måndag 30 september 2013

NRK TV - Karl Johan - Erik Solbakken og Hasse Hope dvs. min norska syster och så lilla jag....

Jo, det var väldigt roligt att vara med knasbollarna Erik Solbakken och Hasse Hope i deras program.

http://tv.nrk.no/serie/karl-johan/muhh40000513/26-09-2013
 


Innan hade jag faktiskt ingen aning om hur "stora" de var i Norge. De är väl motsvarigheten av Sveriges TV profiler Filip och Fredrik.


Jag och min norska "syster" hänger på kryckor och snackar om "Se och Hör" och om ett alltid rykande och aktuellt ämne: "Storleken". Det är skillnad på centimeter och decimeter, det vet väl alla!

lördag 28 september 2013

Hans Lindström min favoritsnubbe med kluriga texter och tecknat är på Bokmässan i Göteborg,

men dessvärre tycks det var långt mellan önsketanke och att kunna besöka bokmässan. 

I år blev det inte ens en sketen författarfrukost, som vi åtminstone brukar vika inledningen av bokmässan med. Det rycktes i mig från annat håll och därför avskrev jag det hela, som tänkbart genomförbart. Nu ser det ut som om det var en helt förgäves uppoffring. 

Suck... säger jag bara!

Men det går inte an att gå omkring och hänga läpp. Jag kan väl trösta mig med att Lindström finns på nätet, med dagens bild & text + klurigheter som varit under den senaste månaden, under fliken "Galleri".

http://www.bonton.se/sv/dagens

Jag får väl hoppas att alla föredrag, som lockat mig, i själva verket bara var dötråkiga och inget jag gick miste om.

Jag kanske rent av kan ta en rejäl sovmorgon, som i gamla "ungkarlstider" med frukost på sängen tillsammans med Göteborgs-Postens bilaga "Två dagar" och det obligatoriska korsordslösandet, som brukar höra lördags- och söndagsfrukosten till.

Under tiden kanske jag kan kuckelura ut hur jag skall formulera, i den här bloggen, vad jag har haft för mig i Oslo för att vila hjärnan från all övrig turbulens från omvärlden.

Vad jag gjorde i Oslo? Det är mer knasigt än vanligt och det vill inte säga lite. Men det skriver jag om när det är dags för det, ibland får man sova lite på saken.

Förutom det så antog jag och dottern utmaningen och köpte böcker på norska. Hon var så tuff att hon köpte två. Jag slog bara till med en, "Tjenestepiken som försvant" av Tarquin Hall. Jag trodde att jag skulle ha tid att läsa den på hemresan, men den blev fylld av annat av livets trivialiteter.

Herr H häcklade oss för bokinköpen på norska. Men språk skall man aldrig förakta att vänja språkörat med. Och vem vet hon kanske fått smak på Oslo. Har man en Master i bagaget kanske det kan vara värt att överväga, i alla fall ett tag. Det var otroligt många svenska ungdomar som jobbade i Oslo på välavlönade jobb. Men framförallt gott om jobb för svenskar, som har hög arbetsstatus i Norge! Jag läst i Dagens Industri, att en färdigutbildad sjuksköterska har på Sahlgrenska en ingångslön på 21 000:- medan de i Oslo har 33 000:-. 

Oslo är en stad som till skillnad från Göteborg har behållit gemytet. Efter några dagar i humanstaden Oslo, upptäcker man förvåningen man går omkring med. 
Det finns otroligt mycket skulpturer och utsmyckning i Oslo, förutom en skulpturpark.


Det är onekligen lite förvånande, att inte få hälsenorna avkörda av bilar och cyklister, eller folk som knuffar i en hela tiden för att jäkta förbi. Det är gott om parkbänkar överallt i Oslo och man behöver inte heller vada runt i skräp. Biltrafiken kör i maklig takt i den mån man överhuvudtaget lägger märke till den. Inget trafik- eller parkeringskaos och inga trängselskatteskyltar så långt ögat når.

Ja, det var som att ha kommit 20 år bakåt i tiden, som Göteborg en gång var men inte längre är. Sedan har Oslo en sak som Göteborg inte har. De har en stadsplanering! Bara en sådan sak att hela hamnområdet är ett mycket rejält tilltaget promenadstråk full av planteringar och bänkar att sitta på!

Man känner sig välkommen i Oslo.
 
Än mer hemma kände jag mig, eftersom de spelade gamla favoriter i lagom volym till frukosten på hotellet i Oslo. Jag har nog sanning att säga inte hört många av dem sedan jag flyttade från Malmberget. Det var i min gamla Volvo Amazon, som jag hade bandspelare och bl.a. den här gamla favoriten var inspelad:
 
 

fredag 27 september 2013

Det blir rätt underfundigt när någon använder ordet kondenserad istället för koncentrerad.

Någon mig närstående dotter, satt på en bänken nedanför den bautastora statyn av Franklin Roosevelt i Oslo och funderade rakt ut i luften. Men istället för att säga koncentrerad, sa hon kondenserad.

Jag gissar att de norska oljepengarnas inverkan och det våldsamma nattlivet vi hade fört i dagarna två hade sugit musten ur hjärncellerna.

Herr H är dock aldrig ur schack, utan nappade snabbt på felsägningen. Han ställde sig i värsta tänkar-posen , stödd mot räcket och sa, med en ljudlig suck:

- Nu försöker jag att tänka väldigt kondenserat på det du sa!

Vad jag gjorde? 

Ja, jag röstade med fötterna som vanligt. Men nog skuttade skrattet runt i magtrakten och mina läppar röjde mig nog, eftersom jag fick en knuff i sidan av dottern, som satt på bänken bredvid mig där vi satt och såg ut över Oslos hamn, medan jag vilade mina kryckförsedda ben.



- Kan du inte sätta dig i Franklin Roosevelts knä, precis som du gjorde när du var liten i statyn av Selma Lagerlöft, så tar jag ett foto på dig, försökte jag mig på.
- Tok heller, sa hon, jag blir höjdrädd bara jag stiger upp på kökstrappstegen.

Jag antar att det var en alltför tryckimpregnerad tanke att tänka.

lördag 21 september 2013

Vad gör du då? ringde.


Ja, vad svarar man på en vårflod, när man själv står med ett ben på väg in i duschen, så där en brittsommardag och tiden har gjort, att man inte längre bryr sig det minsta.

Visst är det tråkigt, att inte alla foton som jag skrivit om i mina blogginlägg inte finns där. Men efter att ha fört över hela bloggarkivet från NSD, var det inte undra på att det hästjobbet ibland fallerade hos mina (slav)arbetare.
 
