Google+ Followers

lördag 31 oktober 2015

Undermåliga personundersökningar verkar numera vara ännu ett nutidsfenomen. I fallet med Lisa Holm finns ännu en och det svenska rättsväsendet vittnar om ett fullständigt haveri!.

Nu vet jag sanning att säga inte om den personundersökningen också gjorts på tjänstemannabasis av frivården. 

Men det är onekligen ännu ett byråkratiskt universalfel som sökt sig in i rättshandläggningen, där man längre inte verkar anlita utomstående  och för ändamålet UTBILDADE personundersökare. Kanske är det så att frivården här har fått vittring på en lättförtjänt inkomstkälla.

Låter det hemskt av mig att ens servera den tanken. Måhända är det så men likafullt gör det mig mycket fundersam, efter att jag tagit del av en del som upprättats från frivårdens personal, där man gör ett hastigt visp om den åtalade som har mycket övrigt att önska, eftersom man enbart går på den åtalades uppgifter och en koll i de olika belastningsregisterna.

Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att läsa alltför många sådana personutredningar bara de sista åren och det har inte gjort mig så lite upprörd, när jag fått av den åtalade veta att det hela varit över på ett enda kort möte! - Men vaffan är detta!? Det går fullständigt stick i stäv med vad som det SKALL vara! Enbart med den åtalade krävs en hel del återkopplingar och förnyade frågeställningar, allt eftersom utredningen pågår.

Numera gräver man helt uppenbart inte på ett djupare plan efter värdefulla uppgifter, som kan ge indikationer om att här är det fullt möjligt. I det här fallet med Lisa Holms avrättning, är jag fullt övertygad om att det hade funnits sådana uppgifter som hade lett till att personundersökaren hade kommit fram till att man borde utvidga till en § 7:a, som i sin tur måhända skulle ha lett till en stor sinnesundersökning. Har man gjort en ordentlig personundersökning och låtit inhämta annat ger det klara indikationer om att här får man utvidga det hela.

Brotten och gärningsbeskrivningen är alltid en mycket bra parameter att utgå ifrån. Men det behöver inte ens vara brott som indikerat att något mer finns under lyfta stenar. Dock är det så att en ordentlig gjord personundersökning gör att man för framtiden kan undgå att det här kan bli fråga om att det går riktigt illa om man inte hinner få fatt i det som felas.

Man blir inte av en ren händelse åtalat och att rätten förordnar om en personundersökning, det kommer bara till stånd då man riskerar ett fängelsestraff och rätten behöver få uppgifter om den åtalades personliga förhållanden, utan fina omskrivningar...


Vara personundersökare kräver att man måste man vara oerhört lyhörd för vad som INTE sägs, eller på vilket sätt något sägs. Det kräver eftertanke och att återkomma, när man inser att här finns mer som inte uttalats eller kommit fram. Man blir tillslut en spårhund, som blir fruktansvärd lyhörd när det är något som inte riktigt stämmer, utan det finns anledning att söka vidare.


http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/1.2879962-den-misstanktes-forflutna-ar-ett-svart-hal

Jag har själv haft det tvivelaktiga nöjet att komma i kontakt med den nya varianten av "personundersökningar" i brottmål och jag måste säga att jag har allvarlig kritik att framföra på vilket sätt de är utförda på! Därför delar jag fullständigt psykiatrikern Ulf Åsgårds kritik, när det gäller personundersökningen i fallet Lida Holm. Även om jag bara sitter och läser om den i Göteborgs-Posten förstår jag att här har den allvarligt fallerat.

Anledningen är mycket enkelt dessutom, därför att här har funnits så många signaler som borde ha fått personundersökaren att reagera och att utföra en personundersökning värd namnet!

Jag blir rätt förtvivlad av att hela Sveriges rättssystem har råkat ut för ett fullständigt rättshaveri! Det hela verkar hela tiden handla om ett godtycke av sällan skådat format, alltifrån vilka brott som utreds, till åklagare till domstolarna.

Jag undrar hur det ens är möjligt, att politikerna har kunnat instifta nya regler som undantar vad som är reglerat i  Svea Rikets Lag? 
På min tid när jag jobbade inom domstolsväsendet plussade man på olika brott som hade begåtts och det var inte fråga om några förtida utsläpp på grönbete mm.


Man följer inte längre lagboken:

1) man ger straffrabatter 
(var står det omtalat i lagboken att man kan/får göra det?)

2) man släpps tidigare ut från anstalt än det man dömts till 
(var står det omtalat i lagboken att man kan/får göra det?)

3) Vid upprepad brottslighet finns skäl för häktning
(var står det omtalat i lagboken, att åklagaren har rätt att negligera det?)

4) Anmälda brott utreds inte ens av polis och för det fall, att de ny lyckas företa sig något sådant, då kan man ge sig katten på att åklagaren lägger ner det hela! - samma huvudstupa där - försäkringsbolagen har blivit den nya regleraren av begångna brott och polis/åklagare/domstol lyser med sin fråvaro!

Har vi fått någon form av godtyckliga skugglagar, eller vad i hela friden handlar det här om?
Den här bokens innehåll verkar numera bara vara en rekommendation, som man inte behöver följa. Land skall inte längre styras av lag.

fredag 30 oktober 2015

Alkoholiserade apan Nicolas drogfri efter rehab, läser jag i nyheterna från (TT-AFP). Människans dårskap slutar aldrig att förvåna mig.

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/alkoholiserade-apan-nicolas-drogfri-efter-rehab

Nicolas tidigare ägare tyckte att det var roligt att se hans reaktion när han drack. Han blev mer aggressiv och fick dem att skratta. Den stackars rökande och alkoholiserade apan användes som lockreklam helt enkelt.

Den som har kommit i kontakt med en alkoholist eller drogare vet att det sannerligen inte är något att skratta åt. Man kan verkligen hålla sig för skratt.

Något mer nedbrytande för omgivningen får man verkligen leta efter. Det är inte bara de själva som bryts ned, utan den närmaste omgivningen mals ner till något som inte ens påminner om ett normalt liv tillslut. Det blir till ett permanenttillstånd av att aldrig säkert kunna veta, som att gå med en bomb i fickan som briserar när man minst anar det. 


Glädjen fastnar i halsen och blir sittande där som en stor klump som bara växer och fyller hela kroppen och sinnet till slut, var det någon som beskrev det för mig för flera decennier sedan. Bra beskrivning kan jag tycka.

Själva går de omkring och tror att deras beteende är fullt normalt och att det är den protesterande omgivningen som är problemet. De blir fullblodsegoister på ett fruktansvärt dysfunktionellt sätt. Narcissistiska helt enkelt.

