hands än att rusa iväg bort till toaletten. Problemet var bara att han vände huvudet åt fel håll och spydde i motvind.
Huvaligen, korvgarnerad tröja och nylle är ingen vacker syn, för att inte tala om lukt!
Å andra sidan får man ha kupén för sig själv.... Inget ont som inte har något gott med sig.
Nu kom jag av mig med herrarnas bestyr. Men det kanske kan funka med en helt vanlig PET-flaska för de flesta av herrar och de som nu behöver lite större in- och utsläppsområde, kanske får tänka i banorna juiceflaskor. (De brukar ha lite vidare hals).
Nu när jag sitter här och kuckelurar och väntar på att det skall bli dags att hämta bonusbarnbarnet för lite julpyssel hos Svensk/Ryska föreningen, kommer jag att tänka på att vem vet: Det kanske rent av är ett finfint julklappstips, som alternativ till den sedvanliga "årsförbrukning" till sockmonstret, som fortfarande grasserar hemma hos äldste sonen...
Tok heller! Jag menar naturligtvis inte tomflaskan, utan en biljett tur och retur med SJ.
Det skulle nog bli samma kaliber av upplevelseresa, som sönerna med familj tänkt sig, till Malmberget med bil över julen.
"Det fördolda" av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth.
En av en hel hop välskrivna deckare, eller om man så vill kriminalromaner. Dock med lite annorlunda knorr, infallsvinklar och ett helt annorlunda slut.
Ett mycket bra julklappstips till någon som gillar den genren. Den finns både i bokform och ljudbok. Jag föredrar det sistnämnda eftersom mina begåvningar att hålla i en bok är rätt bristfälliga. Dessutom tycker jag det är ett alldeles utmärkt sätt att "tugga i sig böcker": blicken fri, händerna fria och inga otäcka sänglampor som lyser på sängpartnern, funkar utmärkt på resande fot. Med hörlurar som ligger utanpå och inte är instoppade i öronen, riskerar man inte heller hörselskador. Nog så viktigt att tänka på.
********************
"Svinhugg" av Marianne Cederwall.
En roman helt i min smak. För vem har väl inte någon gång i livet umgåtts med tanken på hämnd i vissa skarpa lägen. Men skall man verkligen underskatta tankens kraft?
PS. OSA när du läst, eller lyssnat till boken, om du inte delar min uppfattning om att man skall vara rädd om vad man tänker. DS.
Jag valde den även här i CD-bokform. Rätt intressant och väl fungerande, eftersom gotländskan "Mirjam" fick sin röst av Susanne Alvengren och norrländskan "Hervor" av Gun Olofsson. Jag gillar olika dialekter, därför att det blir någon annan tyngd i det hela åt gestalterna och berättelsen. Ett klart mellanting mellan bok och teater/film. Något som pappersboken inte lär leva upp till.
********************
"Och vet inte vart"av Astrid Felmberg-Alcalá.
Roman som börjar lite segt, men tar sig sedan. Hur blir det när man adopterar barn, som redan har en historia som präglat dem. Det är en mycket gripande historia om hur livet inte blir som man tänkt sig. Man behöver sannerligen inte ha adopterade barn för att det kan bli så.
Även här valde jag den i CD-bokform. Jag fick en känsla av att jag hade sprungit ett mentalt maratonlopp när boken tog slut.
********************
"Ingen människa är en ö" av Anna Kåver och Åsa Nilsonne.
Den är lite mer genren kognitiv beteendeterapi och österländsk buddism. Det är nog faktiskt första boken jag läst/lyssnat på länge, som tillhör mitt förflutna arbetsfält och medvetna utveckling.
Inget evighetstältande, eftersom den bara innehöll 4 CD-skivor. Men som vanligt hamnar jag onekligen i "jaha, men om nu den och den förutsättningen inte stämmer överens med det angivna, hur blir det då". Det är verkligen få saker som antingen är svart eller vitt. Nej, för min del skall jag nog avstå dylika "läroböcker" hur välgörande de än må vara och även om ingen människa är en ö, som är en helt riktigt slutsats.
**************
Men skall man ha något väldigt mycket tänkvärt, då skall man verkligen satsa på en roman, som heter
"Munken som sålde sin Ferrari"av Robin Sharma.
Jag fick den av dottern en jul, eller om det kanske rent av var till en födelsedag. Men den romanen kan du ha under huvudkudden och med som resesällskap genom livet, om du nu inte gör som jag förstås, föredrar den i CD-bokform. Jag har faktiskt också skaffat mig en pocketvariant att bläddra i. Ibland behöver man bli medveten om det fullständigt självklara här i livet!
Den har blivit en riktig kioskvältare, eftersom den har översatts till 20 språk och kommit ut i 30 länder. Absolut något för alla som jobbar alltför mycket och slits mellan alla dessa verkligheter som vi skall tillhöra.
Stadsministern Fredik Reinfeldt flimrar förbi i TV-rutan. Han både ser ut och låter som en desillusionerad jycke, som blivit av med sitt saftiga köttben.
- Det blir en permanent neddragning. En julhälsning från Thomas Östros (S) och Jimmie Åkesson (SD) till regeringskansliets anställda, låter Fredrik Reinfeldt (M) meddela.
