- den 14 september 2010, kl 16:17
lampan för den 100:e gången i ordningen, bara under de två sista dagarna.
Totalblind på noll sekunder och glödlampan svinhet. Alltså har jag även brända fingertoppar!
VEM f@n har konstruerat sättet att prångla in glödlampor nu för tiden?
Sitter det nu någon glödlampsmaffia någonstans ute i Europa och slår sig på knäna och asgarvar åt oss puckon, som inte klarar av dylika sysslor längre?
Den här kylskåpslampan den har en tendens att trilla ut mellan varven och när den väl har gett sig katten på att inte sitta på plats. DÅ har den verkligen bestämt sig för det. Inte snack om saken. Det här kylskåpslampekriget tycks vara i en evighet, när det väl satt igång igen. Hur kul är det med ett becksvart kylskåp? Skall man knalla omkring med en pannlampa är det tänkt?
Sanningen är den att det är ett rent helvete. Om man nu inte är så vig, att man kan lägga sig på översta hyllan i kylskåpet och prångla in lampan från rätt håll, dvs så att man ser vad man gör. Kåpan som är vänd mot öppningen den är inte genomskinlig utan av vanlig vit plats! Sånt kan man inte konstruera, om man inte har tänkt till ordentligt!
Samma skit är det med bilen.
Även om serviceverkstan är specialiserade på just Citroën osar killarna kraftord vid varje lampbyte, som skulle få hela verkstan att självantända om de stod inomhus och gjorde bytet. Man tror att de skall bita av sig tungan vilken minut som helst, samtidigt som de håller på att bryta fingrarna och ser ut som prima ballerinor, som ömsom står på tåspetsarna, ömsom vrider fötterna i mysko fotbrytarställningar!
- Det är #^¨*¤ omöjligt det här, säger de och svetten lackar i pannan trots att de friska havsvindarna sveper runt i hårtuvan. Själv ser jag flygfärdig ut med den långa kalufsen som står rätt upp. Samtidigt som jag har jordens hårboll i munnen, om jag nu mot förmodan har råkat prata istället för att nicka jakande mot de stackars reparatörerna.
Men det är inte några medlidsamma ord jag fäller. Nej, jag svarar deras osande förtvivlan med ett stort leende lekande på läpparna:
- Haha... varför tror du att jag kommer hit jämt, när någon lampa har slocknat?
Själv har jag insett mina begränsningar och försöker inte ens längre att byta glödlampor på mina bilar, sedan de blev av bilmärket Citroën. Men jag antar att det är samma med alla bilmodeller nu för tiden. Det går inte att göra något mer vidlyftigt än att fylla på bensin och spolarvätska. Jag förväntar mig bara att nästa modell, där kommer nog de här bilkonstruktörerna, att ha slagit sig ihop rejält med glödlampsmaffian. Då skall man väl knövla ihop sig till ett russin för att kunna komma åt tanklocket. Sedan hänga krokig arm för att kunna prångla in bensinslagen.
Sickna helt obegripligt udda problem det kan dyka upp på nya bilar, förresten.
Den näst sista saken jag ägde, den stod och spelade bilradio på hög volym en dag när jag kom ut. Alla lysen var också på full skruv. Hela bilen var som ett blinkande, högljutt tivoli! Det gick inte att stänga av bilen heller. Jag fick ringa till bilverkstan och tala om att nu kommer jag in. Ni får omgående lobotomera bilen när jag kommer. Den löper fullständigt amok och jag har en tid att passa om 45 minuter! Det var datorn som fanns under min rumpa, som det var fel på! Nej, inte rumpan (tok heller!) Utan datorn under förarsätet, som behövde startas om. Jag visste inte ens om, fram till dess, att jag satt på en dator! Jodå, så var det. Ut med sätet. Upp med locket och slita ut alla grunkor. Så stod de där i ring och jag tittade andäktigt på och tänkte....
"Och... vad händer nu då?"
De gick ett par varv och kom tillbaka.
- Nu har den nog lugnat ner sig, sa de och så stoppade de in alla tåtar igen. Smällde på locket. Stoppade tillbaka förarsätet och sedan var det som det aldrig hade hänt. Men nog känns det nervigt allt, att ha dylika bilar, som man inte riktigt vet om man behöver lobotomera bilen rätt vad det är. Tänk om man befinner sig mitt ute i ödemarken och den blir spritt språngande galen igen? VAD gör man då? Tar fram släggan för att få tyst på det blinkande och låtande tivolit?
På tal om bilar. Jag läste verkligen en "åsk-skurs-historia" (det är väl motsatsen till solskenshistoria, väl?)
Nåväl, killen hade lämnat in sin bil på service. Verkstan ringde upp honom och talade om att ett tändstift var avbrutet. Det skulle kosta 15 000:- att repa det hela. Det blev ett väldigt bollande mellan bilägare, verkstad och försäkringsbolag. Tillslut slutade räkningen på dryga 32 000:-, därför att man hävdade att garantin måste ha hunnit gå ut innan tändstiftet hade gått av. Man påstod också att det tagit 6 timmar att ta loss det avbrutna tändstiftet.
Inte vet jag men nog känns det, som om det var något mystiskt med det avbrutna tändstiftet. Antingen hade väl tändstiftet brutits av på verkstan vid servicen, eller så måste det ha varit fel från första början. Men hur kunde bilen då i så fall funka?
Ja, ibland går mitt huvud på högtryck över sånt, som jag egentligen inte alls borde fundera över. Men det gör jag lika fullt, när det är något jag inte begriper, därför att sannolikheten haltar alltför mycket.
