tag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post6174920192243355284..comments2024-02-27T12:45:51.995+01:00Comments on - Gun Ek - från Sveriges Framsida! -: Gravplundraren David Lagercrantz, som på fullt allvar tror att det är han som är begåvningen bakom Millenniumböckerna - suck vad bedrövad jag blir över en del människor.Gun Ekhttp://www.blogger.com/profile/16127300965456605254noreply@blogger.comBlogger8125tag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-8751039508457099332016-11-09T01:07:52.551+01:002016-11-09T01:07:52.551+01:00Ja, nog är det en underlig värld vi lever i, när a...Ja, nog är det en underlig värld vi lever i, när allt som är omoraliskt går att försvara till varje pris. Jag har inget till övers för Norstedts, brodern, pappans, eller David Lagercrantz gravplundring av Stieg Larssons värv. Deras gravplundring är inte bara djupt omoraliskt, den visar också på en sådan cynisk brist på empati inför någons minne, att man inte kan göra annat än häpna över vilken förslagenhet som finns ute i världen och främst bland dem som inte borde ägna sig åt det.Gun Ekhttps://www.blogger.com/profile/16127300965456605254noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-73986731159257580942016-11-08T22:24:06.124+01:002016-11-08T22:24:06.124+01:00Så väl skrivet att jag frångår min vana och kommen...Så väl skrivet att jag frångår min vana och kommenterar, om än anonymt. Norstedts gravplundring inbegriper också att förlaget ändrade minst ett personnamn i Larssons bok, på vänner som Larsson nämner och blinkar till i manuset, bara för att pappan var sur på att en av dem kallat honom själv gravplundrare. Inte ett ord nämns om detta i Norstedts utgåva.<br /><br />Att respektera de döda har inget med religion att göra, det är en respekt också för de levande som en del av dina kommentatorer uppenbarligen saknar. Deras resonemang är som att säga att det är fel att döda en elefant men när det redan är gjort vore det fel att inte använda betarna - underförstått för egen vinning.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-21769069620930627382016-09-29T00:01:45.542+02:002016-09-29T00:01:45.542+02:00haha.... jag höll nästan att trilla baklänges på k...haha.... jag höll nästan att trilla baklänges på kontorsstolen, när jag öppnade min mailbox och såg alla inlägg med några minuters mellanrum. Nästan så jag funderade om "Anonym" i själva verket har initialerna DGFL och allt är skrivet i affekt. Det sistnämnda är i alla fall redan konstaterat att det för håller sig så.<br /><br />OM de här inläggen på fullt allvar handlar om att jag behöver psykoterapi då går jag till en kvalificerad sådan, eller så vänder jag mig till mig själv, eftersom jag har en sådan utbildning också ;) Men jag är knappast i behov av några vittgående analyser från, vem de vara månde.<br /><br />Det här är inte fråga om någon juridisk nöt att knäcka, det är fråga om kvalificerad omoral. Och NEJ, jag skulle aldrig ens föresväva mig att leva på andras framgångar, vare sig de är levande eller döda!<br /><br />Skriva en biografi om någon är en sak, men när man tror att det är man själv och inte den man skriver biografin om som är kändisen, då har det allvarligt slagit slint någonstans!<br /><br />För det fall att mina manus nu kommer fram till kategorin "Roman" här i framtiden, skall jag bära mina egna kors, utan att ens komma på tanken att låna andras framgångar för att ikläda mig någon form av hybris, som nu den käre David Lagercrantz valt att göra!<br /><br />Hade han nu INTE hakat på Stieg Larssons Millenniumtåg, är det fullt möjligt att jag hade läst hans roman, men knappast i nuläget. När jag upplever omoral vänder jag alltid på klacken och går åt motsatt håll...<br /><br />Ha´ en trevlig kväll och framförallt en god natts sömn förtjusande lille människa med det histrioniske personlighetsdraget ;)<br /><br />Gun Ekhttps://www.blogger.com/profile/16127300965456605254noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-6937399390404204142016-09-28T22:53:04.275+02:002016-09-28T22:53:04.275+02:00Det är en vanföreställning att tro att man skulle ...Det är en vanföreställning att tro att man skulle kunna göra moraliskt fel mot en icke-existerande person, "någon" som inte längre har förmåga att uppleva något som kränkande, känna sig kränkt, lida överhuvudtaget, känna eller tänka något överhuvudtaget. När en människa är död och begraven finns bara död materia kvar av den människan - ingen som kan bli kränkt. Att människor blir så upprörda