Herr H och jag var på en trevlig dagstur med buss till Västgötabygder - kanske kan vara lite tips för den som tänkt sig till dessa trakter.

Första stoppet vad vid Hedareds stavkyrka med anor från medeltiden, den äldsta i sitt slag i Sverige. Innan vi gick på kyrktur blev det kaffe med smörgås.

Herr H och Rune skämtade med varandra, eftersom Herr H fick bära min handväska. De hade förevisning för varandra hur man bär en damhandväska.

Stavkyrkan hade mysko sebramönster målat runt väggarna, inget mönster som man direkt sammankopplar med medeltiden. Det var trångt om saligheterna i bänkraderna. Jag kunde inte sitta med benen raka, utan fick vika dem åt vardera hållet, men de kanske inte var så långa på medeltiden, inte så lång och reslig som jag: 165 cm i strumplästen. Altartavlan var också unik, som synes på denna bild så finns det en variant av den...

Den gick att vika undan och bakom den fanns ytterligare en altartavla målad direkt på väggen.

Läktaren med dess fondmålning, liksom delar av taket syns på den här bilden.

En del av takmålningen. Resten får du upptäcka själv....

Så åkte vi vidare med bussen till Bredared och Bredareds bygdegård. Där visade det sig att en man på flykt från Berlin under andra världskriget hade stått för vägg och takmålningarna. En flykt som varit nog så dramatisk.

Ja, så kanske det är "på fädernegrund skall det nya byggas". Ingen tanke som går hem idag, men som vid minsta tanke är nog så tänkvärd tanke att tänka. För hur skulle det annars gå till, att bygga något nytt, vare sig man är redan här eller på flykt från något krig eller diktatur.

Innan vi lämnade Bredareds bygdegård och gick över till Unos Museum med hela hans samling av träsniderier fick vi se en film där den numera döde Uno berättade om sitt eget liv och hur det kom sig att han satt i källaren sina sista 25 år och gjorde något av alla de vrilar, som han under ett helt liv i skogen hade samlat på sig.

Uno sa själv på filmen: "här nere gör man ju ingen skada" med hänvisning till, att han bara satt där i källaren och snidade på sina vrilar under så många år och under ålderns höst. Det är ett imponerande arv han har lämnat efter sig!

I början på filmen berättade Uno, att till en början så gjorde han mest stora och små kåsor och skålar, men så småningom så tyckte han att olika djur också ville forma sig ur vrilarna.

Jag tar endast ett litet axplock ur museets samlingar för att inte ta glädjen ifrån den som vill se Unos unika arv på ort och ställe.

Denna jättesnigel imponerade mäkta på mig och Herr H.

Lite modern konst à la Uno.

Ormar som tagit sig ut ur vrilen.

Att Uno hade en räv bakom örat, det fanns det många bevis för. De efterlämnade texterna till hans sniderier vittnade om en man med huvudet på skaft och humorn ständigt närvarande.

Så åkte vi vidare till Vänga kvarn och potatismjölfabrik som ligger vid Sävenån, som driver kvarnens hjul. Säveån som  också passerar Göteborg med mera orter. Vänga kvarn där åt vi en superb lunch, som var tillagad av en trevlig och fryntlig kock.

Kvarnområdet saknade inte heller lite underfundiga inslag. Här en gubbe av björk, med pipan i munnen. Björkgubben satt och metade i Säveån

På väg till handesboden tillhörande Vänga kvarn fanns ett nappträd med en nappsamling. I handelsboden köpte jag ett flertal olika saft och äppelmust av olika sorters äpplen. Jag köpte också en osthyvel där skaftet var gjort i Brakved. Herr H investerade naturligtvis i hemkokta kolor, tandläkaren måste ju också få sina inkomster tryggade.

Så körde bussen vidare till Komlösa vagnsmuseum, det blev visserligen några varv inne i Fristads rondeller med bussen, eftersom det var dåligt skyltat till kyrkan, där man skulle svänga av för att nå till Komlösa Vagnsmuseum. Men så var det någon som upptäckte att en av vägarna hette något med kyrväg... så då var vi på G igen.

Det var en enorm samling som fanns i Komlösa vagnsmuseum. Där fanns den första elbilen, massor med rikt utsmyckade seldon och andra tillbehör till hästtranporter, vagnar från olika delar av världen, barnvagnar, dockvagnar och likvagnar. Här fanns även den sista hästdroskan, som kördes i Borås på 50-talet för att inte tala om museets ägare, som kört denna hästtaxidroska och hade en ordsvada om hela museets rariteter, där hade man kunnat spendera en heldag och fått höra om alla saker som fanns där. Mycket intressant hade han att berätta, synd bara att vi inte hade den tiden, som hade behövts. Men det går ju att resa dit enkom till detta vagnsmuseum.

Berghems likvagn var inlemmad i samlingen.

Med tidsenligt likkista där inredningen är gjord av papp och spetsen runt kistan är handvirkad.

En liten vy över en del av vagnarna,där varje vagn hade sin alldeles egen historia.

Mitt hjärta tog ett jätteskutt av glädje, när jag upptäckte en bob på övre delen av ladan. En sådan bob hade jag när jag var liten och bodde i Malmberget! Snacka om nostalgi vid minnet av hur jag susade nerför Konsum 6:an backen....

Mer likvagn. Men denna stod för dagen på utsidan. Pampig värre: sista färden.

Här ett annat ståndsmässigt åk med häst och vagn.

Men vi fick åka nöja oss med att åka hem i buss, efter en fruktansvärt solig och varm dag.Tur att bussen hade luftkonditionering. Vi gick hemifrån strax efter kl. 8 och återvände hem vid 17-tiden. Oj, vad trött man blir efter en hel dags kajkande runt som turist, även om det är himla roligt. Inte blev dagen sämre av att ha trevligt resesällskap.

Mitt i allt när jag sökte något hittade jag den fina sammanställningen som var gjord till EU-valet. Håll med om att det går att plocka russin ur kakan, som skulle vara perfekt!

Den 25 maj är det val till EU-parlamentet. Här är ett antal punkter ur alla partiers valmanifest - allt från M till FI.