Det är ju tur att det finns ett center i Chile, som tar hand om alla dessa stackars djur som blivit drogade, misshandlade och utsatta för diverse vanskötsel bara för det egna höga nöjets skull.

Men jag undrar var lämpar man av människor för rehabilitering, som blivit pest och pina för den närmaste omgivningen?  
 
Skylten finns i Smålandskrokarna. Om den ens varnar för drinkare vet jag inte, den är lite svårtydd vad det egentligen handlar om. Men jag gissar att skulle man sätta upp den på alla ställen som den behövs p.g.a. drogande i alla dess former, skulle det bli en snårskog av dylika skyltar överallt! Jag har aldrig hört talas om någon alkoholist eller drogare som själva har varit medveten om vad de har för menlig inverkan på sina nära och kära, inte enbart på sig själva. Själva tror de ju att de är så charmerande så...

torsdag 29 oktober 2015

Herre Gud vad den här årstiden har börjat suga musten ur mig. Så var det aldrig förr om åren, då jag mest bara gick omkring och småmyste.

Det hela började hösten 2009, när jag och Herr H hade varit på rundresa i Spanien och kom hem till något, som jag tyckte kändes precis som en kompakt knockout p.g.a. mörkret. Ändå har jag gnetat av 40 år i Malmberget, där man verkligen kan snacka om mörk årstid. Inte ens dagarna fylls av den minsta lilla ljusstrimma, när det är som värst.

Jag beklagade mig det året när vi kom från Spanienrundresan för dottern och sa att jag aldrig skulle göra om misstaget att åka iväg och komma tillbaka under den här mörka tunga tiden. Vad jag inte visste då var att det här skulle bli ett permanent tillstånd, vilket man måste betrakta det som, eftersom det så många år efteråt blivit ett vanligt tillstånd.

Imorse när jag steg upp hade jag bestämt mig för att ägna min "lediga dag" till att jaga dammtussarna, som tycks yngla av sig i en våldsam hastighet.

Anledningen till denna plötsliga uppryckning var att jag råkade studera patinan av damm, som hela huset ligger insvept i. Eftermiddagssolen är onekligen fruktansvärt obarmhärtig, eftersom t.o.m. fönsterna helt plötsligt ser vansinnigt skitiga ut. De är insvept i ett lager och likadant var det med bilen och bilrutan. Både på insidan och på utsidan. Det såg man inte skymten av bara för ett par dagar sedan.

Efter sen frukost och lite korsord att mjuka upp hjärnan med började jag plocka fram städgrejorna. Men där tog energin plötsligt slut och den verkar omgärdade av en markant mur som inte låter sig forceras. Dessutom stumma stickningar i båda benen och fötterna. Toppat av lite djävulusiskt sendrag i ena foten! Har aldrig någonsin varit med om att få kramp i fötterna. Vaderna men aldrig fötterna.

När nu klockan börjar närma sig 14 inser jag att hela jag känner mig som den oföretagsamma personen jag idag har vaknat upp till. Jag tror inte jag ens orkar krypa fram till kylskåpsdörren och inventera eventuellt ätbart...  

Help me... help me.. help me...
Jodå, jag försökte t.o.m. meditera mig till lite mer balans. Men bara tanken på Bodhidharma fick mig att brista ut i kluckande skratt och det straffade sig med ont i magen. Somliga straffas omgående och andra direkt...

 
 

tisdag 27 oktober 2015

Bränderna på flera platser i landet där flyktingar har eller ska inhysas - är det inte dags att koppla på polisutredningar värda namnet?

Börjar man också att tutta på där folk bor är det verkligen allvarligt!

https://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2876741-brander-vid-flyktingboende

Min första tanke var: HUR har idioterna tänkt att en person som är så gravt funktionsnedsatt, att den omfattas av LSS-verksamhet, skall hinna tas ut när det brinner?

Sedan tillkommer det allvarliga i att man tänder på byggnader som samhället har i sin tjänst. Vi har varken råd eller kan hålla dessa kompletta vettvillingar med byggnader att bränna ner!

Lägg nu allt krut på att binda de här personerna till bränderna och se till att de får öppna den egna plånboken och betala för sina suspekta & sjuka lustar.


 

lördag 24 oktober 2015

Visserligen har Anton Lundin Pettersson gjort sig skyldig till ett vansinnesdåd, men blir det så mycket bättre av att föra ut en massa spekulationer om hans person?

Redan samma dag som dådet skedde surfade jag in på en av kvällstidningarna. Det kan hända att jag minns fel, men jag vill minnas att det vara Expressen som hade ett inspelat intervjuklipp.

I vart fall var där en journalist som intervjuade två invandrarpojkar. De berättade att en av dem hade frågat Anton Lundin Pettersson om de fick ta ett foto av honom med mobilkameran i det som de upplevt som en "grym utklädsel". Anton Lundin Pettersson hade grymtat ett jakande svar, att det fick de tillstånd att göra. Enligt den pojken som lämnade en väl sammanhängande berättelse finns inte mycket till tvivel att fundera över, att det inte skulle ha gått till på det viset han klart och tydligt redogjorde för inför journalisten.

Fortsättningen på den sammanhängande berättelsen inför journalisten hände därefter följande. Det kom en auktoritär lärare fram till Anton Lundin Pettersson och ifrågasatte vad han höll på med. Enligt den sammanhängande berättelsen inför journalisten stack då Anton Lundin Pettersson läraren i magtrakten med svärdet. Läraren skulle då har lyft på tröjan och sannolikt till en början inte varit på det klara med att ha blivit skadad. Det skulle pojkarna och läraren ha insett först när de insåg att det rann blod ur sticksåret. Pojkarna hade då blivit livrädda av vad de sett och sprungit därifrån allt vad de orkade. 


Av allt att döma måste det vara den 41 årige läraren, som senare enligt uppgifter skulle ha huggits i bröstet istället och som under gårdagen enligt uppgift skulle ha flyttats till Sahlgrenska sjukhuset för avancerad specialistvård. Jag undrar vilken nationalitet den läraren hade, eftersom media inte poängterat den lärarens nationalitet, eller den elev som också är svårt skadad.

Åklagaren som senare intervjuades i SVT 1 TV-nyheter senare under kvällen framlades det som om det skulle ha varit fråga om främlingsfientlighet. Exakt hur orden föll minns jag inte exakt, men det var i termer som hade allt övrigt att önska med tanke på att utredningen med 100 % endast var i dess linda!

