den 8 mars 2009, kl 11:09
är det idag. Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.
I en del länder firas dagen genom att kvinnor får presenter och blommor på kvinnodagen. En gest som många feminister reagerar mot då de inte anser att det finns anledning att gratulera kvinnor på en dag som uppmärksammar ojämställdheten i samhället. Men om vi inte uppmärksammade den här dagen, eller lade tonvikten vid vad som är olämpligt, eller lämpligt, vad skulle det då ge för signaler?
Jag kan bara konstatera att skulle jag en morgon vakna av att det står en man i min fotända och håller talet till kvinnan på internationella kvinnodagen, skulle jag nog bli oerhört förvånad. Även om jag känner mig jämlik i min egen privata sfär och jag är medveten om att det finns genetisk skillnad mellan man och kvinna. En anledning som jag själv tycker det finns all anledning att behålla. Inte på ett ojämlikt sätt, men just på ett förnuftigt sätt. Men vad som råder innanför min egen ytterdörr är långt ifrån hela sanningen.
Självklart önskar jag mig att alla förtryckta kvinnor, kvinnor som blir könsstympade, stenas, är rov för sina manliga släktingar, eller trafficking etc. skall få ett människovärde fullt ut.
Vi kvinnor i Sverige är i en annan sits när vi börjar jämföra med övriga världen. Även om det bara är 88 år sedan svenska kvinnor fick rösta, eller fick rätt att bestämma över våra egna liv dvs. blev myndiga. Men trots jämställdhetslagar i Sverige har vi ännu inte nått fram till lika lön för lika arbete, det är bara en del enskilda företag som anammat detta. Kvinnor behandlas inte heller lika i rättssystemet. De där märkliga frågorna tillåts fortfarande runt om i våra domstolar. Man frågar fortfarande om sexvanor, hur man var klädd, om man var berusad, om man gjorde tillräckligt med motstånd, om man följde med frivilligt. VAD är "frivilligt" i vissa situationer som redan gått över styr?
Alltså ställs frågor som rimligen borde ställas till förövaren istället!
Jag själv tycker att det var rätt anmärkningsvärt, att man inte åtgärdade dessa två punkter, när man ändå höll på att göra Sverige "könsjämlikt" häromåret.
Vi har alltså ännu inte genom vår lagstiftning samma rättigheter, som den manliga populationen, är inte det snett så säg?
Men jag håller inte med feministerna om att "män är odjur", en del är det onekligen, men det betyder inte att ALLA män är "odjur". Det finns dysfunktionella kvinnor också, inte att förglömma!
Men när det gäller kvinnor i Sverige i övriga fall, håller jag bara med Fredrika Bremer:
Kvinnoförtryck är inte längre påbjuden i lag, den upprätthålls numera av frivilliga krafter.
Bilden. Jag som har påbörjat min favoritikon, The Virgin "Tenderness."
I en del länder firas dagen genom att kvinnor får presenter och blommor på kvinnodagen. En gest som många feminister reagerar mot då de inte anser att det finns anledning att gratulera kvinnor på en dag som uppmärksammar ojämställdheten i samhället. Men om vi inte uppmärksammade den här dagen, eller lade tonvikten vid vad som är olämpligt, eller lämpligt, vad skulle det då ge för signaler?
Jag kan bara konstatera att skulle jag en morgon vakna av att det står en man i min fotända och håller talet till kvinnan på internationella kvinnodagen, skulle jag nog bli oerhört förvånad. Även om jag känner mig jämlik i min egen privata sfär och jag är medveten om att det finns genetisk skillnad mellan man och kvinna. En anledning som jag själv tycker det finns all anledning att behålla. Inte på ett ojämlikt sätt, men just på ett förnuftigt sätt. Men vad som råder innanför min egen ytterdörr är långt ifrån hela sanningen.
Självklart önskar jag mig att alla förtryckta kvinnor, kvinnor som blir könsstympade, stenas, är rov för sina manliga släktingar, eller trafficking etc. skall få ett människovärde fullt ut.
Vi kvinnor i Sverige är i en annan sits när vi börjar jämföra med övriga världen. Även om det bara är 88 år sedan svenska kvinnor fick rösta, eller fick rätt att bestämma över våra egna liv dvs. blev myndiga. Men trots jämställdhetslagar i Sverige har vi ännu inte nått fram till lika lön för lika arbete, det är bara en del enskilda företag som anammat detta. Kvinnor behandlas inte heller lika i rättssystemet. De där märkliga frågorna tillåts fortfarande runt om i våra domstolar. Man frågar fortfarande om sexvanor, hur man var klädd, om man var berusad, om man gjorde tillräckligt med motstånd, om man följde med frivilligt. VAD är "frivilligt" i vissa situationer som redan gått över styr?
Alltså ställs frågor som rimligen borde ställas till förövaren istället!
Jag själv tycker att det var rätt anmärkningsvärt, att man inte åtgärdade dessa två punkter, när man ändå höll på att göra Sverige "könsjämlikt" häromåret.
Vi har alltså ännu inte genom vår lagstiftning samma rättigheter, som den manliga populationen, är inte det snett så säg?
Men jag håller inte med feministerna om att "män är odjur", en del är det onekligen, men det betyder inte att ALLA män är "odjur". Det finns dysfunktionella kvinnor också, inte att förglömma!
Men när det gäller kvinnor i Sverige i övriga fall, håller jag bara med Fredrika Bremer:
Kvinnoförtryck är inte längre påbjuden i lag, den upprätthålls numera av frivilliga krafter.
Bilden. Jag som har påbörjat min favoritikon, The Virgin "Tenderness."
Det finns 3 kommentarer.
SvaraRaderaJag håller med dig, de här damerna som säger att "män är djur" är inte några bra förebilder för sina söner, eller för sina döttrar. Vad är det för människouppfattning egentligen? Men det är lika illa med män som baktalar dem de har barn tillsammans med inför barnen. Jag tror att man skall akta sig för att lägga egna ord i barns munnar, det är att ge dem livslånga handikapp, som de ibland aldrig kommer ur. Det är att ta av dem deras framtid och det har man aldrig rätt till att göra.
Anmäl >Gun (2009-03-08 21:52:25)
Sedan kan jag för mitt liv inte förstå dessa "Fientliga Initiativtagare", som hävdar att "män är odjur", när de själva har söner?!
Hur förklarar man sin syn på män,för en son?!
Arbetat tillsammans med en ung kvinna, som var med och startade FI, men som bara efter någon vecka lämnade partiet, pga att, som hon själv uttryckte; "det spårade ur". /Tommy
Anmäl >Tommy (2009-03-08 13:09:06)
Håller med dig Gun.
Men många ggr är det väl också så, att kvinnor omedvetet förtrycker sig själva.
Eller som hon i FI, som vart misstänkt för skattefiffel, hon slog ifrån sig med ursäkten att det var hennes make som hade deklarerat för henne.
Då frågar man sig, borde inte en "råfeminist" sköta sina deklarationer själv och verkligen leva upp till, den hon påstår sig vara?! Nej, flera av dessa feminister är så förvirrade och tragiska, så mer än en icke feministisk kvinna skäms, å´deras vägnar.
Finns så många kvinnor, som nästan ber om ursäkt, just för att de är kvinnor.
Anmäl >Tommy (2009-03-08 12:58:12)