MODERATERNA
• Frihandelsavtal USA-EU.
• Tjänstedirektivet genomförs i alla länder, hela tjänstesektorn ska omfattas.
• Värna fri rörlighet i EU.
• Mer resurser till forskning och utveckling.
• Efterlevnaden av de finanspolitiska ramverken blir striktare.
• EU-skatter som drabbar konsumenter avvisas.
• Samordning mot gränsöverskridande brottslighet stärks.
• Fördelningen av asylmottagandet blir bättre. Alla EU-länder får en årlig flyktingkvot.
• Utsläppen minskar med 40 procent till 2030 och ytterligare 10 procent till 2050.
• Övriga EU-länder ska följa Sveriges höga krav på djurhållning och djurtransporter.
• Spårbarheten och konkurrens i livsmedelskedjan ska öka.
• Lagstiftningen för utfasning av farliga kemikalier skärps.
• EU får en stark gemensam säkerhets- och utrikespolitik och en tydlig utrikespolitisk vision.
-------------------------------------------------------------
SOCIALDEMOKRATERNA
• Samla EU för en politik som sätter jobben främst.
• Införa ett socialt protokoll som slår fast löntagares rättigheter.
• Säkra att svenska kollektivavtal ska gälla för alla som jobbar i Sverige. Strategi för bättre arbetsmiljö i hela EU. Lagstiftning mot missbruk av visstidsanställningar.
• Bindande EU-mål för halverade utsläpp.
• Förverkliga den gemensamma ungdomsgarantin med rätt till jobb, utbildning eller praktik.
• Investera mer i forskning, utveckling och klimatomställning i stället för jordbruksstöd.
• Förmå EU och medlemsländerna att agera kraftfullt så att kvinnor får jobb.
• Gemensamt EU-mål om att halvera skattefusket till 2020.
---------------------------------------------------------------
CENTERPARTIET
• Vill se EU ”smalare och vassare”.
• EU ska jaga koldioxidutsläpp men inte styra hur Sverige jagar.
• Lättare att arbetskraftsinvandra till EU. Arbetsgivare avgör vem de vill anställa.
• Legala vägar in i EU för att söka asyl.
• Skärpa målen för utsläppsminskningar till 2020 från 20 till 30 procent. Även bindande delmål för energieffektivisering och förnybar energi.
• Sverige ska gå före med nationellt förbud på farliga kemikalier.
• Riv upp datalagringsdirektivet och Ipred.
-----------------------------------------------------------------
FOLKPARTIET
• Tätare samarbete på vissa områden, syssla mindre med annat.
• Avskaffa direktstöd i jordbrukspolitiken.
• Kultur, turism och mediepolitik återförs till nationell nivå.
• EU-kommissionen ska granska hur medlemsländerna respekterar grundläggande fri- och rättigheter. Länder som inte gör det ska kunna dras inför EU-domstolen. Stöd ska kunna frysas eller dras in, liksom rösträtten om länder bryter mot mänskliga rättigheter.
• EU ska verka för rätten till fri abort.
• Utländska arbetare ska få ”det grundläggande skyddet i svenska lagar och kollektivavtal.” Fackliga stridsåtgärder för att tvinga utländska företag skriva under kollektivavtal ska inte vara tillåtna.
• Länders parlament ska kunna uppmana EU-kommissionen att lägga fram lagförslag.
• Mer samordnad och gemensam utrikespolitik.
• Skärpt kemikalielagstiftning.
• Mer kärnkraft.
• Europeiskt FBI – gemensam polisstyrka med operativa befogenheter.
----------------------------------------------------------------------
VÄNSTERPARTET
• Omförhandla det svenska medlemskapet.
• Undantag från jordbrukspolitiken.
• Sänkning av medlemsavgiften.
• Säkra att Sverige inte påtvingas privatiseringar av offentlig service.
• Formellt undantag från EMU.
• Socialt protokoll i EU:s fördrag.
• Rätt att förbjuda farliga kemikalier, högre utsläppskrav på fordon.
• EU ska skärpa miljöregler, jämställdheten och löntagarnas rättigheter.
• Banker som får statsstöd ska nationaliseras. Finansmarknaden ska regleras och vissa former av finansiell handel förbjudas.
• Målet är att Sverige lämnar EU på längre sikt.
------------------------------------------------------------------------
MILJÖPARTIET
• Ett mer flexibelt EU-samarbete.
• Skärpa EU:s kemikalieregelverk.
• Fler överstatliga beslut på miljöområdet men även mänskliga rättigheter och finansiella transaktioner.
• Minska utsläppen med 60 procent inom EU till 2030.
• Fasa ut all användning och utvinning av kol i EU.
• 100 procent ekologisk matproduktion i EU.
• Begränsade djurtransporter.
• Ställ om jordbruksstödet.
• Möjlighet att söka asyl och visum på EU:s ambassader.
• Riv upp datalagringsdirektivet och delar av Ipred. Tillåt kopiering och fildelning för privat bruk.
• Ökade möjligheter att arbetskraftsinvandra.
• Bötfälla bolag som begår brott mot miljö och mänskliga rättigheter.
• Socialt protokoll i EU-fördraget.
• Avveckla EU:s gemensamma militära kapacitet.
----------------------------------------------------------------------------------
KRISTDEMOKRATERNA
• Gränsvakt mot växande EU-byråkrati.
• Skärpta regler för subsidiaritetsprincipen.
• Nej till beskattningsrätt för EU.
• Bekämpa människohandel.
• Blockera internetsidor med övergreppsbilder på barn.
• Bekämpa korruption och fusk med EU-bidrag.
• Skärpt kraven på de länder som inte lever upp till skyldigheterna inom flyktingpolitiken. Skapa lagliga vägar för asylsökande till EU.
• Skärpta sanktioner mot länder som inte genomför beslutade ekonomiska reformer.
• Genomför tjänstedirektivet fullt ut i alla medlemsländer.
• Frihandelsavtal EU-USA.
• Skärpt lagstiftning mot farliga kemikalier.
• Ursprungs- och innehållsmärkning av livsmedel.
• Minska utsläppen med 50 procent till 2030.
-------------------------------------------------------------------------------
FEMINISTISKT ALTERNATIV
• Öppna gränserna – varje människas rätt och möjlighet att leva ett liv i trygghet.
• Fri rörlighet inom Europa också för personer med funktionsnedsättning.
• Lägg ner alla planer på en försvarsallians och militär upprustning.
• Avskaffa vapenexporten och ställ om till civil produktion.
• Medlemsländer som kränker mänskliga rättigheter ska kunna utsättas för sanktioner.
• Ett Europa fritt från trafficking och prostitution. Exportera den svenska sexköpslagen till övriga Europa.
• Inrätta en EU-kommissionär för jämställdhet och en för antidiskriminering.
• En feministisk klimatpolitik.
• En feministisk ekonomi.
------------------------------------------------------------------------------
SVERIGEDEMOKRATERNA
• Stoppa utvecklingen mot ett Europas förenta stater.
• Folkomröstning om återgång till nationellt självbestämmande och mellanstatligt samarbete.
• Mindre pengar till EU.
• Intensifierade insatser mot korruption.
• Stärkt gränsskydd, stopp för missbruk av fri rörlighet och masstiggeri.
• Slut på lönedumpning, skydd för den svenska arbetsmarknadsmodellen.
--------------------------------------------------------------------------------
PIRATPARTIET
• Ett mer demokratiskt EU. Mer makt till de folkvalda. Helt ny överenskommelse mellan medlemsländerna om hur EU ska fungera.
• Övervakning och avlyssning ska bara ske mot misstänkta för allvarliga brott.
• Datalagringsdirektivet och Ipred ska upphävas.
• En dataskyddsförordning som ger ett starkt skydd för människors känsliga uppgifter.
• Reformera upphovsrätten.
• Ickekommersiell ”kulturdelning” ska tillåtas.
• Samkönade äktenskap och partnerskap ska tillåtas i hela EU.
• Gemensamt ansvar för flyktingpolitiken som ska utgå ifrån individens rättigheter.
• Avveckla jordbrukssubventionerna och öka satsningen på forskning.
• Avveckla EU:s tullmurar.
• Avveckla patentsystemet på sikt.