Ett mycket olyckligt sätt att uttrycka sig av en åklagare även om mediadrevet aldrig brukar förneka sig.
Det är förvånansvärt mycket uppgifter och spekulationer i en brottsutredning som florerar, vilket inte känns ok. Det har slagits an mycket av hat, rasism, högerextremism och främlingsfientlighet, men än så länge har inte hörts ett enda ord om vilka upplevelser Anton Lundin Pettersson kan ha haft av sin skolgång och av auktoriteter runtomkring honom själv, eller ens vad som kan tänkas ha utlöst vansinnesdådet.

Det är inte så att ett dylikt dåd går att försvara, men man får inte heller glömma bort att det inträffade förblir en djup tragedi för samtliga inblandade.

Klandra den undermåliga Migrationspolitiken gör verkligen inte någon med automatik till någon rasist.

Det är mycket som man får sig till livs, när man läser vad den mördade 20 åriga Lavin Eskandars, som för övrigt var född i Sverige. 


Hans vän Fakih säger om sin mördade vän. Han har nått hjältestatus genom att han offrade sig för eleverna och citat: aldrig - aldrig bäddat sin säng. I hela sitt liv..... http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/1.2874103-vannerna-kan-inte-forsta-att-lavin-ar-borta

Karim Fakih

Den mördade skoleleven Ahmed Hassan 15 år har också en sörjande familj. 







torsdag 22 oktober 2015

Skoleleverna på Bräckeskolan (en F-6 skola) har det verkligen inte lätt nu för tiden!

Rektorn har infört mobil- och surfplatteförbud under skoltid i hopp om att stävja mobbing och trakasserier på sociala medier, men också att de inte under skoltid skall bygga på de hängande gamnackarna och rent av skall tillägna sig lite fysiska aktiviteter under rasterna.

Arma ungar hur de har det nu för tiden, de kanske rent av måste hänga av sig mössor & ytterkläder, eller följa med i undervisningen.

Annat blir det när de kommer ut i arbetslivet, där kan de säkert få fortsätta med att kalla varandra för bög och hora, strunta i arbetsrutiner och komma och gå som de vill och framförallt OM de vill...


Igår var jag och Herr H på Göteborgs konstmuseum och inte speciellt förvånande var det väldigt många som stod med mobiltelefonen i handen, djupt försjunkna i vad det stod på skärmen trots att stod i grupper som samtalade med varandra. T.o.m uppe på utställningsplanen satt det ungdomar, som istället för att studera konsten satt och pillade på sina mobiltelefoner, med gamnackarna i ett mycket krökt läge.

Ett kort besök ute i verkligheten får mig att bli fruktansvärt illa berörd över hur mänskligheten har blivit: totalt beroende av sina mobiltelefoner (vad de nu än må kallas för i modellväg....)

Lika eländigt har artisten Christer Sandelin det idag, eftertankens kranka blekhet kan man väl kanske likna det vid. Eftersom han enligt "de som känner till det" av allt att döma har raderat sina inlägg på Facebook, där han ville se Jimmie Åkessons (SD) som statsminister nu p.g.a. de stora flyktingströmmarna, som det saknas platser och ekonomi för.

Genast var den sociala mobben igång även från den s.k. kändisvärlden bl.a.: 


Karin Adelsköld som kallade Christer Sandelin för "rövhål"
Henrik Schyffert som skrev "har du mixtrat med dosetten nu igen?"
Niklas Strömstedt om att "vill ha dig i mörkret hos dig" helt plötslig fått en ny betydelse

Man har belagt Christer Sandelin med att vara främlingsfientlig och raljerat över hans dyslexi. Han benämns också som före detting, trots att han varit musikkändis sedan 1983 med en hel del hits bl.a. i USA.


Borde Christer Sandelin inte veta att man skall vara en död fisk, som flyter med strömmen oavsett vad saken gäller...




måndag 19 oktober 2015

Förr i tiden satt man Kungen under tvångsförvaltning, när han inte kunde hantera läget i landet. Men vad gör man med de svenska politikerna, som inte klarar av sina uppdrag?

Det känns lite drastiskt att mana till revolution, med tanke på hur förvirrade människor verkar vara och den lilla saken att jag absolut inte kan tänka mig några tankar om våld riktade mot någon överhuvudtaget!

Men läget är onekligen allvarligt eftersom en del medborgare och politikerna definitivt inte verkar ha koll på att:


förskoleverksamheten har havererat,
skolorna har havererat, 
sjukvården har havererat, 
äldrevården har havererat,
bostadsmarknaden har havererat, 
jobbmarknaden har havererat,
logistiken har havererat,
miljöpolitiken har havererat - man kan inte sila mygg och svälja kameler!
myndighetssystemet har totalhavererat,
migrationspolitiken har totalhavererat,
kommunerna har havererat i och med den illa skötta migrationspolitiken,
EU har havererat,
förståndet hos de olika svenska partierna har havererat, eftersom man håller på att ansluta sig till NATO, utan medborgarnas medgivande
Ryggraden: Ekonomin har definitivt havererat, eftersom man inte har en enda susning om de galopperande utgifterna med migrationspolitiken och allt det där andra där debet och kredit för länge sedan har gått ner i spagat....

Helt uppenbart tror politikerna att folk kan bo i "förbifart Stockholm, eller Väst-länken"...

När jag tänker efter så är det ett rejält katastrofläge som vilar över hela Sverige. Så här illa har det aldrig sett ut tidigare, för att hitta dess like måste man veva tillbaka tiden till 1809. Då allt bara gick på en höft då också och ingen som ledde landet hade en enda susning om läget!

Inte blir det så mycket bättre av att man som bäst håller på att jobba upp sig rejält för att ge Ryssland en regelrätt krigsförklaring. Utrikesministern Margot Wallströms, till min stora besvikelse måste jag erkänna, eftersom jag förr om åren trott att hon varit en skarp & skärpt kvinna, men det hon har åstadkommit sedan hon tillträdde som utrikesminister har gett mig stora hickan! Hon har ju varit en fullständigt politisk katastrof och med sig vid sin sida har hon haft krigsherrarnas ageranden, som man måste betrakta som ett enda stort haveri av den svenska neutralitetspolitiken. Vad statsministern Stefan Löfven har för uppgift är svårt att säga, men han verkar mest glida omkring utan någon bestämd egentligen uppgift.

Man ser Ryssland som det enda hotet trots att massor av kränkningar skett från USA, som mig veterligen inte ens som land har några landtungor som sträcker sig till Östersjön, eller gränsar till de svenska gränserna, eller faktiskt inne i det här landet!