över (fysisk, verklig) gravplundring är, liksom din upprördhet över "bildlig gravplundring", en seglivad irrationalitet, ett sjukt dyrkande av icke-existerande "personer", en vidskepelse som likt tron på tomtar och troll lever kvar hos en del. Det är samma irrationalitet som fick egyptiska kungar att tvinga tusentals slavar att bygga pyramider åt dem så att de skulle ha större chans att överleva döden. Samma sorts irrationalitet som alla religioner som försöker inbilla oss att det finns ett liv efter döden. <br /><br />Nej, äganderätt till idéer är ingen bra idé. Ingen ska vara förbjuden att bygga vidare på någon annans idéer. Det ska inte krävas tillstånd från originalets upphovsman. Däremot kanske viss andel av intäkterna bör fördelas till originalets upphovsman.<br /><br />Att ekonomisk upphovsrätt kanske behövs för att fördela intäkter på ett kulturfrämjande sätt är en helt annan sak än den ideella upphovsrättens villkorslöst *förbjudande* funktion, som bör skrotas. Och som i vilket fall som helst tydligen inte är tillämpbar i detta fall.<br /><br />Allt sådant gnäll om "gravplundring" som du visar prov på ska begravas och vila i frid, ty det är lika omodernt och ologiskt som vissa kulturers försvar av sina "hedersmord", då det vilar på samma sorts ovetenskapliga, vidskepliga/religiösa vanföreställningar.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-27101807688065853112016-09-28T22:51:27.420+02:002016-09-28T22:51:27.420+02:00Spelar det för moralfrågan kring en boks uppkomst ...Spelar det för moralfrågan kring en boks uppkomst ingen roll hur bra boken är till sitt innehåll? Är det undantagslöst alltid moraliskt fel att, som du kallar det, "gravplundra" när man skriver en bok? Vad skulle du säga om David Lagercrantz "Det som inte dödar oss" skulle ha fått bokstavligen hela mänskligheten att på alla sätt sluta fred och bygga upp ett globalt paradis för all framtid? Hade inte ens en sådan fantastisk konsekvens av en i ditt tycke omoraliskt uppkommen bok kunnat rättfärdiga det du kallar "gravplundring"?<br /><br />Kan verkligen ändamålet aldrig helga medlen, enligt dig? I konsekvensens namn: anser du i så fall att all skatt som drivs in från en skattebetalare mot dennas vilja moraliskt fel genom att vara en inskränkning av den privata äganderätten, även om pengarna räddar liv genom att gå till vård skola omsorg, till exempel? Nej, där anser du nog att "det allmänna bästa" går före privata intressen. Så varför inte anse detta även i det fall att en fortsättning på en trilogi ger väldigt många människor underbara känslor, spänning, fascination, underhållning, till priset av att trilogins författares sambo - en enda människa - lider en del?<br /><br />Och uppriktigt sagt, hur synd kan det vara om henne egentligen, när hon kunde tacka nej till 20 miljoner kronor som hon erbjöds av Stieg Larssons far och son?<br /><br />Svar: en som ens har *råd* att för lite *kränkthetskänslors* skull tacka nej till ett för så många svenskar hisnande belopp pengar som 20 miljoner kronor *kan* det inte vara särskilt synd om, på det stora hela. De flesta änkor i Sverige skulle nog gärna byta ekonomisk situation med henne. Och att man förlorat sin livskamrat gör en inte automatiskt berättigad till att styra över hur hans verk inspirerar andra kreatörer och ger upphov till nya verk. Så nej, det finns ingen anledning att tycka mer synd om Stieg Larssons änka än om andra änkor, bara för att David Lagercrantz skrivit en bok hon inte ville att han skulle skriva.<br /><br />Redan tanken att gravplundring, alltså fysisk, riktig gravplundring, skulle vara något särskilt fasansfullt fel, bygger på någon sorts missriktad känsla av att den som dött liksom ändå inte riktigt dött.<br /><br />Att många lever i en sådan villfarelse märker man på hur många pratar om de bortgångna. "Han lever vidare bland oss", "Han skulle ha velat att vi gjorde si och så" bla bla bla. Nej, Stieg Larsson är död. Stendöd. Han är inte det minsta levande. Hans verk, däremot, kan ge oss väldigt mycket fortfarande. Man bör skilja på dessa två saker.<br /><br />Vad Stieg Larsson skulle ha velat om han hade varit vid liv är irrelevant, eftersom han inte är vid liv längre. Han kan varken känna, tänka, tycka eller vilja något längre. Om andra tar sig rätten att "bli upprörda å hans vägnar" över något de tror att han skulle ha blivit upprörd över, för att de tror att han skulle ha blivit upprörd över det, är de känslorna något dessa människor själva skapar och därmed helt på deras eget ansvar.