Vad Fredrik Reinfeldt däremot glömde bort i hastigheten, när han slängde ur sig denna groda: Var att regeringskansliet tagit på sig en alltför stor "kostym" och denna alltför stora kostym har fått till konsekvens, att kostnaderna för regeringskansliet har stigit med en och en halv miljard på fyra år, visar Rapports granskning. Sverige har numera Europas största regering och kostnaderna för Alliansens eget regeringskansli ökar år efter år till rekordnivåer. Det rimmar illa med att samtliga skolor, vård, sjuka, arbetslösa etc. fått och kommer att få vidkännas otroliga och smått svindlande neddragningar.
Jag vet inte men nog känns det som om moralen och eftertanken är obefintlig bland höghastighetsfolket, som fått upp ångan rejält under fotsulorna i de flotta korridorerna. De har nu hamnat mycket långt ifrån den vanliga lilla människans värld. Den värld som de är satta att styra.
Men det blir ännu mer konstigt, när jag tänker på den sorgsna jycken. Därför att Jimmie Åkesson är inte sprungen ur de nazistiska leden, utan kommer raka vägen ifrån Moderaternas ungdomsförbund! Det är där Jimmie Åkesson fått sin politiska skolning raka vägen in i riksdagen! Det tycks den allmänna mobben och stadsminister Fredrik Reinfeldt totalt ha glömt bort.
Det får mig osökt att tänka på Nobelgalan, som nu med all säkerhet är en institution och företeelse, som överlevt sig själv med råge. Någon fråga om moral, eller vett & etikett synes inte gå att uppbringa, även om man är försedd med ljus och lykta.
Det har också de senaste veckor blåst korsdrag genom korrupta och glappande foderluckor. Det har vi kunnat se genom alla avslöjande dokument som Wikileaks har publicerat. Men den senaste veckan har det urartat rejält. Är det då av ondo?
Nej, jag kan faktiskt inte med bästa vilja i världen tycka det. Det är snarare hög tid att alla som satt sig på sina alltför höga hästar lär sig en gång för alla, att oärlighet och maktspel är ingenting som de självsvåldigt skall ägna sig åt. I mina ögon är de här pajasarna, som Wikileaks läckt ut uppgifter om, färdiga för att utträda ur allt som har med världens väl och ve att göra. Dylika människor är inte mänskligheten betjänta av. De har redan bidragit med alltför mycket elände i världen.
Helt sjukt blir det också när man inser, att nu har åter "storebror" USA lilla lydlandet Sverige hårt i strypkopplet. Hårresande blir det dock när man får klart för sig, att det svenska rättsväsendet, IGEN, har använts till dessa syften! Hur f@n är det rent ut sagt ställt i det här landet, som alltmer börjar anta formerna av en riktig bananrepublik.
Jag har aldrig under hela min levnadstid och det börjar bli många år nu, hört talas om att man gått ut med en internationell och i Sverige publicerad efterlysning efter någon som är misstänkt för sexualbrott. Inte ens krigsförbrytare får en sådan uppmärksamhet, som nu Julian Assange fått.
Sedan att USA och Hillary Clinton skitit i det blå skåpet lär inte ens ungarna på dagis ha missat.
För egen del överväger jag allvarligt Mastercard och Visa, sedan de vägrat att förmedla pengar till Wikileaks. Det Julian Assange anklagas för här i Sverige rör enbart honom som person, inte Wikileaks. Det är helt otroligt att den totalt skrupelfria bankvärlden, leker polis och stiftar egna lagar. Det är ungefär som om Telia, skulle tala om för sina kunder, att du får inte ringa till den och den, därför att de är dumma.
BAH! säger jag bara.
Genom den växande bojkotten mot organisationen är Flattr ett av få sätt att donera till Wikileaks. Företaget skapades av Peter Sunde, känd från fildelningssajten Pirate Bay, och Linus Olsson. De fick i förra veckan ekonomiskt stöd av tillväxtmyndigheten Vinnova för att påskynda en internationell expansion. Företaget förmedlar bidrag och mikrolån till organisationer i hela världen. I Wikileaks fall går de till en stiftelse i Nederländerna, som stöttar organisationen juridiskt. Men Wikileaks är inte en organisation i formell mening.
Jag vill inte föregå någon brottsutredning, den skall ha sin gilla gång. Men Julian Assange är ännu inte dömd, eller ens hörd om påstådda brott. Det är rent anmärkningsvärt det som dessutom förekommit i de turer som varit kring förhören med Julian Assange. Det höjer verkligen inte förtroendet för det svenska åklagarväsendet heller.
Jag säger som Thomas Di Leva sjunger: "Vem skall jag tro på?"
Kapitel 5. (tidigare kapitel publicerade 4.9.2010, 18.9.2010, 7.10.2010 och 14.11.2010)
stod irriterande högt på lönelistan hos Lokala Kanonaktiebolaget.
Men det man förlorade på gungorna tog man igen miljardfalt på karusellerna. Det hela hade trots allt varit en enkel match. Nästan som en barnlek, tänkte VD:n för Lokala Kanonaktiebolaget, där han satt och sippade på det ena halvfyllda glaset vatten efter det andra.