Utrikesministern Margot Wallström och militären har nu fullskaliga krigsövningar i farvattnen kring Göteborg och NATO har gjort sig så hemtam att de faktiskt redan tagit över Sverige, slukat landet med håll och hår. Det är rena rama krigsstämningen som råder här och det hela känns verkligen mycket oroväckande, med tanke på hur det ser ut i Turkiet, Syrien, Iran, Irak, Ukraina, Afghanistan, Jerusalem och.... just name it!

Den här dagen trodde jag aldrig att jag skulle hinna uppleva under min livstid, men tänk så fel jag hade och tänkte. Verkligheten har krupit in under skinnet och jag bara undrar vad som väntar härnäst.
jag tycker mig redan höra klappret av löständer....


söndag 18 oktober 2015

Söndag en vacker höstdag och Lukas har namnsdag. En dag då jag bara inser att sista idioten helt uppenbart ännu inte är född.

Nu menar jag inte att Lukas skulle vara någon idiot, snarare tvärtom. I alla fall är det så när de gäller den Lukas som jag känner i allra högsta grad. Han som slår i takt med mitt hjärta och profeten Lukas, som hans mamma uppkallat honom efter. Bara med en liten annan stavning p.g.a. hennes eget ursprungsland. Profeten Lukas som helt uppenbart hade kontakt med profeten Paulus av Lukas evangeliet att döma. 

Men den sista idioten är helt uppenbart ännu inte född, hur det nu än må ha förhållit sig med profeters varande eller icke varande.

Jag kände verkligen hur bedövande vacker denna höstsöndag var, där solen visade hur vackra höstfärgerna var, som i en andäktig lovsång till det vackra och okränkbara här i livet. Det enda som är något att ta fasta på och tillföra i den egna tillvaron.

Så snabbt det kan gå när himmel och helvete kan byta plats! Den utbredda dårskapen finns det numera alltför mycket av och den tränger in när jag verkar vara mest oförberedd på att överhuvudtaget möta den. Den har blivit allt mer hejdlösare och gränslösare. Jag känner mig inte i samklang med den världen längre, orkar helt enkelt inte med den längre. Kan inte fördra den längre. Kan inte ens känna överseende längre. Jag har avskärmat mig från den världen mentalt, fjärmat mig från den. Min tillhörighet finns i det goda och det vackra här i livet. Jag vill inte förspilla min tid till oönskade saker.

Men denna vackra höstsöndag trodde jag inte mina ögon och inte minst mina öron, när jag åter stod inför samma person, som tror sig veta vad jag tänker, vad jag diskuterar, utan att överhuvudtaget ha varit inblandad i diskussionen, som ägt rum utanför hennes hörhåll. Nu hade det gått snäppet längre, nu fick jag inte heller skaka på huvudet, vilket helt uppenbart varit mitt brott denna gång!

En helt vilt främmande människa, som jag INTE känner och fö aldrig någonsin skulle önska att stifta någon närmare bekantskap med, med tanke på mitt första medvetna sammanträffande med henne. Då var hon precis likadan. Men hon är väl antagligen så van att ge sig på folk, att hon inte kan hålla isär alla människor som hon helt oförskyllt hoppar på.


Jag stod där helt ovetande om vad som var i annalkande och var på väg att precis lyfta ur de stora plastkassarna ur bagageutrymmet på bilen för att bege mig till återvinningscontainrarna, medan dottern hade gått in i affären för att köpa några liter mjölk under tiden. Helt plötsligt stod detta imbecilla beläte, uppkört på 30-40 centimeters avstånd från mitt ansikte inklusive hennes pyrande cigarett, hon sa till mig: att jag skall inte skaka på huvudet!

Igenkännandet av henne skedde med blixtens hastighet, trots den annorlunda klädseln och nu flankerad av en cigarett i högsta hugg. Det ansiktet glömmer man inte i första taget, eller heller den rösten och tonen!


Vetskapen och igenkännandet fick mig att reagera på två röda. Någon fler gång skulle hon komma inklampande i mitt liv och tro sig om något. NU var måttet verkligen rågat!

Man kan undra vad livet vill säga mig, som än en gång serverar mig denna fullständiga spritt språngande galna kvinna, som tror sig om att bara kunna komma inklampande i människors liv och tycka en massa, som hon inte har med att göra, eller ens tagit del av!



Jodå, jag blev kallad för psykfall och henne. Hennes man, man får anta att han var, fyllde i att jag skulle sticka tillbaka till Norrland...

Jag är inte från Norrland. Jag är från norra Lappland och är jag ett psykfall, så är jag i vart fall inte ensam om den saken. Jag tror mig i alla fall inte veta vad folk har fört för diskussioner, eller tror mig om att kunna belägga någon med att de inte får skaka på huvudet i en diskussion som jag inte ens varit involverad i, eller ens känner till vad som avhandlats.

Skaka på huvudet har jag inte ens varit medveten om att jag hade gjort, när min och dotterns diskussion pågick där vi satt i bilen, utan hörhåll från hela omvärlden. Men fullt möjligt att jag gjort med tanke på vad vi talat om, medan jag avvaktade att belätet och rasisten skulle flytta på sig, eftersom det inte var något promenadstråk som de uppehöll sig på, när jag kom körande och tålmodigt väntade på, att de dels skulle se min bil, dels att de skulle komma på tanken om att det kanske inte var så lämpligt att idka söndagspromenad där.

Vid hemkomsten berättade jag för Herr H om det helt osannolika som hade inträffat, att denna fruktansvärda kvinna åter hade materialiserat sig mitt framför mina ögon en gång till och den enda kommentaren han hade till övers var: du skulle ha kört på dem!

 
Jag förklarade att jag inte hade tagit någon större notis om vilka det var, som hade gått som kossor, helt omedvetna om var de befann sig. Utan jag hade lugnt och stilla inväntat tills de hade makat sig undan. Det var först när hon helt plötsligt stod mitt framför mig upptryckt i ansiktet på mig, som jag omedelbart hade känt igen henne. En sådan vidrig människa glömmer man inte ansiktet på i första taget!

Den gången när Herr H varit med hade vi fört ett samtal inne i affären, men då vi närmade oss kassan hade vi gjort ett uppehåll i diskussion och återupptagit den, medan vi höll på att packa ner våra varor. Det var då hon hade gapat och skrikit åt oss och även efter oss när vi gick ut ur affären. Hon hade haft synpunkter på vad vi diskuterade, eftersom hon trodde att diskussionen rört henne! HUR man nu ens kan komma till den slutsatsen är något svårbegripligt.