Nu finns däremot det suddiga fotot insatt, som hade trillat bort från blogginlägget om Smedbergs drickabil. Originalfotot i mitt ungdomsalbum är inte suddigt och varför det är så är bara därför att ............................................................... OJ, då, går det inte att läsa vad det står, där det ser ut som om det är prickar.

Själv undviker jag att läsa mina gamla blogginlägg. Det blir så vansinnigt pinsamt mestadels. Dessvärre har jag en tendens att tänka: när orden lämnat mina fingrar får de klara sig själv. Jag antar att det är min starka viljas sätt, att bli kvitt duktiga Annika-syndromet

Sedan blev det knepigt en lång stund. Speciellt när det blev så fragmentariskt beskrivet, som det här blev fråga om. Det fick mig att fundera ett tag om det var någon annans blogg som relaterades till. Men jag insåg tillslut att beskrivningen kanske låg lite långt ifrån min egen berättelse.


Jodå, det var så det hade varit. Det här var ändå bara en del av det som verkligen hade utspelat sig den här dagen som det stod om i min blogg. En del dagar i mitt liv blir inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men är jag verkligen ensam om den saken.


fredag 20 september 2013

Fideikommisset Trolle Ljungby - tillhör en av Sveriges skamfläckar och nog är det väl dags att Sverige uppdaterar sig till mänskliga rättigheter.

Igår satt jag och såg SVT-filmen "Greven och frälsebönderna". Där den 90-årige skånske greven Hans Gabriel Trolle Wachtmeister vägrar låta sig intervjuas i filmen.

Du kan se den på SVT play om du inte har möjlighet att se någon av repriserna:  
http://www.svtplay.se/video/1472923/19-9-20-00

Huttrande satt jag där under filtarna i soffhörnan, ett resultat efter onsdagens utflykt i för lite kläder och alltför lång stund av väntan på att bilen skulle återvända hemåt igen.

Jag såg filmen, dokumentärfilmen, därför att någonstans har jag väl i dubbel bemärkelse blivit arbetsskadad. Ett fideikommiss som är skött på rimligt plan förstår jag, men jag anade mig till att detta inte tillhörde ett sådant.

Marken bönderna brukar och husen de bor i ägs av fideikommisset Trolle Ljungby. Ju mer bönderna gör för att förbättra och modernisera, desto högre blir arrendet som de krävs på. Om de skulle renovera sina hus tvingas de betala mer för att bo i dem - eftersom värdet har ökat. 

Det var precis det som hade hänt. Någon hade renoverat huset för stora pengar och när greven kom och såg vad fint det var, insåg han att här kunde man göra sig en rejäl hacka!

- Greven har inte satsat en krona här på 36 år. Under den tiden har vi betalat 4,2 miljoner kronor i arrende, säger Per-Axel Olsson i filmen.
- Man trodde att man skulle bli fri någon gång från överheten. Det ser dåligt ut.
Brorsonen Nils-Åke är hätsk i sina kommentarer om greven.
- Han ser på oss som djur. Vi är inte mer värda.

Vad kan man annat göra än att hålla med. De här giriga maktmänniskorna det värsta med dem är att de har kontakter ända längst upp i hierarkin och vinner därmed. Men att man lever kvar i tron att det finns de som av hävd är mer värda av andra människor, då måste man fundera på hur många skruvar som är lösa.

Greven Hans Gabriel Trolle Wachtmeister avslutar med att han är rättvis. De andra, dvs. de som inte orkade driva mål mot honom, utan vackert fann sig i att skriva på ännu ett nytt slavarrende, mer vett i det 90-årige gamla huvudet har inte greven. Han ser hellre att fidiekomissets byggnader rasar ihop än ser att någon annan kan få ta del av något. Det hela blir bara sorgligt.

Jisses vilka människor de finns på vår jord. 
Tacka vet jag de människor som förstår, att andra människor också tillhör mänskligheten. Det är när man lever i symbios som det blir rätt.

torsdag 19 september 2013

Det styckade mordoffret - hade i sin tur själv avrättat sin fru 2006.

Den man som nu hittats styckad i vattnet utanför Saltö på 14 meter djup, sköt själv ihjäl sin något yngre hustru med ett jaktgevär i juli 2006. Det skedde på en parkeringsplats vid Richertsgatan i Johanneberg i Göteborg, efter att kvinnan hade försökt få till stånd en skilsmässa och nyligen flyttat hemifrån efter 30 års äktenskap.
 
Enligt kriminalvården släpptes mannen så sent som den 7 mars 2013, efter att ha avtjänat två tredjedelar av sin utmätta anstaltstid.
 
Det är väl måhända en omgivning som inte accepterat, att man kan avrätta någon och sedan vara på fri fot inte fullt 7 år senare efter den makabra avrättningen.
 
 

Bedrägerimailen från s.k. "Facebook" todd.jackson1@hotmail.com fortsätter att snöa in i min mailbox!

Även om jag dubbelspärrat mailen, både i listan spärrade avsändare och listan domän spärrade avsändare, fortsätter de att snöa in i min skräppost.
 
Nog är det ynkligt av både Facebook, min leverantör Telia och för att inte tala om "Storebror" USA, som Sverige sålt ut oss till genom behändiga FRA-lagen, att de inte har så pass mycket kontroll över sådant, som är både samhällsfarligt men också hör hemma på bedrägerinivå. - Men det är klart herrar Todd Jackson, Tom Henry och vad allt de nu kan tyckas heta de här som talar om att man skall få rikedomar värdiga för slottsinköp, de heter ju inte Bradley Manning, Edward Snowden eller Julian Assange m.fl. och då är det ju inte intressant. - Det är tydligen helt ok, så länge man inte avslöjar supermakters skumraskaffärer.
 
Föga nyttar det heller att försöka skicka iväg det här till polis eller åklagare i Sverige. De får själva motta dylika bedrägerimail och sitter fullständigt handfallna, liksom hela svenska regeringen tycks göra! Fullt tillåtet är det tydligen att det sitter några kokkon runt om i världen via någon skum server att bombardera folk med mail, vars enda avsikt är att i slutändan lura godtrogna. Helt enkelt bedrägerimail vars enda avsikt är att begå brottsliga handlingar så snart de fått någon stackars godtrogen på kroken.
 
Inledningen på det här mailet, fick det att ånga ur öronen på mig. Fritt översatt står det: "Tack för att du kontaktat Facebooks belöningsavdelning."  - Jag har på intet sätt kontaktat dem, utan de försöker enbart att lura av mig min mailadress!
 