• Stoppa frihandelsavtal med USA.

Tänk vad bra EU skulle kunna bli om det mesta av det här kunde vara en verklighet, men så är det ju inte alls. Men vi behöver inte bli utarmade ännu mer av USA de har redan en alltför menlig inverkan på våra liv. Inte kan de heller ta hand om sina egna medborgare, vilket borde få dem till någon form av eftertanke, men sådan är inte deras natur heller. Det sitter väl samma skit bakom spakarna där också och som sannolikt har sina tentakler till oss här i Europa. 


Enbart arbetslösheten är över 25 miljoner i EU, det blir en väldigt lång kö med människor och ändå så talar man om behov av arbetskraft från andra länder utanför EU! Dvs. ännu mer människor som man inte skall ta hand om!

Det hjälps inte, men mitt politikerförakt och förakt inför makthavarna lär knappast minska i framtiden...

Sverigedemokraterna större än Moderaterna i Norrbotten.

OM det är förvånande?

Nej, inte alls.

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/sd-storre-an-m-i-norrbotten-8509577.aspx

Det som jag däremot tycker är mycket förvånande är, att Socialdemokraterna alltjämt är starka i Norrbotten, trots att de ständigt sålt ut folket där efter ”Sveriges längste statsminister” - både till fysionomi och ämbetstid, Tage Erlander.

Tydligen är traditionerna skrivna i fotknölarna på folk, det har väl ännu inte lyckats upptäcka att Socialdemokrater på den gamla goda tiden och Socialdemokrater i sköt dig själv och skit i andra tiden, det går inte ens att jämföra. Socialdemokrater är efter Tage Erlanders avtroppande i många fall mer Moderater än Moderaterna själva är nu för tiden.

Men valdeltagandet är liksom i övriga riket ett tecken för uppgivenhet, eftersom soffliggarpartiet trots allt kammat hem flest röster.

Jag läste ett himla roligt inlägg om soffliggarpartiet:

En grek som vägrade rösta i EU valet blev arresterad. Tänk om det varit röstplikt i alla EU länder, då skulle arrestlokalerna vara överfulla. t.e.x ca 50 % av svenskarna skulle sitta bakom lås och bom.

Så ett tips för tillväxt: lagstadga om att man måste rösta så skulle Europa få en enorm tillväxt att bygga nya fängelser.
Skämt å sida, när jag var på väg till vallokalen på söndag hade jag ännu inte bestämt mig för vilket parti jag skulle rösta på. Å de där kryssmarkeringarna har jag absolut ingen som helst förståelse för varför de ens står där på valsedlarna. De känns enbart vämjeliga.

Så sent som i lördags kollade jag vad alla partier hade på sin agenda inför valet, allt i hopp om att polletten skulle trilla ner. Men det förblev lika ogjort.

http://www.sydsvenskan.se/sverige/10-partier-10-hjartefragor---har-far-du-hjalp-infor-eu-valet/

Var hjärtat på Socialdemokraterna sitter undrar jag efter att ha läst deras hjärtefrågor, eftersom det är sossarna som styr LO-borgen. Det är ju de själva som sålt ut och låtit skrotningen av arbetsrätten ske. Lönedumpning är numera fullt ok i Sverige. Det är också den politiken som lett till att vi idag har 25 % arbetslöshet bland de unga. Socialdemokraterna har inte ens ställt sig frågan hur det är tänkt att de någonsin skall kunna ha råd att flytta hemifrån, när deras arbetsvillkor och boenden blir som de nu faktiskt är.

Tänk om Sverige åtminstone kunde vara så smart, att det inte fanns några partier överhuvudtaget, utan att man gav all makt åt folket i full demokratisk anda. Man skulle få folkomrösta varje år om en rad frågeställningar, som ett led i datoriseringen. De som inte kan hantera en dator alt. har en själv skulle få svara via snigelpost.

Ett minimikrav från min sida är, att varje parti i Sverige, kontinuerligt t.ex. varje halvår skulle vara tvungna, att redovisa för vilka beslut som de har varit med om att rösta fram i EU och i Riksdagen.

