- den 3 november 2008, kl 12:34
Det är rätt vanligt att tala om kvinnor som dras till "farliga män", men sanning att säga finns motsatsen också. Män som älskar galna eller "farliga" kvinnor finns, det är ingen myt.
Det finns killar som utan omsvep erkänner att de skulle nog, om de vore kvinnor, antagligen skrivit kärleksbrev till dylika personer som Flink eller Lasermannen och sannolikt nappa på ett bröllop inför fängelsedirren. Men jag vet sanning att säga inte om just det fenomenet är så vanligt bland män. Inget jag direkt fått bekräftat eller känner till. Däremot vet jag att det förekommer att kvinnor skriver till farliga män som sitter inne.
Hur ser farliga män ut?
Ja, jag drar ett enda penseldrag, därför att i grunden är det samma utgångsfärg, bara lite olika tydliga färgskalor. Fältet ÄR brett:
kvinnomisshandlare, riktigt maktfullkomliga män, dysfunktionella män.
Det är ett betydligt större och bredare fält än jag tror gemene man inser, eller rättare sagt vill inse! Det borde helt enkelt sättas fokus på både kvinnor och män som "hamnat i den sitsen" och se hur händelseförloppen blir. Jag själv tyckte att det kändes hög tid nu.
Just nu sitter jag och gör en större sammanställning, dvs. skriver på ett regelrätt manus om dessa dysfunktionella personligheter, såväl kvinnor som män. Stoff saknas sannerligen inte! Det är i stort sett bara att välja och vraka och mixa ihop det hela. Förhoppningsvis till ett bra slutresultat.
Jag själv har som kvinna haft oflytet att stöta på en del dysfunktionella män i lite olika kaliber, eller flytet i vissa fall, jag har trots allt haft detta som mitt levebröd. De återfinns i samtliga samhällsklasser och yrkeskategorier.
Men jag har kommit fram till att det finns ett genomgående tema hos dessa män "sjuklig svartsjuka" som tar sig lite olika vägar. Det finns en sådan spännvidd att det är nästintill obegripligt. De kan t.ex. vara både notorisk otrogen och sjukligt svartsjuk, Dr Jekyll & Mr Hyde, allt i samma mix! Då förstår nog alla digniteten av problemet. HUR många är det som INTE känner en sådan person och oavsett om det är en man eller kvinna?
Räck upp en hand!
Du torde antingen vara blind & döv, eller bosatt på en liten bananö!
Filmstjärnan Rita Hayworth lär ha sagt, att hennes framgång som Gilda i filmen med samma namn påverkade hennes kärleksliv negativt:
"Alla män som någonsin fallit för mig har förälskat sig i Gilda och vaknat upp med mig."
Men det senaste TV-serieinslaget i form av Lila i Dexter måste nog vara en klar hit. Den typen av kvinna måste verkligen passa män som dras till "galna kvinnor".
Jag kommer ihåg när jag var involverad i just den här diskussionen om farliga kvinnor och nämnde några kända exempel, som funnits i tidningarnas rubriker, skakade de bara på huvudet. Nej, de verkade inte vara något, snarare traditionella brudar, annat var det med de här "galna" kvinnorna.
- Du vet; sa en av dem till mig och såg ut som om jag verkligen skulle förstå "grejen", de är "Crazy in the head, crazy in bed".
OM jag förstod något, nej verkligen inte! Jag undrade varför de inte istället klättrade uppför K 12, eller vad den där toppen nu heter på Mount Everest, som sannolikt också i de flesta fall bara leder till en ond, bråd och kvalfull död. Eller i vart fall medför viss förlust av kroppsdelar och allvarliga skador. De skrattade rått och undrade om kapitlet galna kvinnor var helt okänt land för mig. Jo, tack, det har liksom inte helt passerat i periferin.
Jag vet en del som berättat att deras förhållanden med de här kvinnorna aldrig liksom hämtat sig, sedan de blivit attackerade med kockknivar etc. och det inte varit fråga om matlagning precis. Utan de männen de har insett att det rent av är korkat att ha relationer med kvinnor, som faktiskt inte är bra för dem.
Efter den utläggningen fick jag mig berättat om mer än vad mitt förstånd egentligen kunde ta in. Passar nog bättre för romanform, därför att det är så "skruvat" att det blir ibland svårt att få ihop det i lilla huvudet.