Tankarna leder onekligen till: One flew east, One flew west, One flew over the Cuckoo's Nest ! 
 
Nedanstående är en i leden uppföljande av de först formulerade bedrägerimailet från s.k. Facebook rewards, dvs. same shit just different name:
 
 
----- Original Message -----
Sent: Wednesday, September 18, 2013 11:17 PM
Subject: Facebook Rewards

Thank you for contacting the Facebook Rewards department.

We want you to know that the Facebook Rewards official email is accessed by several staff of the Facebook Rewards program.

Your Rewards Funds is a total sum of $1,000,000 USD (One Million U.S dollars) It is a lot of money, Hence, we must ensure to do everything legally and securely. It is therefore recommended for you to contact the Facebook Rewards program director in his personal email address. This is because, your privacy is very important to us.

In order to finalize the release of your Rewards Funds of One Million dollars ($1,000,000 USD), you are strongly advised to resend your details and information to the Facebook Rewards program director, (Mr. Todd Jackson). All information should be sent to the personal assigned email address of the Facebook Rewards Program director: todd.jackson1@hotmail.com

This is to ensure that you are dealing directly with the Rewards Program director.

Kindly complete the below details and resend it to: todd.jackson1@hotmail.com

Your name:
Your nationality:
Your current country of residence:
Your age:
Your Profession:
Your telephone no:
How long have you been using Facebook?:

We apologize for any inconveniences this may cause you, but it is very important for you to resend these information to the private email of Mr. Todd Jackson who is the Rewards Program director. This is to ensure that the director of the Rewards Program is in direct contact with you.

Complete the above form again and resend all information to: todd.jackson1@hotmail.com

Once your information is received by Todd Jackson, he shall begin the release process of your Rewards Funds immediately.

Thank you for your understanding.

Regards,

Tom Henry.
Secretary,
Facebook Rewards Program.
2013 Facebook, all rights resevered.

onsdag 18 september 2013

Nytt bedrägerimail som enligt utsago skulle vara ett utskickat från Facebooks Mark Zuckerberg !?! Hmmm....

Zucka i berget på Mark, eller vadå? 

Skall man slå sig på knäna, eller skall man skratta sig harmynt?

Finns det överhuvudtaget någon som kan ta dylika bedrägeriförsök på allvar?

Det enda som inträffar i min sfär är, att jag blir in i nordens trött på alla idioter som utgår ifrån, att jag är en lika komplett idiot som de själva är!

Sedan de fått någon godtrogen på kroken som svarar, lär de vilja ha kontonummer osv. för att kunna "föra över" de utlovade 1 000 000 dollar.

Det här mailet har dykt upp i min mailbox tidigare, men nu har det fått lite annan finish tycker jag mig minnas. Lite mer bondläpp över det hela:

----- Original Message -----
From: =?UTF-8?B??=
Sent: Wednesday, September 18, 2013 1:04 AM
Subject: Kära Facebook-användare

Kära Facebook-användare,
Den Facebook-teamet vill informera er och gratulera er för att dyka upp som vår 2013 Facebook Rewards vinnare. Snälla, ursäkta vårt dåliga svenska. Facebook är faktiskt ett engelskt företag som försöker tillgodose alla språk.
 
Om du får detta meddelande i din "Junk" mappen, vänligen flytta detta meddelande till dig "Inkorgen"-mappen. Vi har skickat detta meddelande till dig i juli, och det är det sista chansen för dig att hävda dina Facebook-fonder.
 
Den Facebook Rewards-programmet görs vartannat år. Du har valts ut slumpmässigt av Facebook internet oavgjort administratör. Dragningen Administratören är ett automatiserat program, som väljer Facebook-användare slumpmässigt.
Du har godkänt att kräva en total prissumma på $ 1.000.000 (en miljon dollar) Se nedan för dina vinnande detaljer:

Vinstbelopp: $ 1,000,000 (en miljon dollar)
Sats: TFB 12329317635197437-FAB/2013
Ref nr: TFB 29501870209289/ES 877
 
Den Facebook Rewards-programmet är stolt sponsrad av Facebook-ledningen. Din kontantpris skall överföras till dig i ditt land, där ditt Facebook-konto registrerades.
 
För att få din kontantpris, vänligen kontakta Facebook Rewards programansvarig på följande e-postadress: rewards@facebookrewardscard.com 
 
Du måste fylla i nedanstående formulär:
Ditt namn:
Din nationalitet:
Din nuvarande hemland:
Din ålder:
Ditt yrke:
Ditt telephone nr:
Hur länge har du använt Facebook?:
Vänligen fyll i formuläret ovan, och skicka den till programansvarig med nedanstående detaljer
E-post: rewards@facebookrewardscard.com 
 
Namn på Facebook belöningar programansvarig: Todd Jackson
Avdelning: cash frisättning avdelning.
Befattning: Direktör Facebook Rewards-programmet.
 
När dina uppgifter tas emot i e-post som ovan, kommer programansvarig kontakta dig, med information om hur du kan göra anspråk på prissumma var du än är. Den sammanlagda summan av en miljon US-dollar ska betalas ut till dig utan någon skyldighet eller förhör.
 
För din säkerhet, rekommenderas du att hålla din vinnande information hemlig, tills du har fått den vinnande pengar. Avslöjar inte du vinna informationen till en tredje part. Detta är en säkerhetsåtgärd för att skydda dig, och för att undvika onödigt missbruk av Facebook bonusprogram.
 
Återigen säger vi grattis från alla medlemmar av personalen på Facebook Team. Se till att skicka dina synpunkter eller frågor till Mr Todd Jackson, på sin e-post: rewards@facebookrewardscard.com 
 
Tack för att du använder Facebook.
 
Hälsningar,
Mark Zuckerberg,
Ägare och samordnare,
Facebook belöningsprogram,
2013. Alla rättigheter förbehållna.
 
Ni uppmanas att lägga "rewards@facebookrewardscard.com" till dina e-postkontakter. Du kan få våra meddelanden i din "skräp"-mappen.
Därför råder vi dig att lägga "rewards@facebookrewardscard.com" till din e-kontakt, så att du kan få alla våra efterföljande meddelanden i din "inkorg" mappen.
 