Men med utbredd förföljelsemani är det säkert inte så svårförklarat, eller att man tror att man är universums mittpunkt där allt handlar om sig själv, är det kanske inte så svårt att tro det. Vad vet jag. Inget i det fallet.


Ibland blir jag tacksam över att jag är den jag är. Inte så mycket att yvas över, men jag känner att jag fått allt svårare att acceptera människor som tar sig rätten, att kränka andra människor på det grövsta. Jag har helt enkelt fått nog av dessa felskruvade individer, som bara förefaller bli alltfler i lavinartad hastighet.










fredag 16 oktober 2015

Filmen "Kvinna i guld" handlar om hur en hel nation ihärdigt valde, att titta bort från sin egen delaktighet. Ett ämne mer aktuellt än någonsin.

Filmen är baserad på den sanna historien om Maria Altmann och hennes kamp om att få upprättelse hos Österrikes regering och kunna återförenas med de konstverk, som en gång stals av nazisterna från den judiska familjens hem i Wien, när hemmets och personernas privata ägodelar plundrades av nazisterna under andra världskrigets framfart.

Den tavla som stod i fokus i hennes kamp var "Porträtt av Adele Bloch-Bauer I", Maria Altmanns moster, som gått under benämningen "Kvinna i guld", målad av Gustav Klimt. Ännu ett sätt att avhumanisera en judinna, att inte låta porträttet behålla dess riktiga namn. 

Anledningen till att konstverket benämns med I är att Klimt senare gjorde ett andra porträtt av Adele Bloch-Bauer. Porträttet målades på uppdrag av Adeles make Ferdinand Bloch-Bauer, som var en rik industriman och som hade gjort sin förmögenhet i sockerindustrin.

I sitt testamente hävdades att Adele Bloch-Bauer bad sin man att donera Klimts målningar till den österrikiska statens galleri vid hans död. Hon dog 1925 i hjärnhinneinflammation. När Nazityskland annekterade Österrike 1938 flydde Ferdinand Bloch-Bauer först till Prag och därefter till Zürich. Men faktum är att det var han som både beställde och betalade tavlorna. Han testamenterade 1945 sina tillgångar till sina brorsbarn, däribland Maria Altmann.

Det är en gripande berättelse som genom regissören, Simon Curtis, öga kläs i ord och bilder som blir lättillgängliga och lättbegripliga, om hur öppenhet kan bli till ännu ett övergrepp av redan förnedrade och utsatta människor.


Hade man från Österrikiskt håll handlat annorlunda i kampen om tavlorna hade tavlan, som betraktades som Österrikes konstskatt, sannolikt fortsätta att hänga i det anrika museet slottet Belvedere i Wien.

Men att än en gång bli så illa behandlad av sitt hemland, Österrike, valde Maria Altmann att även konstskatten skulle lämna Österrike, som hon själv hade tvingats och lyckats med i sista sekunden därför att hon var judinna.


Filmen har strålande skådespelarinsatser i form av Helen Mirren, Ryan Reynolds, Daniel Brühl, Katie Holmes, Frances Fisher m.fl.


I Sverige på 80-talet var det nynazister som skapade oro för olika invandrargrupper inkl. homosexuella.

Men idag är tonläget uppskruvat till helt andra nivåer. Det kryper allt närmare i olika former, ta t.ex. i Tynnered här i Göteborg har syriska affärsidkare fått sina verksamheter nedklottrade av IS-anhängare "konverera eller dö", eller fått märkningen nun, som betyder kristen. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2864445-is-narvaro-skrammer-assyrier-i-goteborg


Ute i världen rasar de ena motsättningarna efter de andra, som handlar om olika ideologier och religioner.

Själv undrar jag om inte Gud har ledsnat på allt våld, som människorna är beredda att begå i Guds namn.

Jag vilar mitt trötta huvud i konsten, som är varje människas skapandekrafter, sprungna ur den innersta kärnan av varje människa.

Det senaste dygnet har jag själv fått erfara vad hämningslösa handlingar kan göra med den konst, som sparats undan till eftervärlden. - Det får mig att känna mig alldeles matt och fundera hur dessa förvirrade tankar kunde gå så vill.

onsdag 14 oktober 2015

Årets sista fluga?

Jag lyfte på huvudet från tidningen, som jag höll på att läsa och sa högt till Herr H:

- Den där stora flugan är så enerverande, att det känns som om den blivit en hemsökelse. I flera dygn har den flugit runt i huset, från rum till rum och allt eftersom man förflyttat sig, ungefär som om den haft behov av sällskap. Jag har försökt att få ut den genom någon av balkongdörrarna, men icke! Träffa den med flugsmällan det kan man ju bara glömma, det gör man helt enkelt inte med de där stora flugorna.

Herr H, som i det här fallet har lyckan att inte höra dylika enerverande ljud, hade förut ett raffinerat och imponerande sätt att fixa irriterande flugor förr om åren, höll ännu en ny föreläsning om flugor och hur flugor ser och skillnad på fluga och fluga.

Han brukade helt enkelt med fingrarnas hjälp (pekfingret mot tummen) sprätta ihjäl dem! Ett sprätt med pekfingret och PANG så låg flugan där ohjälpligt död...


Men den gubbens reaktionsförmåga har helt enkelt börjat tryta och han ligger nu på en behaglig nivå, liksom oss andra döddansare. Inget att yvas över längre.

Medan han for omkring, som en furie med flugsmällan i högsta hugg, försökte jag än en gång att ställa upp balkongdörren på vid gavel i köket och gjorde ännu ett helhjärtat försök att schasa ut flugan. Icke. Jag lessnade och satt mig åter vid runda bordet och fortsatte läsandet. Men flugmatadoren hade inte gett upp, flugsmällan ven tidvis som en propeller i köket, en gång fladdrade det t.o.m. till i min tidning och jag kunde riktigt se de kommande rubrikerna:

Slog ihjäl sin sambo med den franska flugsmällan!

Mitt i allt när jag höll på att läsa om den livlige prins Nicolas dop, som av allt att döma inte alls uppskattat tillställningen, började jag mer ingående studera bilden på hans omkringtultande storasystern Leonore, som enligt reportern försvann och blev bortförd i förtid, hörde jag utstötta ljud från flugjägaren. Det lät mer som om han höll på att gyttjebrottas med en stor oxe och var utmattad av den närgångna bullfighten. 