Men storyn om lackfetischisten den skrattade jag så jag nästan grät av, även om det i vissa delar var inslag av lite väl mycket "action".
När jag får vissa saker till mig så sitter jag där och undrar om man inte missuppfattat saker och ting i slutändan och just därför blir det så här himla tokigt. Små rester av förutfattade och förlegade uppfattningar om vad män är och vad kvinnor är. Men naturligtvis avvikelser från "normalmönstret". Vad är "normalt" insisterade någon av dem.
- Ja, svarade jag det kan man ju diskutera med fog, men inte fasen är det normalt att känna sig tänd av att någon bär sig djävligt illa åt.
Gapflabb till svar!
Sedan hamnade vi i ytterlighetsdiskussioner om direktören som vill bli förnedrad av prostitutan, eller tvärtom. Till män som manövrerar ut sina f.d. genom barnen och kvinnor som gör detsamma, eller detta att man använder barnen för egna syften. Hör och häpna! För första gången var vi faktiskt HELT överens, det är egentligen ett VÄLDIGT bra värdemått på dysfunktion, när barn kommer till skada mellan två parter!
Sanning att säga har jag svårt att greppa vad det är som är så spännande med dessa "farliga personer". Själv fick jag nästan panikskräck, när jag såg fascinationen hos en del kvinnor, över ett par män som de visste var personer, som om och om igen hade tagit död på sina kvinnor som de haft förhållande med! Ändå hade de här kvinnorna suttit innan de här männens ankomst och talat om hur den och den hade gjort sig skyldig till det och det och verkat förfasa sig över det!
Dylika gånger kan jag bara läsa i min kurslitteratur och utifrån den "lektyren" rent teoretiskt förstå det hela, men inte med mitt eget känsloliv, där är det BLANK ruta. Yrke blir ett och privatliv något annat. Det är nog som indianerna säger, för att verkligen förstå någon måste man gått omkring i dennes mockasiner åtskillig tid.
Jag kan inte låta bli att citera ett känt citat från damtoaletternas värld:
"Män är antingen fulla i skit eller upptagna". Varje gång jag läser det har jag lust att ta upp pennan och skriva dit "ibland händer det att det är både ock".
Samtidigt som jag hyllar den "anständige" mannen OCH kvinnan, utan dessa personer skulle JAG nog helt frivilligt söka mig till den där obebodda bananön och leva på bananer resten av mitt liv!
Det finns killar som utan omsvep erkänner att de skulle nog, om de vore kvinnor, antagligen skrivit kärleksbrev till dylika personer som Flink eller Lasermannen och sannolikt nappa på ett bröllop inför fängelsedirren. Men jag vet sanning att säga inte om just det fenomenet är så vanligt bland män. Inget jag direkt fått bekräftat eller känner till. Däremot vet jag att det förekommer att kvinnor skriver till farliga män som sitter inne.
Hur ser farliga män ut?
Ja, jag drar ett enda penseldrag, därför att i grunden är det samma utgångsfärg, bara lite olika tydliga färgskalor. Fältet ÄR brett:
kvinnomisshandlare, riktigt maktfullkomliga män, dysfunktionella män.
Det är ett betydligt större och bredare fält än jag tror gemene man inser, eller rättare sagt vill inse! Det borde helt enkelt sättas fokus på både kvinnor och män som "hamnat i den sitsen" och se hur händelseförloppen blir. Jag själv tyckte att det kändes hög tid nu.
Just nu sitter jag och gör en större sammanställning, dvs. skriver på ett regelrätt manus om dessa dysfunktionella personligheter, såväl kvinnor som män. Stoff saknas sannerligen inte! Det är i stort sett bara att välja och vraka och mixa ihop det hela. Förhoppningsvis till ett bra slutresultat.
Jag själv har som kvinna haft oflytet att stöta på en del dysfunktionella män i lite olika kaliber, eller flytet i vissa fall, jag har trots allt haft detta som mitt levebröd. De återfinns i samtliga samhällsklasser och yrkeskategorier.
Men jag har kommit fram till att det finns ett genomgående tema hos dessa män "sjuklig svartsjuka" som tar sig lite olika vägar. Det finns en sådan spännvidd att det är nästintill obegripligt. De kan t.ex. vara både notorisk otrogen och sjukligt svartsjuk, Dr Jekyll & Mr Hyde, allt i samma mix! Då förstår nog alla digniteten av problemet. HUR många är det som INTE känner en sådan person och oavsett om det är en man eller kvinna?
