Fråga gäller om det funnits underjordiskt dass i Brunnsparken i Göteborg. Dvs en fråga om ett trängande behov i svunna tider.
Synd är att jag inte vågar mig på att klippa och klistra ur Kristian Wedels text, han kanske rent av äger någon form av Copyrigt och då lär det kosta skjortan. (Nej, jag har inte någon skjorta på mig, utan sitter här i en av mina sedvanliga "hemmaklänningar" som inköpte i parti och minut från Cellbes i äkta bomullskvalité). Det betyder också att med tidens tand så riskerar hans formidabla historieforskning att gå om intet. (Kristian Wedels text får här en annan färg och typsnitt). Jag hoppas att jag kan bli förlåten med tanke på att jag faktiskt hjälpte Kristian Wedel med huruvida det funnits ett kafé i Malmska valen, eftersom jag år 1961 var på koloni, Åsa och vi besökte då den Malmska valen, eller rättare sagt. jag satt utanför och väntade medan de andra gick in och åt sin medhavda matsäck, alltså ingen kafé dock något att sitta på. Jag intog min matsäck med att sitta i den stora hallen och stirra på den stackars valens ena öga (inte det riktiga ögat).
Historik som jag hittat via webben om valen: Under torsdagen den 2 november 1865 försökte man förgäves få loss valen med hjälp av en ångslup från Lindholmens Mekaniska Verkstad. Med hjälp av pråmar sändes därefter två ångbåtar till platsen, och på kvällen lyckades man få valen av grundet. Det är en sorglig historia som du själv får läsa från Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Malmska_valen
Den sorgliga historien om valen var mer än mitt 10 åriga hjärta mäktade med och jag satt därför på utsidan av valen och tittade sorgset på den och undrade vad den tänkte, när människor klampade omkring i hans innanmäte. Jag minns att valen luktade tjära!
Jag som brukade sitta uppflugen i mitt träd i vår trädgård på Barongatan 12 i Malmberget och kommunicera med fåglar och fjärilar kände en stor sorg över valen. (JODÅ, det gjorde jag visst, det är bara en del enfaldiga fyrkantiga människor som tror att man inte kan göra det)!
Vi hade dessutom dessförinnan i museet betraktat ett par siamesiska tvillingar som var inklämda i en stor glasburk, liknande den som min mamma brukade göra inläggningar och som stod nere i vår matkällare.
https://www.gnm.se/samlingar/olika-samlingar/de-siamesiska-tvillingarna/
Historien med de siamesiska tvillingarna fick för något år sedan sitt byråkratiska öde beseglat. De siamesiska tvillingarna kremerades och begravdes i november 2020 efter ett beslut från kulturförvaltningen Västarvet! Tvillingarnas aska begravdes i en minneslund på Kvibergs kyrkogård.
Åter till dasshistorien (Göteborgs-Postens redaktion vet inte skillnaden på ett dass och toalett, det fick vi erfara det året jag och familjen gjorde ett bidrag till en Pepparkakstävling, vars inkomster gick till behövande. Vi hade gjort ett sedvanligt dass där tomten satt och filosoferade och det var mer än så, ett helt landskap faktiskt, men i Göteborgs-Posten stod det att det var en toalett!)
Ja, det är sant att det har funnits en underjordisk toalett i Brunnsparken. Göteborgarnas namn på anläggningen var ”Kabinettet”. Nedstigningen ägde rum några meter från Johannastatyn. Och det är sant att funktionärerna har kallats ”Kardassfurstinnan” och ”Lorthusblomman” (inte ”Lothusblomman”).
Det är också sant att Kabinettet hör till de historiska göteborgska byggnadsverk som antagligen genererar mest energisk korrespondens till en tidningsredaktion – åtminstone till de redaktörer som arbetar med kåserier.
När Kal eller Osborn blev för kärleksfulla brukade Ada svalka dem genom att säga att hon arbetade som städerska i det underjordiska kabinettet i Brunnsparken. Hon gav dem också ett telefonnummer och manade dem att ringa om de kände behov av en upplevelse utöver det vanliga. Telefonnumret gick till Mölndals taxi.
”Kardassfurstinnan” är en sedvanlig ordlek i bästa Göteborgsanda, som antyder en värld av andra kulturella referenspunkter. ”Csardasfurstinnan”-
Det manliga biträdet lär ha kallats ”Kurfursten”.
Några mejlskrivare har påpekat att Kardassfurstinnan emellanåt kallades ”Lorthus-blomman”.
Överhuvudtaget tycks toaletten i Brunnsparken ha varit en hjärtpunkt för Göteborgshumorn. Till exempel:
– De där ledstängerna i Brunnsparken, va ska dom vara till?
– Jo, för att man ska kunna hålla sig tills man kommer ner.
Nu var det någon som släckte ljuset....eller så beror det på att den underjordiska nödvändighetsinrättningen inte längre existerar.