Lite omvänd psykologi funkade bra på befolkningen i Sprängkullen, konstaterade han, medan han lät vattnet sippra långsamt ner i glaset från karaffen. Det var nog så det hade låtit, när marken i Sprängkullen hade dränerats på sitt grundvatten, slog det honom.
Han funderade en stund över om det var klimatet som gjorde, att man valde att inte koppla ihop förståndet med känslosfären, när man bodde i en sådan miljö som Sprängkullen trots allt var. Därför att på det hela taget hade det här varit lika enkelt, som att fråga en machotyp, som varit i slagsmål utanför krogen en lördagskväll, om han gick hem och gnällde hemma hos morsan över att han hade åkt på stryk. Inte fan, skulle någon erkänna något sånt, om det så var dagens sanning, eller dassens sanning, som de brukade säga i hans egen hemby om skit som ingen ville veta något om.
Nej, det gick faktiskt förvånansvärt lätt att låta den oberoende och tillika av Lokala Kanonaktiebolaget betalda konsulten, Nitroglycerin AB, att gå runt bland husägarna i Sprängkullen och besikta deras hus med visat intresse av högsta ointresse. Oberoende och likväl betald, mer enögt system än så kunde det väl knappast bli. Vilken idiot kunde ens köpa något sådant. Det kunde bara fungera med en sovande, eller korrupt politikerkår och en totalt avdomnad tjänstemannagrupp inom Gladköpings kommun, tänkte han och log roat inåtvänt.
Sedan när husägarna väl hade fått skador på husen, av Lokala Kanonaktiebolagets sprängningar, eller skalv, som blivit som en följd av att berget helt enkelt inte förmådde stå emot längre, var det bara till att strunta i att ersätta något. De här husägarna som de hade på sin sida, skulle ändå aldrig krypa till korset och erkänna sig som någon som också gick runt och gnällde. De hade redan vänt ryggen mot dem, som hade stämt bolaget. De hade utmålat dessa husägare, som "gnällare" och profitörer. Det var bara därför att ta skeden i vacker hand även i fortsättningen också, eller riskera att framstå som ett infantilt spektakel.
Han log ironiskt vid blotta tanken över hur enkelt det var med människor och känslan av gott mod erfor honom, när han tänkte på att strategin även fungerade med det härskande politiska paritet, där kommunalrådet Roland Byström blivit en tämligen bortkollrad marionett i Lokala Kanonaktiebolagets sfär. Bäste Brodertaktiken, som fick raketforskarna i kommunhuset, att få känslan av att höra till, hade varit ett genidrag och den skulle fortsätta att fungera. Desto mer intrasslade och snärjda, desto svårare att göra reträtt med ansiktet i behåll. Å andra sidan, det var inte många som motstod dunken på axel och berömmet. På det hela taget var det förvånansvärt få människor, som ville erkänna sina blottor och kunskapsluckor, tänkte VD:n för Lokala Kanonaktiebolaget förnöjt.
Själv skulle han inte för sitt liv erkänna, att Lokala Kanonaktiebolaget inte hade en susning om vad som skulle hända härnäst. Det hade varit ras igen och nu hade man fått stoppa alla provsprängningar igen. Fan själv visste vart det här skulle sluta. Helt plötsligt kände han på kraglinningen. Var den inte jävligt trång?
Han drog sig till minnes hur han hade kalkylerat med att han själv skulle vara långt borta från estraden, när helvetet brakade lös, innan han hade tackat ja till den plötsligt lediga VD posten. Visst var det så det skulle vara... Han skulle sitta på någon trevlig adress, med en lagom färgglad paraplydrink och med en underbar utsikt till. Pengar på banken för resten av livet, så hade hans uträkning varit och om det nu skita sig alldeles förskräckligt, fanns det massor av andra, som han skulle kunna skyffla över ansvaret på. Det skulle inte bli någon svårighet att hävda sin oskuld och okunskap vad som hade hänt före hans tid. Det var dock något irriterande att de fega råttorna redan hade börjat lämnat skeppet och söka sig mot land. Men det fick väl gå så med honom också i värsta fall, en rejäl bonus hade tidigare VD kunnat prångla med sig och varför skulle han själv vara något undantag från den regeln.
Han tog nu en stor klunk vatten och stirrade oavbrutet mot en tavla på väggen utan att se den. Hans blick var fästad någonstans långt bort i oändligheten.
Plötsligt ruskade han på sig, precis som om det hela skulle befria honom ifrån den där tanken, som slagit honom allt oftare den sista tiden. Hela helvetet kommer att rasa som en hel hög dominobrickor, som står lutade mot varandra, när de sammanhängande pelarna börjar bli allt färre och skalven alltmer okontrollerade. Det verkade kunna mullra på precis vart som helst, t.o.m. på ställen där de inte brutit några provsprängningshål under lång tid. Nej, det var så att de hade helt enkelt inte full kontroll över alla hålrum och orter där provsprängningarna hade ägt rum. De borde kunna finna ut något lämpligare sätt för tillverkningen, där de kunde tjäna pengar utan att för den skull underminera hela marken.