Räck upp en hand!
Du torde antingen vara blind & döv, eller bosatt på en liten bananö!
Filmstjärnan Rita Hayworth lär ha sagt, att hennes framgång som Gilda i filmen med samma namn påverkade hennes kärleksliv negativt:
"Alla män som någonsin fallit för mig har förälskat sig i Gilda och vaknat upp med mig."
Men det senaste TV-serieinslaget i form av Lila i Dexter måste nog vara en klar hit. Den typen av kvinna måste verkligen passa män som dras till "galna kvinnor".
Jag kommer ihåg när jag var involverad i just den här diskussionen om farliga kvinnor och nämnde några kända exempel, som funnits i tidningarnas rubriker, skakade de bara på huvudet. Nej, de verkade inte vara något, snarare traditionella brudar, annat var det med de här "galna" kvinnorna.
- Du vet; sa en av dem till mig och såg ut som om jag verkligen skulle förstå "grejen", de är "Crazy in the head, crazy in bed".
OM jag förstod något, nej verkligen inte! Jag undrade varför de inte istället klättrade uppför K 12, eller vad den där toppen nu heter på Mount Everest, som sannolikt också i de flesta fall bara leder till en ond, bråd och kvalfull död. Eller i vart fall medför viss förlust av kroppsdelar och allvarliga skador. De skrattade rått och undrade om kapitlet galna kvinnor var helt okänt land för mig. Jo, tack, det har liksom inte helt passerat i periferin.
Jag vet en del som berättat att deras förhållanden med de här kvinnorna aldrig liksom hämtat sig, sedan de blivit attackerade med kockknivar etc. och det inte varit fråga om matlagning precis. Utan de männen de har insett att det rent av är korkat att ha relationer med kvinnor, som faktiskt inte är bra för dem.
Efter den utläggningen fick jag mig berättat om mer än vad mitt förstånd egentligen kunde ta in. Passar nog bättre för romanform, därför att det är så "skruvat" att det blir ibland svårt att få ihop det i lilla huvudet.
Men storyn om lackfetischisten den skrattade jag så jag nästan grät av, även om det i vissa delar var inslag av lite väl mycket "action".
När jag får vissa saker till mig så sitter jag där och undrar om man inte missuppfattat saker och ting i slutändan och just därför blir det så här himla tokigt. Små rester av förutfattade och förlegade uppfattningar om vad män är och vad kvinnor är. Men naturligtvis avvikelser från "normalmönstret". Vad är "normalt" insisterade någon av dem.
- Ja, svarade jag det kan man ju diskutera med fog, men inte fasen är det normalt att känna sig tänd av att någon bär sig djävligt illa åt.
Gapflabb till svar!
Sedan hamnade vi i ytterlighetsdiskussioner om direktören som vill bli förnedrad av prostitutan, eller tvärtom. Till män som manövrerar ut sina f.d. genom barnen och kvinnor som gör detsamma, eller detta att man använder barnen för egna syften. Hör och häpna! För första gången var vi faktiskt HELT överens, det är egentligen ett VÄLDIGT bra värdemått på dysfunktion, när barn kommer till skada mellan två parter!
Sanning att säga har jag svårt att greppa vad det är som är så spännande med dessa "farliga personer". Själv fick jag nästan panikskräck, när jag såg fascinationen hos en del kvinnor, över ett par män som de visste var personer, som om och om igen hade tagit död på sina kvinnor som de haft förhållande med! Ändå hade de här kvinnorna suttit innan de här männens ankomst och talat om hur den och den hade gjort sig skyldig till det och det och verkat förfasa sig över det!
Dylika gånger kan jag bara läsa i min kurslitteratur och utifrån den "lektyren" rent teoretiskt förstå det hela, men inte med mitt eget känsloliv, där är det BLANK ruta. Yrke blir ett och privatliv något annat. Det är nog som indianerna säger, för att verkligen förstå någon måste man gått omkring i dennes mockasiner åtskillig tid.