********
 
Jag hade lika gärna kunnat hissa upp fulfingret som bildsvar, det enda svar som puckot Mr Todd Jackson, på sin e-post rewards@facebookrewardscard.com kommer att få av mig. Men jag har bestämt mig för att ha vänliga veckan fr.o.m idag och ett tag framöver (peppar peppar ta i trä). Just därför blir det istället gula fötter till svar genom denna blogg och hans mailadress spärrad, dvs. hamnar direkt ner i dyngposten där den hör hemma, eftersom myndigheterna i alla länder godtar att bedragarna fortsätter i oförminskad skala!
 

måndag 16 september 2013

Jan Guillous nya romanserie, som Göteborgs-Postens Carl Erland Andersson recenserat i dagens tidning.

Det vete fasen vad jag skall klassa detta ordbajseri, som den s.k. litteraturrecensenten ägnat sig åt och där man kan ana sig till, att det är Jan Guillou som privatperson, som är som en finne i röven (milt uttryckt) på recensenten. 

Men mest låter recensionen ungefär som att hålla tal på en begravning där man varken känner lik eller släkt. http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2033415-jan-guillou-mellan-rott-och-svart

Pesonligen har jag slukat dessa hittills utkomna böcker i den nya romanserien, Brobyggarna, Dandyn och nu Mellan rött och svart och ser verkligen fram emot nästa bok i denna romanserie. 

Jan Guillou är mästerlig på historiska berättelser, dit även hela Arn-serien kan räknas till. Han har en förmåga att sätta tummen mitt i problematiken. 

Sedan att filmmakarna totalt missat att Arn-serien är en kärlekshistoria, med dåtidens konsekvenser och sålunda ingen krigshistoria, det kan inte heller läggas herr Guillou till last. 

Men nog börjar det bli en smula tröttsamt, att finna en upprepning i dagens Göteborgs-Posten, där herr GP-recensenten Carl Erland Andersson har föga insikter om tidens historia. 

Speciellt när den är så pricksäkert beskriven, som den blir av Jan Guillou. 

Mellan rött och svart, slutar när Sandöbron rasar och andra världskriget är ett fullbordat faktum.  http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/70-ar-sedan-sandobron-rasade


OBS! Det är inte jag som har manipulerat bilden, utan detta är en enorm valaffisch, där de till synes tänkta Charlie Chaplinsprickarna under näsan har flutit ut/runnit ut och blivit något mer tvetydigt. Denna bild skall jag sent glömma, eftersom den kostade mig min blogg i Norrbottens Kuriren. Det är ju personen på bilden som sitter i toppen av hierarkin på den stiftelse, som äger tidningsmonopolet i Norr. Inte blev det så mycket bättre av att jag inte delade kommunalrådet i Gällivare kommuns åsikter om det statligt ägda bolagets LKAB:s s.k. samhällsomvandling i Malmberget, dvs. folkfördrivning! Det blev tummen på vågskålen. Man kan skrämma folk till tystnad och underkastelse. Vill man göra det med mig får man nog skrota yttrandefrihetslagarna först... man kanske kunde kalla det för Lex Vilks.




  

söndag 15 september 2013

H.M. Konung Carl XVI Gustaf 40 år på tronen - 40 år för Sverige, men sedan 1946 en allmän "ägodel", som fått utstå mycket.

Jag har sagt det förr och jag säger det än en gång:

Tack för att Sveriges kungahus finns!

Jag föredrar fortfarande och i allt högre grad, att de representerar Sverige och finns där som ett långt och trofast kulturarv. 

I tider som blir allt mer godtyckliga, känner jag tacksamhet över att något finns av stabilare karaktär. Jag föredrar familjeföretaget Bernadotte i Svea Rikes tjänst och beklagar därför djupt, att politikerna kunde ta ifrån dem möjligheterna att framföra sina egna åsikter.

För min del är det otänkbart, att Sverige skulle representeras av några dagsländor till politiker och argumenten, att någon politiker skulle kunna göra samma jobb, ha samma åtaganden, det är bara en fix idé utan varje form av verklighetsförankring, som somliga bär på.

Redan när jag som barn under en vistelse med mina föräldrar och syster på Rugen i forna Östtyskland, fick jag klart för mig att det fanns många dolda sanningar och agendor. Sanningar och agendor, som jag som vuxen för mycket länge sedan har genomskådat. 

Jag har hunnit uppleva hur många gånger som helst, under mitt vuxna liv, att naiva människor hjälpt ett maktövertagande i tron och hoppet om att det skulle kunna bli till det bättre. Bara för att senare kunna konstatera, att man bara hjälpte ännu en maktfaktor till makten.

Konklusion: Det är enbart det som politik och religion står för och alltid stått för!

Skulle det verkligen vara något att stå efter? 

Inte enligt mig i alla fall.

Ikväll såg jag SVT:s jubileumsprogram på TV 1: En svensk intervju från 2013. 
15 september 1973 blev Carl XVI Gustaf kung av Sverige, bara 27 år gammal. Nu ser han tillbaka på de fyra decennierna på tronen. Glädjeämnen och bekymmer, privatliv och plikter. Klipp ur SVT:s arkiv ger tidsbilder och väcker minnen. 

( Programmet finns ännu inte i SVTPlay och jag kan därför inte klicka in någon länk.)

De som ropar högst om den svenska monarkins upphörande, kanske skulle börja sin egen utbildning, genom att ta del av detta program. Man behöver sas inte vara raketforskare för att inse vissa basala saker. - Den Bernadottska eran har inte bestått av något blodtörstigt, krigande kungahus. De står för helt andra bitar och ur ett humanperspektiv. 


FiSK, MiSK, POSK och andra mysko benämningar....


Vad det är jag surrar om?

Kyrkovalet så klart!

Jo, jag tillhör svenska kyrkan, trots avsaknad av en genomgripande Gudstro. Rösta skall jag nog göra framåt kvällskvisten innan de stänger vallokalen, får väl försöka att se till att politikerna åker ut ur kyrkan. Jag tycker de där pseudovetenskaparna ställer till tillräckligt bekymmer i Sverige ändå. Befria kyrkan från allt vad politik heter! Kyrkan skall sköta sin verksamhet på ett medmänskligt plan.

Hade jag nu inte haft en sådan medmänsklig relation till människorna, som jobbade inom kyrkan både i Malmberget, sedan min dotter döptes. Men även här i Göteborg, hade jag nog högst troligt begärt mitt utträde ur svenska kyrkan.


Du betalar en himla massa pengar i skatt till kyrkan varje år, vet du inte det, brukar jag få som provocerande frågeställning, när det står klart att jag inte lämnat svenska kyrkan.