Jag kommenterade högt, att av bilden att döma var det en tämligen opedagogisk person som hade planerat dopet, eftersom det saknades två alternativa små stolar för den lilla prinsessan Leonore. Passande hade det nog varit att han en stol bredvid stora kusinen prinsessan Estelle och en till mellan mamma prinsessan Madeleine och pappa Chris O´Neill. Hur man ens kan få för sig att inte ha en egen sittplats för ett sådant litet barn är liksom en gåta i sig. Om man inte ens har något att sitta på, är det väl inte så undra på att man blir rastlös och vankar omkring på egna upptäcktsfärder, medan de vuxna sitter fastklistrade på sina stolar, oförmögna att resa sig eller säga något.

Herr H refererade till vår egen familjs mest spektakulära dopakt, där hans äldste barnbarns nyfikenhet under lillebrors dopceremoni har gått till dophistorien. Men utan de vuxnas pedagogiska flerfaldiga fel hade det aldrig blivit så här heller. Prästen var den som på allvar drog igång det hela och det ändade ut i en utsiktslös jakt under altaret.

Något som poängterades vid nästa dubbelbarndop: Kom ihåg nu, att det inte går att krypa under det här altaret! 

Varvid repliken var given: Säg inte det!
En replik som fått oss att förstå, att med handen i backspegeln så hade det roliga i det hela uppenbarat sig även för den då ansträngde barnafadern.

- Man borde haft en filmkamera och spelat in det hela. Den hade gått till historien som världens bästa dopfars. Då är nog hela det kungliga dopet en mild sommarbris i jämförelse med det dopet! sa Herr H.


Strax därpå utstötte han ett ljud som fick mig att omedelbart förstå, att nu var flugjakten till ända!

Sanning att säga har jag med ålderns rätt fått alltmer antipatier mot alla former av dödande och avstår. Sedan spelar det ingen roll om det är en enerverande fluga, som ohygieniskt surrar omkring i det som man skall stoppa i sig. Det är nog en av de stora anledningarna till att jag inte tagit mig ut på den där efterlängtade havsfisketuren inhyrd på en riktig fiskebåt för att själv kunna med metspö och rev kunna håva in det jag allra helst vill ha på min tallrik: fisk.

Dubbelmoral? Självklart är det så. Men även växter är levande, t.o.m. vatten är det.


Därför finns allt oftare i mina tankar allt det som den kloke, men mycket svårläste, Rudolf Steiner en gång i tiden skrivit.




onsdag 7 oktober 2015

Nu vet jag också hur det känns att inte längre ha någon syster.

Jag har gått omkring som en blanksida sedan igår vid 15-tiden, när det värsta bara blev bekräftat. 

Tänk vad en del befattningshavares nonchalans så snabbt kan förändra livet för andra människor för alltid.

Var hon verkligen inte mer värd än så här. 


Jo, jag vet, han sa det sjuksköterskan som hittade henne, han sa att han var ledsen och beklagade det inträffade.

Vad sa de som hade ansvaret då. Antagligen ingenting. Ingen av dem har ringt ännu.... Men de kommer säkert att se över sina rutiner. 

Det hjälps inte hur mycket de än ser över sina bristfälliga rutiner. Jag kommer resten av mitt liv att undrar vad hon tänkte sina sista timmar, där hon låg och inväntade döden i sin ensamhet och hjälpen till henne aldrig kom fram, därför att några inte tyckte att en ensam kvinna inte hade någon prioritet.
det är tomt och öde nu...





måndag 5 oktober 2015

Det är alltid lika "spännande" med LKAB i Malmberget.

I Kometen (ett lokalt annonsblad) kunde man läsa följande information från LKAB:

LKAB INFORMERAR OM ÖPPNINGSSKJUTNINGAR

Under perioden 5 till 18 oktober kommer LKAB att spränga fyra så kallade öppningsskjutningar i malmkroppen Prinzsköld på 970 meter avvägning. Sprängningarna görs med elektroniska sprängningskapslar vilket gör att sprängningarna kan göras i ett utdraget förlopp om cirka 15 sekunder. Detta görs för att minimera vibrationer orsakade av sprängningarna.
LKAB förväntar sig inte att överskridande av gällande gränsvärden kommer att ske.
                                       LKAB, LASTNING OCH BERGTRANSPORT

LKAB talar inte om exakta datum eller klockslag för sprängningarna. Det kommer som ännu en glad överraskning. Men de har väl kanske inte ännu funderat klart om den saken.

Sedan är det bara att invänta de kraftiga skalv som kommer som följd av detta. De sista inrapporterade överskridande skalven till Bergsstaten har varit från just från Prinzsköld, vars skalvepicentrum inte gått att inspektera.

Nu blir det ännu en spännande period att invänta, skall det toppa skalven på 36,6 mm/s, eller skall det ligga kring 20 mm/s. Skall husen och marken hålla ihop, eller kommer det inte att bli så....


Ägaren av LKAB, svenska staten, erbjuder alla som bor i hemsökelsens epicentrum Malmberget, en boendemiljö av "krigszonkaraktär". Här är det inte fråga om att fixa nya ersättningsbostäder, det står inte högst på prioriteringslistan. Högst upp på svenska statens lista står att håva in alla vinster oavkortade på de boendes bekostnad, vem de drabbar är definitivt en andrahandsfråga!


Vem vet kanske husen står kvar, eller så rasar de slutligen ihop...

söndag 4 oktober 2015

Muslimska klädkoder m.fl.

Ja, nu funderar jag inte över själva modet (om man nu ens kan kalla det för mode) utan den andra delen religiösa klädkoder, eftersom jag nu dagligen frotteras med den. Där t.o.m. småflickor går omkring i dessa religiösa kläder, t.o.m. på badhuset. Det är rena rama klädsimmet och om det är så vidare värst hygieniskt behöver man nog inte vara någon stor tänkare för att kunna komma fram till.
 

Jag satt häromdagen och läste i Göteborgs-Posten om den sociala klädkontrollen i förorterna här i Göteborg. Jag kan ärligt säga att jag blev inte så lite förvånad och lyfte rejält på ögat, när det stod att Imamen Ahmed Gehamem vid Göteborgs moské talade om att det gick tvärtemot den islamska tron, att ha klädkoder om hur kvinnan skall klä sig.
Ahmed Ghanem är imam och vd för Göteborgs moské.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2848752-social-kontroll-i-fororten

I mitt stilla sinne kan jag inte sluta upp att undra över vad finansiärerna av Göteborgs Moské tänker och tycker om det uttalandet, eftersom moskébygget är helfinansierat av Saudiarabien. https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_mosk%C3%A9
Ett land där kvinnor är omgärdade av en hel del restriktioner underställda mannen, men även när det gäller i klädväg.