Jag kan inte låta bli att citera ett känt citat från damtoaletternas värld:
"Män är antingen fulla i skit eller upptagna". Varje gång jag läser det har jag lust att ta upp pennan och skriva dit "ibland händer det att det är både ock".
Samtidigt som jag hyllar den "anständige" mannen OCH kvinnan, utan dessa personer skulle JAG nog helt frivilligt söka mig till den där obebodda bananön och leva på bananer resten av mitt liv!
Debatten startad av Tommy
SvaraRaderaStartad: 2008-11-03 23:16:45
Det finns 5 kommentarer.
Jadu, Tommy nu är vi inne på MYCKET svår terräng. Jag har själv upplevt det här på mycket nära håll och jag kan bara svara för mig själv, igen. JAG personligen skulle ALDDRIG någonsin acceptera, att någon var så "snäll" och gav mig blåtiror, bröt armar och ben på mig, försökte att strypa mig, skar av mig tungan och stoppade ner den i halsen, eller vad jag nu har mött i det här yrkes- och privatlivet. Psykisk misshandel är inte heller något vidare, det har jag personligen mött både i privat- och yrkesliv, men så har också processen blivit kort, från min sida! Förakt är nog det rätta ordet som jag känner inför dylika personer. SÅ gör man bara inte! Det finns ingen som helst anledning till det. Vi fick en hjärna och en mun och möjligheten att kunna tala med varandra. That´s it!
Anmäl >Gun (2008-11-05 17:02:54)
Från fysisk till psykisk misshandel ...
Hur många är inte de män, -återigen i Malmfälten och Tornedalen- som ser ner på sina kvinnor å´de grövsta. Mer än en gång, som jag fått höra utrycket; "Men han är ju så snäll, med henne". Snäll!!?, det är tammefan även kon i båset. Då skulle jag många ggr som kvinna, hellre välja en man som kanske inte alltid är lika "snäll", men som behandlar mig med respekt. Sett fall, som formligen fått mig att baxna, hur vissa kvinnor låter sig behandlas. Fattar INTE att kvinnor finner sig i det?!!
"En blåtira läker på en vecka, men det gör inte en ärrad själ".
/Tommy
Anmäl >Tommy (2008-11-04 22:50:34)
När vi talar om dom RIKTIGT farliga männen, då talar vi om utanförskap och alla tragiska "ingredienser" som ingår i deras uppväxt. Jag syftade mer på helt "vanliga män", som man dagligen stöter på i ex.vis Malmfälten och Tornedalen. Män som kommer från helt normala familjeförhållanden. Men, där man ALDRIG haft ordet "känslor" på tapeten. Många av dessa män, är mer eller mindre känslomässigt störda och många av dessa tar då till nävarna, när ord saknas. Något som ibland börjar med en liten örfil, för att sedan sluta i grov misshandel.
Anmäl >Tommy (2008-11-04 22:34:31)
Problematiken ligger i att de aldrig fått redskapen i sin näve att hantera känslan av utanförskap, som det trots allt handlar om. Det är fullständigt normalt att vilja höra till. Det vill ALLA människor utan undantag. Men att höra till genom MAKT, då är det allvarligt snett! Det är också detta som händer inom de som inte fått rätt redskap i sin hand. Man behöver som barn få någon som förklarar detta på ett normalt sätt. Om du frågar mig, så handlar det alltid i grund och botten om någon form svek,inte blivit sedd, inte tagits på allvar, hjälpt barnet vidare. Därför att det är i barndomen dylika saker grundläggs. Knuffa bort ett barn när det söker tröst,likgiltighet, eller förlöjliga det och du har skapat ett digert problem som följer med resten av livet. Måste till nya verktyg/strategier.
Anmäl >Gun (2008-11-04 14:11:43)
Är det inte så också Gun, att det många ggr handlar om bristen på självinsikt som skapar svartsjuka?
För att kunna hantera svartsjuka, så krävs det att det har ett namn och att man pratat om det. Hur många är inte de män som låter "nävarna tala", just pga att de aldrig talat om svartsjuka? För den som påstår att han/hon inte känt av svartsjuka, ljuger, eller så har personen ifråga aldrig fått känna på riktig kärlek.
Sedan är det ju med svartsjuka, som med grader i h-vetet. Allt från ett litet "sting", till "sjuklig och handgriplig". Tycker T.
Anmäl >Tommy (2008-11-03 23:16:45)