Lämpligen skulle denna sammanställning kunna ske på Regeringens hemsida. Hela det politiska systemet har urartat så mycket, att det numera tycks vara ett allmänt tyckande och den s.k. nyanserade journalistiken ger jag inte ett vitten för.

vad skådar mitt norra öga?

Idag när det här publiceras, torde det vara nästan på pricken i klockväg, exakt 25 år sedan, jag fick helt mitt liv fullständigt sönderslaget och inte löste min fallskärm ut,

snarare var det så, att jag skulle få erfara hur illa ställt det är i det godtyckliga myndighets-Sverige. Det är bara om du missköter ditt jobb, som du blir befordrad med än bättre tjänst och fallskärmar, som utlöses av omåttliga storlekar.

Som arbetsskadad slängs man på soptippen och får en evig kamp mot hela rättssystemet och axelryckarnas skara sväller över alla gränser. Samtidigt som det framstår som kristallklart hur arbetsskadelagstiftningen är en av vår tids värsta konstruktioner, eftersom det inte finns en enda stavelse om följs av den. Bara det där att man skall ha rätt till samma lön, som man skulle ha haft förutan skadan, det är en direkt spottloska i ansiktet på alla som är arbetsskadade.

Jag har gjort en märklig resa, från att fullt och fast trott på systemet, har jag insett hur illa ställt det är med systemet och rättssäkerheten. Det i sig har fött ett politiker- och myndighetsförakt, eftersom jag insett hur lite de känner till om den verklighet som de själva har skapat. Det märkliga är, att de är helt oförstående hur mycket man än förklarar och visar på konkreta papper. Tilltron sätts till systemfelet istället till gällande fakta. Det gäller allt, stort som smått.

Kanske är det därför inte en tillfällighet, att just jag föddes i Malmberget. Kanske var det menat, att jag på något förunderligt sätt skulle se hur staten kunde föröda både människors liv och en helt ort.
Ibland har jag funderat om jag skulle sätta allt på pränt, det som hände mig för 25 år sedan och som antagligen startade upp redan vid tiden för Appojauremorden. Men vem skulle orka läsa den långa resan som det har varit och till vilken nytta skulle det ske. Det här är något som har drabbat min egen familj mest och inte minst min dotter, som då var 2 ½ år gammal.

Min lilla dotter utanför Järnvägsgatan 25 B i Malmberget. De skulle ha en cirkusdag på dagis och alla skulle helst vara utklädda när de anlände till dagis. Det var ingen av barnen som kände igen henne, inte "fröknarna" heller, inte ens Birger. Så lite vi visste den här glädjefyllda dagen, om vad som skulle vänta oss...

Det är märkligt hur kristallklara en del minnen är. Jag minns den här morgonen glasklart och varför har jag undrat, med tanke på att jag inte förrän efter en omgång hypnos bara för några år sedan, kunde minnas ögonblicken innan medvetslösheten slöt mig in i mörkret.

Jag valde att ta sikte på något helt annat, som skäl för hypnosen, men jag hade anat mig till helt rätta saker: att det skulle gå att minnas, även vad som egentligen hände mig den här dagen på tingsrätten, utan att jag riskerade att jag skulle få falska minnen inplanterade.

Men utan min vän Bi hade jag aldrig nått den här punkten med hypnos, han var den ende som med sitt yrkeskunnande förstod vilket oförlöst trauma jag bar på. Hur ensam jag hade lämnats i alla händelser. Vi två hade många diskussioner och jag bävade för att få felaktiga minnen inplanterade genom hypnos, vilket jag visste var helt möjligt att få. Men så vågade jag språnget och fann en godtagbar infallsvinkel till grundproblemet: det som hände mig på tingsrätten den 24 maj 1989 på förmiddagen.

Det som blir än märkligare är att i de händelser, som jag själv var involverad i skulle en annan falsk huvudperson träda fram genom den form av hypnos som jag visste var fullt möjlig: att inplantera felaktiga minnen. Han, Sture Bergwall, var mottaglig och villig att t.o.m. ta på sig skulden för dubbelmordet i Appojaure och skulle därmed överskrida och tangera alla former av gärningsmannaprofil. Han skulle slutligen ha kommit att pinka in hela floran på en enda gång, ett unikum som inte föranledde några funderingar om det verkligen kunde vara möjligt, att han var möjlig gärningsman.

Statens tjänstemän tillverkade i samförstånd massmördaren tillika mytomanen Thomas Quick och den cirkusen fortgår fortfarande, nu i form av en liten sluten cirkel där förre JK Göran Lambertz är en av "klubbmedlemmarna". Trots att de verkliga gärningsmännen gått fria fortsätter de att hävda Sture Bergwalls skuld.

Än märkligare är det, att så väldigt lång tid efter allt det som hände mig den här majförmiddagen på tingsrätten, var allt ett enda kaos och töcken, där jag har svårt för att redogöra hur jag överhuvudtaget kunde ta mig vidare i livet.

Självklart vet jag så här i efterhand, att jag fick betala ett högt pris för att driva vår lilla familj vidare så obemärkt som möjligt över vad som hade hänt mig och som spillde över på mina tre barn. Sannolikt slutade det inte ens där. Sådana sammanträffanden som skedde kring oss är bara inte möjliga, att hitta några andra rationella förklaringar till.

Men jag vet hur jag genomfors av en oändligt känsla av lycka den här morgonen, de sista timmarna jag skulle äga en hel kropp. Åsynen av min lilla dotter som befann sig bakom fönsterrutan till Alpens dagis i Malmberget, med en av fröknarna vid sin sida. Jag minns min dotters lilla glada ansikte, hur vi vinkade och slängde slängpussar till varandra som vanligt. Jag minns hur jag kände hur lyckligt lottad jag var, jag hade tre underbara barn och ett bra liv.