<br /><br />Stieg Larsson finns inte mer. Tyvärr. Jag håller med dig om att det är väldigt synd att han inte finns kvar och kan fortsätta skriva i många årtionden till, det hade tillfört väldigt många människor väldigt mycket av värde. Men det är inte detsamma som att ett Stieg-Larsson-lik eller en inbillad Stieg-Larsson-själ som inte existerar skulle ha några rättigheter som vi som fortfarande lever skulle ha någon moralisk skyldighet att respektera. Att många människor tycker att döda kan ha rättigheter beror på att de felaktigt på något sätt har för sig att man, när man dör, ändå liksom inte riktigt dör. Den vanföreställningen bör man göra sig av med, om man har den. Inte fortsätta göda den genom att fortsätta låta sina känslor och sin moral och sitt moraliserande styras av den.<br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-14413218325202674472016-09-28T22:49:48.450+02:002016-09-28T22:49:48.450+02:00Upphovsrättstanken är tanken att man äger de idéer...Upphovsrättstanken är tanken att man äger de idéer man får. Men varför skulle man äga de idéer man får? Man äger inte den luft man andas ut, man äger inte den värme ens kropp utstrålar, man äger inte de fotoner som ständigt lämnar ens kropp och som gör att andra kan se en. Inom vissa kulturer finns inte ens ägande av materiella ting, och i vår kultur infördes inte upphovsrätt juridiskt förrän på 1800-talet. Det finns inte uppenbart mer som talar för att upphovsrätten är moraliskt försvarbar än vad som talar för motsatsen, så kanske kommer vi snart att upptäcka att den inte är det och avskaffa den, liksom vi avskaffade adelns privilegier, kyrkans makt över staten, med mera. Om man alls är något annat än libertarian, t.ex. genom att alls vara för några som helst skatter utöver sådana som alla inblandade frivilligt gått med på att betala (vilket samtliga nuvarande riksdagspartier i Sverige är, till exempel), är man för en viss inskränkning av åtminstone rikas/höginkomsttagares privata äganderätt till förmån för allmänhetens nytta, så varför inte då begränsa även den privata upphovsrätten på liknande sätt och låta vem som helst skriva, ge ut och tjäna pengar på vilka uppföljare som helst på vilka romaner eller trilogier som helst skrivna av andra upphovsmän, så länge hen betalar en viss andel av intäkterna till originalets upphovsmän?<br /><br />Jag vet inte om David Lagercrantz betalar någon andel av sina intäkter till Stieg Larssons dödsbo, men dödsboet är inte Stieg Larsson, för Stieg Larsson är död, och det är oklart om det är rimligt att Stieg Larssons far förtjänar några pengar "som tack för att han skapade Stieg Larsson som skapade Millennium-trilogin som inspirerade David Lagercrantz till dennes framgångsrika fortsättning på denna trilogi". Det resonemanget skulle kännas lite krystat, då det förmodligen inte var i *syfte* att få något i stil med Millennium-trilogin att uppstå som Stieg Larssons far satte Stieg till världen.<br />Och i alla händelser vore en skyldighet för David Lagercrantz att ge någon intäktsandel till Stieg Larssons dödsbo absolut inte detsamma som att han inte skulle ha rätt att skriva den bok han skrev. Jämför med att vi som bor i Sverige i normalfallet har rätt att tjäna pengar, och att det faktum att vi måste skatta för de pengar vi tjänar inte betyder att vi gör fel genom att tjäna pengar.<br /><br />Ironiskt nog gör ditt moraliserande över det du kallar "gravplundring" att du inte ens läser boken, vilket innebär att du till väldigt stor del slår dövörat till motståndarsidans argument. Ett viktigt skäl för att skriva en uppföljare till en trilogi är ju rimligen att man gör det *bra*, ifall man gör det bra. Och i det här fallet tycker överväldigande många att han gjorde det bra. Och ändå sitter du och surar och vägrar läsa boken, som om moralismen kring frågan vore viktigare än att skapa sig ett förstahandsintryck av den litterära kvaliteten på den bok du kritiserar fastän du inte läst den. Tänk om man skulle förkasta hjulets funktionsduglighet och vägra använda hjul bara för att man fått för sig att den som uppfann hjulet begått något brott man tyckte var hemskt.