Jo, visst vet jag det. Men det kan gå i den allmänna konkursens tecken. Jag varken röker, super eller knarkar, så varför inte låta de surkronorna gå till att bibehålla en svensk tradition. Jag har ingen känsla av att vi svenskar rent allmänt tillhör några Gudsfanatiker, utan har nog en rätt avslappnad inställning till vår kyrkotillhörighet. Men OM det finns ett helvete så hoppas jag, att den inrättningen avsätter ett särskilt rum för kyrkopersoner, som är kvinnopräst- och böghatare.

Nu skall jag väl villigt erkänna, att någon kyrkobesökare var jag inte förrän min dotter hakade på att börja sjunga i kören, eftersom det inte fanns några andra vettiga alternativ sedan vi kom ner till Göteborg. Då hände det att de hade konserter i Domkyrkan här i Göteborg och medverkade även vid en och annan gudstjänst på söndagarna. Det var rätt skönt, den dagen jag slapp att sitta av bänk på söndagarna.

Men säg något ont som inte för något gott med sig: Jag lärde mig att sitta och meditera under tiden, som jag fick vänta på henne. Några mer upplyftande gudstjänster kunde jag inte räkna in i domkyrkan, orden flög väl ut och in genom öronen. Men nattvarden var alltid lika intressant att åse. Då kom alla krakar skakande, som behövde en återställare, så där på söndagen.

Det var alltid lika intressant att se hur prästen greppade tag om vinkalken med ett stadigt grepp. Han tog liksom spjärn med fötterna. Men det hade han inget för, därför att det gjorde den abstinensskakande missbrukaren också, som dessutom tog ett rekorderligt grabbatag om vinkalken. Sedan var det en kamp om vinet, hur mycket vin som skulle komma ur kalken. Det var alltid pallevantarna som gick segrande ur striden, de lyckades alltid tippa kalken två tre rejäla klunkar! En gång lyckades en av dem rycka lös kalken ur prästens hand. Efter att han druckit ur allt vin, inför ögonen på en tämligen resignerad präst, som insett att slaget var förlorat, torkade han sig om munnen och begav sig iväg mot Domkyrkans port märkbart lättad.


Det var alltid med lätta steg, de travade ut sedan de fått sig en återställare vin. Innan dess såg de ut som om de var mer levande än död och man funderade ibland om de skulle överleva fram till dess nattvarden gick av stapeln. Resten av tillställningen struntade de alltid högaktningsfullt i.

De här åren som dottern sjöng i kören, skolade mig till att inta ett annat tålamod.

Sedan dess har jag upptäckt annan nytta, som i vart fall den här hemförsamlingen gör. Därför tycker jag, att jag kan bidra med mina skattekronor. De underbara som jobbar på församlingshemmet, de gör mycket gott: Har sångstunder med småbarnen, de fikar och leker en stund tillsammans och barnens anhöriga kommer samman med andra daglediga. Soppluncher för pensionärer, konstarrangemang, olika körverksamheter, olika biståndsverksamheter, musikaftnar, lite utflykter och vandringar, dop, konfirmation för de som nu känner för det och så naturligtvis jordfästningar.

Under årens lopp har de haft mycket på sin lyra: målargrupp för långtidssjukskrivna, frö & plantbytarträff, närkulturella/historiska träffar, föredrag, föräldrautbildning odyl.

Vårt församlingshem som ligger runt knuten har även en minibiblioteksfilial och där kan man även köpa rättvisevaror, som ett biståndsprojekt. Dessvärre är jag lite dålig på att nyttja det hela, men Herr H brukar gå dit med 2-åringen på sång&fika&lekstunden.

I fredags kom de tillbaka och den lille filuren sjöng glatt sångerna de hade sjungit: Blinka lilla stjärna, Ekorrn satt i granen, Fem små apor hoppa i säng och så någon sång där de hade rullat sig som korvar över golvet, berättade 2-åringen glädjestormande. Så hans favoritsång förstås i hans alldeles speciella texttappning:

Tingelinge tåget far far far ut i vida världen, den som 50 öron har får följa med på färden....

sjunger han glatt och jag och Herr H, utbyter glädjeblickar och undrar hur många det är som kan prestera det? 

50 öron!

Inte lätt för en generation där ören inte längre finns som valuta. Annat är det med oss som växt upp med 1 öre, 2 öre, 5 öre, 10 öre, 25 öre, 50 öre...

En av mina egna öringsånger, som jag uppskattade som mycket liten flicka. Det var nog den här stretchade 5 öringen, som räckte till ett massinköp och även återlämnande av växel. Det hade nog varit trevligt om det hade funnits dylika 5 öringar i verkligheten:

Om jag fick fem öreText och melodi: Felix Körling

Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma,
då skulle ja bli så glad så glad så glad,
då skulle ja köpa så mycke med detsamma,
och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.

En docka, en stor, som kan blunda och kan titta,
med kläder så fina skulle köpa ja,
och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta,
men hon skulle bjuda ja, när ja vill ha.

Och mamma skulle få en ny hatt och en ny kappa,
och ja skulle ha en muff som Stina har,
och sen skulle jag visa alltihop för pappa
och ge pappa pengarna som sen va´ kvar.


lördag 14 september 2013

Är det inte hög tid att det sker en större förändring och uppdatering i FN och EU.

Alla gamla väloljade och inkörda, typ Jan Eliasson i FN-skrapan, borde de inte ta unga adepter under sina vingar. Ta med dem i ett genomgripande förändringsarbete inom FN. 

Borde inte lobbyisterna inom EU vara i minoritet och de som verkligen arbetar för ett bättre EU vara fler till antalet. Nu är det precis tvärtom. - De unga borde tillförsäkras en framtid. Det är de unga som hör framtiden till.

Jag tror att de unga har ganska mycket av förändringsarbete att erbjuda FN och EU, även om de inte är så välinoljade och inarbetade i olika samhällssystem. 

Någonstans på vägen kan jag minnas min egen färd genom arbetslivet, det offentliga livet. Jag kastade mig hela vägen i och lärde mig simma under tiden, därför att jag ville!

Dessutom gavs jag möjligheter, att själv bestämma min egen utveckling. Mycket slit har det inneburit, men det finns inte en sekund jag ångrar allt slit och försakande av den egna bekvämligheten. Kan jag inte få vara människa/ medmänniska, kan det lika gärna kvitta!

OM jag kunde lära mig allt jag lärt mig under livets gång, då måste det finnas möjligheter för varje ung människa som har viljan, att också kunna.