Jag t.o.m. minns vilken gammal tape jag lyssnade på, medan jag körde bilen ner till mitt jobb på tingsrätten i Gällivare. Minns t.o.m vilken låt jag upplevde, som väldigt stark denna morgon. Det var en vacker morgon och luften var klar. På något sätt förstärktes hela den här morgonen av musiken som klingade ur min radiobandspelare i bilen:

På tingsrätten skulle vi ha "fint" besök av dåvarande justitieministern Laila Freivalds, som skulle anlända till tingsrätten kring lunchtid och jag vet att jag visste att det skulle bli en dag fylld av våldsam arbetsbelastning, som det hade varit för mig under alltför många år.

I höstas när jag satt bredvid en gammal elev på en begravning, där vi närvarade därför att den döda var en av mina älskade gamla elever, så undrade han när allt detta hände mig.

- 24 maj 1989, svarade jag.

Han tittade en långt stund på mig och sa sedan:

- Det är inte någon slump att våra vägar korsats, vi, dina elever är ju födda det året, 1989.

Hon den vackra sprudlande lilla människan, som nu låg i kistan den här höstdagen föddes den 22 maj 1989.

Vi tar hjälp av cookies för att tillhandahålla våra tjänster. Genom att använda våra tjänster godkänner du att vi använder cookies.

Så stod det helt plötsligt när jag skulle logga ut från min blogg. Det fanns en ruta med "Läs mer" efter den meningen - vilket var föga upplyftande och en ruta till, som fick hela peruken på mig att lätta: "Jag fattar!" - Exakt så stod det.

JAG, Gun är ingen snorunge som gjort något halvkriminellt, som man tar sig rätten att åthuta med dylika vanvördiga ord som: "Jag fattar!"

Jag tänker verkligen inte FATTA, att någon skall kunna lägga cookies på någon, eftersom det innebär en registrering!

Inte nog med att jag blivit tvångsmanipulerad/ LÄS för guds skull KAPAD, att logga in via Googles för att komma åt min blogg i Blogger, nu skall jag helt uppenbart även underordna mig något för att ens kunna logga ut!

Jodå det var helt som jag befarade, sedan jag underordnat mig så släpptes spärrtexten och fram kom rutan där jag kunde logga ut. Upprörande är bara förnamnet och snacka om tvångssamhälle, att underordna sig registrering intill absurdum, men så kommer ju också Googles, som all annan skit ifrån USA. Registreringarnas och kaparnas förlovade land, har dessutom mage att skriva:

Så använder Google cookies

En cookie är en liten fil som webbplatser som du besöker skickar till din webbläsare. På så sätt kan webbplatsen komma ihåg information om ditt besök, som vilket språk du vill använda och andra inställningar. Det underlättar vid nästa besök, och webbplatsen blir mer användbar. Cookies spelar en viktig roll. Utan dem skulle du förmodligen bli frustrerad när du använder webben. = (de dessutom inte lite fräcka!)
Vi använder cookies för flera ändamål. Vi använder dem till exempel för att spara dina SafeSearch-inställningar, för att kunna visa mer relevanta annonser, för att räkna hur många besökare en viss sida har och för att hjälpa dig att logga in på våra tjänster. Vi använder även cookies för att skydda dina data.
Du kan visa en lista över vilka typer av cookies som Google använder samt läsa om hur Google använder cookies i annonsering. I vår sekretesspolicy förklarar vi bland annat hur vi skyddar din integritet när vi använder cookies.

Hantera cookies i din webbläsare

En del föredrar att inte använda cookies. I de flesta webbläsare kan du därför välja själv hur cookies ska hanteras.
I vissa webbläsare får du mer exakt kontroll i och med att du kan ange regler för hur cookies ska hanteras på olika webbplatser. Det innebär att du kan ange att cookies endast ska tillåtas från webbplatser som du litar på.
I webbläsaren Google Chrome finns alternativet Rensa webbinformation i menyn Verktyg. Du kan använda det här alternativet för att ta bort cookies och andra data från plugin-program och webbplatser, inklusive data som lagras på din enhet genom Adobe Flash Player. Läs våra anvisningar för hur du hanterar cookies i Chrome.
I Chrome kan du även använda inkognitoläget. Du kan surfa i inkognitoläge när du inte vill att information om webbplatser som du besöker och saker som du hämtar ska sparas i webb- och hämtningshistoriken. Alla cookies som skapas när du använder inkognitoläget tas bort när du har stängt alla inkognitofönster.

Det är möjligen inte så att Google och alla andra amerikanska företag som registrerar oss intill fotknölarna vill ha utfallet av mina toalettbesök också? Både till antal och resultat? Ja, jag menar det kan ju bli ett himla bra integritetsskydd (mycket säkrare än Libress), eftersom det finns en sekretesspolicy. (Hoholala, sagor slutade jag att tro på redan som 3-åring).

Undra om man kan få dylika uppgifter på papper också, toapapper närmare bestämt, då kan man åtminstone återanvända det till något mer konstruktivt i slutändan...

Naturligtvis blev det så att när jag väl hade klickat i tvångsförvaltningsrutan "JAG FATTAR!" för att inte behöva vara inloggad på mitt bloggkonto dygnet runt, med allt vad jag befarade kunde inträffa med min dator, så drogs spärren upp och fram kom rutan där jag kunde logga mig ut från min EGEN blogg!

Den här nya världsordningen, som ständigt pissar på människors integritet får t.o.m. Hitler att verka som en ovanligt valhänt uppkomling.

Hade jag bara hittat någon valkur för Piratpartiet idag hade jag tagit ett ordentligt snack med vederbörande politiker inför EU-valet på söndag, eftersom jag alltjämt tycker att EU-valet och även höstens val är lika enkelt som att välja pest eller kolera. Då hade jag lika gärna kunnat diskuterat möjligheten till att skänka min röst för ett parti, som åtminstone inte godtar att vår integritets kränks!

Men här i Göteborg kunde man inte se röken av vare sig Piratpartiet eller Sverige Demokraterna i form av någon valkur. I övrigt var precis vartenda parti representerade med en valkur. Desto mer av valfläskarna, som stod och hoverade i värmen vid Kopparmärra var det. Så less man blir av att bara höra dem dilla.