Han suckade nu djupt och insåg att den tanken gick bort. Det var så att det ständigt behövdes nya provsprängningshålrum om de skulle kunna hålla jämna steg med den alltmer svällande marknaden. I annat fall klickade hela patentet och det kunde lika gärna sluta med en riktig Blow Out. Det hade blivit hans fulla insikt en kväll när han hade stått där framför badrumsspegeln och nött på med den där förbannade tandtråden, som tandhygienisten hade envisats med.
Vad var det för fel på hans garnityr, egentligen? Såg inte hans egna flin ut på alla bilder, som "Dallas" JR Jewingsgrinet gjorde från TV-skärmen. Skillnaden var bara att hans egna var äkta vara, medan JR:s var tillrättalagda. Rena rama kaningarnityret helt enkelt.
Så kom de där jävla kaninerna farande igen i hans medvetande! Han hade läst boken många gånger nu: "Den långa flykten" av Richard Adams. Hela den där boken hade börjat gnaga sig in i hans hjärna, ungefär som om det var ett salladsblad som kaninjävlarna fattat tycke för. Det hade slagit honom redan vid en första anblick att Sprängkullens öde påminde om hela storyn i romanen. Det fanns kusliga likheter helt enkelt.
Den djupa rynkan i pannan hade dykt upp igen, där han satt och vickade på kontorsstolen och hade lämnat kaninerna till dess öde i sina tankar. Men nya tankar hade dykt upp inne i hans huvud: Vad kunde det ha varit för klåpare som varit i farten härom sistone? De hade klippt av de strömförande kablarna till en massa gatlyktor. Klarar verkligen amatörer av att göra något sånt, ungefär som det där stängslet som hade klippts ner. Det var väl tur att de inte kom på idén, att klippa ner alla stängsel, som faktiskt var uppsatta helt olovligt.
Det var märkligt hur lätt det var att fortsätta bluffen, när bollen redan var satt i rullning. Hänvisade man bara till säkerheten var det ingen som ifrågasatte något, inte ens de där amatörerna på byggnadskontoret. Förresten de tillhörde ju våra gubbar, tänkte VD:n för Lokala Kanonaktiebolaget och kände sig med ens genast mer tillfreds med tillvaron.
Med det dåraktiga gatlysesabotaget hade det inte varit så svårt, att sätta in nästa bricka i spelet. Såg man bara till att gatlyktorna till Dyträsk från Sprängkullen var tända, medan de som ledde upp till Sprängkullen från Dyträsk var nedsläckta, skulle det säkert funka på en och annan, som redan hängde med huvudet och kände att livet var rätt trist, eftersom inget annat än en avveckling syntes på horisonten. Hela Sprängkullen såg numera ut som hämtad ut en film från de krigshärjade städerna. Det var bara skotthål som saknades, men det skulle säkert hinna bli det också, med tanke på vilket klientel som fanns på en del gatuadresser och den alltmer hårdnade narkotikamarknaden, filosoferade han vidare.
Hade Lokala Kanonaktiebolaget riktig svintur skulle det snart vara några till som kallställde sina hus, så slapp det där kommunalrådet riskera att få raschen för hur många hus, som kommunen skulle vara tvungna att fixa en expropriering på. Sedan att det i själva verket skulle bli Gladköpings skattebetalare som fick gå emellan och betala kalaset, förutom att de envisa stengetterna i Sprängkullen endast skulle få en spottstyver för vad husen egentligen var värda på den mark de stod på, det hade turligt nog inte slagit många. Nej, det var bra så länge osämjan och den svenska avundsjukan fanns. Tänka är stort, men tänka rätt är betydligt svårare, tänkte VD:n för det Lokala Kanonaktiebolaget.
Han kände till receptet på rätta tankar, det kände han. Det gällde att ingjuta missmodet i de här krakarna i Sprängkullen. Dessutom var det så att uttröttningsmetoden var osviklig. "Pengar är makt", men "pengar är också tid". Egentligen var det inte heller några större hemligheter, tänkte han där han nu satt och insåg att vattenkaraffen skulle behöva fyllas på. "Stäm oss vi har duktiga advokater", det var däri hela hemligheten låg. Han tillhörde ett vinnande lag, som länge skulle låta höra talas om sig i regeringskansliet. Lokala Kanonaktiebolaget levererade in stålarna och därför skulle ingen av dem heller behöva gå på vatten för att bevisa något.
För egen del räckte det med att han gillade att dricka vatten i små välbehagliga klunkar, han behövde inte ens stjälpa i sig något surt rödtjut. Enklare än så här hade det inte kunnat bli för hans del, som hade anlänt till redan uppdukat bord. Nu var det sannerligen han som var medelpunkten och att bli korsfäst ingick inte i hans planer.