Jag tänker på att FN funnits i 68 år, utan att man kommit de grundläggande världsproblemen speciellt mycket närmare. Jag tillhör generationen som ständigt fick höra, när matlusten tröt: "tänk på barnen i Biafra, de skulle vara glad om de hade mat"

I oktober 1945 bildades FN. Fortfarande pågår hungerkatastrofer och etnisk rensning runt om i världen. Kommer man inte åt grundproblematiken, hur skall man då någonsin komma till en lösning.

Är det verkligen vettigt att fortsätta, att leverera vapen och det mest häpnadsväckande: biståndspengar som hamnar i fullständigt fel fickor. Pengar som går raka vägen till korruption och möjligheter att fortsätta krig och förföljelse. Det har gått Business as usual i bistånd! Hur sjukt är inte bara det.

Är det verkligen rimligt att lejonparten invandring sker i form av asylskäl.

Ibland fylls jag av en stor beundrad för mina gamla elever - de borde sitta i FN-huset & EU! Jag vet vilka erfarenheter de har fått med sig under sin uppväxt, eftersom jag kunnat följa det på nära håll.
http://rsgoteborg.wordpress.com/2013/09/07/21-600-kronor-till-rojava/ 

******
Nya sundare tankar finns också på annat håll: 




Men ingen unge i hela världen skulle behöva oroa sig för att mamma eller pappa vill besöka sina anhöriga, som blivit kvar i det gamla hemlandet. 

Skall man verkligen behöva vara på flykt för att man t.ex. är kurd, eller för att man inte vill som flicka få sitt egenvärde och frihet vingklippt. 

Skall något barn någonsin behöva oroas över, att ens föräldrar inte skall komma levande tillbaka från det gamla hemlandet. Skall kvinnor, barn lemlästas, våldtas, eller dödas för att de inte anses tillhöra de "rätta".

Det borde aldrig någonsin få finnas med på världskartan, att man ärver ett problem pga. tillhörighet av en minoritet, eller är till kvinna född. Det här har tillåtits pågå alldeles för länge. 

Jag har ledsnat på att ett land kan ge t.ex. romer skulden för att de sitter på olika gator och tigger runt om i Europas städer. Så länge EU blundar för problemen i de olika länderna, så länge kan det här få fortgå. Skammen ligger inte på de som tigger, utan på det land där det sjuka samhällssystemet återfinns.

Är det inte dags att utvidga de internationella domstolarna, att äga rätten att handskas med all världens etnisk rensning/folkmord, förtryck av olika folkgrupper, men också kvinnoförtryck. Skall man verkligen behöva dö pga. inre blödningar efter en bröllopsnatt, när man är 8 år och den man blivit bortgift med är 40 år?

Ett första steg, ett nytt förhållningssätt inom både FN och EU, borde inte innebära så stora problem, om man verkligen tycker att världen skall ha en framtid.

Existerar verkligen den Guden, som ser med blida ögon på en massaker, eller förtryck på andra oliktänkande. OM det finns en sådan Gud, heter inte den Guden i själva verket något helt annat...  

och om det verkligen finns ett helvete, hoppas jag att den inrättningen sparar ett särskilt rum för personer, som tagit sig friheten över andra människor.
"Guds öga", eller NGC 7293, ligger ca 700 ljusår bort i stjärnbilden Vattumannen

torsdag 12 september 2013

En del toner kan få mig att söka och fundera mer än något annat.


Desert Flower Soundtrack Wüstenblum, det är det allra närmaste jag kommer i tonväg, som liknar det jag saknar och aldrig återfunnit.


Jag är alldeles vill och skeppsbruten i mitt sökande. 


Jag vet inte ens vad ovanstående titelmelodi heter och vem det är som har gjort den. Men jag känner igen blåsinstrumentet så väl, fastän jag inte ens kan sätta namn på det. 


Baason?


Oboe? 


Vad kunde det musikinstrumentet heta, som hade sitt ursprung i Orienten?


Jag hittar inte heller någon annan inspelning där just denna form av orientalisk musik återkommer i.


Det ljuder fortfarande inom mig, detta onåbara som har många likheter med tonerna i ovanstående musikstycke. De toner jag längtar efter, längtar till och saknar ...


Jag har så här fruktansvärt många år efteråt, suttit och frenetiskt letat efter musik där detta blåsinstrument finns med och som har samma karaktär av musik, som ovanstående musikstycke har många likheter med. Detta vemodiga, lugna, närvarande orientaliska, som har gått rakt in i mig och som uppfyller hela min själ.


Det är så det blir när man lider inre skeppsbrott. Man kan inte i efterhand hitta tillbaka. Det verkar helt enkelt inte låta sig göras... 


Kanske var det därför jag älskade, att stå om kvällarna nere vid stranden i Cadiz och se när solen sjönk ner i havet vid Afrikas kust. Det var då musiken åter levde inom mig, musiken jag aldrig återfunnit någon inspelning av att lyssna till.

Solen som försvinner ner i havet vid Afrikas kust och min längtan finns där någonstans i minnet mellan ljus och mörker.

 

Eftertankens kranka blekhet.

På en bänk i Trådgårdsföreningen sitter Kal och Ada.

Plötsligt lägger Kal armen om Adas axlar och säger:

- Dô, skulle du vella bli min fru?
- Oh! JA! Gärna!

Lång. Mycket lång tystnad följer.

- Varför säger du inget, Kal?
- Ja, tror ja änna redan har sagt för môcke.


onsdag 11 september 2013

Resignation is our biggest enemy - Anna Lindh 1957 - 2003.

Några vettlösa knivhugg och den politiska kartan ritades om totalt för 10 år sedan. 
 
Jag är helt övertygad om att det var ett politiskt mord, en ren och skär hämndaktion mot Anna Lindh. Sanningen finns nog någonstans bland dessa rader: http://sv.wikipedia.org/wiki/Zoran_%C4%90in%C4%91i%C4%87
 
Jag tror ärligt och uppriktigt att svensk politik åsamkades ett svårt nederlag, som den aldrig kommer att återhämta sig från. Det finns inte längre några ideal, eller kamp om en rättvis värld. De idealen lades i graven med Anna Lindh. Kan man lägga så stora ord på en mördad människa, vars livverk inte hann gå i full blom. Jo, jag tror faktiskt att man kan det.
 
Aldrig har jag röstat på socialdemokraterna, men ändå kan jag tillskriva henne, att hon var en av de mycket få som lyckades bibehålla sin övertygelse- och sina värderingar. Hon stod till vänster och gjorde aldrig avkall på att skrota kärnkraften, eller arbeta i en god miljös tecken och för fredsbevarande operationer. För henne var en rättvis värld det enda tänkbara redan när hon som 12 åring stegade in i SSU. Hennes tankeskärpa var något alldeles speciellt.
 