Skrapar man det minsta lilla på ytan så krackerar alla de här partierna, som kan tänkas komma in i EU. Hur kunde något som kunnat bli så himla bra, bli så fruktansvärt dåligt? Men det är klart finns dylika politiker som Marit Paulsen, som inte ens vet att hon skrivit för lobbyisternas tidning, eller det riktiga stolpskottet i samma parti, som en gång gick och drog fotsulorna här på Stadsteatern i Göteborg, då är det väl inte heller något att förvånas över.

Det här hade en klurig gubbe skrivit ner, honom kommer jag att återkomma till. Notera vad han skrev om år 1861... fastän han hade fullständigt fel om år 1846, där han påstår att ljuset tänds i Göteborg. Här råder faktiskt alltjämt ett mörker av guds nåde, ett politiskt mörker.

 

Nu börjar jag bli mer än lovligt trött på, att det inte görs något internationellt åt de här bedrägerimailen. Ännu en till variant av "Skatteverket" får mig att sucka djupt!

Tror de här vettvillingarna, som skickar ut dessa mail, att man är alldeles körd i  huvudet?

----- Original Message -----

From: Skatteverket

To: min mailadress stod här

Sent: Friday, May 23, 2014 3:52 PM

Subject: ID443111: Skatteåterbäring för år 2013 - 5870,00 SEK

--------------------------------------------------- Skatteåterbäring för år 2013 Skattebetalare id: 388hfuj93 ( min mailadress stod här) --------------------------------------------------- Efter de senaste årliga beräkningarna av din skattemässiga verksamhet har vi bestämt oss för att du är berättigad att erhålla en skatteåterbäring på: 5870,00 SEK Var vänlig och skicka in begäran om skatteåterbäring. Det kommer att ta oss 3-4 dagar att bearbeta den. Klicka här för att få åtkomst till formuläret för din skatteåterbäring. Följ länken och fyll i formuläret och skicka in det innan den 25 maj 2013 för att vara säker på att din återbäring kommer att bearbetas så snart som möjligt. -------------------------------------------------------------------------------------------------- Svara inte på det här meddelandet. Kontakta oss inte direkt då detta ärende i huvudsak behandlas av online-systemet. Upphovsrätt © 2014 Skatteverket Sverige. Alla rättigheter förbehålles

Nu hör ju också till saken, att både jag och Herr H har fått en rekorderlig restskatt i år, eftersom skatteavdrag inte är vissas allra största begåvning.

Herr H for ut i ett gapflabb häromdagen, när han hade fått i sin mailbox samma eländiga bedrägerimail där det "meddelades från säker källa", (ungefär som om Skatteverket skulle vara fråga om någon skattjakt direkthämtad ur sagans värld) att han skulle få tillbaka en hel del pengar. Inte så litet och fnuttigt som jag skulle "få", utan en rundnätt summa!Naturligtvis skall man fylla i lite uppgifter också så att de kan "skicka pengarna".

Finns det verkligen folk som är så korkade, att de fyller i kontoupgifter eller kortnummer i något, som det bara skriker BEDRÄGERI om?

Skattemyndigheterna skulle aldrig någonsin efterfråga några uppgifter på det här viset.

Dessutom är de här bedrägeriklåparna ute vid fel tidpunkt, de har verkligen noll koll på hur systemet funkar och är upplagt.

Vad sägs om den här varianten, som de har bifogat där man skall få tillbaka pengar, dvs. bli blåst. Det tror på fullt allvar att någon fyller i sina kortuppgifter.

Herr H hade dock en teori, han sa att det måste lyckas tillräckligt ofta, att lura folk, i annat fall skulle de inte fortsätta skicka ut alla dessa bedrägerimail.

Jag undrar jag... Visserligen börjar svenska språket att urarta, men så tafflig är den trots allt inte. Inte ännu i vart fall.

Kontoinformation.

På det här kortet kommer du att få din skatteåterbäring Kortnummer: Giltighetstid: Säkerhetskod: Detta är det tresiffriga talet efter kortnumret på baksidan

Tidsoptimistens schema har slagit slint.

Rejält dessutom.

Jag tycker inte ens att jag hinner tänka tanken ut förrän jag bara kan konstatera, att alla storslagna planer jag hade för dagen, de kan jag bara glömma!

Jag befinner mig rejält på efterkälken i allt jag hade tänkt ut, att jag skulle ha gjort och hunnit med.

Igår gick större delen av eftermiddagen och kvällen åt, att faktiskt ligga helt utslagen till sängs. Inte direkt det som ingick i mina planer, men säger kroppen NEJ, så säger den nej och det är liksom ingen idé, att en försöka sätta upp sitt obstinata jag emot den. Mina viljor har inget att hämta på den fronten, när kroppen har fått nog.

Å andra sidan alla andras stora och världsförändrande planer verkar inte heller ha så mycket med verkligheten att göra. Så jag är väl antagligen i gott sällskap.

Jag pratade för en stund sedan med Larsson i Thailand via Skype, han å sin sida led av den andra varianten, sysslolösheten. Det är väl måhända så att den mänskliga naturen aldrig helt och fullt är i det läget, som är idealläget.

Men dagar som de som varit bara de sista veckorna kan jag känna, att jag ändå trots allt tjorv runtomkring mig och de ideliga möten med återvändsgränder i form av byråkrati, som är riktiga bromsklossar för att kunna föra ett någorlunda normalt liv, det är trots allt småpotatis av vad en människa kan drabbas av.

Det gör att jag hamnar i rätt läge igen och inser vad som är det viktiga här i livet. Siktet kalibrerar sig självt.

Idag följde jag med Herr H för återbesök, halvårskontrollen av cancern han både är opererad och strålad för. Beskedet av att DEN anarkisten inte verkar ha dykt upp igen i hans sargade kropp, gör att jag nu mentalt kan pusta ut till det är dags för nästa koll i november igen.

Alltid något att glädjas åt, även om det nu sitter en väninna som inte har sett utsidan av huset på två månader, därför att hennes anarkist som härjar i hennes kropp behagat ha intagit hjärnan också, det räckte tydligen inte med enbart hennes lungorna.