Framtiden låg redan ohjälpligt bakom Sprängkulleborna, så var det med den saken. Det var väl inget han kunde rå för. Han som kommit infarande på ett bananskal så här i sista andetaget. Allt väsentligt hade redan hänt långt innan han hade någon beslutanderätt. Dessutom var det så, att om de där Sprängkulleborna inte såg upp och höll sig informerade hade de sig själva att skylla. Vilket han satt där och var helt segerviss om att det var en omöjlighet, eftersom det inte fanns någon tillsynsmyndighet att tala om och en ointresserad politikerkår, för att inte tala om alla tjänstemän, som redan valt sida för att ha sitt eget på det torra.
Nej, han behövde inte sitta här och ha några dåliga samveten. Han gjorde bara precis som alla andra och det var bara att hålla lågprofil och inte skramla så högt i de tomma tunnorna.
De där Sprängkulleborna skulle sannolikt vara ute för sent och när Lokala Kanonaktiebolaget redan dragit förbi med sina provsprängningar och nya hålrum, skulle de stå där med hela aschlet i brevlådan och fundera på vad det var som egentligen hade hänt. Utsikten skulle för alltid vara ett industristängsel, för att inte tala om miljön, eller husens skick, eller Sprängkullsborna själva.
Tänk att det inte ens kom på tanken, att Lokala Kanonaktiebolagets industristängsel hade satts upp på mark som saknade markanvisning. Han kände med ens att det fanns många pinsamma detaljer i det hela. Det hela var så otroligt sanslöst, att han hade mer än en gång funderat över saken, hur det ens var möjligt att kollra bort folk så till den milda grad, att inte ens en enda tjänsteman vid Gladköpings kommun verkade ha slagits av tanken.
Det var väl en herrans tur att de där staketklipparnas tilltag hade kommit på skam. Undra vad som hade hänt med dem? Hade de gått och blivit tvärhängiga med hela huvudet. Insett att de skulle vara besegrade redan innan de hade startat.
Han gungade till ett par gånger, som för att bekräfta, att han var rätt man vid rodret. Det var märkligt men det funkade fortfarande att komma med ursäkten, att det hade Lokala Kanonaktiebolaget ingen aning om att det skulle bli så här. Det skulle nog fungera på kyrkogården också, när den började påverkas.
Bara nu inte någon stenget hade läst om det nya Citytunnelbygget i Mockholmen och sett i vilken gräddfil man åkte där. Det var liksom ingen hejd på vad det fixades och donades för 08:orna. De fick flytta ut till annat boende om de blev störda av sprängningarna. Hela Mockholmen såg ut som en nåldyna av alla mätanordningar för att visa minsta lilla markrörelse. Alla skador skulle ersättas direkt. Man hade också hänvisat till att 13 regenter av klanen Barratott låg begravda i någon kyrka och gravarna kunde skadas. Det var tur att det på Sprängkullens kyrkogård låg bara vanliga dödliga begravda, som ingen ens skulle komma på idén att mäta sådan vördnad till.
Det hela skulle ännu en gång bli helt trovärdigt, när Lokala Kanonaktiebolaget var utom sig av förtvivlan, men ojdå, vi hade ingen aning om att det skulle bli så här med hela Sprängkullens kyrkogård. Deras advokat hade redan vanan inne att skriva dylika inlagor till miljödomstolen. Uträknande ödmjukhet var ett vinnande koncept.
Men det hela var ändå smått fantastiskt, fastän marken låg mitt framför ögonen på den här församlingen stengetter, förstod de inte sammanhangen. Kunde det bero på att de inte kunde läsa kartor. Var det hela så enkelt. Eller sket man i allt sånt här, bara det där helröret och skotern fanns där när det vankades ledighet.
Folk var helt enkelt för dumma för att kunna dra egna slutsatser. Tänk bara den här kratern som delat Sprängkullen mitt itu. Det hade varit som att stjäla gotter av små barn. Det var aldrig någon som ännu kommit på tanken att fråga sig, om det verkligen var lovligt att gröpa ur massorna, som började rasa ner i de nya hålrummen för provsprängningarna. Helt obemärkt hade en liten spricka blivit en enorm krater och hela den politiska kåren hade varit helt nollställda i nyllet.
Helt sanslöst egentligen hur enkelt allt hade gått hela tiden. Lokala Kanonaktiebolaget hade med lätthet sluppit ifrån att fylla igen kratern. Ibland hade det tillkommit några nya tuppar i hönsgården, som råkade tänka till en sekund, innan de hade fallit in i politisk koma och sällat sig till de andras tankebanor. Dessutom var det så mycket inbördes strider inom politiken, att det hela var helt riskfritt. Det ledande partiet släppte inte in några andra på estraden, utan höll dem effektivt utestängda.
Lokala Kanonaktiebolaget hade löst problemet väldigt enkelt, under hänvisning till att det var risk för företaget som lejts att fylla igen kratern. Fastän i själva verket var sanningen något helt annat, men så länge folk inte brydde sig om rasvinklar, eller dålig miljö var det lugna gatan. Det var bara att karva på, utvidga produktionen av de patenterade dynamitgubbarna, som numera seglade runt hela världen.