Totalblind på noll sekunder och glödlampan svinhet. Alltså har jag även brända fingertoppar!
VEM f@n har konstruerat sättet att prångla in glödlampor nu för tiden?
Sitter det nu någon glödlampsmaffia någonstans ute i Europa och slår sig på knäna och asgarvar åt oss puckon, som inte klarar av dylika sysslor längre?
Den här kylskåpslampan den har en tendens att trilla ut mellan varven och när den väl har gett sig katten på att inte sitta på plats. DÅ har den verkligen bestämt sig för det. Inte snack om saken. Det här kylskåpslampekriget tycks vara i en evighet, när det väl satt igång igen. Hur kul är det med ett becksvart kylskåp? Skall man knalla omkring med en pannlampa är det tänkt?
Sanningen är den att det är ett rent helvete. Om man nu inte är så vig, att man kan lägga sig på översta hyllan i kylskåpet och prångla in lampan från rätt håll, dvs så att man ser vad man gör. Kåpan som är vänd mot öppningen den är inte genomskinlig utan av vanlig vit plats! Sånt kan man inte konstruera, om man inte har tänkt till ordentligt!
Samma skit är det med bilen.
Även om serviceverkstan är specialiserade på just Citroën osar killarna kraftord vid varje lampbyte, som skulle få hela verkstan att självantända om de stod inomhus och gjorde bytet. Man tror att de skall bita av sig tungan vilken minut som helst, samtidigt som de håller på att bryta fingrarna och ser ut som prima ballerinor, som ömsom står på tåspetsarna, ömsom vrider fötterna i mysko fotbrytarställningar!
- Det är #^¨*¤ omöjligt det här, säger de och svetten lackar i pannan trots att de friska havsvindarna sveper runt i hårtuvan. Själv ser jag flygfärdig ut med den långa kalufsen som står rätt upp. Samtidigt som jag har jordens hårboll i munnen, om jag nu mot förmodan har råkat prata istället för att nicka jakande mot de stackars reparatörerna.
Men det är inte några medlidsamma ord jag fäller. Nej, jag svarar deras osande förtvivlan med ett stort leende lekande på läpparna:
- Haha... varför tror du att jag kommer hit jämt, när någon lampa har slocknat?
Själv har jag insett mina begränsningar och försöker inte ens längre att byta glödlampor på mina bilar, sedan de blev av bilmärket Citroën. Men jag antar att det är samma med alla bilmodeller nu för tiden. Det går inte att göra något mer vidlyftigt än att fylla på bensin och spolarvätska. Jag förväntar mig bara att nästa modell, där kommer nog de här bilkonstruktörerna, att ha slagit sig ihop rejält med glödlampsmaffian. Då skall man väl knövla ihop sig till ett russin för att kunna komma åt tanklocket. Sedan hänga krokig arm för att kunna prångla in bensinslagen.
Sickna helt obegripligt udda problem det kan dyka upp på nya bilar, förresten.
Den näst sista saken jag ägde, den stod och spelade bilradio på hög volym en dag när jag kom ut. Alla lysen var också på full skruv. Hela bilen var som ett blinkande, högljutt tivoli! Det gick inte att stänga av bilen heller. Jag fick ringa till bilverkstan och tala om att nu kommer jag in. Ni får omgående lobotomera bilen när jag kommer. Den löper fullständigt amok och jag har en tid att passa om 45 minuter! Det var datorn som fanns under min rumpa, som det var fel på! Nej, inte rumpan (tok heller!) Utan datorn under förarsätet, som behövde startas om. Jag visste inte ens om, fram till dess, att jag satt på en dator! Jodå, så var det. Ut med sätet. Upp med locket och slita ut alla grunkor. Så stod de där i ring och jag tittade andäktigt på och tänkte....
"Och... vad händer nu då?"
De gick ett par varv och kom tillbaka.
- Nu har den nog lugnat ner sig, sa de och så stoppade de in alla tåtar igen. Smällde på locket. Stoppade tillbaka förarsätet och sedan var det som det aldrig hade hänt. Men nog känns det nervigt allt, att ha dylika bilar, som man inte riktigt vet om man behöver lobotomera bilen rätt vad det är. Tänk om man befinner sig mitt ute i ödemarken och den blir spritt språngande galen igen? VAD gör man då? Tar fram släggan för att få tyst på det blinkande och låtande tivolit?
På tal om bilar. Jag läste verkligen en "åsk-skurs-historia" (det är väl motsatsen till solskenshistoria, väl?)
Nåväl, killen hade lämnat in sin bil på service. Verkstan ringde upp honom och talade om att ett tändstift var avbrutet. Det skulle kosta 15 000:- att repa det hela. Det blev ett väldigt bollande mellan bilägare, verkstad och försäkringsbolag. Tillslut slutade räkningen på dryga 32 000:-, därför att man hävdade att garantin måste ha hunnit gå ut innan tändstiftet hade gått av. Man påstod också att det tagit 6 timmar att ta loss det avbrutna tändstiftet.
Inte vet jag men nog känns det, som om det var något mystiskt med det avbrutna tändstiftet. Antingen hade väl tändstiftet brutits av på verkstan vid servicen, eller så måste det ha varit fel från första början. Men hur kunde bilen då i så fall funka?
Ja, ibland går mitt huvud på högtryck över sånt, som jag egentligen inte alls borde fundera över. Men det gör jag lika fullt, när det är något jag inte begriper, därför att sannolikheten haltar alltför mycket.