Jag minns den känslan jag hade när hon med stadiga steg följde den mördade Olof Palme till graven, jag trodde då att hon skulle bli en av våra verkligt stora politiker. Föga anade jag då hur verkligheten kan bli i en allt sjukare värld. 
 
Anna Lindh var också något så sällsynt som en äkta pragmatiker.
 
Jag har svårt att föreställa mig att Sverige hade gått den kräftgång som blivit om vissa personer hade varit kvar vid rodret. Landet Sverige styrs och genomsyras idag av en sådan fullständig inkompetens, att det verkar som om hela samhällssystemet har havererat. Jag kan inte låta bli att fundera: hade det ändå blivit det till slut - Är det så att var sak har sin tid och nu fungerar inte det här systemet längre, någonstans i världen. Nu måste ett helt nytt synsätt komma in...
 
 
FN har blivit helt förfelat, de blundar för "etnisk rensning" och bara i det ligger ett stort och grundläggande problem. Hur många fler skall vara på flykt från sina hem innan de kan förstå vad som måste göras. EU har fyllts av fler lobbyister än EU-medarbetare! Världsbanken är ett enda stort aprilskämt, som trycker upp värdelöst papper, utan att ha en säkerhet i form av en guldreserv. "Min Gud = den enda rätta tron" är numera inget annat än ren och skär politik av värsta sorten.
 
I dagens Sverige utreds inte ens brott som lagstiftningen omfattar. Det mesta av brott har blivit lågprioriterat, t.o.m. mot personkrets som lagstiftaren särskilt har omnämnt. Det finns inte vård om du inte står och viftar med en försäkring eller penningbunten. Vi lämnar det mesta därhän, det har blivit en allt grövre urskiljning bland de som skall ha och de som intet skall ha.
 
Det som efter Anna Lindhs död har lagt på hennes skuldbord är utvisningen av de två egyptierna. Men jag tror inte ett dyft på Anna Lindhs skuld. Av samma anledning finner jag det så osmakligt på det sätt som fd. statsministern Göran Persson framställde det i tisdagens program om Anna Lindh. Den karlen är och förblir ett enda stort tragiskt misslyckande. Mer ryggradslös person får man sannerligen söka efter. Han förpassade både Margot Wallström och ”Chefen för fittstimmet” Margareta Winberg ut i kylan och hade han inte varit så underdånig Anna Lindh hade han säkert manövrerat ut henne också tids nog.
 
Ja, dessa strebers med gammelherrmentalitet. De har inte ens fått så pass mycket folkvett med modermjölken, att de förstår sig om att försvara feminismen fullt ut. Det om något är verkligen en värdegrund. Människors lika värde.
 
Följande finns att hämta ur JO:s handläggning om själv utvisningsärendet. Där JO riktade skarp kritik mot säkerhetspolisen!
 
 
En person hade en stark minnesbild av att han hade talat med A.A. vid något tillfälle före mötet och att denne då nämnt att Säkerhetspolisen inte kunde ordna svensk flygtransport med så kort varsel varför de måste försöka få tag på ett utländskt flygplan. Troligen informerades utrikesministern om detta före föredragningen så att hon skulle vara beredd på frågan. Utrikesministern hade, såvitt han kom ihåg, inte någon synpunkt på vem som borde sköta transporten. 
 
Han mindes inte om de diskuterade någon speciell nationalitet på flygplanet men var rätt övertygad om att åtminstone utrikesministern skulle ha "lyft rätt ordentligt på ögonbrynen om SÄPO sagt att det skulle vara just ett amerikanskt flygplan". 
 
Samma person hade också gjort en minnesanteckning om att A.A. efter verkställigheten ringt och meddelat att allt gått bra men att planet visat sig vara amerikanskt och inte egyptiskt.
 
- Vid en sammanfattande bedömning av de lämnade uppgifterna fanns det, enligt Utrikesdepartementet, inte något stöd för påståendet att Säkerhetspolisen vid föredragningen skulle ha nämnt att verkställigheten skulle ske med ett amerikanskt flygplan eller med amerikansk medverkan. Däremot kunde uppgifterna tyda på att man skulle få amerikansk hjälp med att ordna luftrum för flygrutten. Vidare påtalades att det också var frågan om olika "informationskulturer".
Det är mer harmoni i en tudelad vattenmelon, än något som samhället står för idag.
 

lördag 7 september 2013

Bland dönickar och dårfinkar (vi tillhör den sistnämnda kategorin).

Imorse när jag satt och dinglade med benen på den vita Ifö-tronen, hörde jag plötsligt ett väldigt brak, som fick mig att sprätta till där jag glosögd satt och läste Sara Kardefors krönika i Göteborgs-Postens "Två dagar"

Braket följdes av en kompakt tystnad.

Jag undrade därför: kunde det ha varit den gamla Burton golfbagen, som jag återanvänt som paraplyställ och skohornshängare mm. ute i hallen...
Mjae, lät inte riktigt så. Det var ett större brak än vad den möjligen kunde ha åstadkommit om den hade trillat omkull. 
Vägghyllan då... 
Mjae, då borde det ha efterföljts av krossat glas och mer småljud.

- Vad var det? ropade jag, när jag inte längre kunde uthärda tystnaden och ovissheten.
- Det var bara jag, hörde jag dottern svara och det lät som om rösten kom från någon avgrund.

Varvid jag hörde hur hon ropade på Herr H, som från köket hasade sig in i hennes rum. Deras samtal hördes som ett mummel.

Väl ute ur lilla tronsalen, fann jag henne sittande på golvet framför hennes nog så välspäckade bokhyllor, ivrigt rotandes på de nedersta bokhyllplanen.
Här står böckerna i lager på lager i flerdubbla rader. Men hon vet var hon har varje bok! Det finns ett system i packningen.
Förklaringen kom, hon hade råkat maka undan fåtöljen för att rymmas bättre sittandes på golvet. Fåtöljen i sin tur hade stött till bordet, som hade trillat omkull. Därav det ljudliga braket.

Jag försvann ut ur hennes rum och återkom senare med kameran i högsta hugg.

- Vad skall det där föreställa hörde jag henne säga, från hennes position på golvet. Är det trakasserier på gång?
- Inte då, svarade jag, jag är bara fascinerad av compact living.
- Saknas väl bara x-antal bokhyllor om jag skall få plats med alla mina böcker, som är utspridda över hela huset, mumlade hon. 
Compact living á la bokmal
När jag en stund senare kom in i köket, efter att ha bäddat sängen. Stod hon där och höll på att fixa sig frukost.