Det var inte bara dynamitgubbarna som seglade ifrån Sprängkullen, det gjorde även pengarna, dvs. vinsterna. De seglade rakt ner till Mockholmen, där korridorglidarna fick upp rejäl ånga av beloppen. Den där pride-nissen behövde Lokala Kanonaktiebolaget inte heller oroa sig för. Förresten var det nu inte så att de där varglobbarna, som hade nästlat in sin i lokaliteterna hade något nytt luftslag på gång. Vad spelade då för roll att de svarta partiklarna i Sprängkullen låg som en tjock smet över TV-apparaten dagligen. Lite partiklar skulle nog bli avhjälpt av lite Ventolinspray, förresten, dö skall vi ju alla. Ingen undgår den saken, tänkte han och vickade pompöst förnöjt en dubbelgång på kontorsstolen.
Det var nog inte bara kratern i Sprängkullen som bredde ut sig både över och under jord, det var nog ett annat tomrum, som var deras mest bekymmersamma problem. Därför att det slog dem aldrig, som bodde på den här gränsen, att det kunde vara farligt för dem, om det var farligt för dem som skulle fylla igen kratern. De här stengetterna från Sprängkullen de var verkligen av en märklig kaliber. Inte springa hem till morsan och erkänna att man fått pisk rakt i solarplexus, eller var rädd. Nejdå, duktig och tålmodig var mottot. Lurad på konfekten, grymtade VD:n för Lokala Kanonaktiebolaget till där han satt och dagdrömde.
Det var väl också en evig tur, att den där Dan Bakggård, som skötte tillsynen vid Bottenlänet var ett sådant vindfölje. Paddan hade pli på sina underordnade, precis som han hade bedyrat för honom, när de hade suttit och softat på några drinkar vid ökensanden och solen som hade varit stor som en pannkaka och som hastigt hade gått ner i horisonten.
VD:n för Lokala Kanonaktiebolaget, började gnola för sig själv: "Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt".
Nu gällde det bara att finna en strategi för att hantera resten av resan, på den raka autostradan rätt in i bankvalvet och äran, tänkte han.
Bara det jävla berget inte hinner kalva dessförinnan förstås.... med ens var han uppe i upprätt stående ställning. Han tog tag i kavajärmarna för att måtta in skjortans manschetter till de brukliga 6 millimetrarna utanför kavajärmarna, rättade till slipsen och tog några långa kliv rakt ut på golvet, inte illa marscherat av en yngling sprungen ur den halvfinska myllan.
var det en känsla av att Ville Vessla hade släppts loss ur sin trånga bur, efter år av fångenskap. I slutet av "föreställningen" säger Björn Ranelid, att han känner sig som om han sprungit ett maratonlopp.
Hmmm.... tänker jag, killen har faktiskt en analytisk förmåga mitt i all den känslomässiga ordröra han befinner sig i. Därför att det är faktiskt det som han gjort både till kropp och själ under "föreställningen", sprungit ett maratonlopp!
Under den här 1 ½ timma som "föreställningen" pågår, hör jag för det mesta bara hans röst i högtalaren, som hänger snett ovanför mig och när jag tittar upp ur min anteckningsbok, ser jag honom inte inom scenområdet. Mer än när han står och hänger över mig där jag sitter och skriver i min anteckningsbok. Det blir efter ett par hängsvängar över mig helt uppenbart, att han inte gillar journalister, som han nu tror att jag är. Det sitter tydligen fortfarande en djup tagg hos honom av Linda Skugge. Men jag är ingen Linda Skugge, jag är Gun, som har jobbat ett helt yrkesliv med människor i ömtåliga situationer och jag har helt andra perspektiv i livet än Linda Skugge. Men jag kommenterar inte det han slänger ur sig med adresslapp till mig, utan fortsätter lugnt att anteckna det jag gitter.
Vad skriver jag då i min gula anteckningsbok? Ja, jag kunde t.ex. ha skrivit att Björn Ranelid står där smärt och intagande i 50-talsfrilla, blåjeans, svart uppknäppt frackskjorta, svart kavaj med sammet på kragslagen och med en mörklila näsduk lagom nonchalant och utstuderat nedstoppad i bröstfickan på kavajen. Men också att han drar efter andan efter entréapplåden och sedan öppnar han foderluckan och den akut mundiarrén är ett faktum. Han talar fort, forcerat på sin skånska dialekt och det får mig att undra, om Herr H som hör lite dåligt kan uppfatta allt han säger.
Nu är det mina fingrar, som tystnar över tangenterna medan tankarna virvlar runt och jag känner hur skrivkrampen riktigt rinner rakt ner i fingrarna...
Jag tror att jag börjar så här istället, för att förklara mina känslor och intryck över det upplevda.
När jag var tämligen liten var min mormor på väg hem till kvällsmjölkning. Hon hade skällkon i en kätting, som hon hade lindat runt ena handen. Det bar sig inte bättre än att en bil kom körande, i rasande fart och tutade, har jag fått det berättats av min mamma. I vart fall blev korna skrämda av bilen och skällkon drog ner mormor i det djupa diket. Kättingen slet av bitar av flera fingrar på henne. Förutom diverse blessyrer, spräckte hon även skallen och låg medvetslös lång tid vid Gällivare lasarett. Utgången var oviss och i bästa fall skulle hon bli en "grönsak", dvs. förbli i ett vegeterande tillstånd.