Ibland får jag en stark känsla av att jag lever i en mellanvärld till den här världen, som låter så mycket och är kapabel till att göra så mycket ont med varandra. Det är ingen ny känsla av overklighet jag bär på, jag har i mångt och mycket burit på den känslan ända sedan jag var mycket liten. Det är som om jag inte riktigt tillhör den här världens alla djävulska påhitt och nycker. Det är för mycket ondska och egoism i världen för att jag skall känna mig riktigt hemma i den totalt sett.

Den här smutsiga valdebatten som pågår och människorna som står och bär sig illa åt i valets spår, helt plötsligt så känner jag enbart en stor trötthet inför dessa människor. Det är mycket ömkan för alla dessa utsatta människor och i Göteborg pågår debatten kring tiggarna, men jag kan slå vad om att de som skriker högst om att man skall hjälpa aldrig själva har inbjudit någon utsatt under det egna taket. Det är på något sätt alltid någon annans problem, någon annan som skall fixa till det. Deras egna initiativkraft verkar inte räcka längre än deras egna näsor räcker, där tar deras solidaritet och rättvisemärke slut.

Många människor bär sig åt som om de tror att livet är oändligt.

Men sådan tid finns inte. Inte för någon av oss. 

Det kanske är därför jag så ofta känner mig, som om jag var nästan tre år och någon har satt på mig skorna på fel fot. Vad blir det av en lång fotvandring genom livet med skorna på fel fot?

Vi var ute och cyklade längs Sverigeleden Herr H och jag.

När man cyklar så där längs en cykelled där landskapet är öppet och cykeln inbjuder till en hel del packning, som nu min 3 hjuliga cykel gör, där jag lastar med mig det mesta av det som kan tänkas behövas,

så kunde Herr H naturligtvis inte hålla sig. Nej, nu menar jag inte att han sprang omkring och skvättade i buskarna. Utan när vi kom hem så kom han dragandes med något mer, som jag kunde tänkas packa med på cykelturen, som jag normalt gör helt ensam. Jag kan packa med precis vad jag vill och det är bra. Det kommer nog att bli många cykelturer med min regissörsstol, rit- och målarblock, picknick, vattenflaska, kamera, extra kläder etc.

Det han visade var reklam i tidningen Allers Trädgård, en dam som satt med byxorna neddragna på något som såg ut som en potta med pip. Dvs. ett mellanting mellan en vattenkanna och en potta och det var precis det som det visade sig vara.


Han hade högläsning för mig om Guldkannan, som skapelsen visade sig heta:

- Ett sätt att sätta guldkant på miljöarbetet.
Gratis och ren växtnäring.
Enkelt: sitt, kissa, blanda med vatten.
Vattna på allt du vill skall växa!
Beprövat sedan urminnes tider. Upp till sju gånger bättre skördar. Rekommenderas av forskare på SLU för miljöanpassad gödning och hållbar utveckling.
Återanvändbar och hållbar plast.
Ergonomisk och bekväm.
För ett eget litet kretslopp i vardagen. 

http://www.guldkannan.se/swedish.aspx#/V%C3%A4rldens%20v%C3%A4xtn%C3%A4ring/Guldkant%20p%C3%A5%20milj%C3%B6arbetet/

Och så lade han till, att 5-åringen hade nog haft helt rätt, eftersom han hade skvättat i hålet vi planterade det nyinköpta körsbärsträdet i, i höstas.

5-åring å sin sida hävdade i höstas, att det hade hans morfar gjort och talat om, att det blev det bra skjuts på växtligheten av, med lite kiss.

Nu ville ju 5-åringen i och för sig, att det skulle bli många körsbär för honom att plocka, som han kunde mata farfar med och så såg han ut som Karl Alfred i hela ansiktet, när han sa det.

Ja, ibland kan man hamna långt ut i periferin från samtal om cykelleder och trehjuliga cyklars praktiska användande.

"Som om inget hade hänt" av Maja Britzelli.

Jag har läst Maja Britzellis debutroman "Som om inget hade hänt" och även sovit på saken ett par svängar. 

Maja Britzelli till höger av fotot.

Även om nu mina bloggläsare måhända ibland kan få för sig, att jag kanske inte har det som vana så är det just precis det som jag har. Jag sover på saken och "ger fri luft åt idisslandet" tills det nått slutstation och jag känner att inget mer finns att hantera/utvinna/komma fram till.

Skall man dessutom värdera/analysera ett bokverk vill det till, att man verkligen tagit sig den tiden, dels för att man själv skall ha hunnit fundera över och även värdera vad det är man har läst. Mao gjort alla de där tankevurporna, som krävs. Men dels ock för att omdömet om någons arbete inte bara obetänksamt skall lämna munnen, eller som i det här fallet fingrarna.

Ord är mäktiga skjutvapen och det är inte för intet som man hävdar, att pennan är mäktigare än svärdet.

Det här är en osedvanligt bra litteraturdebut och det skulle därför inte förvåna mig det minsta lilla om Maja Britzelli vinner årets BMF-plakett. Boken är dessutom en bra uppbyggd kriminalhistoria, som slår lika högt som Leif GW Perssons "Den döende detektiven", som vann 2010 års BMF-plakett. (Jo, jag har skrivit om den också).

 Maja Britzellis debut som författare blir inte hellre sämre av, att den berör ett ämne som är väldigt tabubelagt och som sällan eller aldrig berörs ute i samhället, eller i litteraturvärlden. Ungefär som om det samhällsproblemet överhuvudtaget inte fanns, eller existerade. Men jag har mött det i många av mina utredningar och också i mitt arbete på anstalt. 

Den omvända relationsvåldsproblematiken finns verkligen ute i samhällsstrukturen och är nog också betydligt mer utbredd än man vill tro. Vanligtvis råder en förutfattad mening om att män inte är föremål för våld, fysisk eller psykisk sådan och ibland både ock, i just sina parrelationer.