Är det nu i samma kaliber som Imamen som satt och talade om vilka regler som gällde där kvinnan hade att underordna sig mannen och när Uppdrag granskning ställde samma fråga så var svaret något helt annat.

Det hade kanske därför varit mer i sin ordning om journalisten på Göteborgs-Posten hade ställt Imamen inför detta ovanstående faktum, eller det man kan läsa sig till på webben. Ta t.ex. ett specialarbete av en Hassan E, men som går till en mailadress: abu_ibrahim100@hotmail.com


Googlar man bilder på Abu Ibrahim, släcker man snabbt ner den sidan och för mig, som inte har någon religionstillhörighet blir det väldigt förvirrande, eftersom det ena gången säg si och nästa gång sägs så: http://www.islamiska.org/s/kvhs5.htm

Finns det hur många kvasimusklimska religioner och regler som helst? Jag skulle faktiskt gärna vilja veta det.


Men den muslimska religionen, oavsett vilken som är den rätta, skulle vara ensam om att han klädkoder är ju långt ifrån sant. Det finns massor av religions exempel där det är stipulerat hur man skall vara klädd. T.o.m. här i Sverige finns klädkoder: står det klädsel smoking på inbjudningskortet, duger det föga att komma i vilket klädval som helst även om man är dam och har lite mer utrymme för själva finishen.

Igår när jag och dottern var ute på en mor och dotter shoppingrunda inkl. lunch på Herr Obers restaurang på Backaplan, där vi mycket riktigt åt Schnitzel med Kartoffel för att bunkra upp inför shoppingrundan, ställdes jag åter inför dessa religiösa klädkoder och det faktum att vi själva var på jakt inför en tillställning med just klädkod.

Men nog verkar det rent av livsfarligt, när dessa muslimska kvinnor går omkring i sina religiösa kläder som släpar i marken. Blotta tanken på att dessa heltäckande klädesplagg släpar runt i allsköns dynga får mig att rysa vid blotta tanken på hur ohygieniskt det måste vara, med tanke på uttrampade hundskitar, intorkade spyor och annan goja som ligger på marken och som de sveper runt med sina långa kläden i. Detsamma gäller ju byxor som släpar ner i marken. Det där med att fålla upp byxor till klacklängd det verkar inte existera längre. För att inte tala om amerikanarna som går omkring i byxlängd som ser ut som om de väntar på det annalkande tidvattnet. De behöver i vart fall inte riskera att få byxorna släpandes i något ohygiensikt.


När dottern stod och bökade inne i provrummet på Gina Tricot och jag själv satte mig ner på en pall utanför skynket, fick jag en insyn i det icke religiösa modet och även en kombination av det. Ett mode som får mig att enbart skaka på huvudet: hur i hela helsefyr kan man gå och köpa jeans, som har massor av hål både på knän och i övrigt?

Hemma hos oss hamnar dylika byxor i en speciell hög för att bli lagade med hjälp av symaskin. Då räknas de som sekunda kläder och återvinningsstationen ligger nära till hands om fördärvet gått för långt.Än mer obegripligt blir det, när någon med huvudduk ikläder sig kläder, som inte lämnar något övrigt att fundera över vad som döljer sig inunder kläderna.

Ibland känns det faktiskt skönt att tänka att alla föds vi nakna. Det är bara därefter som det krånglar till sig rejält.
Min dotter på väg till dagis-maskerad i Malmberget. Inte ens dagisfröknarna kunde gissa sig till vem det var...

fredag 2 oktober 2015

Jag är reflektor idag också - den här gången om livet och sådana som massmördaren Anders Behring Breivik.

Ibland när det egna båset är överfullt och rinner över alla bräddar, därför att det hela tiden späs på med ännu mer elände, det är i dylika lägen jag verkligen får anstränga mig för att inte drunkna i saker som står utanför min påverkan. 

Herr H är i eländig form igen på många sätt. Sedan om det är rent tillfälligt, eller om det är cancerns återinträde vete gudarna. Eftersom eländet brukar anlända i klusterform, känner jag hur jag för varje gång blir alltmer härdad. OM man nu någonsin kan bli härdad för det som händer ens nära och kära. 

Just nu tycker jag livet känns jävligt orättvist och hela tiden är min mammas ord satt på repris i mitt medvetande: Du kommer inte att få mera att bära på dina axlar än du klarar av. Jag hoppas att hon hade rätt.


Herr H gör i alla fall det bästa av situationen, trots ett evigt stönande så fort han rör sig. Han har dragit fram hela filmsamlingen av Åsa-Nissefilmer och TV-serien Jeeves and Wooster, som är mer underhållande är skrikiga Åsa-Nisse. Men slutvalet föll på filmen "Fula, skitiga elaka", en helskruvad italiensk film, som nu fyller huset med rapp italienska.

Jag har i tankarna fastnat vid massmördaren Anders Behring Breiviks hot om att svälta sig till döds. 
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2850044-ingen-stoppar-breiviks-hungerstrejk 

Den norska varianten är lite mer svårläst, eftersom det är köptvång där: 
http://www.dagbladet.no/2015/10/01/nyheter/pluss/innenriks/anders_behring_breivik/22_juli/41299595/ 
men listan är ingalunda obekant vid det här laget.

Anders Behring Breiviks klagolista rör inte alla människor han tog livet av eller förstörde livet för. Utan navelluddet på denna förvirrade människa har så här långt varit lång:
för gammal Playstation,
får inte umgås med de andra fångarna,
hans brev stoppas,
problem med de tänkta pompösa studierna,
täta kroppsvisiteringar,
hans egna lokaliteter,
den minskade kontakten med kvinsparna i Skien fängelset och det är bara ett axplock.

Den klagolistan kan inte Anders Behring Breiviks offer skriva.



Det är svårt att förstå hur en sådan förvirrad extremist tänker. Speciellt när man ställer det i proportioner till vad människor får gå igenom i sina liv. För till vem skulle dessa klagolistor om livets orättvisor kunna ställas?

Hur stor är lagom dos? - (Fotot florerar på FB och kan därmed anses brukats otillbörligt av mig.)



torsdag 1 oktober 2015

Det värsta man kan råka ut för är att få någon form av funktionsnedsättning - det är då man på allvar inser hur man blir utsatt för diskriminering.

Spontant kan jag nog tycka, utifrån att en gång i tiden inte tillhört den kategorin, att man håller p-platser för funktionsnedsatta/handikappade heliga. Det har för mig alltid varit p-plats som var varit en icke p-plats.