Men min mormor var en seg kvinna. Hon vaknade upp ur medvetslösheten, dock var inget längre med mormor, som det hade varit förut. Jag upptäckte att jag fick vara oerhört rapp i huvudet för att hänga med i svängarna, när hon berättade något. Därför att en mening handlade om något, medan nästa handlade om något helt annat. - Jag tillbringade en hel sommar med mormor, det sista året min mamma var i livet och låg på Garnis i Boden. Det var en märklig och värdefull sommar, eftersom jag lärde känna min mormor på ett helt nytt sätt. Det var nog då jag förstod, att kärnan av en person går inte så lätt förlorad, som omgivningen ibland tycks förledas att tro.
Vad är det nu jag försöker beskriva undrar du säkert som läser det här.
Jo, hela vägen hem satt jag och funderade i bilen vad jag hade upplevt under den här inte helt oväsentliga tiden, som Björn Ranelid höll igång och talade snabbt och oavbrutet. Huruvida sanningen om min mormor är jämförbar med Björn Ranelid, eller ej, det kan jag inte svara på, eftersom jag inte känner Björn Ranelid personligen. Men jag har hört honom nu i lite olika sammanhang och noterat, att han hela tiden återkommer till två kroppsliga trauman i sitt liv:
1) sin flera gånger omopererade läpp och
2) sin skallskada.
Visst Björn Ranelid, det är helt ok, jag sitter också inne med en massa kroppsliga skador, som förändrat mig till något som jag inte var innan allt det här hände mig. Så är livets gång för de allra flesta av oss. Det är få som har två räkmackor fastklistrade under vardera fotsula. Men sedan gäller det vad man själv gör med allt det där svåra, som livet har i beredskap åt oss. Men oftast är det så att det är vi själva, som är våra egna mest skoningslösa betraktare där vi tumlar runt i våra egna tillkortakommanden. Normalt sett gör inte andra det och jag kan inte för mitt liv tro, att det är någon som sitter och fingranskar någons läppar, lika lite som man söker efter att få syn på någons ärr. Det blir liksom svårt att få ihop logiken, som Björn Ranelid presenterar, eller är det så att jag skall överse, att logik och "fritt ur hjärtat" knappast är något som går hand i hand?
Björn Ranelid säger sig ha skrivit världens vackraste aforismer. "Stranden jag, strandendu", drar han i. Dessa ord har jag hört honom säga många gånger nu. Eller när han talar om titeln till boken "Bär ditt barn som den sista droppen vatten". Den lär varje normalfuntad förälder förstå innebörden av, utan närmare förklaring. Jag har inte läst Björn Ranelids "Världens vackraste aforismer", men många aforismer har jag läst i mina dar´ och jag hamnar i ett femårstrots, när jag får pekpinnar hängande över mig vad jag skall tycka, när det gäller ett så subjektivt ämne, som just litteratur och det skrivna ordet trots allt är. Antingen gillar man det, eller så gör man det inte och det handlar hela tiden om betraktarens öga, eller möjligtvis öra.
Visst kan jag se att det finns en poäng i att ge en rejäl rundpall tillbaka, till den oftast väldigt briljerande Jan Guillou, eller Leif G W Persson, som också varit i ordklyveri med Björn Ranelid och visst blir det lite roligt, när Björn Ranelid säger helt frankt om Leif G W Persson, att Leif G W Persson hyperventilerar när han knyter skosnörena. Men jag efterlyser logiken i Björn Ranelids budskap, därför i nästa sekund säger han, att man skall stödja den som försöker sluta röka, supa, gå ner i vikt. Man skall uppmuntra dem. Vad jag sett av Leif G W Persson på TV, är han inte precis överförtjust i sin övervikt, som dessutom blivit till ett livshotande tillstånd, som en sådan övervikt nu har en tendens att bli till tillslut.
Jag är inte heller så lite nyfiken på hur det kommer att gå för Björn Ranelid, när han skall besöka de som sitter på Kumlaanstalten inom kort. Kommer de att uppskatta att få pekpinnen upphängd framför näsan av Björn Ranelid, att han är en mycket bättre författare än Stieg Larsson, Dan Brown m.fl. Man bedrar sig grundligt om man tror, att det enbart är några analfabeter, som sitter på kåken. Jag har själv jobbat på kåken så jag vet vad jag talar om. Där har jag diskuterat en hel del litteratur med dem som haft just det intresset, eller fått det nyväckta intresset.
Påstå att jag skulle minnas fler ord ur Björn Ranelids verk än jag gör ur t.ex. Nils Ferlins, eller någon annans verk, är nog en klar överdrift av Björn Ranelid och jag tillhör nog en rätt representativ grupp läsare. Björn Ranelid har så mycket ordsvada som vill komma fram, att han genast borde spola allt det där som handlar om att "De ljuger om mig. Jag ger mig aldrig". Onödig barlast skall man göra sig av med och gå ut i världen med nya seende ögon och många erfarenheter rikare.