- Inser du att det rent teoretiskt kunde ha varit så, att du hade trillat ur sängen och brutit lårbenshalsen, sa jag.
- Skulle inte tro det, svarade hon, då hade du hört ett vrål!

fredag 6 september 2013

"Walkie Talkie Tower" i London, eller 20 Fenchurch Street,

som byggnaden egentligen heter, är ännu en vanvettig skyskrapa. Den om något måste väl ändå vara ett bevis på människans kompletta dårskaper.


Skyskrapan, som är 160 meter hög med 37 våningar, beräknas vara klar 2014 och nu försöker man som bäst på att komma på hur man skall åtgärda den konkava fasaden, som fungerar som ett brännglas, när solen gassar på. 

Jag vet inte men redan i småskolan fick jag lära mig att konkava/konvexa glas och solens strålar, det var en synnerligen dålig kombination. OM man nu inte var ute efter att göra upp eld med hjälp av det. 

Hur många villabränder som orsakats av prismor och uppställda kikare vid fönster, vete gudarna. Skall man ha dylika nära fönster skall de vara på den sida dit solens strålar aldrig når.

I det här fallet med Walkie Talkie Tower, (numera omdöpt till "Walkie Scorchie" ) smälter plastdetaljer på parkerade bilar. Det måste ju vara en höjdare och finna sin parkerade Jaguar demolerad av solreflekterna. Själv skulle jag verkligen vägra att vistas i detta sken, som många intygar att det känns rent ohälsosamt.

Tydligen är det så att dagens arkitekter inte har de mest basala kunskaper, som man förr i tiden fick redan i folkskolan.




tisdag 3 september 2013

5:2 dieten, om den säger bantningsgurun Stefan Rössner (sittande på sedvanliga dubbla stolar):

- De blir höga som hus och städar garaget klockan 05 på morgonen.
 
 
Ärligt och uppriktigt talat får jag ett enormt sug efter att testa hans teori, den där om att bli hög som hus och städa garaget kl 05 på morgonen.
 
Dels är det inte en levande själ, som kan få mig ur sängen vid den tiden på morgonen, om det inte är av någon väldigt bra anledning. Dit hör inte städning, det kan jag luuuuugnt påstå! Det var länge sedan jag ägnade mycket energi åt att jaga dammtussar och vifta mattfransarna åt rätt håll.
 
Dels har jag bara en carport, visserligen där ena väggsidan är hel, men enbart just därför vore det intressant och se hur man bär sig åt för att städa garaget klockan 05 på morgonen, när man bara har en carport. Eller är det nu så finurligt, att man får fnatt och bryter sig in i grannarnas garage och städar, bara därför att man minskat på kaloriintaget två dagar i veckan?
 
Själv kan jag riktigt se rubrikerna på Grannsamverkans meddelandena: inbrott i garaget på X-väg nr 34 i Y-stad, inget bortfört mer än en massa sopor och dammtussar! Röjningsarbetet har varit omfattande!
 
Det är liksom ingen måtta hur man slåss för att 5:2 dieten inte skall slå igenom. NU varnar man t.o.m. för ätstörning och illustrerar det med en (1) tallrik med mat på och en (1) tallrik utan mat, ungefär som om det är det som 5:2 dieten skulle gå ut på. Allt eller inget...
 
 
Jag vet inte om jag tänker fullständigt fel, men själv såg jag BBC-dokumentären där Michael Mosley intervjuade ledande forskare inom ämnet för att få svar på frågan: varför är en del människor friskare och lever längre?
  Svaret var rätt entydigt: de äter mindre! Ungefär som om det svaret vore en världssensation... 

Det fanns en till intressant teori i BBC-dokumentären och det tycker jag är betydligt intressantare: 
- istället för ett krasst konstaterande, som nog varenda människa med lite handen på hjärtat och ärlighet måste kunna inse: hålla igen lite på kaloriintaget en del dagar och överlag bara äta det som kroppen egentligen förbrukar, andra dagar. - 
Det var nämligen så att han tillhörde den kategori som hade sådan gensammansättning, att det för hans del räckte med 3 minuters intensiv träning!

Inte för att det nog skulle förändra mina egna intentioner om träning/röra på mig. Jag har ett BEHOV av att göra av med energi för att ha knopp och kropp i hyfsad form. Medan andra dagar har jag helt enkelt ett behov av att göra helt andra saker, som inte ger några glädjeskutt på energiförbrukningen.

I dokumentären mättes Michael Mosley med en magnetisk resonanstomografi och klassades som en "tofi" (=thin outside, fat inside), dvs. han var smal på utsidan och fet på insidan. Det inre fettet är farligt, det är alla läkare ense om. Det var i alla fall det som man kom fram till även i dokumentären. Fettet på insidan av kroppen bäddar in de inre organen och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar inkl. diabetes. Anledningen till hans program var hans pappa, som dog av komplikationer pga. övervikt. Det ville han själv gärna undvika.

Varna för ätstörningar, som ett argument för att inte prova på 5:2 sättet att äta, har jag lite svårt att köpa. Är man överviktig, vare sig det är på in eller utsidan, har man väl redan någon form av ätstörning, eller tänker jag fel...

För att bli av med 1 kg fett måste man göra av med 9 000 kcal. De där 9 000 kcal/överviktsfett de kom väl knappast inflygande med något UFO. 

Anledningen till övervikt är aldrig en enkel historia, vare sig det gäller inre eller yttre fett, eller både ock. Därför är det nog på tiden, att man slutar upp med att betrakta överviktiga, som intelligensbefriade, eftersom det i själva verket kan vara så att en tillsynes rätt smal person kan vara precis lika illa ute, som en som är märkbart fet på utsidan.

Ett vet jag också, man kan vara både fet och undernärd, därför är jag rätt säker på att det är betydligt bättre, att skaffa sunda matvanor. Sedan om det går ut på att under två dagar i veckan äta ett mindre kaloriintag, för att minska på fettmängden, antingen på insidan eller utsidan, alternativt både ock, så har jag lite svårt att tänka mig, att det gör någon skada. 

Jag gissar att de människor som idag är 100 år och lite till, till stora delar levt så. Inte efter konstant korvstoppning 7 dagar i veckan.

Skippar man halv- och helfabrikaten, utan äter bra mat, med bra råvaror kan jag inte tänka mig att man lider någon näringsbrist. Det är väl det som hela 5:2 dieten egentligen går ut på, eller har jag nu missat något igen.
Ut med gammal omhändertagen skörd för att ge plats för nya råvaror...