T.o.m. under den tiden då jag själv fick återvända hem igen i oförrättat ärende därför att jag inte hade ett sådant parkeringstillstånd, även om jag hade behövt det, så skulle det aldrig ALDRIG NÅGONSIN fallit mig att jag skulle inkräkta på dylika p-platser.

Men något har helt uppenbart hänt med människorna och mentaliteten.

Taxibilar står på dessa p-platser.

Man placerar byggnadscontainrar på dessa p-platser.

Människor utan tillstånd för just dessa p-platser använder dessa utan att blinka, eller ens ha en tanka att skämmas.

Man använder förfalskade p-tillstånd för att kunna nyttja dessa få till antalet befintliga p-platser.

Skall det verkligen vara så här?

Alla som varit i behov av ett parkeringstillstånd för handikappade vet vilket helvete det är, som man skall kämpa sig igenom för att erhålla det här p-tillståndet. Vet vilket kamp det är att vissa dagar ta sig ut för egen maskin och hela tiden ha den här osäkerhetsfaktorn i bakhuvudet. VAD gör jag om jag inte hittar en p-plats inom rimlig gräns för vad jag klarar av. Då får jag åka hem igen med gråten hängande i halsen, än en gång. Det är så tillvaron ser ut när man väl hamnat utanför råmärket.

Så gott som dagligen har jag/vi stannat till vid ICA Gunillse, Dunörtsvägen 3 i Gunnilse och gjort våra inköp. Nära mellan p-plats för funktionsnedsatta och kundvagnarna, som min äldste son skämtsamt kallar för rollatorer, men det ligger en stor sanning i den beskrivningen. Utan kundvagnen skulle inköp vara i det allra närmaste totalt omöjligt och närhet till bilen.

I måndags när jag var där inträffade följande:

På de två (2) handikapparkeringsplatser som finns utanför matvaruaffären ICA Gunillse, stod nu en fiskbil uppställd som hade inkräktade på en av handikapp p-platserna. Jag körde in på p-platsen närmast fiskbilen men insåg, att det inte skulle funka så bra, det skulle bli alltför trångt, så jag backade ut och ställde mig istället på nästa handikapp p-plats. Sedan gick jag in i affären och gjorde mina inköp och precis när jag kom ut till bilen plingade mobilen till, så jag blev sittande kvar i bilen. Precis när jag var klar och höll på med handväskan parkerade en äldre dam med en äldre herre i på handikapp p-platsen bredvid. När hon steg ur bilen slog hennes dörr i min bildörr. Jag steg ur bilen för att se om min bil hade fått några skador av smällen.

Damen var helt förvirrad och uppjagad av situationen och det var inte så förvånande. En diskussion uppstod och jag försökte förklara så gott det nu gick, eftersom jag insåg att hon hade någon form av brist i det svenska språket. Men hon hade inte slagit i min bildörr och det kunde Gunnar som satt bredvid intyga, att hon inte hade slagit i sin bildörr i min bil. Då brast det för mig, men jag hörde ju själv hur du slog i din bildörr i min bil, varför tror du annars jag står här, frågade jag henne.

Jag kollade min egen bildörr och insåg att den breda gummilisten på min bil hade tagit emot värsta smällen, alltså var ingen skada skedd förklarade jag för henne. Men damen förstod ingenting, utan hon började än en gång förklara att hon hade ett handikapparkeringstillstånd och började fundera över andra ställen att parkera. Jag försökte förklara för henne att hon behövde inte flytta bilen, jag skulle åka därifrån och när hon steg i bilen igen så behövde hon inte riskera att slå upp sin bildörr i min någon fler gång.

Jag försökte än en gång förklara för henne att det här var en situation som varken hon eller jag hade konstruerat, utan det hela berodde på att man hade inkräktat med fiskbilen på den ena p-platsen avsett för funktionsnedsatta/handikappade. Jag talade om för henne att jag skulle tala med butiksägaren, Patrik om p-platserna för funktionsnedsatta, hon behövde inte oroa sig eller fundera mer över den saken.

När jag återvände till förarsätet och gjorde klart för att åka iväg upptäckte jag att hon hade åkt iväg. Jag kan väl säga att det funnits stunder i mitt liv då jag mått bättre. Arma krake nu är även hennes hela dag förstörd, tänkte jag och körde hemåt med en olustkänsla inom mig, förbannade världen och människorna som har svårt med empatin och som varit orsaken till händelsen.

I tisdags när jag var in med mitt barnbarn och skulle parkera vid den enda p-plats för funktionsnedsatta vid Gamla Ullevi, var den upptagen av en vinröd belgisk bil, som hade sett sina bättre dagar, eftersom ena handtaget helt saknades i bilen, det var helt enkelt utskuret ur själva plåten. Den saknade naturligtvis p-tillstånd för denna p-plats. Jag cirkulerade runt flera varv för att se om det möjligen fanns någon annanstans jag kunde parkera, men icke. Jag fick då chansa på att parkera utanför p-rutorna helt bredvid den vinröda bilen utan p-tillstånd, men det hade lika gärna kunnat kosta mig 900:- om någon p-vakt hade upptäckt min olovliga parkering.


Idag tog jag mig tid och ringde jag till ICA-Gunillse och pratade med Patrik Irveling om vad som hade hänt och förklarade att ta en del av p-platserna för funktionsnedsatta var väl inte det allra bästa. OM jag nu hade trott att jag skulle mötas av något beklagande eller förståelse då hade jag gruvligt fel. Väldigt fel!


Patrik Iverlings svar var följande: de hade gjort den bedömningen att det var det bästa alternativet! = Att ta en av två p-platser för funktionsnedsatta i anspråk! 

De hade ju i flera år försökt att få en fiskbil dit.


- Jaha, svarade jag så då är det väl lika bra att jag i fortsättningen inte handlar där då och det kommer jag inte att göra om det är så du anser att det skall vara.


Det var upp till kunden att göra det valet, men fiskbilen hade de väntat på i så många år, blev Patrik Irvelings svar.

Med andra ord en lågprioriterad kundkrets.

En kund och hennes familj, som nyttjat denna affär sedan 1997 förbyttes på två röda sekunder till en kund som fått förklarat för sig att en funktionsnedsättning var ingen kundkrets som prioriterades hos ICA Gunnilse.


Dåså, då vet jag det också!
 

Inte är det undra på att jag känner hur mitt hjärta krymper alltmer i samvaron med de som tar för sig utan hänsyn.