<br /><br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-31689016188677222016-09-28T22:45:27.328+02:002016-09-28T22:45:27.328+02:00Det kanske är busenkelt att skriva en så bra sälja...Det kanske är busenkelt att skriva en så bra säljande fjärde del på Millennium-serien som David Lagercrantz "Det som inte dödar oss", till en berättelse som är så inspirerande och full av spännande idéer att bygga vidare på som den trilogi Stieg Larsson påbörjade, och med den naturligtvis kolossala draghjälp det är att i marknadsföringen kunna "rida på" Stieg Larsson och Millennium-trilogin som redan världsberömda och positivt laddade "begrepp". Det kanske rentav du skulle klara av lika bra som David Lagercrantz? Upp till bevis i så fall!<br /><br />Skulle du själv kunna skriva en bok som säljer lika bra som David Lagercrantz gjort, ens om du tillät dig att "gravplundra" valfri författare minst lika hämningslöst som du tycker att han gjort? Tillåt mig tvivla! Det ligger närmare till hands att tolka ditt ursinne som att du bara är avundsjuk på David Lagercrantz på grund av hans framgång.<br /><br />Hur som helst kan det mycket väl stämma att Stieg Larsson är den större författaren av de två, det var ju han som skapade "det vinnande konceptet" så att säga. Men från detta till att påstå att någon som fortsätter hans berättelse på ett storsäljande sätt skulle vara gravplundrare är att som att säga att en dator skulle vara en spade. Det är helt enkelt fel benämning. Såvida inte David Lagercrantz tagit en spade och verkligen grävt upp Stieg Larssons grav, vill säga.<br /><br />Du begår samma fel som de upphovsmän som kallar upphovsrättsbrott för stöld. Stöld är när man tar något fysiskt föremål så att det fysiska föremålet upphör att befinna sig hos sin ägare. David Lagercrantz har inte stulit en enda atom från någon fysisk Millennium-bok av Stieg Larsson. Han har skrivit saker som *liknar* saker som förekommer i de böckerna, ja, men även du gör dagligen saker som *liknar* saker som andra människor gör, och ingen kallar dig för gravplundrare för det, hoppas jag.<br />Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5517752783112227002.post-27934925115830716672016-09-28T22:41:25.933+02:002016-09-28T22:41:25.933+02:00David Lagercrantz är nog ingen gradplundrare, han ...David Lagercrantz är nog ingen gradplundrare, han har nog inte varit nere i Stieg Larssons kista eller grav och rotat. Det du pratar om är inte gravplundring, bara din (och förvisso kanske många andras) *känsla* av något som kanske *påminner* om vad gravplundring kan få en att *känna*.<br /><br />Att du blir upprörd är ditt eget val. I samma ögonblick som du fick reda på att en fjärde bok skulle skrivas av David Lagercrantz hade du kunnat tänka: "jaja, de som vill läsa en sådan bok får väl göra det, jag tror inte det är något för mig" och glömma det hela. Men uppenbarligen ville du bli upprörd. Kanske var det rentav ett av Lagercrantz syften, att unna dig den möjligheten? Konst, däribland böcker, kan och bör skapa känslor, både behagliga och obehagliga känslor, anser många. Även om jag personligen föredrar att frossa i uteslutande de behagliga.<br /><br />Att du väljer att gå miste om nöjet att läsa David Lagercrantz spännande fortsättning på berättelsen om Lisbet Salander & co är din förlust, jag älskade den lika mycket som de tre första delarna. Jag förstår inte varför ren spänning ses ned på av somliga, som om det inte vore fint nog att njuta av rena spänningsromaner.<br /><br />Att Stieg Larssons egen fjärde Millennium-del, om den kommer ut i den tydligen ofullständiga form den har, om den finns, kommer att visa sig vara ännu bättre och rikare på litterära kvaliteter än David Lagercrantz fjärde Millennium-del betvivlar jag inte, men att man läst Lagercrantz fjärde del gör det inte på något sätt omöjligt att i så fall mentalt "backa bandet" och i förekommande fall läsa Stieg Larssons fjärde del som en fortsättning på Stieg Larssons trilogi, om man vill det. Att man fått läsa hur det *skulle* ha kunnat gå för Lisbet Salander & co och sedan får veta hur det "verkligen" gick är inte konstigare än om man skulle ha läst en roman som beskriver någon kanske väldigt sjuk och verklighetsfrämmande men kanske samtidigt väldigt underhållande fantasi i t.ex. Peter Teleborians hjärna mellan del 3 och del 4 i Millennium-trilogin och sedan läser en fjärde del som beskriver ett händelseförlopp som inte tar någon hänsyn till Peter Teleborians fantasier och som inte alls behöver ha något med dem att göra. Vi människor är kapabla att hålla flera trådar i huvudet, om inte samtidigt så efter varandra, eller sick-sack mellan två skilda spår isolerade från varandra. Vi kan till exempel läsa flera romanserier parallellt, utan att blanda ihop handlingarna. Jag kan det i alla fall. Jag vet inte hur det är med dig.Anonymousnoreply@blogger.com