Extra gnälligt - Del 2 av 4

Låg i soffhörnet igårkväll och kikade på programmet. Jag fick mig ett och annat gott igenkännande flin. Jag visste inte att jag tillhörde kategorin Grumpy Old Women. Men det gör jag!

http://www.svtplay.se/extra-gnalligt

Se det. 

Helt oroligt på pricken i mångt och mycket. Nu är mina barn vuxna, men oj vad jag kände igen mig. Jag har ibland funderat över, när sov jag EGENTLIGEN medan de växte upp?

Å vissa delar går ränderna tydligen aldrig ur. En jättealmanacka hänger i hallen, hur många gånger har mina kära fyllt i vad de är uppbokade för, eller något annat som de skall komma ihåg...

Har också konstaterat, att nya produkter måste ha någon form av inställd klocka, när garantin löper ut. Jag vet nästan inte om jag vågar ens skriva det här, då är det väl hög risk att någon av vitvarorna, eller pannan får en "god ide´" att lägga sig i strejk, eller helt sonika lägga av helt och hållet, igen. 

När jag växte upp så fick man sparka ut de gamla prylarna, de gick helt enkelt inte sönder.

Det sista som pajade i det här huset, var brödrosten (förra veckan). Sist in först ut! Vilket lett till att jag senast idag hållit i spaken, eftersom den inte längre håller sig nere av sig självt och poppar upp när brödet är tinat (eller färdigrostat). Förut hade jag en brödrost, inköpt 1978, som fullkomligt slängde ut brödskivorna och ungarna tyckte det var sport att fånga dem i luften. Men trasig det var den inte. Den fick dock "fötter", när flyttgubbarna valde att lägga beslag på mitt halva bohag i samband med flytten till Göteborg 1991. Flyttfirma från LULEÅ. Gott råd: Anlita aldrig en flyttfirma från Luleå!

Rörmokaren ett kapitel för sig. VEM känner INTE igen sig där? Endast min kvinnliga list gjorde, att badrummet blev färdigrenoverat på ett par veckor. Hade inte Hagabadet funnits vete gudarna hur vi skulle ha överlevt. Men vid renoveringen var det istället klantaschlet, som sabbade hela badrumsmattan. Det ser ut som någon lekt "nu skall vi göra småbitar av badrumsmatta", trots att jag hade köpt en hel mattbit, som räckte mer än väl. Samordna rörmokaren för ur och senare inmontering, elgubben och dessemellan mattläggaren. Tja, klarar man av det konststycket, då är man värd en medalj. Jag gjorde det. Medaljen uteblev dock.

Jag fasar för att hitta yrkesfolk till att sätta dit nya nockbrädor i plåt. Här håller inget trä, alldeles för mycket fukt från havet. Brostolparna var ruttna redan efter tre år. Har ännu inte lyckats tänka ut hur man skall kunna byta ut dem, utan att undvika att riva hela takentrén. Älvsbyhusdesign....

Reklamen. Ibland blir jag så grinig, att jag helst av allt är beredd att tejpa igen hela brevlådan med silvertape. JAG har mödosamt suttit och målat dit med guldbokstäver "Ingen reklam tack". VAD svämmar brevlådan över med?

Just det: REKLAM! 


Frågan hos frissan. Tja, den frågan är standard... Vem klippte dig? - Men jag är i vissa fall en snäll flicka. Jag gapflabbar inte och säger, den här värdelösa hårsalongens personal. Utan finner mig i att det är jag som utses till hårskurken.

Lite "cat nap" är verkligen inte fel, efter lunchen. Något som jag med åldern och efter de två blödande magsåren känner ett allt större behov av. Magen måste få vila på maten, för att jag skall orka existera.


Nästa på GOW gnällista: Idag satt jag hemma hela dagen och väntade på att den där sega doktorn på Östra sjukhuset skulle ringa. Enligt sjuksköterskan skulle han ringa mig på em. troligast ca kl. 16.30. Du får en kallelse hem till dig. Gissa vad som stod på den? Just det förmiddagen. Absolut hela förmiddagen var tänkbar. Så vad var det nu som gällde. När ringde han, tror du?

Kl. 17.15!

Tror de verkligen inte att man har ett liv? Sådan spurtare jag är med de här snigelknäna, så tordes jag inte mig ens ut i trädgården.
 
Sopsortering... Phew! 

Men jag snubblar omkring på återvinningskassarna i tvättstugan dit de har blivit förpassade. Ingen i det här hushållet tycks veta var de finns, eftersom diskhon för det mesta har ett innehåll av sånt som skall iväg till återvinningsstationen via de stora plastkassarna i tvättstugan. Inte heller tycks det gå upp ett ljus i vilken av de stora plastkassarna, som respektive skall hamna i. Men de har blivit bättre, så här efter 8 år av sopsortering!


Konsumenten får hela ansvaret. Producenten går fri hur jädrans många förpackningar som än omger varan. Tänk den dagen man slipper bära hem en himla massa totalt onödiga förpackningar från affären. Ibland känner jag mig så sur, att jag gladeligen skulle kunna bära tillbaka varenda förpackningsomslag till varorna. Men det går ju inte att göra. De är så himla trevliga där jag brukar handla. Jag är för återinförandet av mjölkkannor och gräddkannor etc. 

Det är egentligen bara i Ekostore, som det inte förekommer en massa onödiga förpackningar runt varorna.

Jag håller med de engelska grinkärringarna, när Kina eller USA börjar fundera på saken. Då skall jag ärligt och uppriktigt tycka, att det inte i själva verket är sila mygg och svälja kameler, det jag själv håller på med. Eftersom jag bor i ett land, där det mesta är fullständigt baklänges på miljöfronten, jag är faktiskt född och har tillbringat mina första 40 år i Sveriges absolut största miljöbovs territorium: Malmberget. Bolaget som staten äger. 

Sedan blir det inte bättre med resten heller. Här importerar man tigerräkor från andra sidan jordklotet, som håller på att utplåna det mesta av värde. Man skickar räkor till annat land för att skalas, efter skalning skickas de åter till Sverige. Man köper kött och kyckling från andra sidan jordklotet, medan bonden som har gården intill inte kan leverera maten till skolans, sjukhusets, äldreboendets osv. kök.

IKEA såg dagens ljus i det här landet. IKEA som, som bäst håller på att skövla de sista urskogarna.


Jag är en GOW med en död bisamråtta tidvis till hår. Vid fyllda 27 hände något i mitt liv. Det var då jag insåg att: "Man sover mycket bättre i sin egen säng"...