Jag har under mars månad skrivit en hel serie blogginlägg om olika former av våld, där jag inte heller duckat för att beröra ämnet, när män blir utsatta för våld i relationer och hur det kan ta sig för uttryck för den ytliga betraktarens ögon: http://gun-m-ek.blogspot.se/2014/03/kvinnomisshandel-och-kvinnomord.html 

Det som är så vansinnigt trist är, att samhället missar detta fullständigt och inte helt sällan har jag i egenskap av utredare funnit ut, att även dessa män och drabbade barn faller mellan stolarna, med ett jättemagplask rakt ner i den bottenlösa avgrunden, som alla former av relationsvåld alltid blir ett resultat av. Det som är så skrämmande är, att det i regel får långtgående och vittgående konsekvenser i en människas liv, utan att samhället reagerar, eller agerar, eller ens bryr sig om att skapa förändringar i ett icke fungerande skyddssystem. Dylika upplevelser är svåra att bara skaka av sig, som om inget hade hänt.

Inte helt sällan lever detta vidare, som någon form av osynligt arv som inte sällan ärvs vidare till nästa generation. Det skapar i sig livslånga trauman, som formar ett barns förhållningssätt till livet, eftersom maskrosbarn trots allt är en ovanlig företeelse.

Många sorger föds ur dylika dysfunktioner. Inte bara för dessa män och eventuella barn, som får uppleva detta, utan det drabbar även anhöriga runtomkring dessa dysfunktionella relationer. Det sprider sig som dåliga ringar på vattnet och det blir till livslånga sår. Många gånger har jag hunnit fundera över om dessa kvinnor och även män för den delen, lider av några bipolära åkommor som toppen av isberget vid denna typ av dysfunktion.

Om författaren, Maja Britzelli, som presenteras på bokomslaget finns nog betydligt mycket mer att hämta. Hela hon verkar vara som klippt och skuren för att få avnjutas som "Sommarpratare" i radions P 1, därför att hon har genom sin litteraturdebut redan visat prov på ett genuint berättande.

Först idag råkade jag av en händelse få syn på skäggiga damen, Conchita Wurst, som vunnit Eurovision Song Contest.

Jag kan ju förstå om Putin fick tuppjuck av blotta åsynen. Han har väl alla tänkbara fobier om människor, som inte är stereotypa militärer.

Men det skulle nog vara en uppfriskande fläkt om det verkligen fanns dylika militärer som Conchita Wurst. Kanske lite spretigt med klackeskorna som marschkängor, men ändå.


Nu har jag i och för sig inte lyssnat alls på några av de övriga bidragen, men den här smörsången gick väl an som melodislagerfestivallåt. Den t.o.m. lät som en medlodislagerfestivallåt.

Festligt var ju bensparkarna i rosenbadkaret, som jag såg på en annan youtubelänk. Varje självutnämnd prinsessas våta dröm.

Själv drar jag mig till minnes den skapelsen, som brukade uppenbara sig på Bacchus här i Göteborg, på den tiden min gayvän Ole levde och jag brukade släpas dit någon lurvig lördagskväll. Jag brukade hänga i baren, det kändes lite mer strategiskt, eftersom jag var en udda fågel i sällskapet.

- Hej tjejer, brukade basrösten ropa åtföljt av ett kvitter som påminde mest om en tropisk orkan med torrhosta.

- Åh herre gud inte DET igen, brukade Ole sucka djupt och slå sig för pannan.

Själv var jag rätt fascinerad av att studera de enorma klackeskorna, till den snäva svarta lilla (urläses stora), med handväskan dinglande i värsta tant-på-rea-greppet om väskhandtaget. Men det är väl helt ok, även buktjocka damer skall väl få ha figurslimmade kläder om de nu känner för det.

Min första kontakt med den här varianten var dock på Reperbahn i Hamburg sommaren 1970. Jag stod i baren och hängde med ett gäng halvt glosögda svenskherrar och såg på uppträdandet, som var en regelrätt stripteaseuppvisning.

Det var en underskön skapelse med alla kvinnliga tillbehör. På de svällande brösten fanns tofsar på vardera bröstvårtan, som förföriskt slängde runt och runt och runt, samtidigt som klädhögen på golvet växte. Jag stod där och funderade om tofsarna var fastsatta med sugproppar på bröstvårtorna och var tämligen ointresserad av det, som fick herrarna att bli rödflammigt upphetsade.

- Så där skall en riktig kvinna se ut! skrockade herrarna som stod bredvid mig.

De upprepade sig flera gånger, som om de behövde säga det högt om och om igen för att komma i form.


Helt euroforiska var de av upphetsning, när det ena plagget efter det andra lämnade kroppen. Jublet och busvisslingarna nådde långt ovanför taket och var tillslut öronbedövande.

Så lät skapelsen det sista plagget falla, som dolde de ädlaste delarna. På scen kunde man nu skåda en rekorderlig klockstapeln, som dinglade av och an och hade satts i snurr och gungade i samma takt, som tofsarna på de spetsiga brösten.

Det blev dödstyst i lokalen och man hade kunnat höra en knappnål falla till golvet.
NU var det dags för mig att ta till orda:

- Ja, det var sannerligen en riktig kvinna, sa jag till svenskillarna i baren som stod där med foderluckorna på vid gavel och stirrade likt ett gäng intelligenta kossor! 

Deras reaktioner fick mig att sträcka ner handen i ölstopet, som stått orört framför mig och ta lite skum och pudra halsen med, som för att poängtera att här krävdes verkligen extra ordinära handlingar för att svalka sig.

Men herrarna vid bardisken var som fortsatt förstenade och ur skuggorna lösgjorde sig en gestalt, som viskade till oss, att det var nog bäst att jag genast tog mig därifrån. Man tyckte inte om min kvinnliga färgring i skinnställ i lokalen, den hade skapat irritation, det här var ingen plats för kvinnor att vara på.

Jag förespråkar verkligen allas lika värde och rätt till att vara dem de är, men det finns inslag som jag finner enormt motbjudande och människofientligt. När vi kom fram till motorcyklarna och åkte därifrån i mörkret kände jag, att besöket på Reperbahn inte precis hade förändrat mina åsikter. Det riktigt ångade prostitution och förnedring om hela Reperbahn och det finns alltför många liknade ställen. 

Människor till salu i skyltfönster eller utnyttjande av människohandlare till rena rama slaveriet... Suck, borde vi inte kommit längre i mänsklighetens historia år 2014.

red light district