Rörd till tårar blev jag när Björn Ranelid helt oväntat tog upp, när den 14-årige John Hron blev mördad av nynazisterna. http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Hron
Det finns vissa händelser som jag följt på nära håll och som aldrig lämnar mig. Samtidigt som jag undrar över hur man är funtad, när en så ung människas gravsten inte ens lämnas ifred. Vad är det för ondskefulla krafter som fortsätter att förfölja, även sedan de utplånat John Hrons liv. Är detta trots allt inte något, som varje skola borde ta upp under diskussion med sina elever... http://www1.us.nizkor.org/hweb/people/h/hron-john/light-a-candle-sw.html
Trumhinnorna har ännu inte återinträtt i ursprungsläge, utan det ligger kvar ett konstant skrikljud kvar i huvudet, på något märkligt sätt.
Ibland tinar de små elaka dvärgarna liksom upp ur jorden vissa dagar. De här illröda, gallskrikande fullständigt omedgörliga barnen, som sparkar och slår sina föräldrar och är allmänt eländiga. Just dylika dagar undrar jag om det är stora barnskrikardagen och det är någon form av hemligt möte i stan, som alla illbattingarna har samlats till. Man kan nästan inte gå någonstans, utan att konfronteras med deras illvrål dessa dagar. De verkar ha någon besynnerlig förmåga, att bara överbefolka jordens yta vissa dagar.
Medan det sedan kan gå långa perioder, när jag nästan inte ens lägger märke till att det finns barn på restaurangen, i affären ja, praktiskt taget på alla platser ute på stan. Dvs. innan någon liten arm helt plötsligt har grabbat tag i min stora öronring, eller håret, eller i axelremsväskan. Sådana tillfällen när jag snurrar runt och undrar vem det är som gett sig på mig, men bara möts av ett charmerande leende. Möter en klar blick, i jämnhöjd med mig själv. En blick som plirar rakt in i mig, intresserat ifrån sin egen lilla privata utsiktspost, ifrån den vuxnes axel. Den vuxna som bär barnet och som jag står bredvid.
Det finns babysim på Hagabadet och det är intressant, att ha fått följa dem hela vägen. Först har de bara ha varit en "kanelbulle" i mammans mage och mamman varit på "vänta-barn-vattengympa". Helt plötsligt är det en baby som försöker att grabba tag i allt de får tag i och genast stoppa in det i munnen för att undersöka värdet av det som de fått tag i.
Vanligtvis är det fullständigt vanliga barn, som möter mig ute i vardagslivet. Men nog katten har det blivit alldeles på tok för många av den där andra varianten, då det bra urartar något kopiöst. Det finns en annan sak som blivit alltmer markant. Mammorna har blivit mer intresserade av sina mobiltelefoner än de som de har med sig.
Då tänker jag ofta sorgset på Maria Montessoris egna ord, när jag möter dessa omedgörliga, gallskrikande och slående barnen på stan: "Ett barn har 100 språk och berövas 99 av dem". Det är en stor sanning, det är något galet med ett barn, som ursinnigt och gallskrikande slår hela sin omgivning. Det talar för vad som det barnet mött själv. Nog kan barn både gallskrika, skrika och gråta och kinka och få rena dårpippianfallen, speciellt om de blivit övertrött, men man ser genast nyansskillnaderna när mönstret bryts. Nog har dessa barn berövats något väsentligt. T.o.m. i de Montessoriskolor som växt upp som svampar ur jorden, lyckas de beröva barnet dess inneboende krafter. Ändå var ursprunget/upphovet, Maria Montessoris själv, något helt annat än man gjort hennes pedagogik till.
Idag börjar årets julkalender på TV. Det är många år sedan jag såg en julkalender, men i år tror jag att jag skall göra ett nytt försök. Om inget annat så för att kunna hålla samtalet levande med telningarna, som berikar våra liv.
När jag försöker att tänka efter vilken julkalender, som jag gillade bäst av alla dessa jag sett, kommer jag inte på någon alls. Sedan dyker helt plötsligt "Albert och Herberts jul" upp. Men var den för barn? Den var en uppföljare på alla avsnitt av serien "Albert och Herbert", som också gick på TV på den tiden när de ännu kunde göra lite mer nyanserade program än all denna förnedrings-TV. Handlingen var för den som inte minns om den bedrövlige pappan Albert, som har en son Hebert "Hebbe lille", som är skrothandlare och bodde här i stadsdelen Haga i Göteborg. Den stackars Hebbe satt helt och hållet i pappans grepp och fick inte ha något eget liv.
Det får mig att tänka på, när någon högljutt suckade över att de "igen, måste" åka till mamma, det fanns inte utrymme för eget liv. Sådana uttalanden kan snabbt ändra sig och önskas outtalade. Jag minns att jag svarade:
- Du skall nog vara glad åt så länge du har en mamma att åka till och får nog fundera på hur du själv är i ditt förhållande till din mamma. Trots allt är du vuxen.
Det gick som det många gånger går i livet. Helt plötsligt fanns ingen mamma att åka till och jag kan inte påstå att jag så här i efterhand känner mig stolt över de uttalade orden. De var helt onödiga och spädde bara på det dåliga samvetet och sorgen som följde.
Undra hur årets julkalender blir, om det blir någon "knorr" på det hela, eller om det bara är grisen som står för knorren...
